Den repressiva staten avslöjar sig. The land of the free and home of the brave är inget undantag. Tvärtom, förfallet går i rasande takt. När protestockupationen av en reservatslokal i Oregon skulle avbrytas hade ockupanterna kommit överens om ett möte med sheriffen för att lösa praktiska och juridiska frågor. […] Några kilometer längre bort bakom en kurva, fanns en vägspärr med utposterade agenter redo att skjuta skarpt. Föraren av den civila bilen, LaVoy Finicum valde att köra av vägen och in i en snövall. När han klev ur bilen med händerna uppsträckta sköts han till döds.

Mest underhållande i veckan är petningen av Swedbanks styrelseordförande Anders Sundström. En sossepamp i en s-anstruken del av näringslivet blir avpolleterad – av AP-fonderna – under sittande sosseregering. Det är så att man börjar undra om det är en del av den så kallade samhällskollapsen.

Post & Telestyrelsen (PTS) hotar internetoperatören Bahnhof med fem miljoner i vite om de inte börjar lämna ut information om sina användare till polisen och andra myndigheter – oavsett vilka brott dessa användare är misstänkta för. Bahnhof har än så länge vägrat att lämna ut uppgifter – om misstanken inte gäller brott som ger minst sex månaders fängelse. Detta sedan EU-domstolen (ECJ) upphävt det EU-direktiv som lagstiftningen om datalagring vilar på.

Mediebranschen slår sig för bröstet och hävdar att svenska folket har stort förtroende för medierna sedan en Ipsos-mätning undersökt saken. Det är tydligt vinklad beskrivning av de drygt 1000 svarande i webbpaneler. När Dagens Media rapporterar om mätningen skriver man: Fyra procent säger sig ha stort förtroende för Avpixlat, att jämföra med 21 procent som har stort förtroende Aftonbladet. Sju procent instämmer i påståendet att Avpixlat ger en sann bild av verkligheten. Snacka om att jämföra äpplen och päron. Aftonbladet hade intäkter på två miljarder kronor 2015, medan Avpixlat drivs ideellt i föreningsform, vad jag kan se.

Carl Roséns bok Bli rik på hållbart sparande är en intressant och läsvärd introduktion till investeringsetik och hur man bygger upp en etisk och förmodat hållbar aktieportfölj. Hur man investerar i aktier och hur analys av bolag ska göras bör man dock läsa om någon annanstans.

Noterar att EU nu konstaterat att det inte finns sökmotorer. Är osäker på de legala implikationerna av detta, men kanske innebär detta att Google nu slipper ta bort ofördelaktiga uppgifter om personer som inte vill synas i sökmotorn? Eller också innebär det motsatsen?

Ja, det menade i varje fall Axel Hägerström, i uppsatsen ”Om sociala vidskepligheter” i Socialfilosofiska uppsatser. Men först några förberedande anmärkningar: Objektivismens rättighetsteori kallas naturrättslig, eftersom den grundar sig på människans natur som människa: Källan till människans rättigheter är inte gudomlig lag eller kongressens lag, utan identitetslagen. A är A – och människan är människa…

Visst, flyktingkrisen skapar problem i vårt samhälle. En del av dem rätt akuta. Men jag har en gnagande misstanke om att allt kanske inte är flyktingarnas och migranternas fel. Istället kan det vara så att Sverige lider av allvarliga systemfel. Flyktingkrisen råkade bara bli något slags katalysator. Det handlar till exempel om en välfärdsmodell som inte är hållbar i längden; om en polis utan riktning och styrning; om en skola som lider av ständig omorganisation; om postmodern relativism och begreppsupplösning; om en kultur som undviker ansvar och premierar beroende – och om politiker som ägnar sig åt trams för att dölja sin oförmåga att hantera det fåtal frågor som faktiskt är av stor gemensam betydelse.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson: Skall vi alls ha Public Service – då skall den vara tråkig! »Av de 3,6 miljarder som går till ren programproduktion hos SVT går nästan 40 procent till “Fiktion” och “underhållning”. Någon direkt hållbar förklaring till att statliga företag skall lägga miljarder på hittepå och distraktion är svår att finna.

Efter terrordåden i Paris och Bryssel får frågan om säkerhet ökad tyngd inför den historiska folkomröstningen i Storbritannien i juni om att “stanna” eller “lämna” den europeiska unionen, rapporterar Dagens Industri i Säkerheten på spel i brexit-omröstning: “Samtidigt som bomberna detonerade i Bryssel förra veckan skrev den förre MI6-chefen Richard Dearlove en uppmärksammad artikel. Ett brittiskt utträde ur EU, brexit, påverkar inte säkerheten var temat. (…) Han angav flera skäl. Ett var handlingsförlamning. De organ som EU har ställt samman, som Europol, fungerar dåligt. De är ‘läckande’ och ‘långsamma’.”

Det mest avgörande ögonblicket under Watergateskandalen var när assistenten i Vita huset, Alexander Butterfield, under utskottsförhör fick frågan om Nixon spelade in samtalen i Ovala rummet. Butterfield svarade: “ja”. Det var nämligen han som skötte rullarna med band som användes i bandspelarna. Dessa band avslöjade mörkläggningen och Nixon tvingades avgå. Hillary Clinton hade som utrikesminister en server i hemmet som inte var säkerhetsklassad vilket har riskerat att hemligstämplad kommunikation kan ha hamnat i orätta händer. FBI utreder om det finns skäl att åtala Clinton för vårdslöshet med hemligstämplade handlingar.

En känsla av förvirring infinner sig när det inte är en borgerlig alliansregering utan en rödgrön regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet som skärper asylpolitiken, förbjuder terrorresor och ser över två tredjedelsprincipen vid frigivning.

Så har myndighetssverige slutligen åkt över det sluttande planet i frågan om övervakningen av medborgarnas aktiviteter på Internet. Med hot om vite på 5 MSEK kräver nu Post- och Telestyrelsen (PTS) att Internetoperatören Bahnhof lämnar ut uppgifter till polisen, oavsett lagstöd och misstankegrad.

Ägarna till Swedbank sparkade till slut Anders Sundström. Vore väl konstigt om dom gjort något annat – med tanke på hur taffligt styrelsen verkar ha skött banken. Droppen var väl att han använde bankens pengar till glesbygdsstöd – via Northland Resources. Kanske helt OK rent politiskt, Sundström är väl för omfördelning, men sannerligen ingen god hushållning med ägarnas pengar. Till och med de institutionella ägarna lackade till slut ur.

Det blir allt vanligare att läckta elektroniska dokument utgör en bas för avslöjanden av korruption och andra oegentligheter. Det kanske främsta exemplet är Edward Snowdens avslöjande av NSA:s olagliga massövervakning. Och nu rullas en annan gigantisk korruptionsskandal upp. Unaoil – ett Monacobaserat företag – har skaffat sig ett enormt inflytande, med mäktiga klienter som mer eller mindre medvetet betalat mutor för att erhålla fördelar.

Enligt tankesmedjan European Policy Information Center är Sverige näst värst i EU vad gäller förmynderi på områdena e-cigaretter, tobak, alkohol och mat. Endast Finland är värre. I Sverige skall människor uppenbarligen styras, kontrolleras och förmanas. Vi behandlas som barn eller idioter. Vi berövas vårt personliga ansvar och vaggas in i inlärd hjälplöshet, där makten över våra egna liv läggs i statens händer.

Varje dag vräks ett barn i Sverige, kunde SVT och TV4 berätta häromdagen. Braskande rubriker om barn som vräks är knappast något nytt. Men det som ofta missas är orsakerna bakom de avhysningar som sker. Självfallet är en vräkt person eller barnfamilj en tragedi för den som drabbas. På dagens bostadsmarknad är det också i hög grad en livstidsdom. Den som blivit avhyst kan inte räkna med att någonsin få ett förstahandskontrakt igen.

John Christy är professor i atmosfärsvetenskap vid Alabama State University, klimatolog och verksamhetsledare vid Earth Sciance Center vid University of Alabama i Huntsville. Han har varit ordförande i minst en arbetsgrupp i IPCC. Han har fått de högsta utmärkelser för sitt arbete i NASA och det amerikanska meteorologiska institutet. Få, om någon nu levande och aktiv forskare har så goda kunskaper om meteorologi, atmosfären och klimatet som John Christy. När han avlägger vittnesmål om vad vi verkligen vet om klimatet bör man lyssna. Så här skriver Christy i sin egen…

Förenta Nationernas generalsekreterare Ban Ki-Moon har varit i Sverige. Och regeringen har velat sola sig i glansen av en världspolitisk aktör, tror man. Men FN är ingen god kraft i världssamfundet, utan en av diktaturer, mutkultur och smutsigt spel präglad hydra där mänskliga rättigheter inte har någon central roll annat än som svepskäl till organisationens existens.

Socialisterna i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill beskatta bankernas kunder (dvs i princip alla svenskar) med 1,4 miljarder kronor. Man kallar det förstås för “höjd skatt på banker”, men som alltid kommer detta bara föras vidare till kunderna. Det handlar om att avdragsrätten för räntor på efterställda lån ska slopas, dvs att banken inte ska få dra av räntor på pengar som konkursade företags konkursbon är skyldiga banken. Detta kommer förstås belasta bankerna, men bankerna har som bekant kunder. Istället kommer den höjda skatten föras vidare till samtliga bankkunder…

TV4 rapporterar om “oförutsedda kostnader för ensamkommande barn” i pensionssystemet. I Sverige har det barn som förlorat en eller bägge föräldrarna rätt till efterlevandestöd fram till det fyller 20. Detta omfattar även ensamkommande flyktingbarn. Nu skjuter kostnaderna i höjden, ty Högsta förvaltningsdomstolen har kraftigt sänkt beviskraven. Allt som krävs, slår domstolen fast, är ett intygande “på heder och samvete”. Detta betyder att 90 procent av ansökningarna nu beviljas, en ökning från 20 procent tidigare.

Alliansens partisekreterare skriver att Alliansen kommer att gå till val med ett gemensamt valmanifest. Det är positivt för alla som tror på en borgerlig politik. Men samtidigt känner jag att de stora värderingsmässiga skillnaderna inte längre går mellan de rödgröna och Alliansen – utom inom regeringen och inom Alliansen. I dagsläget är det flyktingpolitiken som skapar dessa klyftor. Moderaterna och Kristdemokraterna vill gärna närma sig Sverigedemokraterna, medan Centerpartiet vill bibehålla en liberal flyktingpolitik. Liberalerna vet nog inte riktigt vad dom vill – namnet till trots.

Det finns en rädsla för terrorangrepp. Det är begripligt, även om risken för att råka ut för ett sådant är försvinnande liten. Det finns väldigt mycket i vårt samhälle som är betydligt farligare, men som inte alls får samma uppmärksamhet i debatten. En detalj som är värd att notera är att terrorister som slår till ofta har varit kända av myndigheterna i förväg. Ändå har de lyckats genomföra sina dåd. Det verkar som om problemet är dålig samordning mellan myndigheter (nationellt och internationellt), dålig organisation och bristande polis/underrättelsearbete.