Delar av en lokalt verksam fotografs dokumentation av sin hembygd blev bevarad till eftervärlden och finns tillgänglig på nätet. Bilder från framförallt 20- och 30-tal visar allmogen i vardag och till fest. En bild visar ett vägbygge. Män som arbetar under solen iförda skjorta och hattar med breda brätten. Handgrävandes vad som idag kallas för byaväg. Ett makalöst slit.

Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) respektive ekonomi (ECON) föreslår ett förbud mot anonyma kryptobetalningar. En förordning kan komma mycket snabbt.

För sju år sedan – redan i juli 2015, alltså innan flyktingvågen börjat rulla in – skrev jag en krönika som jag erbjöd utländska ambassadörer i Sverige att skicka till sina utrikesdepartement därhemma. Eftersom de ändå måste rapportera om stationeringslandet borde de bli glada att få en gratistext, tänkte jag. Så här slutade texten:

När jag såg på nyheterna att Sven Melander hade gått bort högg det till i hjärtat. Inte för att jag kände honom, eller för att döden är värre när den drabbar kända människor, utan för att han under så lång tid var en institution inom svenskt nöjesliv och kultur. Det går liksom inte att tänka tillbaka på de senaste fyra decennierna utan att Sven Melander dyker upp i en eller annan form. Att han nu är borta känns nästan overkligt.

Techfantomerna omfamnar tanken på statliga plattformar där alla kan komma till tals helt ofiltrerat och journalisterna rankas efter sin förmåga att exakt referera vad som hänt, Annie Lööf vill mota ryssen i grind med fler vindkraftverk och vad gäller Nato-frågan kam absolut inget uteslutas!

Jag hade förmånen att besöka ett seminarium arrangerat av Leif Östlings Kommission för det Skattenytta. Det handlade om brott mot välfärdssystemen, till exempel bidragsfusk och bedrägerier som när invandrare (fast det ordet inte nämndes på seminariet) importerar handikappade anhöriga för att själva förvandla sig till assistenter och ta hand om assistansersättningen.

Varannan svensk ägnar sig åt självcensur. Och halva befolkningen vill inskränka sina meningsmotståndares demokratiska rättigheter.

I Sverige, som jag känt det, är normaltillståndet att man litar på att saker ska fungera och att stat och myndigheter i stort sett ska säga sanningen. Tågen ska på det hela taget gå i tid och skollärarna ska kunna stava. Annars är det en skandal.

Antalet genom skjutningar dödade år 2005 var under 10 (efter att åren före ha varierat upp och ner). I fjol var det 46. Det har alltså skett en femdubbling under mellanliggande år. Som framgår av diagrammet nedan har utvecklingen i Sverige avvikit från den genomsnittligt europeiska främst under dessa år.

Det förtrollade svärdet är en serie tecknad av Bengt-Olof Wennerberg, även kallad Bowen. Den publicerades i Vecko-Revyn på 40- och 50-talet som en del i en följetong med berättelser ur Tusen och en natt. Bowens förmodligen mest spridda verk är annars vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan.

Få saker är så helgade som den svenska demokratin. Den genomsyrar hela vårt statsskick, den är inskriven i grundlagen och det går till och med att köpa demokratiskt designade möbler på IKEA.

När kriser nu har kommit över oss i form av pandemier och krig i vårt närområde har även liberaler och socialister börjat tala väl om ”nationalstaten”. Svenska flaggan tas fram på regeringens presskonferenser. Alla partier vill rusta upp Försvaret.

Enligt mångkulturparadigmet finns det ingen skillnad på kulturer och folk. Det är inte bara det att alla har lika värde. Dessutom har alla i hela världen ungefär samma egenskaper. Det finns inga individuella egenheter, varken för individer eller kulturer eller nationer. Upptäcks det någon gång att tillvaron genom någon sorts oönskad mutation ger upphov till något individuellt och avvikande måste alla klutar sättas in för att motverka anomalin.

År 2017 bestämde sig Sveriges riksdag för ett klimatmål. Per 2045 ska Sverige netto inte längre släppa ut några växthusgaser. I regeringen satt ett halvdussin miljöpartister som antagligen var den drivande kraften.

När jag reser omkring i världen besöker jag ofta tempel. Inte för att jag är överdrivet religiös men jag tycker om stämningen. Vare sig det gäller kristna, hinduiska eller buddhistiska helgedomar finns en känsla i väggarna som säger att här har människor försökt föreställa sig något universellt, storslaget och obegripligt. Någonting utöver livet, döden och det beklagansvärda tillstånd som kallas lidande.

I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Mohamed Omar (Eddie) med litteraturvetaren och samhällsdebattören Erik van der Heeg om filmen Starship Troopers (1997) och dess politiska innebörd.

Västerlandet, där Sverige ingår, består av ett antal demokratiska nationer. Jag tror att det är ett någorlunda okontroversiellt påstående. Lite mer kontroversiellt är att hävda, vilket jag nu ska göra, att demokratin inte alltid är densamma över tid och rum och att den västerländska demokratin numera är ganska dekadent vilket bland annat manifesterar sig i att den – på goda grunder om du frågar mig – brister i tilltro till sig själv.

Fredagen den 18 mars meddelade regeringen att fram till föregående dag, hade 14 000 ukrainska flyktingar anlänt Sverige och registrerats i väntan på besked om uppehållstillstånd. Knappt en vecka senare är antalet 20 000 och enligt migrationsminister Anders Ygeman kan det komma 300 000 flyktingar.

Allt det jag inte begriper kan jag, tror jag, restlöst lägga i två högar. Den ena högen består av sådant jag inte fattar för att jag inte läst på eller inte tränat tillräckligt, till exempel Einsteins relativitetsteorier eller femkortsöppning i bridge. (I ärlighetens namn bör jag framhålla att jag knappt kan någon annan bridgeöppning heller.) I den andra högen ligger sådant som ingen begriper och därför inte jag heller. Där finns till exempel frågan om livets uppkomst.

ChatControl2 möter inte bara extern kritik. Förslaget sågas nu även av EU-kommissionens egna tjänstemän.

I åratal så har många förutspått medias kommande död, en död som vi nog alla längtat efter, men nu efter covid och mitt i rysshetsen så kan man bara konstatera en sak och det är att media är starkare än någonsin. Deras omsättning må ha minskat, deras prenumerantskara krympt och pappersupplagorna försvunnit men de har helt vunnit över de sociala medierna till sin sida. Facebook, Google och Twitter är nu inget annat än en förstärkare för medias budskap

EU är på väg att införa censur av icke olaglig information, utan föregående rättslig prövning.

Det påstås att George Orwell ska ha sagt att I en tid av allomfattande bedrägeri är det en revolutionär handling att tala sanning. Om man kontrollerar med fact-tjekan visar det sig antagligen att han aldrig sagt det så jag avstår. Det är icke-desto mindre en sanning. Vi kan kalla den Orwells speciella revolutionsteori.

Jag skulle vilja övertyga Gunnar om att polletterna aldrig kommer att trilla ner hos hans gamla kollegor. Om han väntar på det kommer han att få vänta förgäves. Kollegorna har ägnat ett yrkesliv i offentlig tjänst och gjort PK-ismen till sin religion. Det har varit stabilt och tryggt med trevliga arbetslokaler och lönen ofelbart sista fredagen varje månad.

Att miljöpartiet numera aldrig tycks komma ens i närheten av fyraprocentsspärren inför höstens val är troligtvis ingen tillfällighet utan ett resultat av att konsekvenserna av dess politik börjar bli plågsamt uppenbara för medborgarna. Den nya skepsisen mot det gröna budskapet finns för övrigt inte bara i Sverige utan sprider sig överallt där folk behöver köra bil och värma sina bostäder.

Pandemin är en annan modern, formativ händelse. Det formativa elementet, i varje fall i min skalle, är att vi fortfarande inte är säkra på vad som hände – om det verkligen hände något. Sjukdomen mobiliserade troligen mer resurser och mer uppmärksamhet än någon annan händelse sedan andra världskriget. Men mycket talar för att det som drev världsepidemin inte var mikrober utan känslor. Hur jag än letar i statistiken efter tecken på överdödlighet, vilket hade kunnat vara indicier på mikrobanfall, så kan jag inte hitta mycket mer än vad som ser ut som naturliga variationer.

Medlem i Nato, alltså. Bör Sverige bli medlem i försvarsalliansen eller inte, det är den stora frågan. Det har varit en stor fråga sedan 1949, när organisationen bildades och den har under snart 75 år besvarats med ett lojt nej. Men nu har frågan, på grunder som åtminstone för mig är diffusa, blivit rykande aktuell och tycks preliminärt besvaras med ”kanske, om Finland vill”.

Det enda som behövdes för att så skulle ske var ett dödligt, grymt och blodigt anfallskrig iscensatt av en totalt galen rysk despot mot ett näraliggande, kristet och europeiskt land. Varifrån kvinnor och barn nu flyr i vild panik, för sina liv. Först nu, men inte förr, kan vi enligt DN och vissa inflyttade från MENA-länderna börja tala om kostnader i mångmiljardklassen.

Amalia Rud Pedersen aspirerade i somras på att bli förbundsordförande för SSU. Hon var valberedningens förslag. På kongressen förlorade hon med minsta möjliga marginal ordförandeposten till Linköpingsbaserade Lisa Nåbo. Kongressledamöterna gjorde uppror mot den interna makten.

Några invändningar gick ut på att Ryssland är misskänt i västländer som Sverige och att Putins politik egentligen bara handlar om legitimt självförsvar mot Natos, läs USAs, buffliga försök att krossa Moderlandet. Sådana diskussioner är svåra ty de förvandlas lätt till något som liknar äktenskapsgräl där varje part alltid har en ny oförrätt att anföra.