Det har, åtminstone för mig, blivit allt svårare att ta ställning i kampen mellan Ukraina och Ryssland. När Ryssland i februari anföll var det lätt.

En vän som kanske är ännu mer nördigt marxistisk än jag själv ställde en fråga på vilken jag inte hade något omedelbart svar. Men vi stötte och blötte saken en stund och kom fram till ett synsätt som känns åtminstone preliminärt hållbart. Frågan var om PK-ismen är ett produktionssätt eller bara en ideologi. Vi kom fram till att den faktiskt kan betraktas om ett produktionssätt, om än rätt dåligt, vilket faktiskt är ett fantasieggande perspektiv för en nörd.

Jag betalar omkring åtta tusen kronor om året i kyrkoavgift till Svenska kyrkan. När jag erkänner detta för vänner som redan för länge sedan lyssnat till sitt förnuft och utträtt ur samfundet så ser de medlidande och nedlåtande på mig. Va! Är jag fortfarande kvar i kyrkan?

Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.

Såväl Jimmie Åkesson som Ulf Kristersson har lovat – eller åtminstone ställt i utsikt – att regeringen ska åstadkomma ett paradigmskifte. Senast en likartad utfästelse gjordes var av Bildt-regeringen i början av nittiotalet fast det då hette ”systemskifte”. Systemskiftet var nog ungefär lika efterlängtat som dagens paradigmskifte, det vill säga starkt av några men inte alls av andra.

I vid pass tio år har jag utan påtaglig framgång – jag får säga som Martin Ljung: jag räknar inte med att bli berömd i min livstid, men det kommer väl andra tider – försökt presentera en ny tolkning av de grundläggande sociologiska förändringar som pågår i Sverige (och i de flesta andra västländer).

Terrorgruppen Ash-Shabaab ger sig inte. Attackerna har minskat i antal och styrka, men fortsätter. Syftet är att störta regeringen och ta makten i Somalia. I kampen mot Ash-Shabaab får den somaliska regeringen hjälp av Turkiet. Nu har turkarna försett den somaliska militären med drönare av typen Bayraktar TB2.

Jag anar emellertid något som jag tror de flesta anar, nämligen det kan bli svårt att upprätthålla demokratin framöver. Hotet mot demokratin, i den mån jag inte bara är ute och cyklar, kommer dock inte från de vanligen misstänkta, alltså nazistfascisterna, utan från dem som helt enligt regeringsformens regelverk satts att styra oss.

Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.

De flesta av Sveriges partiledare är numera kvinnor. De är olika, förstås. En, Ebba Busch, sticker ut som kvick och slagkraftig. En annan, Annie Lööf, som ständigt plakatmålande och tämligen ointresserad av sakpolitik. En tredje, Nooshi Dadgostar, som konkret och ofta effektivt uttrycksfull. En fjärde, Märta Stenevi, som fast i sitt partis drömmerier men ändå med viss förmåga att tala för sig.

Statsminister Kristersson har flera gånger förklarat att hans regering siktar på ett paradigmskifte. Precis vad han menar med paradigmskifte är oklart.

I början av profeten Muhammeds arbete blev han hånad av sitt folk. Muslimerna var få och blev förföljda och plågade av de andra araberna som höll fast vid sin gamla religion. Förföljelsen berodde till stor del på Muhammeds envishet och fanatism. Han hädade arabernas gudar och insisterade på att de skulle följa hans så kallade uppenbarelse från den ende guden Allah.

Till och med jag, som ofta skryter om att vara mer cynisk än andra när det gäller möjligheterna att lyfta Sverige ur den marinad av politisk korrekthet där landet legat och dragit i sig dumma idéer under decennier, till och med jag blir tagen – och kanske rentav lite imponerad – av den instinktiva kraft med vilken politikerväldets skattefinansierade stödtrupper slår tillbaka mot Kristerssonregeringens vänligt tafatta och mestadels ogenomtänkta förslag till, trots allt, relativt obetydliga paradigmförändringar (som dock troligen har ett omfattande stöd hos väljarna).

Det har alltid förvånat mig att svenska politiker är så nonchalant oförberedda på sin huvuduppgift – att regera – och därför låter sig styras av infall och ideologiska fördomar när ödet olyckligtvis placerar dem i regeringsställning.

Vid det här laget, snabbare än jag väntat faktiskt, står det nog klart att det nya regeringens svåraste strid inte var att vinna över oppositionspartierna i valet utan kommer att bli att besegra i nationens organisationer och institutioner sedan många år stadigt förskansade pk-istiska motståndstrupper.

Det finns två ganska olika uppfattningar om Klaus Schwab (bilden). Den ena sidan hävdar att han är urtypen för en galen diktator, just i färd med att staka ut riktlinjerna för ett globalt maktövertagande.

Genom att studera 1600-talets trettioåriga krig kommer man, har det slagit mig, lite närmare sanningen om klimatpolitiken.

I det gamla Sverige, där politiken fungerade enligt demokratins instruktionsbok, skulle det avgörande slaget mellan valets kontrahenter stå på valdagen. Sedan väljarna, från vilka enligt regeringsformen all offentlig makt utgår, sagt sitt skulle den förlorande sidan gratulera vinnarna till segern och dra sig tillbaka för att slicka sina sår.

Netflix har köpt rättigheterna till den engelske författaren C. S. Lews Narnia-berättelser. Detta är första gången någonsin rättigheterna till samtliga sju böcker ägs av samma bolag. De kommer att producera både filmer och teveserier.

Den tyske sociologen Robert Michels (bilden) som jag skrivit åtskilliga gånger om, kanske till leda, slutar aldrig att fascinera mig och därför ska han få en text till. Han är enligt min mening en av de största filosoferna på sitt vetenskapsområde.

Det finns tecken på att Saudiarabien, ett teokratiskt kungadöme, håller på att sekulariseras. Nyligen firade landet sin nationaldag, den 23 september. Men tidigare i år firade man för första gången en annan nationell högtid: grundardagen.

Den stora frågan är därför varför det blev ett så stort rabalder den här gången. Varför reagerade samhället så olika inför Hong Kong 1968 och covid 2020? Mitt svar är att samhället förändrats i grunden under detta halvsekel. Jag blir ständigt förvånad över hur fort historien går.

Det finns en berättelse om hur det gick till när Sveriges television gick från hyfsat opartisk public service till vänstervriden propaganda-TV. I slutet av 1960-talet tågade en grupp radikala vänstersinnade journalister mot amerikanska ambassaden på Gärdet för att demonstrera. De gick fel och tog sig istället in i TV-huset, som ligger ett stenkast därifrån. De anställdes, blev kvar, befordrades, plockade in sina vänner och anhöriga och på den vägen är det.

I regeringsförklaringen sa statsministern att Sverige befinner sig i ett mycket tufft läge. Och det kan mycket väl bli betydligt sämre, la han till.

I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med science fictionexperten, författaren och bloggaren Lennart Svensson. År 2016 gav han ut boken Science Fiction Seen From the Right om högervärderingar i science fictionlitteraturen. I boken tar han upp en hel rad science fiction författare, bland andra Frank Herbert, som skrivit berättelserna om Dune, och Robert Heinlein, men även stora fantasyförfattare som J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis.

Kan du överhuvudtaget föreställa dig en situation där Sverige spottar i nävarna och klarar av´et? Jag har svårt att måla upp någon trovärdig framtidsbild på det temat. Min fantasi kastar i stället alltid fram samma trista framtidsscenario, nämligen en segregerad dualekonomi där en del av befolkningen lever i fattigdom och kriminalitet och den andra i befästa villasamfälligheter med privatanställda beväpnade vakter vid infarterna som till nöds skyddar de boende från rånare. Det behövs inte så mycket fantasi för att föreställas sig detta eftersom förebilder redan existerar i länder som Nigeria, Sydafrika och Brasilien.

Det fenomen som Milkastrology här tar upp kallas ”white passing”. Ordet används för att beskriva en person med icke-europeisk etnisk bakgrund, som, på grund av sitt ljusa utseende, ändå betraktas som vit.

Den här bloggens motto är ”Här skapas samtidens självförståelse”. Syftet är att i realtid betrakta och försöka begripa det skeende som i historiens egen takt utspelar sig inför våra ögon.

En för mig okänd och fientligt sinnad man ringde mig häromdagen. Ha sa att han inte trodde på min teori om att det välfärdsindustriella komplexet vill att folk ska vara svaga så att komplexet självt blir alltmer oumbärligt och får allt större anslag av nettoskattebetalarnas pengar. Jag har tamejfan aldrig träffat en socionom som tänkt den tanken, sa han.

Jag gillar inte att hälla smolk i den glädjebägare kring vilken många av den nya regeringens anhängare har samlat sig för att högläsa det sextiotvåsidiga Tidöavtalet där de fyra partierna presenterar sin gemensamma plan.