Bilden visar en polsk arbetare som är i färd med att rensa generande växtlighet i fogarna mellan stenarna i en trädgårdsaltan hemma hos mig. Polska arbetare är enligt min erfarenhet starka, vänliga och mycket flitiga och skiljer sig fördelaktigt från svenska arbetare särskilt när det gäller flit.

När poliskonstapel Nils Anton Lindén knivhöggs av två inbrottstjuvar i Göteborg 1907 fanns ingen släkt som skyddade dem genom en mur av tystnad och ett gemensamt förakt för rättssystemet, utan de kunde snabbt gripas och lagföras.o

World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.

När mångkultur diskuteras i det här landet är det alltid frågan om kulturella företeelser som mat, musik, dans som behandlas. Eller hur man uppträder mot det motsatta könet och i familjen.

Det verkar vara ett oundvikligt faktum att allt strävar efter att utvecklas och expandera. Inte bara den egna kroppen och personen är stadd i förändring. Det verkar också finnas ett samband mellan expansion genom hårt arbete och expansion genom bekvämt stillasittande.

Med morgontidningen följde ett reklamblad där olika mer eller mindre statsfinansierade organisationer fick annonsera om sig själva.

Människor och särskilt då barn, skall inte behöva utsättas för våld och övergrepp i hemmet och särskilt inte inom den egna familjen. Ja, jag håller fullständigt med! Men är möjligheten att göra “anonyma orosanmälningar” till andra myndigheter än polisen, verkligen ett befogat myndighetsverktyg för att komma till rätta med våld i nära relationer? 

Ju större invandringen är, dess lättare är det att skapa välmående enklaver för ett visst folkslag. Som araberna säger i Malmö: ”Det är så enkelt att leva här. Det är som hemma”.

Den tyska förbundsdagen (Bundestag) har beslutat att utöka användningen av hemlig dataavläsning, så kallade Bundestrojaner.

Att som människa få bli lämnad ifred och sköta sig själv borde vara lika genomförbart som det är moraliskt rätt. Priset för att i Sverige bli lämnad i fred och att få ägna sig åt sitt eget liv är högt.

Det som kanske förfärar mig mest, trots att det väl inte borde göra det, är hur politiker, media och myndighetschefer kan gå iland med att förneka att de sagt det som de tidigare sagt, ibland till och med blåljuga, för att sedan bara, när deras lögner blir alltför uppenbara, dra sig undan som om ingenting har hänt.

När den svenska sommaren stod som fullast i blom får hr. Löfven snubbla omkring i ruinerna av sin nedröstade regeringsbildning.

I Europaparlamentet har utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) antagit en rapport om AI och biometrisk massövervakning.

Nyligen satte jag tänderna i en tämligen obskyr liten bok med titeln Where Are We Now: The Epidemic as Politics¹ skriven av den italienska filosofen Giorgio Agamben.

Rudyard Kipling dog 1936 vid 70 års ålder. Dessförinnan hade han skrivit storverk som Djungelboken och Den Vite Mannens Börda, tagit emot Nobelpriset men tackat nej till att bli Storbritanniens poeta laureatus, det vill säga hovpoet.

Rasmus Dahlstedt skriver om en resa på Roslagsbanan där en enkel tillsägelse till några medresenärer om att sänka samtalsvolymen blir till en sammanstötning mellan civilisationer.t

Ett viktigt vittne i den amerikanska administrationens rättsprocess mot Wikileaks grundare Julian Assange har erkänt att han hittat på uppgifter som är centrala för fallet.

Svenska folket må vara snällt och tillitsfullt, men till och med den vänligaste själ har en gräns. Därför sjunker nu Centerpartiet som en sten, lett av den falska och maktgalna Annie Lööf. 1,5 procent ner sedan den politiska soppan med avsättningen av Löfven började för en vecka sedan.

Skummar igenom utländska kultursidor på morgonen och stannar till vid en nyutkommen boks titel:

Många vill göra något för att rädda landet men vet inte var de ska lägga kraften. Rösta på Kristersson eller Lööf? Här är ett bättre konkret förslag: Organisera en egen folkungarote!

Det finns en avgörande skillnad mellan om ditt beteende dikteras av lag eller av moral. Lagar är något strikt externt och straffet för lagbrott hänger på att du fångas och fälls, kommer du undan med ett lagbrott så är det som att du aldrig begått det.

Ska vi läsa Stagnelius eller Tegnér? (För poesi ska vi naturligtvis läsa i sommar.) Ska vi läsa dikter om vårt trasiga själsliv, om vår personliga längtan och trängtan? Eller ska vi inspireras av litteratur som lyfter blicken från det privata och ser till vårt gemensamma bästa?

Mina första riktiga jobb – jag räknar inte med skollovsjobb som julbrevbärare och pommes frites-kokare – var i statens avdelning för u-landsbistånd. Det var trevligt och intressant på alla sätt och jag hade kloka och välutbildade kollegor. Men en sak slog mig.

Frågan om kontanter i förhållande till elektroniska betalningsmedel är ett mycket belysande exempel på flera nutidsfenomen. En minsta gemensam nämnare är bekvämligheten eller lättjan, kanske rent av. Så länge det, så att säga, flyter på är man helt enkelt mindre benägen att se principer och konsekvenser.

Inför midsommar, den mest svenska av alla traditioner, passade Kyrkans Tidning på att skicka en midsommarhälsning till sina läsare – illustrerad med en bild på kvinna klädd i heltäckande religiös klädsel av den typ som kommit att förknippas med våldsam islamism.

För ett tag sedan skrev jag en krönika om att Sverige har fel sorts folk i politiken. Jag sa att vi borde ha folk med livserfarenhet och handlingskraft i de valda församlingarna. Lite på skoj föreslog jag att vi borde fylla riksdagen med ICA-handlare.

”Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet.”, skrev Torgny Segerstedt i högerpressen år 1925 efter att försvarsminister Per-Albin Hansson under statsminister Rickard Sandler genomfört omfattande nedskärningar i försvarsmakten.

Nu är det avgjort från kurderna i Syrien. Kvällsblaskan Expressen meddelade tidigare i veckan att alla jihadister skall utvisas till sina respektive “ursprungsländer”. För Sveriges del handlar det om ett fyrtiotal vuxna och deras barn.

När jag bevistade min första katolska mässa som ”fullvärdig katolik” (det vill säga att jag blivit upptagen i kyrkan och därmed fick ta emot kommunionen) i Church of Our Saviour på Park Avenue i New York upptäckte jag till min förvåning att en av de psalmer som spelades var vår egen svenska lovsång O store Gud.

Den 24 juni presenterade Svenska Dagbladet en stor intervju med Adrian Wooldridge (bilden), den journalist på det engelska veckomagasinet The Economist som innehar uppdraget att skriva prestigekolumnen Bagehot. Han säger inget nytt men han säger det igen och det kan sägas hur många gånger som helst ty bigotta och egennyttiga makthavare strävar alltid efter att borttränga det. Det handlar om meritokratin.