Jag tränar yoga ibland och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon. Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.

EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.

Karl Marx hade en förenklad men användbar idé – skam den som tänker illa därom ty det är just förenklingen som skapar användbarheten – om att det är klasskampen som driver historien.

Unga och vuxna män, släpp skärmen och vardagen, följ med ut i vildmarken!

Miljöpartiet tenderar att bo bland svenskar och sätta sina barn i svenska skolor. Visst ska vi påpeka hyckleriet. Men vi ska också tillåta oss att glädjas över motståndet. Personligen välkomnar jag segregationen. Den inger hopp. Jag älskar Sverige och svensk kultur. Och jag ser gärna att svenskar fortsätter att bejaka sin svenskhet.

Med hjälp av all den kreativitet man förmår mobilisera skulle man kanske kunna tänka ut en ännu mer skadlig politik, nationellt och internationellt, än den som västerlandet nu bedriver. Den skadliga politiken står på tre stadiga pelare. De mest skyldiga länderna är, tror jag, USA och Sverige, USA för att det är arrogant och impulsivt, Sverige för att det är oreflekterat trosvisst och självförhärligande.

Ett nytt överklagande eller politiskt tryck är nu det enda som kan hindra att Wikileaks chefredaktör Julian Assange utlämnas till USA.

Den unge kinesen Wang Guan rekryterades av World Economic Forum vars ordförande är Klaus Schwab, genomgick utbildningsprogrammet Young Global Leaders och förespråkar nu öppet omskolningsläger för alla som motsätter sig The Great Reset.

Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris

För snart fyrtio år sedan myntade jag begreppet Politikerväldet som benämning på en sorts statsskick som logiskt växer ur demokratin när demokratin blivit varm i kläderna och dess representanter – politikerna – oavsett parti sluter leden och bildar en härskande klass.

Har du inte sett Jonas Nilssons och Palaestra Medias senaste dokumentärfilm “Makthavarna du aldrig valde” så bör du omgående göra det. Jag misstänker att de flesta människor fortfarande är omedvetna om hur några få makthavare tillsammans äger och styr världen och hur deras beslut påverkar och är tänkta att i ännu högre grad påverka, allas vårt dagliga liv.

Kriget som nu utspelar sig är som en tragisk pjäs. Två av pjäsens rollfigurer är enkla att förstå och beskriva. Ryssland är den moraliskt förtappade angriparen. Fysiskt överlägsen. Hårdhänt. Samvetslös. Ukraina försvarar sig från en underlägsen position. Hemmavid, trängd med ryggen mot en vägg. En uråldrig berättelse.

Det är som om Ukrainakriget släppt fram en våg av undertryckt klarsyn över Sverige. Folk som hållit sitt skarpsinne tillbaka av risk för repressalier kan börja andas ut. Andra som för länge sedan tagit bladet från munnen kan nu uttala sig med större självsäkerhet.

Det är inte alls så kul att vara en sådan som fått för sig att han ska snoka i samhällets skrymslen och i bästa fall få klorna i något upprörande. Det kallas att ha Argus-ögon efter den grekiske jätten med samma namn. Argus hade hundra ögon varav bara hälften sov åt gången och därför slapp inga skandaler undan hans uppmärksamhet.

Statsmakten verkar nu ha begripit att försvaret av Sverige sedan länge är eftersatt och att Försvarsmakten därför behöver ökade anslag. Man säger att två procent av BNP, en årlig kostnad på 108 miljarder kronor, är det mål som skall uppnås så fort det är ”praktiskt möjligt”. Vad det i praktiken innebär är att pengarna som behövs redan har använts på annat och att det därför krävs en ”beredskapsskatt”. Det kallas att det är en solidarisk finansiering.

Om två jämna fotbollslag spelar mot varandra och det ena vill vinna men inte det andra så vinner det som vill vinna. Med det vill jag poängtera att psykologiska förhållanden är viktiga, ofta avgörande när grupper av människor står mot varandra.

I många år har det varnats för en kollaps av den nuvarande samhällsordningen. Trots det har vardagen envist fortsatt lunka på i vanlig takt. På ytan.

För trettiofem år sedan publicerade jag en svensk historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Jag hade nämligen upptäckt ett mönster, en sorts periodicitet, i den svenska historien och tyckte att jag skulle lyckliggöra även andra människor med den upptäckten.

Nu ska jag framföra några nya inopportuna synpunkter. I praktiskt taget alla samhällen utom nittonhundratalets västerländska har det funnits massor med tjänare av olika slag, hembiträden, chaufförer, drängar, trädgårdsmästare, tvätterskor och så vidare.

Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.

Politiker, forskare och andra makthavare for med osanning. De ljög om vaccinernas positiva och långvariga effekter. Vad mer döljer de för oss människor?

Biologi är orättvis, det är nämligen så att kvinnor i genomsnitt är betydligt svagare i överkroppen^[1] än män i genomsnitt. Det är ett högst orättvist faktum eftersom överkroppsstyrka är oerhört viktig för en individs våldskapacitet vilket förklarar varför det finns viktklasser i kampsport.

Föreställningen att strutsen stoppar huvudet i sanden för att gömma sig är enligt herr Google felaktig. Det kan jag tro. Strutsar kan nog inte vara så dumma. Det kan bara människor. Men människorna stoppar inte huvudet i sanden för att gömma sig utan för att slippa utsätta sina sinnen för intryck av verkligheten.

Jag visste inte vem Evin Ahmad är, så jag fick Googla. Om jag ska tala med Jan Guillou så är hon ”tydligen nån sorts skådespelerska och författare”. Genom hennes tweet fick vi svenska skattebetalare, infödda såväl som invandrade, ett kvitto på att vi tidigare har tagit emot helt fel människor. ”Alltid mer, aldrig nog!” är deras paroll

På en presskonferens i fredags stod migrationsminister Anders Ygeman och Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik och skruvade på sig inför journalistfrälset.

Medan svenska kommuner såväl som privatpersoner nu vill hjälpa ukrainska flyktingar riktas kritik mot omsorgen om Ukraina. Och den kommer, hör och häpna, från människor som själva flytt till Sverige och fått hjälp av det svenska samhället.

Det grasserar för mycket önsketänkande för min smak, både i allmänhet och kanske i synnerhet i krigstider. Till exempel drömmer en uppburen DN-journalist, vars namn jag inte ska nämna eftersom han bara är en i mängden, om ett lämpligt straff för diktatorn Putin eftersom Putin är så ond, ond.

Den westfaliska freden som ingicks år 1648 gjorde slut på det trettioåriga kriget och introducerade en ny doktrin i relationerna mellan länder nämligen föreställningen att länder har en okränkbar rätt till suveränitet.

I valet mellan demokrati och diktatur väljer jag nästan alltid demokrati. Jo, det kan finnas undantag, till exempel när general Pinochet i Chile tillfälligt tog över kommandot från den folkvalde socialisten Allende. Annars hade Chile nog varit ett Kuba eller ett Venezuela vid det här laget.

Efter valet 2018 vidtog häftiga diskussioner om valfusk. Till detta fanns två anledningar. Dels IT-haveriet under rösträkningen.