Hans Lindberg tar upp ett viktigt ämne – identitetsbedrägerierna. Men dessa skulle inte vara ett problem om ansvaret för att fastställa en persons identitet låg på säljaren. Rent praktiskt skulle man kunna kräva att någon som köper varor på kredit eller tar lån måste signera med bank-ID.

Idag är det tioårsdagen av att Socialdemokraterna och LO kapade minnesdagen för de som dödades i Ådalen 14 maj 1931.

I gårdagens SvD stod en ovanligt absurd nyhet . Socialdemokraterna skall den 14 maj, på 75-årsdagen av ”Ådalshändelserna” 1931, högtidlighålla minnet av de fem som dödades av militärens kulor. Men vänsterpartiets och andra vänstergrupperingars representanter får inte vara med vid ceremonin. Plötsligt känner man en rätt skarp dunst av historieförfalskning.

Noterar att Miljöpartiet bara har 4,1 procent i den senaste Sifoundersökningen. Bevakningen av deras kongress verkar lite halvdan, trots att den mest intressanta omröstningen precis ägt rum. Beror väl på den där Melodifestivalen. Faktum är att jag skulle tveka lite att gå dit, eftersom det är ett så uppenbart terrormål – annars är det rätt nära. Brukar inte resonera så, men här är inte sannolikheterna så uppenbart små som de brukar vara. Men islamistiska terrorister lyssnar förhoppningsvis på schlager, så vi klarar oss nog.

Med Ådalsmytologin så väcks tankar kring vänsterns behov av att som kollektivistisk ideologi skapa mytologiserande berättelser för att upprätthålla och motivera kollektivet, som annars saknar existensberättigande. Man ser även det samma inom vänstervarianter som nationalsocialismen och med det även Sverigedemokratin, där samma mytologiserande dolkstötslegender ska ena kollektivet.

Under vintern har vi haft en debatt om etablerad medias förhållande till verkligheten. Det handlar dels om att media vinklar information på ett sätt som är till för- eller nackdel för olika samhällsaktörer. Och det handlar dels om att media anklagas för att förtiga viss information (speciellt utpekade brottslingars etnicitet).

I Tvärdrag, unga socialdemokratins idétidskrift, är temat ”feministisk utrikespolitik”. Hög floskelvarning måste utfärdas, men ett och annat intressant skrivs. Agnes Kauranen gör en tänkvärd analys där hon konstaterar varför generös flyktingpolitik inte är populär bland arbetare: “Men om socialdemokratin utgår från de mänskliga rättigheterna i sin argumentation förlorar vi många ur arbetarklassen på vägen. Socialdemokratin behöver i så fall politisera de mänskliga rättigheterna och ställa dem i relation till den historia som vi ständigt måste berätta om klassintresse.

Li Jansson är Almegas expert på integrationsfrågor. Jag gästar senaste avsnittet av hennes intervjuserie “Den obotligt optimistiska integrationspodden”. En bra 45 minuter lång samtal där vi hann gå in på djupet om frågor kring arbetsmarknadsekonomi och invandring.

Alldeles strax börjar debatten om flyktingsamnesti på Miljöpartiets kongress. För bara ett år sedan hade det varit självklart för partiet att förespråka en amnesti. I dag är det inte lika självklart. Det blir en vattendelare – en maktkamp mellan de ombud som mest ser till sina jobb ute i kommuner och landsting och de som fortfarande är miljöpartister.

Ikväll är det tydligen det den skattefinansierade sk Eurovisionsschalgerfestivalen, där en begränsad intressegrupp festar upp svenska skattebetalares pengar. Men ur detta onda kan något gott komma – nämligen förbättrad insyn och rättigheter för HBTQ-personer i Ryssland. Så rösta på Ryssland i kvällens festival.

Detta är en ompostning av förra årets inlägg efter att jag nu på morgonen kräktes lite i min mun över alla okritiska hyllningar av kommunistisk terrorism och lynchmobb som vällde in via sociala medier. Läs även inlägget om Ådalsmyten att svensk militär inte fått sättas in mot civilbefolkning. Kommunisterna och vänstern ägnar sig likt extremhögern åt historierevisionism.

Ibland tycker jag att medierna går lite fel. Att vara riksdagsledamot är ett uppdrag som man får arvode för – inte ett vanligt arbete. Arvodet är förhållandevis högt – alldeles för högt tycker jag personligen – men det är en annan sak. Hur som helst vore det konstigt om vi skulle införa något slags beting för våra ledamöter – som att sitta i kammaren vissa bestämda tider eller delta i omröstningar.

Vi har ett nytt dreamteam i svensk politik. Löfven, Lövin och Fridolin. Och nu återstår det bara att lägga upp taktiken. Kommer Lövin att fortsätta spelet på eget mål? Ska Löfven sno bollen från sina lagkamrater? Blir Fridolin utvisad i andra halvlek? Miljöpartiets kongress fortsätter nu – med beslut om flyktingpolitik, Vattenfalls kol och en hel del annat. Låt mig gissa att delegaterna inte kommer att ge sitt stöd till fortsatta gränskontroller på Öresundsbron – särskilt inte med tanke på att flyktingströmmen för närvarande är rätt marginell.

Läser att sex personer gripits i Bosnien och en person i Sverige – misstänkta för att ha försökt smuggla militära vapen till radikala islamister i Sverige. Det här skruvar definitivt upp hotbilden mot Sverige och går inte att jämföra med mannen som sprängde sig på Drottninggatan. I det fallet rörde det sig om hemmagjorda rörbomber – i det här fallet handlar det som militära vapen med en helt annan kapacitet.

Har tillbringat eftermiddagen med att lyssna på OECD:s analys av Sveriges insatser för att integrera invandrare i specialrapporten “Skills and Labour Market Integration of Immigrants and their Children in Sweden”. Och på tvärs mot den allmänna synen – att svensk integration suger – är OECD ganska positiva till de insatser som görs. Några saker som man bland annat pekar på är att det går förhållandevis bra för andra generationens invandrare och att personer med viss grundutbildning från hemlandet klarar sig väl.

Miljöpartiet har inte förstått vad som gått fel. De vill inte begripa. De kan inte. En sådan insikt skulle nämligen kullkasta partiets vägval och utveckling under de senaste 5-10 åren. Man kan inte kalla sig feminister och samtidigt relativisera religioner och kulturer som är kvinnoförtryckande. Man kan inte odla en image av att vara mer demokratiska och humanistiska än andra och samtidigt umgås nära med diktaturer, teokrater och odemokratiska element.

Arbetsförmedlingen gick igår ut med att antalet arbetslösa ungdomar minskat med 9 000. Fast samtidigt har antalet ungdomar minskat med 39 000, så det är knappast något att fira. Redan 2013 påtalade jag att de som vinner valet 2014 automatiskt kommer lösa ungdomsarbetslösheten. Detta eftersom antalet ungdomar minskar kraftigt när babyboomens 90-talister slutar räknas som ungdom.

Var under gårdagen på ett mycket intressant seminarium om svensk akutsjukvård. Svenskt Näringsliv presenterade en rapport med slutsatsen att våra akutsjukhus är minst produktiva i Norden. Det bör noteras att de nordiska sjukhusen generellt sett antagligen tillhör de mest effektiva i världen. Men om vi bortser från detta visar studien att det går att åstadkomma mer i Sverige om vi lär oss av våra nordiska grannländer.

Miljöpartiet har i de senaste opinionsmätningarna nosat på fyraprocentsspärren. Även om många nu korkar upp champagnen av ren skadeglädje, och jag ska inte låtsas som om jag inte själv finner siffrorna tillfredsställande, måste vi försöka besinna oss lite. Det är mellanvalstider. Det är två år kvar till nästa valrörelse. En ocean av tid i politikens värld.

Läser att 5 000 hungriga människor har plundrat ett varuhus i Venezuela. Att någon ens kommer på tanken att det skulle kunna finnas mat i en matvaruaffär i landet är i sig ett bevis på den venezuelanska socialismens framsteg. Det normala är nämligen att det råder brist på allt. Som det gör i länder som experimenterar med att avskaffa kapitalismen. På andra ställen i landet har man kommit på att lösdrivande hundar är en källa till näring. Detta trots att Venezuela – till skillnad från Kina – inte har någon tradition av att äta hundkött.

Jag är EU-kritisk. Men jag anser ändå att det finns bra saker med EU. Framförallt handlar det om frihandel och den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital. Jag tycker också att det är värdefullt att EU värnar de mänskliga rättigheterna, i vart fall som de kommer till uttryck i Europakonventionen. När en stat begår övergrepp mot en enskild individ (eller en juridisk person) kan det behövas en högre instans att vända sig till. Inte minst gäller detta för länder som Sverige, som saknar en egen konstitutionsdomstol.

Våra nordiska bröder i väst och syd oroar sig för oss. Till och med i deras statliga nyhetskanaler tar de upp den rasism svenskarna utsätts för av muslimska extremister mitt ibland oss. De har varit här, i våra muslimska ghetton för att pejla läget och intervjua folk. Men där fick de bara tala med polisen, som beklagade att det är så svårt att få rätsida på problemen. Från de muslimska ungdomsgängen fick de bara okvädingsord och uppmaningar att lämna platsen.

Så länge konstnärer hade tydligt kommunistiska och vänsterextrema budskap var all form av provokation, som att klottra och slå sönder tunnelbanevagnar, hippa, kul och viktiga. De som protesterade stämplades som inskränkta torrbollar som inte förstår hur viktigt det är att provocera. Provokationen var konstens och kulturens livsluft, sa kulturvänstern. Men nu låter det annorlunda. Nu är samma kulturvänster ständigt kränkt och vill stoppa och censurera allt som kan uppfattas som provokativt.

Edward Snowden satte effektivt stopp för massövervakningen med sina avslöjanden. Nu är det bara en tidsfråga innan det mesta av trafiken – även e-mail – är krypterad. Avslöjandena har dock inte minskat regeringarnas ambition att avlyssna medborgarna – deras problem är bara att de inte kommer att kunna göra det.

Domännamnen thepiratebay.se och piratebay.se ska ägas av staten. Orsaken till att just dessa domäner kan beslagtas av den svenska staten är att de slutar på .se. För andra ändelser och i andra länder gäller helt andra regler. Frågan är vad staten nu ska göra av dessa två inarbetade varumärken? För om staten inte gör något kommer de användare som söker på “The Pirate Bay” eller “Piratebay” bara att hamna på liknande sidor som fungerar på ett liknande sätt.

Johan Westerholm beskriver på ett utmärkt sätt de problematiska kopplingarna mellan ledande statsvetare och toppolitiker i Socialdemokraterna. Speciellt bevärande är det när relationerna utnyttjas i det politiska spelet. Personliga relationer mellan politiker och journalister förekommer, men det åligger en journalist att ha ett kritiskt förhållningssätt till sina källor och att åtminstone tydligt redovisa jävsförhållanden.

Nybloggat på HAX.5July.org: Surveillance: Who owns you and your life? » Frågan om massövervakning handlar ytterst om vem som äger dig och ditt liv – du eller staten?

Då är det åter dags för alla frihetsfrontare, frihetsvänner och andra frihetskämpar att dricka öl, vin och sockerdricka – umgås och konspirera över stort och smått.

Torsdag 12 maj, från 18-tiden

Pub Movitz, Tyska Brinken 34, Gamla Stan, Stockhol

Välkommen!

Riksrevisionen presenterar idag en rapport där man pekar ut regeringen som fifflande med bokföringen för att ducka utgiftstaket och de budgetpolitiska målen. Man sammanfattar det hela i en debattartikel hos Bonnier/DI. 197 miljarder kronor saknas. Bland mycket annat uppmärksammar Riksrevisionen ännu ett sätt man kringgår utgiftstaket, nämligen genom att betala ut pengarna i förväg, så de belastar förra årets budget.

Nu har det avslöjats att ledningen för Facebook använder den ”sociala” sajten till att påverka politiken. Chefen och ägaren Mark Zuckerberg donerar pengar till demokraterna. Det är flera olika åtgärder man ägnat sig åt enligt de före detta anställda som berättat om fusket. Det man har gjort är att aktivt radera material med vad som bedömts vara ”konservativt”. Likaså har man manipulerat de popularitetslistor sajten håller sig med. Där har man aktivt tagit bort populärt konservativt material från listorna och man har även lagt till vänstermaterial med låg popularitet.