Borde inte det bästa vara att varje individ fick bestämma över sig själv så långt det är möjligt? Annars har vi ju bara en majoritetens diktatur, ett system där stora gruppers åsikter och viljor blir ogiltiga, bara för att de är i minoritet. Det handlar såklart inte om att alla människor ska få göra precis som de vill, vissa samhällsregler måste vi såklart ha.

Det omedelbara exemplet blir ju kvoteringen av föräldraförsäkringen. Staten tar med hot om våld pengar av mig. En del av pengarna kan jag sedan få tillbaka, men bara om jag tar ut så mycket av föräldraledigheten som staten tycker att jag ska ta ut! Mina skattepengar ska alltså användas till att uppfostra mig? Att inte alla tycker att detta är ett problem tycker jag är märkligt.

Det är få frågor som har blivit så omgärdade av myter och klämkäcka föreställningar som den om invandringens påverkan på ett land. Angela Merkel sade “Wir schaffen das”. Nu säger hon att Tyskland drastiskt måste minska asylinvandringen. Stefan Löfven sa att hans Europa inte bygger murar. Hans egen regering har däremot lagt förslag om att stänga Öresundsbron.

Vi får bara mer och mer massövervakning. Och förr eller senare kommer vi till en punkt där demokratin som sådan hotas av samma människor som säger sig vilja skydda den.

Nedan följer en liten sammanställning över Sveriges bidrag till IS. Netto ser det ut som att Sverige bidrar mer till IS än mot IS, även med dagens erbjudande till Frankrike från svensk sida.

Regeringen meddelar att Sverige säger nej till hjälp om Sverige angrips. Som konsekvens ser svenska folket nu fram emot en trefaldigad försvarsbudget, eftersom Sveriges försvar byggt på att vi ska få hjälp. Detta är konsekvensen av regeringens besked idag om att Sverige inte ska stödja Frankrike mot IS genom att skicka JAS-plan. Istället erbjuder vi mellan 50 och 100 timmar flygtransporter, vilket alltså blir indikativt för vad Sverige själva kan vänta sig för hjälp från omvärlden om vi blir angripna.

Är övertygad om att Stefan Löfven med glädje skulle skicka JAS-gripen för att bekämpa Daesh. Särskilt som fransmännen speciellt efterfrågat sådan hjälp från Sverige. Men han visar nu god vilja genom att gå Miljöpartiet till mötes. Detta parti är som bekant motståndare till JAS och vill för död och pina inte att projektet blir framgångsrikt. Så nu går Löfven partiet till mötes genom att skjuta svensk försvarsindustri i foten (om nu svensk försvarsindustri har en fot). Skulle påstå att det här visar upp politiken från sin allra sämsta sida – ett slags självskadebeteende orsakat av inre motsättningar.

Den massiva invandringen av människor som med svenska mått mätt är socialfall eller i åtminstone under överskådlig tid kommer att belasta offentlig ekonomi som om de vore socialfall, måste med nödvändighet belasta, för att inte säga överbelasta svensk ekonomi. Många av de människor som är tänkta att betala de offentliga utgifterna, högutbildade och högavlönade, ser sig om efter alternativa länder att bosätta sig i. När de flyr det svenska skatteväsendet blir effekten dubbel. Det handlar inte längre bara om ”brain drain” av det slag som man talat om i decennier. Det handlar nu om utbyte av intellektuell kapacitet, från topp till botten. Vilket välfärdsland kan klara en sådan utmaning, oavsett skattetryck?

Ja, så är det. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska försöka få igenom förslaget om gränskontroller med hjälp av Sverigedemokraterna. Så kan det gå – inte undra på att miljöpartistiska tjänstemän hoppar av i drivor. Vi får se vad som händer nu – kan Jimmie Åkesson möjligen erbjudas posten som integrationsminister i regeringen? Eller om de blir för kontroversiellt kan han i alla fall bli kulturminister eller något sådant. Det behövs någon vänder sig till folket och inte gör det här med kultur mer avancerat än julskinka, midsommarstång och folkmusik. S, Sd och Mp skulle kunna bli ett framgångskoncept, ungefär som Den gode, den onde, den fule. Vem som är vad får ni själva lista ut.

Republikanske presidentkandidaten Texassenatorn Ted Cruz ligger tvåa efter Trump i opinionsundersökningarna. Förutom det sedvanliga religiösa värderingarna, familjen och det starka försvaret säger sig Cruz också försvara konstitutionen och arbeta för en mindre statsapparat. Frihet är ett ledord, något som fadern som var flykting från Kuba, verkar ha inspirerat honom till. Han brukade säga: När vi stod inför förtryck på Kuba, då hade vi en plats att fly till. Om vi ​​förlorar vår frihet här, var ska vi då ta vägen?

Svensk politik har visst underhållningsvärde. Nu går Sossarna, Miljöpartisterna och Sverigedemokraterna samman i voteringen om ID-kontroller vid gränsen. Det är en karamell man kan suga på länge. Hur miljöpartisterna står ut med sig själva, det övergår mitt förstånd. Det må väl vara hänt att de hamnar på samma sida som SD i en och annan votering någon gång ibland. Men i denna fråga, av alla! Miljöpartiet är nu reducerat till en tom papperspåse som blåser för vinden. Detta är politiskt underhållningsvåld av god klass. Och lägg ner den där idén med ID-kontroller mellan Sverige och Danmark. Ring danskarna och erbjud dem att betala hälften för deras nya gräns- och ID-kontroller mot Tyskland istället.

Det är intressant att se hur snabbt allt svänger. De politiska signalerna ändrades – och nu är det plötsligt möjligt för public service-bolagen att vara mer allsidiga och ibland till och med kritiskt granskande vad gäller flyktingpolitiken. SVT har börjat titta närmare på de flyktingar som återvänder hem. Rapporteringen visar att många asylsökande är intresserade av betydligt mer än bara skydd. Vilket är ett högst mänskligt beteende. Men det visar också vilken magnet Sverige har varit, med generösa regler och ekonomiska villkor.

Bristen på bostäder anförs ofta som ett skäl att begränsa invandring och flyktingmottagning. Men hur relevant är det argumentet egentligen? Om befolkningen ökar krävs det fler bostäder, om befolkningen minskar krävs det färre bostäder. Inte skulle vi tala om att vi måste begränsa barnafödandet i landet för att våra politiker inte lyckas skapa förutsättningar för fler bostäder? Nej, vi kräver helt enkelt fler bostäder. Många av de ofta angivna skälen för att begränsa invandring är helt enkelt svepskäl.

DN har träffat statsminister Stefan Löfven för att diskutera året som varit och det nya år som snart tar vid. Det är en optimistisk statsminister som möter tidningen. Trots det kaos som hans regering haft att hantera ser Löfven positivt på året som kommer.Ett skäl till statsministerns optimism är att antalet asylsökande som tar sig till Sverige minskar. Efter ett antal veckor med upp till 10 000 asylsökande i veckan kommer nu “bara” runt 4 000. Regeringen intalar sig att det är dess egna förslag, varav flertalet ännu inte ens behandlats i riksdagen, som är förklaringen.

De sammanfallande relationerna mellan Turkiet och Ryssland fortsätter, och det är helt uppenbart att Ryssland inte är det minsta intresserad av att reda ut det hela. Vilket för oss tillbaka till varför Ryssland gått in i Syrien och det har inget med IS att göra. Från början har det varit helt klart och tydligt att Ryssland inte bombar IS. De säger att de gör det, men all fjärranalys och bildanalys visar tydligt att man med ytterst få undantag bombar Free Syrian Army, och dessutom lägger bombmattor över civila bostadsområden och dödar hundratals civila.

Jordbruksverket har nu fått i uppdrag formulera villkoren för stöd 2016-2020. Verket har gett ut en handbok för hur detta ska gå till vilka som är stödberättigade etc. Ännu är allt inte klart och handboken uppdateras vid behov. I senaste utgåvan, som kom 15-12-09 kan man läsa följande text. Beloppen kan variera, men principerna är desamma för alla stödkategorier.

När västmakter ingriper för att stoppa folkmord och avsätta diktaturer, då rycker “fredsrörelsen” alltid ut för att protestera och kräva stopp på krigsinsatserna. Men när ickedemokratiska stater, som Ryssland, krigar i egoistiskt syfte, då är “fredsrörelsen” alltid tyst och vänder bort blicken. Det är skälet till att jag saknar allt förtroende för “fredsrörelsen”. Den är vänster och står inte upp för västvärldens värderingar om frihet, pluralism och demokrati. Man drivs istället av ett sorts självhat som borde diskvalificera dem som trovärdiga röster i samhällsdebatten.

Alla “kulturarbetare” är inte vänster. Det är nästan befriande att höra Kurt Russell när han försöker tala lite förnuft med en kändisjournalist som intervjuar honom om ny film av Quentin Tarantino. Det är när intervjuaren börjar tala om begränsningar av rätten att bära vapen som Kurt Russell börjar argumentera emot.

– “Om du tror att vapenkontroll skulle förändra terroristernas åsikter, då skulle jag säga att du är inte riktigt klok”

Läser om den iranska familjefadern som blir utvisad för att han tjänat 200 kronor för lite i månaden. Och om man tycker det är rimligt är man antingen strejkvakt för Byggnads eller fascist eller både och. Men som princip kan det vara intressant att diskutera. För visst skulle man kunna utvisa alla som tjänar mindre än 20 500 kronor i månaden. Vilka grupper kan det handla om? Tja, många deltidsanställda skulle nog åka ut – “go home” som dom säger i facket. Även om hemmet i det här fallet råkar vara Sverige.

När jag arbetade som ledarskribent på Svenska Dagbladet lärde min chef Mats Johansson mig att hellre använda underdrifter än överdrifter. “Regeringen ska socialisera alla pizzerior. Detta är inte bra.” är en bättre mening än “Regeringen ska socialisera alla Pizzerior. Detta innebär sannolikt att jorden går under.” Skälet till att underdrifter är bättre än överdrifter är att det räcker med att presentera fakta för att läsarna själva ska kunna ta ställning. Att skribenten sedan är väldigt upprörd tillför lite i sakfrågan.

Den här hösten har rivit upp en del invanda föreställningar, inte bara i Sverige utan även i andra länder. De stora migrationsströmmarna i Europa har utlöst en kris, både vad gäller ledarskap och ideologiska föreställningar. Vi inser sakta att även om vi är oändligt goda – så kan vi inte ta emot oändligt många människor på flykt. Den svenska politiska kartan ritas om, det borgerliga samarbetet vittrar, vänstern backar, medan Åkessons falukorvsnationalister vädrar morgonluft. Det kommer att bli svårt att ignorera ett parti med närmare 20% stöd hos folket.

Gårdagens Agenda i SVT bjöd på floskelbingo från två partisekreterare. Först ut var Moderaternas Tomas Tobé. Hans parti har omprövat sin migrationspolitik utifrån devisen “då var då, nu är nu”. Tobé undvek att kritisera Fredrik Reinfeldts politik trots att omsvängningen som nu sker i M i realiteten är ett långfinger till Reinfeldts naiva svängdörrspolitik och påstådda politiska geni. Nästa partisekreterare till intervjubordet var Centerpartiets Michael Artursson. Intervjun skulle kunna kategoriseras under rubriken “Hur svarslös kan en partisekreterare egentligen vara?”. Det blev pinsamt på riktigt.

I medierna framställs det bara att Nationella Fronten är förlorare eftersom de inte vunnit några regioner i det franska regionvalet. Men de verkliga förlorarna är vänstern. Före valet styrde de 12 av 13 regioner i Frankrike. Efter valet styr de bara 5 av 13. Man förlorade 20,4 procentenheter och fick 29,1 procent av väljarnas röster i andra valomgången. En brakförlust som inte rapporteras. Den store vinnaren är Nicolas Sarkozy som leder republikanska center-högerpartiet. De styr nu i 8 av 13 regioner. De fick stöd av 40,2 procent av väljarna, en uppgång med 4,8 procentenheter från 35,4 procent.

Under senare år har det diskuterats om patienterna själva ska få ta del av sina medicinska journaler över nätet. Tekniken finns och det har redan prövats på en del håll. De flesta patienter är nöjda. Missnöjda är de vanliga kverulanterna som gör sig till tolk för andra. ”Tänk om man får läsa att man har en dödlig sjukdom, utan att doktorn talat om det!” är ett vanligt argument. Jag tycker att tänk vad bra att få läsa sin egen journal och i tid få reda på att man har en dödlig sjukdom. Istället för att vänta på att doktorn ska ta mod till sig (eller tid) och säga sanningen. Då kanske det är för sent för det man själv tänkt göra med sitt liv.