Industriarbetsgivarna släppte idag en konjunkturprognos, som är en uppfriskande läsning som säger som det är. Världen visar upp kroniskt sämre och sämre ekonomisk tillväxt och den blodfattiga “högkonjunkturen” går nu mot sitt slut. Industriarbetsgivarna är en frisk fläkt bland alla felaktiga konjunkturprognoser. Man säger istället som det är och pekar ut de systematiska fel som “alla” andra använder i sina modeller.

Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, såg sannolikt framför sig att kunna fortsätta sitt antirasistiska arbete mot nazister och rasideologiska grupper i sitt nya uppdrag. I stället har fokus i samhällsdebatten alltmer hamnat på det riktiga hotet i vårt samhälle – jihadismen – och Sahlin har tvingats följa efter.

Kultur har, som ordet antyder, något närmast organiskt över sig. Ofta bygger den vidare på sådant som redan finns. Ibland söker den sig in på otrampade stigar och något helt nytt uppstår. Den växer ur inspiration och skaparglädje, men även ur mörker och ångest. Den skapas av egensinne. Därför är kulturpolitik en mycket märklig företeelse.

En vanlig kommentar jag hör från dem som är tillbaka från resa i Europa är: “och vi såg inga tiggare”. Det verkar som att Sverige är tiggeriets paradis i Europa. Man reser inte från Rumänien till grannländer, utan upp till Sverige. Här är det fritt fram.

Dagens gästskribent är Olle Ljungbeck, med kritik mot Stefan Löfvéns 1:a majtal. […]

Öppet brev till Stefan Löfven! Du anklagade i går (första maj) Sverigedemokraterna (SD) för att vara ett ”brunt parti”. När Du gjorde detta kränkte Du också mig, eftersom jag är medlem i SD sedan två år tillbaka. Fram till 1985 hade jag varit medlem och politiker i Socialdemokratin från slutet av 50-talet. Tiden därefter har jag varit partilös så när som en kort tid i Junilistan.

En avreglerad bostadsmarknad handlar inte bara om att påverka efterfrågesidan genom fri prissättning av hyror, utan också om att släppa utbudssidan fri. Detta glöms ofta bort i debatten. Låt oss först titta på vad en fungerande marknad är för något. På en fungerade marknad finns det fri etableringsrätt och det finns konkurrens. Utbudet är fritt och det finns förhoppningsvis tusentals av varandra oberoende leverantörer. Samtidigt har kunderna fria möjligheter att välja leverantör och det som styr valet är fri prissättning. Vi har alltså inga monopol, oligopol eller karteller på en fri marknad.

Korrespondenten Bengt Lindroth har gjort ett 300-sidor långt reportage om nya uppstickarpartier ur ett nordiskt perspektiv. Boktiteln har Bengt Lindroth lånat från förre danske statsministern Jens Otto Krag, som talade om väljarnas hämnd då advokaten Mogens Glistrup gjort stora valframgångar i folketingsvalet 1973 när det nya Framskridtspartiet som fick 15,9 procent av rösterna. Och första populistiska partiet i Sverige var egentligen Centerpartiet, menar Lindroth.

Det finns en felaktig tro att Sveriges kulturarbetare är utpräglat vänster. Men den som skriker högst är inte nödvändigtvis flest och med viss insyn bland åtminstone författarkollegor kan jag konstatera att det finns en omfattande kulturhöger. Av olika skäl finner dessa dock få anledningar att vifta med några politiska åsikter, då man tror på frihet och individen istället för att tvinga på någon åsikter och kollektivism.

Det nya “storsjukhuset” i Stockholmsområdet, Nya Karolinska (NKS), är helt beroende av robotar och fungerande tillhörande strömförsörjning och IT-system för transporter av allt utom patienter. Sjukhuset klarar alltså inte av allvarliga störningar av denna flaskhals och personal och infrastruktur för manuell backup saknas förstås.

I sitt förstamajtal höll statsminister Stefan Löfven en predikan om värdet av att arbeta och göra rätt för sig – en aning märkligt av en ledare för ett parti som i dag är större bland dem som inte arbetar än dem som gör det. Den socialdemokratiska arbetarretoriken till trots är partiet i allt väsentligt ett bidragsparti. Hyllningarna till arbetets plikt blir därför smått löjeväckande. Visst vill även S att alla ska arbeta och göra rätt för sig – men det syns inte i politiken.

Nybloggat på HAX.5July.org: Todays TTIP leak and the Internet » I dag har det läckt ut material om “frihandelsavtalet” mellan EU och USA, TTIP. Som väntat finns tecken på ett nytt försök att offra vårt fria och öppna internet för upphovsrättsindustrins särintressen.

Moderaterna bekänner färg i frågan om försvaret och visar sig även helt inkompetenta när det gäller polisen i sin sk skuggbudget. Man satsar 80 miljoner kronor på “upprustning” av försvaret och tror att poliser bara kostar löner och varken behöver lokaler, utrustning eller andra arbetstider än 9 – 17. I Moderaternas annars totalt ointressanta skuggvårbudget vill man öka försvarsbudgeten med 80 miljoner kronor. Normalt ska oppositionens budgetar totalt ignoreras, då de är helt ointressanta och inte kommer genomföras. I detta fall visar det dock tydligt skillnad på moderat retorik och moderat vilja.

”För i bakvänt land, där kan allt gå ann. Där är de lika knasiga och knäppa alleman”, sjöng Alf Prøysen. Jag vet att jag använt citatet förut, men jag förundrades redan som barn över dess träffsäkerhet.
I Sverige har vi ingen konstitution som skyddar oss mot ”demokratiska” övergrepp. Jag har tjatat om det i åratal. Nu har Henrik Alexandersson fått läsa i DN att Lena Andersson upptäckt samma sak. Då blir det plötsligt aktuellt. Nåväl, bättre sent än aldrig.

Populism används ofta som skällsord eftersom det förväxlats med opportunism. Egentlig populism är att ha kontakt med folket, förstå vad som är viktigt i den tid man lever och leverera lösningar. Det hade Socialdemokratin under 70 år, men inte längre. Varför fungerar inte deras populism längre? Det är en smart fråga som Fokus-medarbetaren Torbjörn Nilsson analyserar i senaste numret.

Löneförhandlingar pågår mellan Försvarsmakten och fackföreningen Officersförbundet, som namnet till trots även organiserar soldater och sjömän. Försvarsmakten vill avsevärt försämra anställningsvillkoren i syfte att spara pengar, men runt fikaborden verkar det som att man därmed kommer slänga miljarder i utbildningskostnader i sjön när folk säger upp sig.

Den 1 maj är sedan många år en symboldag för svunna segrar snarare än en dag för dagsaktuell kollektiv kamp. Det är ett illa tilltygat 25-procentsparti i en skakig rödgrön maktkonstellation som samlas och håller nostalgiska tal om den svenska modellen i dag. Socialdemokraternas gamla paroller består, men i ett helt annat samhälle känns de allt mer obsoleta. Stefan Löfven passade före sitt tal i Göteborg på att kalla till pressträff för att upprepa mantrat att regeringen inte vill avveckla utan utveckla den svenska modellen.

Statens finanser är ännu värre än de ser ut. Magdalena Andersson(s) bokföringstrix fortsätter och nu tar inte bara statliga företag på sig skulder utan även de enskilda myndigheterna för att dölja läget. Trängselskatten i Göteborg går nu till statskassan för att finansiera asylsökande och Trafikverket ska istället låna pengar till Västlänken och de andra projekten i Göteborg.

När Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och Åsa Romson på en i övrigt helt meningslös presskonferens meddelade att de vill sitta kvar men erbjöd sig att stiga åt sidan på partikongressen var det ett sätt att vinna stöd runt om i partidistrikten. Vem kan väl vilja byta språkrör under förnedrande omständigheter i en regering mitt i mandatperioden?Partidistrikten tolkade det i stället som en möjlighet att åstadkomma en förändring i god tid före nästa val.

Fascinerande bilder. Så galant trafiken koordineras av de individuella aktörerna. Trafikljus hade inte bara gjort allting 10x långsammare, utan ökat risken för olyckor. Trafikljus har ju visat sig skapa fler olyckor än de förhindrar, bland annat för att förare blir mindre uppmärksamma. Varför titta uppmärksammat på sin omgivning när ljusen sköter allt?

Då ”kungen” har sin 70:onde födelsedag idag och det uppmärksammas stort så känner jag att jag vill kommentera ”monarkin” som institution. Sanningen är att Sverige inte är en monarki. ”Monarki” kommer från det grekiska ordet för envälde och det har inte Sverige. ”Kungen” har ingen makt alls, än mindre total makt. Saudiarabien är en monarki, Sverige är det inte. Istället är Sverige ett land där presidenten kallas statsminister och sen också har en mycket dyr skattefinansierad dokusåpa som kretsar kring Bernadottefamiljen.

På denna konungens 70-års dag pekar förtroendet för kungahuset uppåt, rapporterar DN. Det är logiskt. I orostider får det tidlösa högre erkännande. Det som är oföränderligt, igenkännbart, välbekant — och tryggt. I goda tider brukar vi se ner på sådant så som överspelat och förlegat. Att vi, det vill säga svenska folket i vid mening, har sådana kollektiva känslouttryck visar att vi behöver åtminstone en institution som är oföränderliga över tid. Och vad ger mer kontinuitet än ett statsskick med konstitutionell monarki?

Regeringens utredning om ett sk bonus/malus-system är nu färdigt. Det innebär att alla gamla bilar kommer få kraftigt höjd fordonsskatt, vilket ska gå till att subventionera höginkomsttagares köp av Tesla Motors bilar med 60 000 kronor. Hur mycket kommer din fordonsskatt att höjas?

Lena Andersson i Dagens Nyheter… “Om individen inte äger sig själv ägs hon av någon annan. Äger alla sig själva kan ingen äga någon annan. Det finns bara dessa två. Detsamma gäller ägodelar och pengar. Ifall staten eller kollektivet under hot om våld får ta pengar från dig får den i princip också använda dig till annat där du anses behövas; till reservdelar, slavarbete eller som soldat.”

De interna avgångskraven mot Fridolin och Romson växer inom Miljöpartiet. Då passar Fridolin på att skriva en besynnerlig debattartikel i Kristianstadsbladet. Sällan har jag läst en artikel där så mycket skrivs mellan raderna. Fridolin nämner inte varför partiet är i kris, utan uppmanar till “envishet”, förklarar att MP “nu går mot en nystart” och man ska lyfta politik som “håller längre än bara till nästa val”. Underförstått: vad bråkar ni om – vi borde se framåt!

“När Sovjetunionen försvann genomförde de sina folkomröstningar och de fick ”gå i fred”, ingen hotade dem. Det gjordes inga försök att behålla Baltikum med våld, trots att det fanns olika åsikter i den frågan.” – Rysslands utrikesminister Lavrov till Bonnier/DN

En av de direkta och enkelt påvisbara lögnerna som Rysslands utrikesminister Lavrov spydde ur sig i DN:s intervju var att man lät Baltikum gå utan våld. I verkligheten dödades sex letter och fjorton sårades när Sovjetunionen med våld försökte stoppa frigörelsen.

Nybloggat på HAX.5July.org: What to learn from the Abdesalam fiasco » Paris-terroristerna var kända av belgisk polis, åratal i förväg. De misstänktes även för att ha något stort på gång. Men polisen ägnade sig åt annat. Därmed kan Paris-attantaten knappast motivera mer massövervakning av vanligt folk.

De flesta är överens om att det finns vissa saker som bör skötas gemensamt i ett samhälle. Hur mycket är en annan fråga. De flesta är också överens om att de gemensamma frågorna bör skötas av folkets valda representanter. Verktyget för att hantera detta är den parlamentariska demokratin. Detta system har dock brister. En politisk majoritet kan besluta nästan vad som helst. Den kan till och med inskränka de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna eller upphäva demokratin, i god demokratisk ordning. Och vad majoriteten än hittar på, så ingår det i dess makt att kunna upprätthålla dessa beslut med tvång. Eller med våld, om så krävs.

Ledarkrisen inom miljöpartiet sätter fingret på en mycket viktig, men ofta förbisedd funktion i alla organisationer, valberedningen. Romson och Fridolin har varit språkrör i fem år nu i maj månad. Hur många kan minnas att de varit det så länge? Nej, det är nog endast enstaka miljöpartister som minns det. En sådan insikt väcker en mängd frågor.

Under många år har det varit förvirring kring om det är tillåtet att ha skolavslutning i en kyrka, så som det alltid var förr. Många har hävdat att det inte är tillåtet eftersom någon från ett annat land kan bli kränkt av att skolavslutning firas på traditionellt svenskt vis. Det svenska ska enligt “antirasismen” bort, raderas, dumpas. Men nu, till slut efter 10-20 års velande, har riksdagen tagit sig samman. Utbildningsutskottets majoritet har sagt ja till att vissa konfessionella inslag kan tillåtas när skolorna ordnar avslutning i en kyrka.

I svensk politik finns sedan många år ett skyttegravsliknande läge med två block som står mot varandra och som båda aspirerar på regeringsmakten. Sedan 2010 och framför allt sedan förra valet har vi en situation där vi kan sägas ha tre block: S-V-MP, M-L-KD-C samt SD. Så ser förutsättningarna ut i teorin. Men frågan är de gör det även i praktiken. Alliansen är nämligen inte vad den var 2006-2010. Tre av partierna har ganska anyligen bytt partiledare, och börjat spreta åt olika håll. I den fråga som väljarna numera värderar som den allra viktigaste, migrationspolitiken, är flera allianspartier på kollisionskurs med varandra.