Sverige är en nation som verkar vilja fungera som ett imperium. Våra universalistiska ambitioner är obegränsade. Vi ska leda den globala klimatomställningen. Vi ska vara en feministisk och humanitär stormakt. Alla nationer ska rymmas innanför våra gränser.

Som jag till en och annan läsares leda ofta påpekat har det mänskliga samhället en tendens att kräva av sina ledare att de har övermänskliga krafter och att de ska bruka dessa krafter för att göra underverk till sitt folks fromma.

Innan politikerna bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt borde de ha lärt sig några grundläggande saker om de kulturer som skulle bli en del av detta Nya Sverige.

Någon insiktsfull tänkare, en skotte tror jag det var, observerade ungefär att ”folk blir tokiga i grupp men endast återfår förnuftet individuellt, var och en för sig”. Det gör att det utbredda och allmänna samhällsvansinnet blir desto mer iögonenfallande eftersom det tenderar att snabbt bli ett normaltillstånd medan det sunda förnuftets återkomst sker så diskret att betraktaren måste var synnerligen observant för att missa tecknen.

När människan i sitt dagliga arbete avlägsnas alltför långt bort från produktionen av livets väsentligheter, riskerar hon att bli genuint okunnig om vad som är grunden för ett fungerande samhälle som vi känner det. 

Till exempel har justitieminister Morgan Johansson sagt att man inte behöver göra några vetenskapliga studier om exempelvis kopplingen mellan invandring och kriminalitet eftersom ”minoritetsgrupper” visserligen ”är överrepresenterade i kriminalstatistiken” man att överrepresentationen försvinner när ”man rensar för socioekonomiska faktorer”.

Den svenska integrationspolitiken och dess hantlangare i det välfärdsindustriella komplexet, till exempel poliser och socionomer, har alltså förstört stora grupper fina ungdomar och förvisat dem till kriminalitet och prostitution.

Allt oftare talar man om konspiration. Svenska statsmedias sätt att använda ordet påkallar en liten utredning.

I samband med presidentvalet i Frankrike kan det vara intressant att backa bandet 65 år. Detta eftersom jag hittade en artikel i veckotidningen Se (#25/1957), då landets största tidning för bildreportage. Den handlade om det som är ett centralt tema i kampen mellan Macron och Marie Le Pen: invandringen och det muslimska (då sade man ”arabiska”) inflytandet på landet.

Eftersom jag inte skrivit något om det välfärdsindustriella komplexet – det svenska politikerväldets stolthet – på länge så kanske du tror att komplexet är nedlagt. Hahaha, säger jag bara.

Här i Sverige rådde bland många länge uppfattningen att Sverige alltid kommer att fortsätta vara Sverige, oavsett hur stor invandringen är. Det var liksom någon slags religiös övertygelse. Ungefär som att någon naturlag garanterade Sveriges fortsatta existens. På samma sätt som solen går upp varje morgon kan man vara säker på att Sverige kommer att finnas kvar när man vaknar.

Myndigheters användning av AI för kontroll av medborgarna har redan fått förfärande konsekvenser. Nu vill EU:s franska ordförandeskap utöka användningen.

Jag har länge sett det svenska sönderfallet komma. Troligen upptäckte jag det på något emotionellt plan när jag på sjuttiotalet arbetade på Sida.

Jag misstänker att de är på gång igen med skadliga projekt som många av dem tycker är så ädla att de inte får avbrytas. För det första ska tyskarna, säger de i alla fall, sluta köpa fossila bränslen från Ryssland för att slippa finansiera Putins krig. Där ryker sextio procent av Tysklands energibehov och det ska gå fort (se bilden).

Tillkortakommanden i Sveriges s.k. demokrati intresserar mig. Särskilt hur ett land med högt demokratiskt anseende i omvärlden, kan ha ett valsystem som inte uppfyller ett av demokratins tvingande kriterier; att fria och rättvisa val hålls. Det svenska valsystemet har en unikt orättvis utformning i en internationell jämförelse.

Turbulensen inom liberalpartiet ger en betraktare myror i huvudet. Det hela går inte att förstå med de normala intellektuella verktyg som vi brukar använda för att tolka politiken, till exempel att det skulle vara något fel på partiledarens personliga utstrålning eller att partikonflikterna skulle ha med synen på sverigedemokraterna att göra.

En Facebookvän ställde en fråga om hur stor försvarsviljan bland det svenska folket kan tänkas vara. Intressant fråga. Spontant tänkte jag att de som är över 50 har en högre försvarsvilja än de yngre, vilket visade sig stämma.

Som tonåring läste jag små häftade billiga böcker som presenterade stora filosofer på svenska. Bland annat stiftade jag då min första bekantskap med Schopenhauer och fastnade särskilt för följande lakoniska beskrivning av människan i universum:

Jag medverkar i podcasten Bara Bitcoin – som denna gång inte bara handlar om Bitcoin.

För sex år sedan såg jag en dokumentär på BBC som grep mig djupt. Den handlade om hur den brittiska arbetarklassen, eller underklassen om man så vill, som levt i Londons östra delar under flera århundraden, under ett par decennier nästan helt försvunnit ur området.

Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.

I EU:s Digital Services Act föreslås så kallade Trusted Flaggers, betrodda anmälare på svenska.

För drygt två månader skrev jag här på sajten om hur Migrationsverket försämrat och försvårat sin statistiska redovisning sedan årsskiftet. Tidigare tämligen överskådliga pdf-filer har skrotats till förmån för en betydligt mer ofullständig och svåröverskådlig redovisning i Excel-format.

Globalismen börjar med att ett småländskt företag utvidgar försäljningen till Skåne och sedan rasar vidare till det övriga Europa och därefter till resten av världen om företaget inte med hjälp av Amazon går på resten av världen direkt. Globalisering betyder att de nationella gränserna för varor, tjänster, kapital och arbetskraft sänks och kanske försvinner.

Hur kommer det sig att Sverige i genomsnitt är materiellt rikare än Afrika? Finns det en fara med att främja ekonomisk tillväxt?

Vad jag inte förstår är att Sahlberg inte förstår. Hur kan hon, och Olin, blunda för Europas utbredda kriminalitet, arbetslöshet, bidragsberoende i utanförskapsområden/getton och den alltmer utbredda islamismen med försöken att bilda mini-kalifat. Och framförallt – hur kan de blunda för demografin?

Dagens Nyheter ägnar ekonomen och journalisten Carl Hamiltons bok De ofelbara. Historien om tre decennier som förändrade Sverige en grinig recension. Så här står det till exempel: ”Tonen är hätsk, på gränsen till haveristisk, som den lätt blir när man är övertygad om att man är den enda som sett ljuset… Det stora problemet är dock själva grundpremissen: Sveriges politiker har drabbats av dårskap.”

EU-domstolen har idag – återigen – slagit fast att medlemsstater inte kan använda sig av olaglig datalagring i rättsfall.

Att övertyga världen om politikernas magiska krafter blev keynesianismens historiska roll. Inte underligt att hans namn hyllades av demokratiskt valda härskare över hela världen och att ett mäktigt prästerskap av nationalekonomer uppstod som kunde överlägga med varandra om den sanna uttolkningen av Keynes banbrytande teser. Självklart indelade sig ekonomerna som de flesta andra experter i viktiga trosfrågor i distinkta sekter som valde att koncentrera sig på detaljer i budskapet som var tillräckligt olika för att det skulle kunna leda till heta debatter och strider om professurer varigenom inte bara politikernas utan även ekonomernas liv fick en högre mening.

Varför är det så viktigt att få stopp på vindvansinnet? Därför att utbyggnaden av vindkraftverk, som riksdagen beslöt 2009, är själva grunden till den förda politiken om det farliga CO2 som lett till energikrisen men också till en skövlad natur och tiotusentals människors skadade hälsa.