Om detta må ni berätta. Vi har sett Sverigedemokraternas partiledare Åkesson be om ursäkt för partiets historia. Vi har hört Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, vara tydlig med samma sak. Sverigedemokraternas framfödelse ur extrema politiska grupperingar då är deras största problem nu. Men det är ett problem som alltfler människor väljer att strunta i. Det är här och nu som gäller, dagens problem och ‘utmaningar’. Sverigedemokraternas historia är även det som statsminister Löfven har hakat upp sig på. Som en gammal repig LP-skiva med Röda Bönor återkommer han alltid till det ämnet. Ett parti med nazistiska rötter kan en annan gång bli ett parti med rötterna i nazismen. I nästan varje tal, i väldigt många debatter hamnar statsministern där – och är Åkesson på plats blir det alltid så. Ett parti med nazistiska rötter med rötterna i nazismen…

En riksdagsminoritet sägs nu vara överens om begränsning av vinster hos välfärdsutförare, som vårdföretag och skolor. Företagens underleverantörer får däremot göra hur stora vinster som helst.

Det pågår en kampanj som syftar till att Kalifornien ska lämna USA och bli en självständig stat. Det är svårt att veta hur många som omfamnar dylika idéer, men separationen kommer i Trumphatets kölvatten, vilket innebär att det vänsterliberala Kalifornien är missnöjt och kanske en dag verkligen kräver utträde ur unionen.

Skälen till utträdet sägs vara höga skatter, att pengarna går till det förvuxna försvaret, dåliga handelsavtal, utnyttjandet av naturresurserna, kontroll över migrationspolitiken, miljöfrågor, utbildningsfrågor,  sjukvårdsfrågor mm. Enligt kampanjen finns det mycket missnöje, mellan raderna inser man att det mångt och mycket handlar om den nya presidenten.

Nu har jag drivit den här bloggen i över två år, det innebär att jag har fått en del intressanta erfarenheter.

För det första kan jag konstatera att jag har klarat mig undan mycket av de värsta avarterna, som jag trodde att jag skulle råka ut för. Jag har inte fått några hotfulla meddelanden eller liknande saker som jag trodde att jag skulle få. Kanske kan det bero på att jag skrivit på ett sätt som inte retar upp folk så väldigt mycket.

580 000 personer står i bostadskö i Stockholm i augusti 2017, ett fullständigt absurt antal. Vad borde antalet vara? Ifall våra politiker inte brydde sig om oss och våra bostäder skulle det vara noll, 0, zéro, nul, nada. Hur många personer står i kö för att få köpa falukorv i Stockholm? Hur många står i kö för att få köpa en bil?

Men när det offentliga organiserar något så blir det köer. Milton Friedman sade att ifall staten tog över Sahara skulle det bli brist på sand inom fem år. Det låter rimligt.

Jeff Deist, ordförande för det amerikanska Ludwig von Mises-institutet, höll i slutet av juli 2017 ett uppmärksammat tal – vilket har rört upp många känslor bland libertarianer världen över. Talet, som är utpräglat höger-konservativt, beskriver bland annat vikten av konservativa värderingar för att upprätthålla civil ordning och trygghet i avsaknaden av en stat.

Svenska Dagbladet skriver i en rubrik att “Stockholmare tjänar 1 200 kronor om dagen bara på att bo”. Tyvärr ligger artikeln bakom betalvägg, men siffran fick mig som ekonom att fundera. Är det möjligt att en stockholmare tjänat 1 200 kronor om dagen på att bara bo – alltså mer än vad många tjänar på att arbeta.

Stefan Löfven höll vid lunchtid sitt årliga sommartal, denna gång i Eskilstuna. I förväg hade han och justitie- och inrikesminister Morgan Johansson på en pressträff låtit meddela att regeringen föreslår en miljardsatsning på polisen.

Blommor. Tysta gator. Och uppmaningar om att inte låta terroristerna vinna. Känns det igen? Det borde det, ty detta är närmast vardag i Europa i dag.

Ännu ett terrordåd. Än en gång oskyldiga människoliv släckta utan mening och förnuft. Än en gång ett tomt politiskt svar. Barcelona är drabbat, och finsk polis misstänker att en knivattack i Åbo har terrormotiv.

Oseriösa finansminister Magdalena Andersson (s) hotar nu att skada Sverige allvarligt. Detta då hon kallat missförtroendeomröstningar mot statsråd för just detta, men nu hotar att sosseriet ska göra det samma efter de förlorat regeringsmakten nästa val. Enligt Stefan Löfven (s) är Magdalena Andersson (s) oseriös.

Jag som skriver detta är inte arkitekt, är inte utbildad som snickare eller målare. Jag har sett otaliga hantverkare i arbete på mitt eget hus, men även om jag lyckas reparera och skapa vissa saker själv hävdar jag absolut ingen expertis på området att bygga hus. Vad jag beskriver är dock baserat på fundamentala principer som är lika tillämpliga på husbyggandets område som på t ex skolans område.

Ibland faller jag till föga och går med på att spela ett parti ”Nya Bondespelet” med min son. Det är i ärlighetens namn, inte ett speciellt roligt spel. Mest handlar det om att ha tur när man slår med tärningen.
Jag har dessutom en bestämd känsla av att spelet är en aning ”daterat”, och i stort behov av att moderniseras för att bättre spegla verkligheten.

Ett hemskt terrordåd i land lite längre bort en innergård i Malmö, mer avlägset än akuten på Karolinska. Ett terrordåd i Barcelona, en stad vid Medelhavets strand med massor av turister – och helt uppenbart också några terrorister. Statsministern uttalar sig i de sociala medierna tämligen omgående. Ett djupt deltagande i sorgen, medkänsla med offrens familjer och alla skadade. Socialministern hänger på, med ungefär samma tankegångar. Justitie- och inrikesministern gör samma sak.

Det existerar ingen dokumentation över att statsminister Stefan Löfvens säkerhetsråd någonsin existerat. Beskedet till riksdagsledamöten Jan Ericsson (m) är att det inte existerar några som helst handlingar kring rådet, inte ens kallelser, än mindre mötesanteckningar, närvarolistor och liknande.

När jag skriver det här är det två år och tre dagar sedan sångfågeln Malena Ernman sjöng lovsånger till Magnus Betnér. Det var en ny version – på Facebook – av ”Tryggare kan ingen vara”. Ståupparen Betnér hade försökt vara allvarlig om tryggheten i Sverige. Sådant gillade Malena Ernman. Hon tyckte minsann att vi borde eller skulle vika tre minuter av livet att titta på hennes kompis på YouTube.

För att förstå ekonomi är det bra om man inser att vi lever i en värld av begränsade resurser. Ekonomi är nämligen läran om hushållande av begränsade resurser. Om man lever i tron att det finns ett överflöd av allting och att man inte behöver hushålla och prioritera – då har man väldigt svårt att förstå ekonomi.

Visst är det märkligt att vissa delar av välfärden – som hemtjänsten – präglas av ett tayloristiskt synsätt där centrala datorsystem håller reda på vad medarbetarna gör, ner på minutnivå. Hur tänkte kommunerna när de började med detta? Förmodligen tänkte de bara – vi kan göra det här rent tekniskt, därför gör vi det.

Våra populistiska politiker skriker hela tiden om hårdare lagar mot ditten och datten, så fort de får frågor kring t ex brottslighet, terrorism, kriminalitet och annan dålig stämning. Men när lagarna ändå inte tillämpas så hjälper inte hårdare lagstiftning. Utan ett fungerande rättsväsende är hårdare lagstiftning meningslöst.

Svenska Dagbladet Näringsliv, som jag tar upp som ett exempel på tidningar som tyvärr allt för ofta blandar ihop News och Views i sin Näringsbilaga och därmed skapar mer agendasättande journalistik än rapportering, fortsätter att göra smygreklam för koncernbolag.

Gemensamt för auktoritära stater och krafter är viljan att kontrollera inte bara samtiden utan även dåtiden. Erövrare har i alla tider försökt skriva om historien. Diktaturer vill ha kontroll över befolkningen genom att skaffa sig makten över det förflutna.

Vinnaren skriver historien, brukar det heta, och detta är smärtsamt korrekt. Utgången av andra världskriget har format hela västvärlden och sättet på vilket vi ser på Europa och EU samt skapat en delvis mer ursäktande inställning till kommunismen (en av segrarna i kriget).

Man klarar inte av att kommunicera längre. Man vägrar att förstå hur den andra tänker, att den andra ens kan tänka själv. Varje försök till meningsutbyte börjar med något påhopp, och slutar med att man avbryter varandra med skrik, oförskämdheter och svordomar. Relationen är sedan länge iskall. Kärleken finns inte där. Det är tydligt att det här inte funkar längre, att en skilsmässa är den enda logiska utvägen. ”Vi står för långt ifrån varandra”, ”Vi kommer aldrig hitta tillbaka till varandra”…

För några månader sedan började jag lyssna på Radio Bubbla, i samband med att jag upptäckte bubb.la och de upptäckte mig (sedan dess har de flesta av mina texter länkats från Bubbla-sajten frihetligt.se, och tack vare det har mina besök flerdubblats).

Det svensk-amerikanska cyberunderrättelsebolaget Recorded Future, skriver i ett utskick till sina kunder att Transportstyrelsens data ej finns ute till salu eller läckt i de kriminella hackernätverken. Likt för det kinesiska intrånget i amerikanska OPM kan det betyda att uppgifterna finns hos underrättelsetjänster.

Det finns de som pratar om dagens problem, politikernas ”utmaningar” med ord som ”…så här har det alltid varit”. Vad gäller hot om våld och våld mot vårdpersonal stämmer det. Sedan jag började i vårdsvängen för en halv mansålder sedan har det alltid funnit folk som har hotat oss vårdanställda. Men även om det alltid att funnits hot och våld i vårdmiljöerna, iallafall sedan det första året på 90-talet, så är det annorlunda nu. Hot och våld har gått från att vara sällsyntheter till vardag. Våldet och hoten är grövre, vidrigare – och allvarligare.

Blåljuspersonal har under lång tid utsatts för stenkastning i de så kallade utsatta områdena, men det är först under de senaste två åren som landets två största partier har vaknat för detta problem.

Månne har S och M inte velat ”gynna mörka krafter”, ty i likhet med alla vi andra lär de ha ögon att se med. De har bara ignorerat problemet av rädsla för de reaktioner som hårdare tag i invandrartäta områden kan tänkas ge i de egna leden.

Ju mer pengar som finns på ett ställe desto större risk för att någon vill stjäla dem. Just nu läser jag boken Helikopterrånet, om kuppen mot värdedepån i Västberga. Men samma sanning gäller även bidrag.

Och den myndighet som förutom Försäkringskassan hanterar flest miljarder av våra skattepengar är kassa Arbetsförmedlingen. Ni vet de som har 12 000 anställda men inte lyckas förmedla mer än ett jobb per arbetsförmedlare och månad? Nej, alla 12 000 är förstås inte arbetsförmedlare men det hjälper ju inte.

Med KPI-inflationen på 2.2% är det väl dags att sluta tala om icke-inflationen. Med bra tajmning kring gårdagens KPI-besked offentliggjorde nu Netflix (NASDAQ:NFLX) att man nu höjer priserna med 10%. Samtidigt skenar bolagets skuldsättning.

Jag fascineras av flockmentaliteten i frågan om vilka energikällor vi ska använda i framtiden om vi ska ersätta användandet av fossil energi. Som om vi vore ett gäng katter som jagar samma solkatt rusar vi blint från hörn till hörn. Kanske beror det på att vi drömmer om att enkla lösningar ska komma som en skänk från ovan, eller iallafall från någon frälsare, till exempel Elon Musk på Tesla.

Jag har löst medlemskap i ett parti. Förra gången var det för Folkpartiet Liberalerna, den här gången för Klassiskt Liberala Partiet.

Jag har stått utanför partipolitiken en tid och uppskattat det mycket. Jag skulle gärna stå helt utanför politiken. Tyvärr gör staten det omöjligt, då den finns överallt och utökar sin makt kontinuerligt. Samhället politiseras och regleras allt mer, och jag vill göra något för att bromsa utvecklingen.

Hur ska man styra en nation? Man styr dess byråkrati. Men hur styr man byråkratin? Greker, romare och Machiavelli har haft olika förslag, en del fortfarande gångbara. Historieundervisningen har fungerat såtillvida att många hört talas om dessa och de därför kan refereras till i debatter. Vad de flesta inte känner till är det akademiska teoretiserande som pågått under 1900-talet, ett teoretiserande som resulterat i ett antal fullskaleprov.