Harvard Business Review (HBR) har en läsvärd artikel om att 3D-utskrifter är på väg mot sitt genombrott, där man når 20% av marknaden. Det handlar inte om naiva drömmar om 3D-utskrifter i hemmet, utan om att teknologin tar över i industrin. HBR rapporterar att 3D-utskrifter nu har 11% av tillverkningsmarknaden i USA.

John Micklethwait och Adrian Woolridge har skrivit en bok om kapptävlingen mellan världens stater att förnya statens roll. Det gäller såväl demokratier som andra styresskick. De gör sin analys utifrån något slags liberal kapitalistisk ansats. John verkar vara britt och Adrian amerikan. Båda skriver för The Economist. Tyvärr verkar de ha kärat ner sig i den svenska modellen, något som jag inte ser som en framkomlig väg för att möta framtidens krav från medborgarna. I mina ögon har den svenska modellen redan visat sig vara en återvändsgränd.

Nu har även Riksrevisionen sågat DAB-radio och den beställningsutredning som alliansen tog fram för att bränna pengar på föråldrad och onödig teknikutveckling. Samtidigt måste DAB vara en fantastisk möjlighet för socialistregeringen att knäppa alliansen på näsan och återigen köra ner DAB i papperstuggen, likt föregångsmannen Leif Pagrotsky (s) tidigare gjort med vansinnet under sin tid vid kulturskutan.

Budgetdebatten i riksdagens kammare under eftermiddagen blev en surrealistisk upplevelse. Där stod oppositionens ekonomisk-politiska företrädare och sågade regeringens budget på punkt efter punkt. Skattechock. Rekord i löftesbrott. Bidragslinje. Sveket mot unga. Sveket mot jobben. Det saknades inte retoriska angrepp från oppositionen. Men för den som är medveten om att de fyra allianspartierna kommer att släppa igenom den budget de tycker är så skadlig för Sverige, framstod dessa angrepp snarast som välregisserad teater.

Nu presenteras den rödgröna regeringens vårbudget. Allianspartierna kommer att kritisera denna budget, i alla tonarter. På goda grunder. Sedan kommer Alliansen lik förbannat att rösta ja till den rödgröna budgeten – i enlighet med Decemberöverenskommelsen. Absurdistan!

Runt 6 500 utbildningsplatser på Komvux och högskola. Så lyder regeringens och Vänsterpartiets mirakelrecept för hur fler ska komma i arbete. Det är med andra exakt samma visa som på 90- och 00-talen. Om bara fler läser på Komvux eller högskola, blir allt bra.Men alla kan inte läsa på universitet. Alla vill inte läsa på universitet. Idén med att hela tiden bygga ut antalet utbildningsplatser är feltänkt.

Hur ser klassklyftorna ut i Sverige idag, och vilka är det som vidmakthåller dem? Går dagens klassklyftor mellan arbetare och tjänstemän? Nej, det finns gott om exempel på arbetare som har högre årslön än tjänstemän. Räknar vi inte med de högst avlönade chefstjänstemännen, så är det faktiskt fel att tala om klassklyftor. Är det mellan kvinnor och män som klassklyftan finns? Det finns de som hävdar det, när de exempelvis tittar på antalet män i bolagsstyrelser och jämför med antalet kvinnor.

Nu har jag sett SVT:s “dokumentär” i två delar om Nya Moderaterna (förändring, förvaltning). Som vanligt ska allt skildras med socialdemokratiska glasögon, med ständiga S-kommenterer och där S-perspektiv är utgångspunkten, även i programmet som ska avhandla annan politisk aktör. S ska alltid ha mest tid i SVT och svenska medier. Det är så förbannat antiintellektuellt och propagandistiskt. Så vänster. Men under nästan 120 minuter fanns några repliker som är värda att lyfta fram. Inte därför att de ger några svar, men sätter fingret på det som Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna inte tog tag i, och som orsakade valförlusten…

Ett beslut som man nog får kalla historiskt är att USA ska ta bort Kuba från listan över länder som sponsrar terrorism. Förmodligen är skälet att Kuba inte längre stödjer terrorism. Men det kan också ses som ett tecken på att förbindelserna mellan Kuba och USA håller på att normaliseras.

Nedanstående kommentar fälldes av läsaren Philip Dante klockan 17:27 i förra inlägget. Här säger han (?) sanningen om pedagogikutbildningen: “Det första jag lär mina praktikanter, som studerar till att bli gymnasielärare, är att ignorera allt pedagogiktrams de lärt sig på Malmö Högskola. Deras ämneskunskap är även vad som ger dem respekt i klassrummet.

Skäms en aning när jag läser Ratiokollegan Jonas Olofssons debattartikel i DN. För trots att jag driver en blogg med det uttalade syftet att slå hål på enkla lösningar och ifrågasätta politisk ingenjörskonst måste jag erkänna att jag någon gång stämt in i påståendet om att vi måste göra som i Österrike och införa lärlingsutbildningar.

Enligt en gammal lärare, som utbildade sig tidigt 60-tal, var lärarutbildningen redan flummigt idiotiskt trams på 60-talet. Vederbörande ignorerade helt enkelt de delarna då de inte hade någon betydelse för yrkesutövningen. På 60-talet kunde man bli lärare genom att läsa på seminarium, en slags praktisk yrkesutbildning för lärare. De lite finare adjunkterna och lektorerna hade förstås läst på universitet, men speciellt för låg- och mellanstadium var många lärare seminarieutbildade. Utbildningen var praktiskt inriktad på att utöva yrket lärare. Dock undervisades det även i pedagogik, vilket denna lärare ansåg var idiotiskt flum. Redan då alltså.

Tekniska experter, Riksrevisionen… till och med FRA säger nej till digitalradion, DAB. Men Sveriges Radio framhärdar. Public service vill lägga hundratals miljoner (det kommer att sluta med miljarder) på att ersätta FM-radion med DAB. Och de hoppas att svenska folket skall byta ut alla sina radioapparater i hem och bilar.

Hanne Kjöller skriver i DN om den tilltagande snuttifieringen av våra medier. “Å ena sidan stor mångfald och brokighet. Å andra sidan fler som navigerar bland det lättplockade. Färre prenumererar på morgontidningar. En växande grupp tar inte del av nyheter alls. Det gör medborgarna mer enkelspåriga och mindre allmänbildade.”

Den statliga myndigheten Skolverket fastslår i en rapport att större delen av det katastrofala raset i PISA-resultaten för svenska elever helt enkelt beror på att svenska elever är kassa och har fått sämre kunskaper än tidigare. Endast en liten del förklaras med bristande motivation och resten med inkompetens och en undermålig undervisning.

Försvarssamtalen mellan den rödgröna regeringen och Alliansen kärvar. FP har hoppat av och M ställer ultimatum. Naturligtvis är det bra att oppositionen sätter press på regeringen – om vi alls skall ha något trovärdigt yttre försvar. Men det är ändå som parallella universum. Alliansen är nämligen i högsta grad medskyldig till att ha monterat ner det svenska försvaret. Och så sent som för något år sedan hördes inget från de borgerliga om kraftigt höjda försvarsanslag.

Regeringens lakej, utredaren Sten Heckscher, presenterade häromveckan sin utredning om den svenska datalagringen. Amelia Andersdotter läste och sågade utredningen fullständigt. Heckschers slutsats var i korthet att svensk lagstiftning inte påverkas av att EU-domstolen ogiltigförklarat datalagringsdirektivet. Denna hållning kan nu komma att ifrågasättas även rättsligt.

En så fullkomligt uppåt väggarna vansinnig rubrik kan bara följas av mer vansinne” tänkte jag, och jag hade helt rätt. Lilian Sjölund (som skriver ”liberala” ledare åt HelaHälsingland/Ljusnan) driver nån form av personligt krig mot droger och det går sisådär. Hon kan faktiskt få en liten klapp på axeln för att försöka använda lite vetenskapliga källor, men liksom legaliseringsförespråkarna väljer hon bara de studier som passar med hennes redan etablerade världsbild och hennes önskan om hur det ska vara.

Den amerikanska administrationen försöker ständigt finna nya vägar för att kringgå kryptering – och för att bereda sig tillgång till alla medborgares telekommunikationer och datorer.

Ägnade kvällen åt att lyssna till Kjell Albin Abrahamsson (KAA) som på Samfundet Sverige-Israel berättade om kommunister, kryptokommunister och antikommunister. Vi är många som undrar varför den ideologi som lett till flest förlorade människoliv under 1900-talet ännu attraherar ungdomar och verkar ha ett starkt fäste i statstelevisionen och statsradion (särskilt P3)?

Det mesta pekar nu på att Kammarrätten kommer att sända frågan om den svenska datalagringen till EU-domstolen för förhandsprövning. Detta är, redan i sig, ett tecken på att Kammarrätten inte är beredd att köpa regeringens och utredare Heckschers åsikt om att datalagringen kan fortsätta. I vart fall inte rakt av. Rimligen kommer EU-domstolen att ge Sverige bakläxa.

I ena ringhörnan står Moderaterna. De tycks vara på väg att förbereda en positionsförflyttning vad gäller kvalitet i välfärden. Som DN mycket riktigt konstaterar kläds Moderaternas nya politik i Socialdemokraternas ord. Frågan är varför man måste beskriva detta som något slags politikförändring med glidning mot mitten. Naturligtvis skall klassisk moderat politik vara att ställa tydliga kvalitetskrav på alla som är verksamma inom välfärdssektorn. Tydlighet, ansvar och uppföljning.

Trodde faktiskt att Moderaterna hade lärt sig något av det som hände 2010-14. Men nu läser jag en artikel i DN som antyder att man inte har gjort det: “Så vill M göra upp om vinsterna i välfärden”.

Finansinspektionen och Riksbanken har legat i luven på varandra. Men nu har finansinspektionens chef Martin Andersson avgått och då framgår att myndigheterna egentligen är ganska överens om vad som behöver göras – avskaffa ränteavdraget. Även Konjunkturinstitutet går på samma linje. Det går inte att både ha nollränta och generösa ränteavdrag – konsekvensen kommer att bli en bostadsbubbla som vi inte sett maken till.

Regeringen har begått presskonferens och presenterat satsningar på – håll i er nu – 226 miljoner. För att pariodisera Neil Armstrong: “Det här vore en stor summa för Mattias Lundbäck, men det är sannerligen inte en stor summa för näringslivet.”

Motiveringen är om möjligt ännu mer patetisk: “Vi gör den redan nu i vårbudgeten för vi har inte råd att tappa mer i konkurrenskraft”.

Att ta ansvar för Sverige. Det är vad alla folkvalda politiker säger sig vilja göra. Ingen hävdar att de innerst inne ger blanka tusan i landet och prioriterar annat. Men konkreta handlingar talar tydligare än populistiska fraser. Det är därför tämligen enkelt att se på konsekvenserna av den politik som förts och förs och sedan dra slutsatser av dessa. En sådan slutsats är att svenska politiker lägger större vikt vid hur saker och ting ser ut än hur de egentligen är, och att Sverige som land inte är deras prioritet.