För högersinnade småbarnsföräldrar borde det inte komma som någon nyhet att deras barn är utsatta för en strid ström av vänsterpropaganda.

Intill förbannelsen får man ständigt höra från ludditerna och teknofoberna att utveckling, förbättringar och förenklingar  av människors vardag är av ondo och det var bättre förr före automatisering av repetetiva sysslor påbörjades med konstbevattning för 3-4000 år sedan.

Joakim Andersen bidrar i sin senaste text med några i allra högsta grad relevanta perspektiv på företagande.

Det kunde man nästan räkna ut att när Länsstyrelsen i Stockholm styrs av en sosse så kommer identitetspolitiken som ett brev på posten. Sven-Erik Österberg är nämligen nuvarande landshövding. Och på Länsstyrelsen jobbar numera den kända afrofobifiguren Kitimbwa Sabuni.

“Båda sidor har rätt om SD och demokratin” lyder rubriken på en nyskriven ledare av Expressens Anna Dahlberg.

I ett dagsaktuellt regimtelevisionsreportage berättas inte bara att den nya kilogramdefinitionen kommer göra måttsystemet “mer demokratiskt”.

Jag håller på med en ny bok som ni kanske vet – Pampens historia. För att pampbeteendet, framför allt inom arbetarrörelsen, är en sådan lång och idag grundmurad företeelse. Det slutar aldrig.

Europadomstolen fann det nyligen i sin ordning att en österrikisk domstol dömt en kvinna till böter sedan hon ställt en retorisk fråga om huruvida Muhammed var pedofil.

Den 11 september 1965 utropade sig den brittiska kolonin Sydrhodesia ensidigt självständig som Rhodesia.

Det här varför folk är irriterade och less på media. För att de gång på gång tas med handen i syltburken men avslöjas av folk i ny media. Och därför är deras slutsats att de inte, som man kan tro, borde bli bättre på sitt jobb utan måste motarbeta yttrandefriheten.

En gång för inte så länge sedan förundrades många över det faktum att begreppet “liberalism” hade så olika innebörd i Europa och Amerika.

Ebba Åkerlund mördades av en person som inte hade tillåtelse att befinna sig i Sverige, men som i egenskap av “papperslös” ändå kunde få skattefinansierad tandvård till betydligt bättre villkor än infödda. Hennes grav har därefter skändats ett trettiotal gånger av en man dömd till utvisning, men som då han togs på bar gärning av polisen släpptes efter en timme.

Jag gillar verkligen radio bubb.la. Ja, faktum är att jag, för att travestera the man himself, älskar radio bubb.la till döds

Det finns så många olika regler i svensk politisk debatt att det börjar bli svårt att hålla räkningen. En i raden är det här om nationalism. Personligen betraktar jag mig inte som nationalist i en politisk etikett, även om jag som liberalkonservativ värnar nationalstaten och Sveriges suveränitet som nation.

För många år sedan såg jag en TV-sänd debatt om fostervattensprov. Den ena sidans argument kokade ned till att dylika prov var av godo då föräldrarna därmed fick möjligheten att abortera barn med allvarliga kromosomskador.

1968 var inte en helt igenom en dålig företeelse. I Västtyskland var revolten i mångt och mycket den uppväxande generationens uppgörelse med föräldrarnas mörka hemligheter, och utgjorde i egenskap av sådan en med allra största sannolikhet helt nödvändig terapisession för landet.

Att framgångsrika och förmögna människor öppet propagerar för vänsterpolitik uppfattas ofta som ett utslag av genuinitet.

I den sociala ingenjörskonstens tidsålder finns det få ideal som hålls högre än de egalitära

Att paketera sin opinionsbildning i andra paket är framgångsrikt som koncept och en av de mest framgångsrika ulvarna inom påverkan måste ändå vara Fairtrade.

Den neofeodalism jag i gårdagens inlägg hävdade är vad som ofta gömmer sig bakom den samtida användningen av begrepp som liberalism och liberal demokrati, kan lätt framstå som ett förtäckt vänsterordning.

Att den liberala demokratin skulle vara hotad upprepas idag så ofta och slentrianmässigt att påståendet närmast fått status som truism i den gängse samhällsdebatten.

Tidigare i år släppte Feministiskt initiativ en valfilm som, då den var ny, fick mycket uppmärksamhet. Denna uppmärksamhet var till stor del kritisk, och merparten av de kritiska kommentarerna kretsade då kring att filmen var oavsiktligt humoristisk, och närmast framstod som satir.