Det har hänt mycket i det politiska landskapet i Sverige bara sedan i höstas, och inte bara i den så heta migrationsfrågan. När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och Centerpartiets Annie Lööf härom kvällen debatterade migration och arbetsmarknadsintegration i SVT:s Aktuellt var det en uppseendeväckande syn. Johansson lät nämligen som en sverigedemokrat och Lööf utmålades som ansvarslös för att hennes parti varit emot id-kontroller vid Öresundsbron.

Noterar att Regeringen tänker införa ett nytt DNA-register som omfattar hela befolkningen och som gör det möjligt för polisen att – när man hittar DNA på en brottsplats – direkt koppla en svensk medborgare till ett eventuellt brott. Ni som har prover sparade i PKU-registret har alltjämt möjlighet att begära att dessa förstörs. Men snart är det för sent.

Temat i senaste Axess är forskningen, men jag fastnar för artikel om en bok som i mer än 40 år dominerat universitetens grundkurser i politisk teori för statsvetar-, idéhistorie-, förvaltar- och andra studenter: Sven-Eric Liedmans “Från Platon till…” Fredrik Johansson gör slarvsylta av denna bok som måste vara en av de mest förekommande på universitetens litteraturlistor: “Liedmans pamflettartade och extremt selektiva beskrivning av framförallt den moderna liberalismen och konservatismen är lika påträngande som när jag läste den för 30 år sedan.

Jag bloggar ju hos 5 Juli-stiftelsen om internet, övervakning, demokrati och frihet – för en internationell publik, på engelska. Nu tänker vi pröva att även göra en podcast. Fast den får (i vart fall för tillfället) bli på svenska. Här är pilotavsnittet som Karl Andersson och jag spelade in förra veckan.

Läser om kapitaltäckningsbluffen i Wall Street Journal. Den handlar om hur de svenska bankerna har manipulerat reglerna om kapitaltäckning – till den grad att de nu har hälften som mycket kapital i buffert som EU-genomsnittet. Skälet är att svenska bolån av bankerna åsätts extremt låga riskvikter. Vilket innebär att andelen riskvägt kapital som andel av bankens tillgångar blir högt. De svenska bankerna använder egna modeller för att beräkna sin risk. Och det är klart – då kan man få det att se ut som om man har mycket kapital.

Nybloggat på HAX.5July.org: EU goes full Orwell » Denna vecka har EU först lagt fram en ny modell för censur av internet. Och veckan avslutas med att EU vill kvotera in minst 50% europeiskt material i tv och 20% på on-demand-tjänster som Netflix. Först censur av nätet – sedan påbud om vad som skall visas i tv. Det är direkt Orwellianskt.

Jag hade väntat mig något slags motreaktion mot identitetspolitiken, den överdrivna politiska korrektheten och språkpolisen. Miljöpartiet gick visserligen in i väggen när den giftiga blandningen av feminism och religion blev dem övermäktig. Men det är ett av mycket få exempel på att tramset kanske kan få ett slut. På andra håll verkar det snarare som om begreppsupplösningen breder ut sig. Man finner ständigt nya exempel i det offentliga Sveriges språk och propaganda. Politiker av de mest skiftande kulörer hänger på trenden. Liksom media.

I Storbritannien får ju olika partier tv-tid för att presentera sig. Det brukar de politiska partierna använda för snygga men lite präktiga och tråkiga informationsfilmer. Detta gäller även i folkomröstningen om det brittiska EU-medlemskapet. Ovan ser du en av Lämna-lägrets filmer, som tydligen sändes i går – och som kommer att bli en viral hit inom några dagar. Ett skäl till att den kan komma att gå viral är att Stanna-sidan försöker få den stoppad.

Svensk EU-debatt har alltid varit futtig. När Sverige skulle rösta om EU-medlemskap 1994 var snuset en stor fråga. På riktigt. Liksom Systembolagets detaljhandelsmonopol. Jag misstänker att en valrörelse i dag hade sett ungefär likadan ut med fokus på perifera frågor som att EU lägger sig i hur gurkor ska se ut. Sällan får vi en seriös debatt om EU:s demokratiska underskott. Detta är en tongivande fråga i den brittiska EU-valrörelsen.

Det borde stå en skylt vid varenda vägkorsning, som säger att endast behörig trafik är tillåten. Med en tilläggstavla som förklarar att endast registrerade motorfordon, mopeder, och arbetsfordon som kräver körkortsbehörighet B eller högre, är tillåtna. Övriga trafikanter ska hålla sig borta från vägen. Vadan detta nu då? Jo, i dessa tider när svensson plockar fram cykeln efter vinterdvalan, gör media stor affär av cyklisterna behöver mer utrymme på vägarna.

Toppnyhet i SvD nu är: “Efter en lagändring riskerar tusentals asylsökande med avslagsbeslut att avhysas från landets asylboenden.” Riskerar? Det är ju själva meningen med asylprocessen i domstol att de som inte uppfyller kriterierna för att stanna SKA avhysas från landet.

Ser många borgerliga debattörer instinktivt reagera mot regeringens förslag om att tredubbla studiebidraget för långtidsarbetslösa och flyktingar. Som tidigare politiskt sakkunnig på Socialdepartementet brukar jag ta mig tiden att läsa igenom förslag innan jag reagerar instinktivt. Jag rekommenderar alla andra att göra det också. […] När någon får studiestartsstöd innebär det givetvis att vederbörande blir av med vissa förmåner som hen annars skulle ha haft.

Riksbanken slog i ett pressmeddelande under gårdagen återigen på trumman över hushållens skuldbubbla. Själva tänker man förstås inte göra något åt den bubbla man själv skapat via sin räntepolitik och fortsätter underblåsa, vilket gör att det blir svårt att ta myndigheten på allvar. Skuldbubblan är främst driven av allt lägre räntor, vilket till stor del beror på Riksbankens styrräntor, som följer den socialistiskt bestämda reporäntan. Det är alltså Riksbanken själva som står bakom skuldbubblan. Ändå envisas man med att uttala sig om skuldbubblan.

Passar på att rekommendera artikel med anledning av mitt engagemang i socialkonservativa nättidningen Samtiden: “Jag ser Samtiden som ett svar på att de gamla aktörerna på samhällsdebattens arena inte klarar av att leva upp till tidens nya krav. Globaliseringen har medfört mycket positivt, men den medför en rad nya frågeställningar som inte har fått adekvata svar.

Läser rapporten Sverige in i dimman – ett obehagligt sannolikt krisscenario. Det är en ovanligt saklig analys av den svenska bostadsbubblan och problemen med migrationsrelaterade kostnader som råkar sammanfalla med en förväntad ekonomisk nedgång. Men författarna Andreas Bergh, Fredrik Andersson och Anders Olshov glömmer en faktor – som gör situationen än värre. Det är att perioden 2020-2030 är en av de demografiskt sett mest ogynnsamma på länge. Lägger vi ihop samtliga dessa faktorer får vi något som måste ses som en perfekt storm.

I partiledardebaclet, förlåt, partiledardebatten, använde Stefan Löfvén uttrycket ”den svenska modellen” ett flertal gånger. Många har reagerat på hur tjatigt det lät. Nu hör jag att även partisekreteraren använder det som ”buzzword”. Men vad menar de egentligen? Jo, de menar naturligtvis det socialdemokratiska drömsamhället. Det där funktionssocialismen råder och facket härskar.

Från och med idag gäller Finansinspektionens amorteringskrav. Världen gick inte under, åtminstone inte än. Eftersom amorteringskravet är i linje med bankernas redan tidigare införda frivilliga krav tror jag att effekten är överdriven. Det kommer inte dämpa hushållens skuldsättning och inte heller bostadspriserna. Enskilda individer kan få svårare att köpa en bostad, särskilt yngre, men kortsiktigt blir effekterna marginella gissar jag.

Expressens ledarsida har under senare tid varit rätt så bra. […] När det gäller frågan om vinstdrivande skolor driver man dock en Sjöstedtlinje . I den senaste ledaren i ämnet blir de närmast filosofiska i frågan och försöker argumentera för varför det skulle vara principiellt fel. Att de blir filosofiska är intressant och på sätt och vis välkommet, men deras argument håller inte.

Inte helt oväntat tycks nej-sidan nu fått övertag i den brittiska folkomröstningen. Hade JA från början haft ett något större övertag skulle omsvängningen aldrig ägt rum, men nu håller jag det för troligt att NEJ vinner. Anhängarna av utträde har fått debatten precis dit dom ville – till en kamp mellan etablissemanget och folket. David Cameron hjälpte till genom att spela under täcket med vissa storföretag.

Socialdemokraterna slutade egentligen att vara relevanta för den svenska samhällsutvecklingen redan på 1970-talet. När Tage Erlander avgick och lämnade över till den mer radikale Olof Palme började nedgången för partiet, både rent praktiskt men även ideologiskt. De enorma skattehöjningarna under 1970-talet tog kål på många svenska industrier, såsom exempelvis varvsindustrin, medan den fortfarande frodas i Finland.

De sociala mediernas rövhål Twitter har spärrat ett antal helt legitima Kreml-parodikonton, trots att dessa helt följer Twitters parodiregler. Twitter går alltså en diktaturs ärendenen, men åtminstone DarthPutinKGB lever vidare via sin blogg rapporterar The Moscow Times.

Lyssna gärna på Alice Theodouresco när hon debatterar fritt skolval med Göran Greider i Aktuellt i dag. Det är ett skolexempel på hur man tar hem en politiskt debatt. Lyssna på motståndarens argument, ta argumenten på allvar, analysera konsekvenserna av motståndarens förslag och basera analysen på fakta. Lägg sedan fram motargument och gärna alternativa lösningar som gör det möjligt att hantera problemen på ett liberalt sätt i stället för ett socialistiskt.

Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft har förbundit sig att bekämpa näthat – i ett projekt tillsammans med EU-Kommissionen. Målet är att radera material och/eller stänga av användare inom 24 timmar. Vad är egentligen näthat? Genom åren har vi sett exempel på människor som påstår sig ha blivit utsatta för näthat – när allt som hänt är att de fått mothugg och inte kunnat försvara sin position i en fri debatt. Att argumentera mot staten, lagarna och den parlamentariska demokratin, är det näthat?

Det är tre år sedan Edward Snowden flydde till Hongkong och på ett hotellrum bevittnade effekterna av sitt beslut att läcka massvis med hemlig information om världens mest omfattande, och olagliga, massövervakning av vanligt folk. USA:s förre justitieminister Eric Holder uttryckte nyligen i ett poddsamtal med en av Barack Obamas tidigare rådgivare David Axelrod att Edward Snowden visserligen begick ett brott men att han ändå “gjorde allmänheten en tjänst” genom att läcka informationen.

Hur går det egentligen för Sverige? Denna fråga upptar mångas tankar just nu. Oron över vart Sverige är på väg är utbredd. I en Sifomätning som publicerades före nyår tyckte varannan svensk att Sverige är på väg åt fel håll. Detta har Moderaterna tagit fasta på i sin omprövning av politiken. Nu anser partiet plötsligt att Sverige är på väg i fel riktning, vilket väl i och för sig är närmast en plikt att påstå för ett oppositionsparti, och vill lägga om kursen.

Folk brukar fråga mig vart jag tror att Sverige är på väg. Som om jag skulle veta? Men jag kan spekulera. Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester.

The Donald har sågat Parisavtalet, COP21, jäms med tunnelbanespåret under Eiffeltornet. Olyckskorparna i FN-skrapan har naturligtvis fördömt både honom och varnat världen i den händelse han skulle bli vald till USAs president. Klimathotarna skränar med allt mer långsökta skräckbilder för framtiden, hämtade från allt tunnare, för att inte säga obefintligt, vetenskapligt underlag. Man pratar knappt om koldioxid längre. Nu är det bara ”klimatförändringarna” i obestämd form, som är hotet.

Nu har jag då sett partiledardebatten. Det finns många saker att säga om den, men det mest intressanta var kanske när Stefan Löfven fann sin ”inre Sjöstedt” och gick till angrepp mot ”vinster i välfärden”. Bland annat så hävdade han att det innebar att barn ”var till salu”. Ehhh, vad?

EU har blivit alltför utopiskt och inriktat på likriktning. Är det möjligt att någon i Bryssel kan vara självkritisk? Kanske. Den förre polske premiärministern Donald Tusk, som nu är Europeiska rådets ordförande (den ordförandepost som tidigare cirkulerade mellan medlemsländernas regeringschefer), uttrycker varningar för att EU genom sin ständiga makthunger underblåser motstånd mot unionen.