Det fenomen som Milkastrology här tar upp kallas ”white passing”. Ordet används för att beskriva en person med icke-europeisk etnisk bakgrund, som, på grund av sitt ljusa utseende, ändå betraktas som vit.

Den här bloggens motto är ”Här skapas samtidens självförståelse”. Syftet är att i realtid betrakta och försöka begripa det skeende som i historiens egen takt utspelar sig inför våra ögon.

Övervakning, anonyma vittnen och brottsprovokation. Den politiska majoritetens plan saknar inte medborgarrättsliga utmaningar.

En kryptisk formulering i Tidö-avtalet kan öppna för att avskaffa den digitala brevhemligheten.

En för mig okänd och fientligt sinnad man ringde mig häromdagen. Ha sa att han inte trodde på min teori om att det välfärdsindustriella komplexet vill att folk ska vara svaga så att komplexet självt blir alltmer oumbärligt och får allt större anslag av nettoskattebetalarnas pengar. Jag har tamejfan aldrig träffat en socionom som tänkt den tanken, sa han.

Jag gillar inte att hälla smolk i den glädjebägare kring vilken många av den nya regeringens anhängare har samlat sig för att högläsa det sextiotvåsidiga Tidöavtalet där de fyra partierna presenterar sin gemensamma plan.

Förnedringsrån. Gruppvåldtäkter. Upplopp i förorterna. Skenande elpriser. Gängkriminalitet med skjutningar var och varannan dag.

När jag numera betraktar fosterlandet blir jag nedstämd ty nästan ingenting tycks fungera så som vi trodde att ett av världens mest högt utvecklade länder skulle fungera och som vi vill minnas att det faktiskt också fungerade (om vi bortser från att det gjorde väldigt ont att gå till tandläkaren).

Hur kommer en M+KD+L-regering med stöd av SD att hantera nät- och övervakningsfrågorna? Kan man hoppas att den respekterar våra grundläggande fri- och rättigheter? Och hur kommer den att agera i EU?

På 1500-talet eller däromkring inleddes vad som i en del historieböcker kallas ”den nya tiden”. Det var faktiskt mycket nytt som inträffade (jag talar förstås bara om västerlandet som på den tiden begränsades till delar av Europa).

Är det en sinkadus att regeringsbildningen efter förra riksdagsvalet och detta års riksdagsval tagit längre tid än någonsin tidigare sedan demokratin infördes? Det tror inte jag.

Vi börjar med några positiva episoder från skolvärlden där elever ifrågasätter den politiska korrekta agendan. Därefter pratar vi om att Sverige nu huserar 10,5 miljoner människor, varav 500 000 tillkommit bara de senaste sex åren genom invandring.

Ibland brukar jag gå igenom mitt bibliotek av gamla pocketböcker från slutet av sextio- och början av sjuttiotalet. Det kanske är för att påminna mig själv om hur tidsandan en gång var, så diametralt annorlunda mot idag, innan massmigrationens tidevarv.

Inte sällan kommer jag på mig själv med att vara en förskräcklig cyniker och besserwisser. Det yttrar sig bland annat på så vis att jag ifrågasätter auktoriteter, ju större desto bättre, och letar fel hos dem.

Det blev hård kritik men få svar när EU-kommissionär Ylva Johansson grillades om förslaget om att granska innehållet i alla våra elektroniska kommunikationer.

Fram till för någon timme sedan hade jag aldrig hört talas om Melissa Fleming (bilden). Om någon sagt att hon är FN:s Undergeneralsekreterare för Globala Kommunikationer och brukar hålla föredrag hos WEF i Davos så hade jag antagligen ryckt på axlarna och tänkt att visst, sådana där finns det hur många som helst.

Med dagens beslut i Europaparlamentet blir anonyma kryptobetalningar olagliga – med ID-krav för hosted wallets och för betalningar från non-hosted till hosted wallets.

Det måste inte vara någon mening med allting. Alla penseldrag som en tavelmålare gör i en abstrakt tavla behöver inte ha någon betydelse utan kanske finns där bara för att konstnären fick en impuls. Men när företeelser antar samhälleliga proportioner måste de, tror jag, vara uttryck för någon sorts vilja.

Mänsklighetens mest lyckade bedrift sedan skapelsen måste rimligtvis vara utvecklingen av det västerländska samhället om man mäter kulturernas framgång efter deras förmåga att skapa goda levnadsvillkor för sina medlemmar.

Som jag tjatar om det välfärdsindustriella komplexet kunde man förledas att tro att komplexet bara är en svensk företeelse. Låt mig – utan andra belägg än sådant som kan hämtas från lite allmänbildning och egna osäkra observationer – förklara hur det nog ligger till:

Jag är nu på flykt undan SÄPO efter att jag i min senaste förkunnelse oförsiktigt nämnde att jag personligen bevittnade hur Putin sprängde gasledningarna. Nu vill statens lakejer ha mig som vittne och de har skickat sin HBQT certifierade elitstyrka efter mig men de kommer aldrig ta mig, ALDRIG!

Myndigheternas krig mot krypterad information fortsätter. Samtidigt vill EU:s ministerråd begränsa insynen i hur polisen använder artificiell intelligens i sitt arbete.

Varje gång vi försöker diskutera ideologi och vad marxism egentligen är blockeras diskussionen av två konkreta ämnen; invandrar- och flyktingfrågan samt islam.

Ibland frågar folk varför jag tjatar så mycket om att Sveriges huvudsakliga makthavare är politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex

Vi pratar om de omkring 800 temadagarna under året. Majoriteten dryper av godhetssignalering. Vidare blir det resonemang om medias dubbla måttstockar när det gäller flyktingar. Lite tal om elkrisen och Sven berättar om sitt jaktintresse.

Fredagen den 30 september publicerades en artikel i nättidningen Altinget med rubriken ”143 miljoner kronor som räddade liv”. Artikeln kategoriserades som debatt och var signerad Lena Nyberg, generaldirektör för MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor). 

Eftersom Sverige är ett någorlunda civiliserat land fattar vi inte konfliktladdade politiska beslut efter handgemäng utan försöker i stället presentera våra känslor och önskemål i vetenskaplig skepnad. En konfliktladdad fråga är det här med friskolor och vinstutdelning.

Janerik Larsson vid Stiftelsen Fritt Näringsliv gör en samhällsnyttig insats genom att läsa ett stort antal tidningar från hela världen och skicka ut intressanta artiklar till folk som anmält sig.

Den femte juli publicerade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren (bilden) en förbluffande debattartikel i Dagens Nyheter. Efter att, som det verkar, på ett mycket noggrant sätt ha undersökt resultaten i Pisa och andra vetenskapliga internationella studier av skolbarns kunskaper samt dessa färdigheters utveckling över tiden kommer han fram till att det inte alls är som man, i varje fall jag, trodde. Det uppseendeväckande är att skolan är bättre än man anade, inte sämre. Den svenska grundskolan ”är bland de bästa i världen”.