På sin tid var raveklubben Docklands det mest intressanta, nyskapande, spännande och roliga på den svenska kulturscenen. Docklands var dessutom ett viktigt frihetligt, politiskt projekt utanför den insnöade partipolitiska scenen. Följaktligen ansattes Docklands hårt av polisen och av andra myndigheter. I år var det tänkt att Docklands skulle återuppstå, om än under något mer “ordnade” former. Men det tycks inte bli något av den saken. Nacka kommun sätter i sista stund stopp för projektet.

Jag tror att sossarna har glömt bort hur man regerar ett land.Det är en ny generation sossar som sitter vid makten, som i huvudsak saknar erfarenhet av regeringsarbete. Mannen som leder Socialdemokraterna och regeringen sitter där han sitter bara för att ingen annan ville ha jobbet. (Bokstavligen talat.) Och Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti saknar riktning, vision och förmåga. Samarbetet med Miljöpartiet är ett drivankare. I den mån S trots allt har en agenda, då är den inte den samma som driver MP.

Det finns förvisso flera andra skäl till de skenande bostadspriserna och den orsaksrelaterade alltför höga skuldsättningen hos svenska hushåll, som alltför lågt bostadsbyggande i relation till den allt högre folkökningen (pådriven främst av bidragsfinansierad invandring), den skattereform alliansregeringen genomförde där bostäder nästan enbart beskattas vid försäljningar (med effekt på utbudet av bostäder och därmed också priserna som borde vara uppenbart för alla ekonomiskt bildade) och skattesubventioneringen av bostadslån.

Många blir upprörda när enskilda individer diskrimineras på grund av ras, kön eller sexuell läggning. När homosexuella inte får lämna blod eller när romer placeras i ett polisregister eller när polisen stoppar personer med utrikiskt utseende i tunnelbanan för att kontrollera deras ID. Dom som protesterar över dessa “profileringar” har missat den stora förändringen som informationssamhället för med sig – möjligheten att använda sig av bakgrundsinformation som ras, kön eller sexuell läggning för att förutse människors handlingar.

I en samlad debattartikel hos Bonnier/DN går Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen gemensamt ut och pekar på riskerna med de svenska hushållens bostadsbubbledrivna skuldbubbla. Man kräver att amorteringskrav införs omgående, men finansmarknadsminister Bolund replikerar till SvD att det tar minst ett år innan något sådant införs.

I våldsdebatten diskuteras det volymer och vissa grupperingar vill väldigt gärna peka ut grupper i samhället som gärningsmän. Men ingen verkar tala om offren och vilka dessa är enligt statistiken.Återigen baserar sig datat i detta inlägg på BRÅ:s och SCB:s trygghetsenkät, med 12 000 respondenter och handlar om tidsintervallet 2012 – 2013.Sammanfattningsvis är offren för våld unga män, och som konsekvens av detta lägre utbildade och studenter. Grovt vårdkrävande våld verkar oftare drabba personer med utländsk bakgrund. Bästa sättet att undvika att bli utsatt för våld är att bli äldre, och gärna bilda familj då sammanboende är mindre utsatta för våld än singlar.

För tre år sedan sände SVT ett inslag om miljöpartisten Mikael Johansson. Han lämnade riksdagen efter valet 2010 och levde gott på sin riksdagspension. Johansson förklarade att han nog tänkte hitta ett jobb vad det led. I dag skriver vi 2015 och samme man dyker upp i ett liknande inslag. Nu har Mikael Johansson “slagit ur hågen” att hitta ett arbete. Han är ju 55 år. Vilken fantastisk inställning. Herr Johansson tillhör just det parti som menar att det inte behövs några incitament för att arbeta. Folk vill ju göra rätt för sig. Att göra arbetslösa fattigare ger inga fler jobb, brukar det hävdas. Ändå är Johansson själv ett perfekt exempel på just hur incitament fungerar – och vad frånvaron av dem leder till. Det är klart att det inte lockar att söka några arbeten när man får 38 000 kr varje månad för att hasa omkring hemma i mjukisbyxor och dricka kaffe.

Brottsförebyggande rådet anklagas för att fuska med siffrorna, vilket kan anses väldigt problematiskt då det är dem vi förlitar oss på vad gäller statistik om brottslighet. Om regeringen ska beslut om fler eller färre poliser så är det dessa siffror man tittar på. BRÅ är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under justitiedepartementet.

Gårdagens sommartal i Vasaparken av statsminister Stefan Löfven (S) var ett första försök av en etablerad politiker att ta den oro som finns i landet om okontrollerad invandring på allvar. Detta jämfört med de örfilar som de borgerliga utdelar (senast av Reinfeldt i radions sommarprat) mot dem som kritiserar den förda flyktingpolitiken. Visst, det är bara ord från Löfven, men ord är i det oerhört allvarliga läge vi befinner oss ändå ett första steg till att mentalt förstå att något drastiskt måste ske. Att Löfven talar om att han är medveten om växande oro är ett litet, litet tecken på politiskt ledarskap. Så här sa han, och placerade sig därmed till höger om alla Allianspartier i flykting-migration-integrationsfrågorna:

Är en stor tillskyndare av amorteringskrav och en avveckling av ränteavdragen. Tycker att Finansinspektionen, Riksbanken och Riksgälden har helt rätt i sin analys. Men sedan uppkommer frågan – borde den här debattartikeln ha skrivits? Min personliga uppfattning är NEJ. Myndigheterna är visserligen självständiga under regeringen – Sverige har regler som förhindrar ministerstyre. Men dessa regler syftar till att bevara regeringens integritet och förhindra egenmäktigt förfarande av ministrar, inte att – som många tror – förhindra politiskt inflytande över myndigheterna.

Sjukvårdsminister Wik(s)tröm vill nu helt avskaffa pappersrecepten rapporterar Bonnier/DN. Samtidigt var apotekens receptsystem nere så sent som i maj i år, då ingen kunde hämta ut elektroniska recept.

Den ideologiska kopplingen, för att inte säga låsningen, till hur man betraktar skjutvapen verkar vara stark och klyftan mellan perspektiven djupnar. På vänstersidan vill man att statens ska ha alla vapen. De mest extrema vill att FN, som har många diktaturer i sina led, är de som ska bestämma över alla vapen.

Det var en statsminister med ett högt tonläge som höll sommartal i Vasaparken i Stockholm. Stefan Löfven berörde flyktingkrisen, IS härjningar, granatattackerna i Stockholm och den obligatoriska frågan om jobb och utbildning.Det var ett offensivt tal men faktiskt utan att fokusera på motståndarna. Stefan Löfven gick endast till direkt angrepp mot de borgerliga en gång när han upprepade det gamla socialdemokratiska favoritmantrat om att välfärdssatsningar och skattesänkningar inte kan kombineras.

Många glädjs säkert åt Stefan Löfvens besked i sitt sommartal i dag om att kampen mot arbetslösheten har vunnits: “Det är ingen brist på jobb, det är brist på rätt utbildning. Kan vi komma tillrätta med detta problem att hitta rätt utbildad personal, så kan vi nå EU:s lägsta arbetslöshet.” Ingen massarbetslöshet, alltså. Och massarbetslösheten var ju det problem som Löfven inför valet lovade att lösa.

Det cirkulerar en teori i SD- och vänsterkretsar: Att Alliansregeringen skulle ha öppnat gränserna på vid gavel – för att i en nyliberal konspiration sänka den generella välfärdsstaten. Om det ändå vore så väl. För det första gjorde Alliansregeringen inga som helst seriösa försök att avskaffa eller ens reformera den generella välfärdsstaten. Tyvärr. För det andra finns varken viljan eller modet att ta tag i den generella välfärdsstatens övergripande problem. Inte hos något riksdagsparti.

Julian Assange har kallat Sverige för “ett feminismens Saudiarabien”. Tillspetsat, javisst, men inte utan ett korn av sanning. Men framför allt förbryllas jag över fokuset på struntfrågor. Danmarks utrikesminister “dissade Sverige” (på kvällstidningsspråk) häromdagen när han apropå plåstergate sade att han “ännu en gång är glad att inte bo i Sverige”. Piken var förstås riktad åt hans nordliga grannlands ständiga oförmåga att sortera ut viktigt från oviktigt, trivialt från dödsallvarligt. Och som på beställning kom kritiken.

Carl Bild uttalar sig om Grekland och den gemensamma valutan: “För några år sedan gick det möjligen att tala om en eurokris, men det vi ser nu är en grekisk kris och knappast någonting annat. Jag vet ingen som på allvar tror att den på något sätt hotar den gemensamma valutan.” Han är väldigt tvärsäker den gode Bildt. Kanske är det mer ett uttryck för hans yviga sätt att formulera sig än om verkliga fakta? Nåväl, låt oss göra en snabb genomgång i ämnet. Vi har fortfarande flera euro-länder i kris, inte bara Grekland, utan även Spanien, Portugal, Irland och Cypern. Krisen är förmodligen inte bara begränsad till Grekland så som Bildt säger. Och flera länder har haft regeringskriser och tillika bytt regering till följd av krisen, till dessa länder kan ytterligare räknas Belgien, Slovakien och Italien. Och även stabila stater som Finland och Nederländerna uppvisar lägre tillväxt jämfört med länder utanför valutaunionen.

Rekommenderar Tove Lifvendahls ledare om Alice Teodourescou. Den handlar om vänsterns självpåtagna ledarskap för “utsatta grupper”. Utsatt kan man vara om man tillhör någon minoritet – vilket man i regel gör om man inte är en vit, högerhänt, medelålders, heterosexuell man (VHMHM). Tillhör man den senare gruppen – som enligt min mening är den allra mest utsatta – får man också vara vänster. Men i så fall måste man överkompensera genom att bli hata sig själv mer än alla andra hatar en.

Lyssnar på Godmorgon Världen och tar del av panelens diskussion om minimilöner. Hur gör man de möjligt för fler att få plats på arbetsmarknaden? Lösningen på den gordiska knuten är att man inte tänker i de banorna alls. Full sysselsättning är bara ett mål om man på förhand definierat hur människor bör leva sina liv. Om normen är heltidsarbete för alla kommer det alltid att finnas människor som bryter mot normen. Om inte annat för att de är föräldralediga eller sjukskrivna eller något annat. Sätter vi fokus på konsumtionen i stället för produktionen blir det enklare.

Från USA rapporteras gång efter annan att klimatfrågan är den som rankas som absolut minst viktigt bland väljarna. Lika fullt sitter SVTs usa-korrespondent i morgonsoffan och säger att nu visar mätningar att väljarna vaknat och vill att politikerna stoppar klimatförändringarna. Hon vet bättre. Hon har tillrättavisats av världens bästa expertis efter det beramade reportaget från Vietnam för något år sedan, då hon hävdade att havshöjningen till följd av klimatförändringarna hotade flera kustnära samhällen. Men hon vägrar ta in fakta.

Tino Sanandaji har inte använt sig av halmgubbeargumentation, och jag ber härmed offentligt om ursäkt för att ha uppfattat hans debattreplik på det viset. Jag förtydligar också att jag håller med om att våldet ökat sedan 1980, men står fast vid att det minskat sedan mätningen för år 2008.

By mattias.lundback@ekonomism.us (ML) Noterar att Statens ovänner hittat ett kreativt sätt att finansiera sina teckningar med frihetlig inriktning. Genom att erbjuda läsarna att sponsra varje enskild teckning har man hittat ett sätt att betala för verksamheten. Varje sponsor betalar en dollar per teckning och får som tack en länk i listan över sponsorer.

Jag tvättade en rysk affärsman i våras över en affärslunch, och han berättade knastertorrt och diplomatiskt om sitt hemland. Han hade levt utomlands i många år. Och anledningen därtill var att han hade ett annan syn på att göra affärer och om marknaden. Vidare menade han att det fanns ett stort antal av hans landsmän som inte riktigt trivdes in det rådande klimatet. Men han hävdade att Ryssland var en otroligt bra tillväxtmarknad, och trodde att saker och ting långsiktigt kunde förändras till det bättre.

Tino Sanandaji har bemött varför han inte redovisar våldsutvecklingen från 2007 och framåt, men verkar ägna sig åt halmgubbeargumentation och hitta på att jag skrivit saker jag aldrig skrivit (vilket han iofs delar med upprörda kommentatorer ur den sk SD-svansen, så han är inte ensam). Så här följer tre enkla frågor till Tino Sandandaji.

Arvsrätten förändras den 17:e augusti via en ny EU-lag. Det innebär att lagarna i landet där den avlidne är skriven som gäller, vilket öppnar för att den kvarvarande svenska markägande adeln kan hoppa över barnens arvsrätt genom att helt enkelt flytta till England.