Moderaterna Karin Enström, Hans Wallmark och Cecilia Widegren har publicerat en debattartikel där de säger att omvärldsläget är oroligare än på länge och att “förutsättningarna för svensk försvars- och säkerhetspolitik har ändrats dramatiskt på kort tid”. Nej, Enström, Wallmark och Widegren. Förutsättningarna har inte ändrats på kort tid. Vad som har hänt är att verkligheten kom ikapp er. […] Det enda som ändrats dramatiskt på kort tid är Moderaternas politik. Men omvärldsläget, nej.

Politiker i allmänhet och sossar i synnerhet är aldrig så glada som när de får en chans att ändra på andra människor. Gör så. Låt bli det där. Händerna på täcket. Detta är en attityd makthavare utvecklar när de vistas i maktens centrum så lång tid att de inte längre ser sig själva som folkets valda representanter – utan istället tror sig vara dess herrar. Politik bör handla om att hantera ett litet antal frågor, som med nödvändighet hanteras bäst tillsammans. I övrigt skall politikerna lämna folk ifred att göra sina egna val i stort och smått.

Prisuppskattningen har ett spann på +/- 70 000 miljoner svenska kronor. Inte speciellt exakt än så länge. Men eftersom den övre gränsen har satts till 330 miljarder kronor vågar jag redan nu gå ut med en prognos: Det svenska vansinnesprojektet ”höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö” kommer innan det är i full drift ha kostat svenska staten, dvs skattebetalarna, minst 500 miljarder kronor.

Många fler än jag har nog lagt märke till hur medierna tystar ner “gatubarnens” rån, stölder och ofredanden medan man slår upp “rasistiska attacker” i Stockholms city. Just detta sätt att relativisera och förminska viss kriminalitet och blåsa upp annan är orsaken till att mediebranschen håller på att gå under i en allt djupare förtroendekris hos mediekonsumenterna. […] “Förekomsten av det ena gör inte det andra mindre förkastligt. Att den första gruppen motiverar sitt våld utifrån det senare gör inte våldet mindre brottsligt. Alla uttryck av kriminella handlingar bör mötas med tydliga, klara signaler.”

Idag presenterade den sk Sverigeförhandlingen sitt första bud på sträckning och i synnerhet hållplatser för Sveriges kanske största infrastrukturprojekt någonsin – en höghastighetsjärnväg som ska knyta Göteborg och Malmö till Stockholm. I potten ligger, oaktat alla fördyrningar, 200 – 300 miljarder i skattepengar och alla kommuner längs sträckan vill förstås ha en hållplats för att gå med på att järnväg ska dras rakt genom kommunen. Logiken är i sig rätt självklar och det är en i grunden genomtänkt framtidssäker satsning.

Kulturvänstern och medievänstern är ständigt kränkt. Så fort den blir emotsagd går den till personangrepp. Om man inte håller med vänstern, måste man vara rasist, främlingsfientlig och allmänt ondsint. I Aftonbladet skriver Fredrik Virtanen att den kritik som riktas mot mediernas manipulation och mörkande av migranters våld och ofredanden skulle vara uttryck för, jo, just det: fascism. Att kritisera medierna för dess vinklade, partiska och ideologiska slagsida är detsamma som att vilja “underminera förtroendet för demokratins institutioner”. Vänstern vill med andra ord tysta kritiken. Det är inget annat än återupplivad stalinism.

Maskerade män som går till angrepp mot personer med utländsk bakgrund i centrala Stockholm efter en invandringskritisk demonstration. Målet var ensamkommande flyktingbarn. Eller de marockanska gatuungdomarna. Vad som egentligen hände råder det stora oklarheter om. SVT berättar att det enligt polisens rapport var ensamkommande som var målet för angriparna. Enligt SvD har polisen inte bekräftat att en viss grupp var måltavla för våldsamheterna. Den bild som har spridits i gamla och nya medier är emellertid ganska samstämmig, och den utgår sannolikt från det flygblad som delades ut och som beskriver en situation av rättslöshet där gatuungdomar kan trakassera kvinnor, stjäla, råna och våldta utan att dömas för det eftersom de uppger sig vara minderåriga.

Vem har intresse av att måla upp en bild av Sverige som ett land som har havererat? Där det inte längre är säkert att gå på gatorna och där marockanska gatubarn sprider skräck i samhället? Där samhällets välfärd hotar att trängas ut av asylsökande och flyktingar? Extremhögern, skulle ni kanske säga. Men det är inte hela sanningen. Det finns ytterligare en part i målet – en part som man inte alltid tänker på. Jag syftar på Ryssland och det landets ambitioner att destabilisera EU.

Att själv få bestämma var man vill leva och bo är en självklar del av frihetens väsen. För att sätta något slags utgångspunkt för resonemangen i denna bloggpost: Människor skall ha frihet att bosätta sig var de vill. Men de har inte rätt att göra det på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet går – precis som gränsen för all frihet – där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Så långt brukar i princip alla (utom någon enstaka sverigedemokrat) hålla med. Vilket är bra, för då finns det i vart fall något slags grund för en diskussion som annars mest är ett gungfly. Nu är problemet att vi lever i en allomfattande välfärdsstat.

Efter ett och ett halvt år som “bostadsminister” vill nu slutligen bostadsminister Mehmet Kaplan (mp) göra något. Regeringen samlar i morgon kommunisterna och allianspartierna till gemensamma överläggningar om ett nytt miljonprogram då Boverket nu säger att det behövs 700 000 nya bostäder i Sverige rapporterar Aftonbladet. Det verkar alltså som att Kaplan övergett tankarna på den sk Kaplanslummen, dvs ghetton av lågkvalitativa tillfälliga massproducerade baracker i vilja flyktingar (=asylsökande som fått uppehållstillstånd) ska inhysas. Istället förespråkar han nu ett nytt miljonprogram och berättar nostalgiskt för Aftonbladet om hur han själv växt upp i det gamla miljonprogrammet.

Förlåt, kära läsare. Men den amerikanska valrörelsen är så underhållande att jag inte kan låta bli att skriva om den igen. På tisdag morgon (svensk tid) vet vi hur landsbygdsdelstaten Iowa med drygt 3 miljoner invånare röstat i valet av presidentkandidat för respektive parti. Man möts i flera tusen stormöten i skolor och församlingshem för att diskutera och rösta fram sina favoriter. Historisk erfarenhet säger att det är nödvändigt att komma bland tre-i-topp för att slutligen bli partiets kandidat i november. Den mest brännande frågan är om uppstickarna Donald Trump och Bernie Sanders verkligen har folkligt stöd.

I tider av sorg eller kris så behöver vi ofta någon form av stöd. Somliga söker kraft hos sin partner, släkt, vänner, andra i musiken, litteraturen, filmer – och några rotar fram den där speciella boken som nästan alla har i bokhyllan, bibeln. Böckernas bok bygger på de gamla judiska urkunderna, samt några senare tillägg med historierna om Jesus och de tidiga församlingarnas uppbyggnad. Tillsammans anses boken utgöra västerlandets mytologi, ett veritabelt hopkok av hundratals berättelser; allt från den babyloniska skapelseberättelsen till romarnas ångest och sökande efter en ny gud.

En relativt ny informationskälla för mig inför bloggpausen var nyhetsaggregatorn bubb.la med tillhörande radioprogram. Jag var inledningsvis en smula tveksam, då jag tidigare generellt värderat att läsa såväl argument jag inte håller med om som sådant jag på förhand inte visste var intressant.

Nu skriver mainstream-kolumnisten Eugene Robinson i mainstream-tidningen Washington post, The Rising Pull of the ‘Change’ Candidates:
Traditionell politik och politiker har misslyckats. Detta uppenbara faktum är fortfarande svår för etablissemangen att ta in.
Robinson reflekterar över att uppstickarna fastighetsmagnaten Donald Trump och socialisten Bernie Sanders ser ut att vinna över etablissemangens tungviktare, namn som Hillary Clinton och Jeb Bush. Men även i Europa och Sverige kan vi konstatera att de etablerade partierna fullständigt misslyckats. De har talat om öppna hjärtan men ställt till med kaos. Och vi har av allt att döma knappt sett början på det kaos, protester, våld och systemsammanbrott som väntar åren framöver.

Det är väldigt populärt att räkna ut eller redovisa vad som är normalt eller vad som är medel. Men i verkligheten finns det ingen medelindivid om man tittar på flera variabler. Ofta pratar man i olika sammanhang om medel. Men i verkligheten är vi som individer på alla plan just individuella. I själva verket är medel väldigt ovanligt, även vid något som är normalfördelat – det handlar bara om hur exakt man grupperar gruppen som matchar normalfördelningens topp. Fast även med ordentliga intervall visar det sig att det är ovanligt med medelindivider om man tittar på flera variabler.

Det suckas på landets största medieredaktioner. “Alternativa medier”, som de lite föraktfullt kallas, ökar i popularitet och allt färre vill betala tusentals kronor per år för att läsa vad Peter Wolodarski tycker om sakernas tillstånd. Bloggar, nyhetsgeneratorer och nya nyhetssajter med fokus på vissa sakfrågor har ploppat upp och många av dem finns kvar och stärker sin position. Dessa s.k. alternativa medier ligger inte bara i bakvattnet och plaskar. Nyheter Idag lyckades med scoopet om hur DN fått information om de sexuella trakasserierna på festivalen We are Sthlm men valt att inte rapportera om detta eftersom uppgifterna misstänktes vara “SD-fabrikationer”. Detta var startskottet till en större debatt om både polisens och de etablerades mediernas arbetsmetoder. Jag skulle gissa att sajten hade besöksrekord under de dagarna och har ett högre snitt sedan dess. För ungefär ett och ett halvt år sedan startades projektet bubb.la.

Det är tydligen inte bara Stockholm som kämpar med konsekvenserna av ett system för offentlig upphandling som inte fungerar optimalt. I Storbritannien är det så kallade Private Financing Initiatives (PFI) som pekas ut som problemen. Kortsiktiga politiker har låtit framtida politiker bära kostnaden för satsningar som de själva kan ta åt sig äran för. En bra start på en dag som jag tänkt ägna just åt att analysera hur offentlig upphandling fungerar i Sverige.

Enligt en vadslagningsfirma tror de spelberoende att Donald Trump kommer möta Hillary Clinton i det amerikanska presidentvalet. Därefter kommer Hillary Clinton vinna presidentvalet. Huruvida spelberoende gör att man vet bättre än andra är dock frågan. De enda två kandidaterna hos republikanerna som de spelberoende alls tror kan bli partiets presidentkandidat när partiets primärval är genomförda är Donald Trump (odds 1.45) och Marco Rubio (odds 2.50).

Man kan undra om någon vill regera Sverige. Låt oss börja i socialdemokratin. Stefan Löfven ville inte ens bli partiledare. Han övertalades av det mäktiga verkställande utskottet när S behövde göra sig av med Håkan Juholt. Löfven har aldrig varit riktigt bekväm i rollen som ledande politiker. Det märks. Men han gör sitt jobb, av ren pliktkänsla. Och nu är han statsminister. Till råga på allt i en regering där Miljöpartiet ingår. Detta sätter ständigt käppar i hjulet för honom. Ute i det socialdemokratiska partiet är detta samarbete inte speciellt uppskattat.

När DN-kultur ska avhandla nationalism blir det väldigt rörigt. Ola Larsmo blandar samman enskilda lagar (om exempelvis vapenexport) och tidsperioder av vänsterpolitisk dominans med vad som kännetecknar nationell identitet. Snacka om att blanda äpplen och päron. Men intressant är att han erkänner att nationalism har med sociala band att göra: Det brukar reta en del när man talar om ”det svenskas” föränderlighet. Men det är inte samma sak som att relativisera. Idéer om samhörighet är viktiga saker. Vi talar här om vad som brukar kallas ”det sociala bandet”, det som gör att människor anser sig ha skyldigheter mot och tillit till varandra.

Sveriges Radio lägger ut nyheten om 16-årsgräns på sociala medier. Detta är fel, vilket också framgår i artikeln. I själva verket kommer de facto åldersgränser att sänkas om målsman ger sitt medgivande. En bindande EU-förordning, som börjar gälla om två år, sätter en övre åldersgräns på sociala medier där målsman inte har något att säga till om längre, dvs en omvänd åldersgräns för målsmans ansvar. Under denna åldersgräns ska barn få använda sociala medier med målsmans tillåtelse – det innebär att åldersgränserna tas bort och är en lättnad mot de defactogränser på 13 år som oftast gäller idag.

Sverige kommer förmodligen att under de två kommande åren befinna sig i ett politiskt vakuum. Dels har vi en handlingsförlamad regering utan mandat i riksdagen, och dels har vi en opposition som inte vill ta makten då de inser att de inte hinner städa upp under de två återstående åren, och följdaktligen kommer att ha sämre utgångspunkt inför valet 2018.
Grundproblemet är Sverigedemokraterna. Inget av de två traditionella politiska blocken vill egentligen stödja sig på dem, med rädsla för att brunmålas och utpekas som rasister.

Medierna har ofta en tendens att förenkla politiska beslut på ett sätt som gör besluten närmast obegripliga. Åldersgräns på sociala medier? Nja, syftet med EU-direktivet som ska implementeras är att barns personuppgifter ska skyddas. Den som vill veta vad direktivet innebär läser lämpligen originaltexten – som våra dagstidningar vridit till oigenkännlighet. Att det ska vara så svårt för journalister att förklara vad som egentligen beslutats av Regeringen. Någon åldersgräns rör det sig definitivt inte om – snarare en öppning för barn yngre än 13 att använda Facebook och liknande tjänster.

Medierna har ofta en tendens att förenkla politiska beslut på ett sätt som gör besluten närmast obegripliga. Åldersgräns på sociala medier? Nja, syftet med EU-förordningen som ska implementeras är att barns personuppgifter ska skyddas. Den som vill veta vad direktivet innebär läser lämpligen originaltexten – som våra dagstidningar vridit till oigenkännlighet. Att det ska vara så svårt för journalister att förklara vad som egentligen beslutats av Regeringen. Någon åldersgräns rör det sig definitivt inte om – snarare en öppning för barn yngre än 13 att använda Facebook och liknande tjänster.

På minnesdagen av Förintelsen, påminnelsen om att en högstående kultur kan förfalla i barbari, slog det mig att problemen som oroar mig och de lösningar som jag har funnit är manliga. Politiken i Sverige har tunnelseende på SD som övervägande stöds av män, tolkningen av detta väger mellan att det skulle vara något fel på männen eller att andra partier saknar politik för män. Valet mellan att kalla en grupp svagsint eller fylla ett behov med något positivt är enkelt.

Den utmärkta nyhetssajten Bubb.la tar nu ett nytt steg i sin utveckling och startar en premiumtjänst. Även om innehållet är det samma, så erbjuds premiumkunderna ytterligare funktioner. Bubb.las 50-tal redaktörer samlar ihop intressanta artiklar och sammanställer länkar till ursprungskällorna, dvs utländska artiklar istället för svenska undermåliga översättningar, undantaget när det gäller sajter som har betalmurar, inklusive de svenska.

De flesta har någon gång deltagit i en auktion av något slag. Vanligast är kanske budgivning vid köp av en lägenhet eller ett hus. Tänkte därför ge ett gott råd till potentiella köpare – baserat på ekonomisk teori. Rådet är: “Bjud aldrig vad du tror att lägenheten är värd.” Detta kan i förstone tyckas kontraintuitivt. Det värsta som kan hända är ju att man vinner budgivningen och då har man ju gått jämt ut – förlorat en miljon med å andra sidan fått en lägenhet som man värderar till en miljon.

Pressen på Stefan Löfven ökar. Alltfler frågor till honom handlar om Socialdemokraternas urusla opinionsläge. Bara två procent uppger att de har mycket stort förtroende för regeringen. Som en konsekvens av detta kallade statsministern partiets förbundsordföranden till en telefonkonferens. Frågan är hur öppna de vågade vara med sin kritik. Det brukar finnas en lojalitet till partiet när det sitter i regeringsställning, och det är över två år kvar till nästa ordinarie valrörelse. Löfven menar hans regering har en tydlig riktning.

De flesta har någon gång deltagit i en auktion av något slag. Vanligast är kanske budgivning vid köp av en lägenhet eller ett hus.
Tänkte därför ge ett gott råd till potentiella köpare – baserat på ekonomisk teori. Rådet är: “Bjud aldrig vad du tror att lägenheten är värd.” Detta kan i förstone tyckas kontraintuitivt. Det värsta som kan hända är ju att man vinner budgivningen och då har man ju gått jämt ut – förlorat en miljon med å andra sidan fått en lägenhet som man värderar till en miljon.

För väljarna måste det se märkligt ut att Allianspartierna avvisar Jimmie Åkessons invit om att Sverigedemokraterna är redo att stödja en borgerlig regering. I går vägrade Alliansens företrädare att ens medverka i SR Studio Ett för att diskutera saken. Allianspartierna skulle kunna få makten rätt omgående, om de vill. Men de vill inte. De menar att SD är ett oseriöst parti som inte går att förlita sig på. Vad är det då som är så oseriöst? Det enda krav Åkesson tycks ställa är att en Alliansregering skall driva Moderaternas migrationspolitik. Vilket alltså inte ens Moderaterna vill ställa upp på.