Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

Medieutredningen

Den nyligen släppta rapporten från Medieutredningen har en del intressanta passager:
Utvecklingen går mot minskad användning av traditionella medier, journalistiken monteras ner. De traditionella medierna kämpar med att försvara sitt värde, polarisering och desinformation ökar, medborgare attraheras av förenklade politiska budskap.
Detta är ju något som ”traditionella” medier jobbat hårt för ganska länge nu. I princip alla tidningar drivs utifrån någon ideologi eller agenda och rapporteringen har vinklats därefter. Problemet här är väl snarare att det dykt upp nya aktörer som vinklar sin rapportering på ”fel” sätt och så kan vi ju inte ha det.

Majoritetens diktatur

Borde inte det bästa vara att varje individ fick bestämma över sig själv så långt det är möjligt? Annars har vi ju bara en majoritetens diktatur, ett system där stora gruppers åsikter och viljor blir ogiltiga, bara för att de är i minoritet. Det handlar såklart inte om att alla människor ska få göra precis som de vill, vissa samhällsregler måste vi såklart ha.

Det omedelbara exemplet blir ju kvoteringen av föräldraförsäkringen. Staten tar med hot om våld pengar av mig. En del av pengarna kan jag sedan få tillbaka, men bara om jag tar ut så mycket av föräldraledigheten som staten tycker att jag ska ta ut! Mina skattepengar ska alltså användas till att uppfostra mig? Att inte alla tycker att detta är ett problem tycker jag är märkligt.

Dagens invandring och dåtidens utvandring?

Jag har vid flera tillfällen sett människor dra paralleller mellan dagens invandring till Sverige och den stora utvandring som skedde från Sverige till Amerika.

Jag tycker att jämförelsen haltar.

Det fanns nämligen ingen välfärdsstat i Amerika, utan de som ville komma in i landet förväntades försörja sig själva och fick också visa att de hade möjlighet till detta.

Liberal konst(ighet)?

För en tid sedan kom en trio folkpartister med förslaget att Stockholm skulle inrätta ett s.k. konstbibliotek. Alltså ett bibliotek där man kan låna hem konst för att, förhoppningsvis, förgylla sitt hem en tid.

Det låter ju fint.

Så vad vi har här är alltså 3 representanter för ett parti, som med en dåres envishet fortsätter kalla sig för liberalt, som inte verkar se några problem med att ta pengar av alla som betalar skatt, oavsett om konstintresse finns eller inte, och sedan använda dem till att köpa konst så att ett fåtal ska kunna låna hem sagda konst.

De små skillnadernas politik

Häromdagen skrev Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladet en utmärkt ledare på ämnet föräldramånader. “Finns det överhuvudtaget någon politisk kraft som ens kommit på tanken att diskutera något mer än finlir inom ett och samma system? En initierad och hederlig diskussion om den svenska varianten av föräldraförsäkring vore långt mer intressant än den ständigt återkommande om huruvida varje föräldrapar ska få en påse pengar eller om även denna form av socialförsäkring (som alla övriga) ska utgå till respektive medborgare i föräldraroll.”

Det finns liberaler/libertarianer som diskuterar dessa frågor mycket ingående. Problemet är att dessa diskussioner sällan eller aldrig kommer fram i rampljuset. Inom riksdagspartierna är nog frågan stendöd, där diskuterar man bara hur månaderna ska fördelas. Speciellt märkligt är det att det enda riksdagsparti som åtminstone kallar sig för liberaler är för en kvotering av månaderna. Hur de får ihop den ekvationen vet jag inte.

Systembolaget = Bra utbud?

Ett vanligt argument för bevarandet av det statliga monopolet är något i stil med ”det är ju så bra utbud!”. Man kan också få frågan om man tror att ICA-butiken, eller annan valfri matbutik, verkligen skulle kunna ha så bra utbud?

Nej, den vanliga matbutiken skulle med största sannolikhet inte kunna, eller snarare vilja, ha samma utbud som det statliga monopolet. Men är det egentligen något problem?

Bör min sambo vara rädd för mig?

Jag brukar roa mig med att gå in på Twitter och läsa ”tweets” från olika människor. Bland de mer intressanta är de radikala feministerna som verkar tävla i vem som hatar män mest, vem som är radikalast eller mest kontroversiell. Det är ofta roligt då det känns så totalt verklighetsfrånvänt, men ibland kan jag på riktigt undra vad som har hänt dessa personer som får dem att tänka och känna så där.