För några år sedan så sotade jag ansiktet, stack ner en gurka i kalsongerna, klädde mig i burkini och gick till riksdagsvakten och hävdade att jag blivit anställd som städerska för att fylla transmuslimkvoten. Vakten fick något panikslaget i blicken när han framför sig såg en scen som skulle gjort Victoria Kawesa stolt och vinkade raskt in mig efter att jag visade mitt afriquanska pass som jag limmat ihop på morgonen med urklipp från ett Uncle Bens paket. Kalla mig Mkango Waulemerero!

Angående den minskande tillgången på elektricitet, här kommer en liten liknelse.

Liksom en överväldigande del av alla svenskar och andra västerlänningar är jag fostrad i uppfattningen att demokratin är det bästa av alla statsskick och att den för hundra år sedan – i vissa länder lite tidigare – för alltid installerats i vår kulturkrets. Det anmärkningsvärda är att denna doktrin om demokratins överlägsenhet och fortsatta beständighet aldrig riktigt förklarades under min uppväxt. Tesen var så uppenbart sann att det inte behövdes några utläggningar från föräldrar eller skollärare för att trumfa in dess giltighet.

Det nationalistiska partiet Alternativ för Sverige har från och med grundandet 2018 stadigt ökat i opinionen. Gustav Kasselstrand vill släppa in frisk luft i vad han uppfattar som ett instängt rum – den svenska politiken.

För några veckor sedan körde tjuvar en bil rakt igenom fönsterpartiet på Max restaurang i Kista galleria. Det tog sig vidare in i själva gallerian och försökte där forcera ett växlingskontor. Det misslyckades. 

Även om bevisen inte är fullständiga verkar det vid det här laget stå klart att de nedstängningar som genomfördes i många länder under covidpandemin gjorde mer skada än nytta. I en metastudie – det vill säga en sammanställning över resultaten i ett större antal vetenskapliga undersökningar – från Johns Hopkinsuniversitetet görs följande sammanfattande bedömning av vetenskapens nuvarande ståndpunkt:

Elproduktionens volatilitet äventyrar hela samhället på sätt som dess förespråkare förhoppningsvis inte förutsåg. Jag säger förhoppningsvis eftersom tanken på att de avsiktlig placerat denna trojanska häst i vårt energisystem med smittoeffekt till det ekonomiska systemet faktiskt är outhärdlig.

Den tyska regeringen sänder blandade signaler om EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i all e-post, alla elektroniska meddelanden, alla chattar med mera. Så nu sätter liberalerna i regeringen upp ett antal röda linjer.

Det är fredag kväll. Jag sitter i bilen med min son, hunden ligger där bak. Vi lämnar staden bakom oss och åker ut mot landsbygden. Vi är på väg till släktens långtida tradition, den årliga lingonplockarhelgen i den gemensamma sommarstugan där farmor och farfar bodde hela somrarna på sin tid. Ur högtalarna strömmar låtar av Engmans kapell, som sjunger om hembygd och känslan av att komma hem till sin barndoms trakter.

Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.

Igår skrev jag en artikel där jag, som inte vet något om el, försökte konstruera en rimlig tolkning av svensk energipolitik. Varför skulle inte jag få gissa när Sveriges journalistkår inte kan leverera några trovärdiga förklaringar?

Vi talar om behovet av mer folkligt inflytande över makten i Sverige. Gärna på lokal nivå. Vi talar om subsidaritetsprincipen, ett ord som ofta används av politiker som knappt förstår vad det betyder.

När svenska politiker uttalar sig om elpriserna får man en känsla av att talepunkterna är inhämtade från Tyskland och därefter översatta till svenska (sannolikt med hjälp av Googles översättare då bara tre procent av svenska gymnasieelever studerar tyska språket). Politikernas synsätt och rekommendationer förefaller nämligen mer anpassade efter den tyska än den svenska situationen.

Berättelsen om Sisyfos har inspirerat många författare och filosofer, till exempel nobelpristagare Albert Camus, att fundera kring människans ställning i kosmos och tillvarons intighet och andra liknande djupsinnigheter på temat att livet är meningslöst (eller om det var tvärtom, jag minns inte så noga).

Vi har nog alla våra kors att bära. Mitt kors just nu är att låtsas vara statsminister med högsta ansvaret för den svenska energipolitiken. Det är inte så främmande som man skulle tro, ty visserligen är det långsökt att tänka sig att jag skulle bli statsminister, men det är ett slående sammanträffande att varken jag eller någon mer sannolik statsminister begriper något om elektricitetspolitik. Vederbörande är alltså tvungen att ta ställning i en för nationen viktig fråga som han inte förstår.

Varberg Energi har fått mycket kritik för sitt råd till sina elkonsumenter att ha en buffert om 50 000 kr inför vintern. Men elbolaget gick inte ut med detta råd för att håna konsumenterna, de formulerade sig så drastiskt eftersom det är så verkligheten kommer att se ut för många villaägare.

Det går inte att känna annat än äckel när man ser partiledarnas anleten på affischerna som visuellt förorenar städerna. Deras menlösa anleten kombinerat med kastrerade budskap så som ”nu får vi ordning” vilket kanske upphetsar den ryggradslösa människotypen som främst manifesterats i troll som Van Rumpey.

Den senaste tiden har jag haft en känsla av att Sverige befinner sig vid en tipping point. En tipping point är en punkt i tiden när krafter som ackumulerat sig för att åstadkomma en förändring plötsligt övervinner de bevarande krafter som motsätter sig förändring, typ att isen oväntat brister och du ramlar i sjön. Ett annat exempel är hur ett fiskstim byter riktning.

En av de aktuella frågor som jag tycker tillhör de konstigare är att elektriciteten nu förväntas bli så dyr att vanliga medelklassare i villa i Skåne av professor Jan Blomgren bedöms kunna hamna under existensminimum till vintern.

I vårt nuvarande statsskick finns gott om heliga kor som tas för givna av gammal vana. En av dem är valhemligheten, det vill säga att man ska kunna rösta utan att någon vet vad man röstat. Den är lika självklar som att vi alltid får el ur vägguttaget till rimligt pris.

Klaus och Sven pratar om fjällvandringen och sedan vidare in på den djupa socialdemokratin.

När vi satt runt lägerelden på Puncak Jayas sluttning och blickade mot stjärnhimlen efter ännu en dag med gerillakrigföring vid Grasberggruvan så gjorde jag ett försök att förklara åt Lokoloko vad demokrati egentligen är för något, men ju mer jag förklarade ju mer förfärad blev hans blick.

Nyheten om attentatet mot Salman Rushdie har åter aktualiserat krocken mellan västerländsk och islamisk yttrandefrihet. I både västvärlden och i islamvärlden är yttrandefriheten begränsad. Vilka saker som får sägas och inte bestäms av folks värderingar, men också av ledarna.

Här följer några punkter som jag är ganska säker på

En gång var det en man som hade läst en av mina artiklar. Han var lack och sa att jag ej får berömma sydeuropéerna för de är så dåliga på att sköta sin ekonomi och svenskarna måste betala deras räkningar. Jag tycker inte det gör sydeuropéerna dåliga utan jag tycker de är smarta. De spenderar som fulla sjömän och låter dumsnälla och mesiga svenskar, holländare, tyskar och danskar betala deras räkningar vilket är smart och tufft. Deras politiker är tuffa som karibiska pirater och de kör alltid över svenska politiker som bär fittmössor och HBTQ-certifierar alla arbetsplatser.

Fängelse för kränkningar online, nedtagningsorder, uppladdningsfilter samt av-kryptering och granskning av e-post och elektroniska meddelanden är några av förslagen i brittiska regeringens förslag till ny nätlagstiftning.

I mitt jobb på nyhetskanalen Riks intervjuade jag nyligen Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Intervjun kom att handla mest om det fruktansvärda dådet i Skellefteå där en nioårig flicka utsattes för både grov våldtäkt och mordförsök av en ung etiopisk migrant.

Jag brukar säga att samhällets huvudmotsättning nu för tiden går mellan politikerväldet som gör av med skatterna och den nettobetalande medelklassen som betalar in dem. Det är egentligen självklart och förtjänar knappt beteckningen teori eller analys. Men om Marx eller någon av de övriga stora sociologerna kom tillbaka skulle han antagligen anlägga det perspektivet eftersom striden om det ekonomiska överskottets fördelning och användning är ett definierande faktum för varje samhälle.

EFF sammanfattar problemen med automatiserade uppladdningsfilter – vilka saknar omdöme, humor och förmåga att bedöma kontext.