Här är vi alltså, slutet på 2015. 49 avsnitt har det blivit under året och fler kommer det bli under nästa år! 2015 har varit en berg och dalbana utan dess like och jag kan bara hoppas att 2016 blir minst lika spännande! Det viktigaste under 2015 har dock varit Hannas entré i Frihetsfaxen och utan henne hade Frihetsfaxen inte ens varit hälften så bra!

Då var mitt första år med frihetsfaxen till ända! Det har varit ett jättekul år, vi har haft massor av intressanta gäster och vår lyssnarskara har ökat stadigt. Sedan jag kom in som gäst i början av 2015, för att sedan fortsätta som co-host, har vi haft inte mindre än 22 gäster i olika avsnitt (varav några återkommande). Vi har diskuterat alltifrån hur det är att leva på resande fot i östasien, att skola sina egna barn, hur det är att bo på landet och hitta lösningar utan att blanda in staten – till att intervjua en professor i österrikisk ekonomi och pratat om hur det är att leva som mormon i Utah.

Slaveri har funnits i tusentals år, i alla möjliga samhällen och i alla världsdelar. Att föreställa sig ett mänskligt samhälle utan slaveri krävde en oerhörd ansträngning. Men då och då dök det upp excentriker som motsatte sig det, och de flesta av dessa hävdade att slaveriet var en moralisk fadäs som borde avskaffas. Sådana förespråkare framkallade i allmänhet reaktioner som varierade från fnissande till hån, och även våldsamma attacker.

Den svenska samhällsdebatten är intressant, på det sättet att den tycks röra på sig exakt en gång per generation, och sedan stå relativt stilla i 20 år. Det stora systemskiftet i början på 90-talet som välte den socialdemokratiska hegemonin var förra gången. Det inledde en period där Sverige normaliserades något gentemot omvärlden – där privata ekonomiska initiativ inte längre ansågs vara ondskefulla och möjligheten att i vissa fall slippa få sina livsval dikterade uppstod. Sedan stabiliserades ekonomin och med det samhällsdebatten i slutet av 90-talet, och sedan dess har det varit stiltje, och viktigpettrar och systemförsvarare har hållit taktpinnen.

Den interventionistiska politik som alla regeringar i den kapitalistiska värstvärlden har fört har resulterat i alla de saker som ekonomerna förutsade; krig och inbördeskrig, hänsynslöst förtryck av massorna av en svärm självutnämnda diktatorer, ekonomiska depressioner, massarbetslöshet, kapitalkonsumtion och svältkatastrofer. Det är dock inte dessa katastrofala händelser som har lett till interventionismens kris. De interventionistiska doktrinärerna och deras följeslagare förklarar att alla dessa oönskade konsekvenser är oundvikliga effekter av kapitalismen.

Det finns ingen som är så rasistisk som en anti-rasist. Han är besatt av ras, ett fenomen vars existens han paradoxalt inte sällan förnekar. Han ser på världen genom rasfärgade glasögon, och tolkar alla skeenden och sociala fenomen som manifestationer av implicit eller explicit rasism. Och hans själ är lik en inkvisitors.
Nyligen väckte en satirteckning i en australisk tidning raseri — simulerat raseri misstänker jag, av den bekvämt självgoda sorten som vi alla så enkelt kan arbeta fram om och när vi vill — hos väktarna av rasistisk renhet.

Det svenska Misesinstitutet växer så det knakar och fler och fler hittar till mises.se. Den Österrikiska ekonomiska skolan och Ludwig von Mises insikter om hur ekonomi fungerar i verkligheten kommer, om vi får gissa, att bli mer och mer relevant i takt med att Keynes läror dras till sin spets och slutligen körs i botten fullständigt. Vårt syfte är att bevara och sprida sunda ekonomiska idéer så att de inte faller i glömska. De kommer nämligen att behövas förr eller senare då vi tillsammans måste bygga upp det ekonomiska systemet igen.
Men tillväxten av antalet läsare på bloggen innebär ett oväntat problem för redaktionen.

Den kulturbärande poddredaktionen hänfaller till traditionellt julfirande. Minnen, familjetraditioner och hopp om en bättre framtid blandas med sedvanlig högläsning av subversiva texter.

Ett klassiskt Paul Krugman skämt går så här: Paul Krugman går in på sin favoritpizzeria i New York, och sätter sig vid ett bord. En servitris ställer sig bredvid bordet.
– Vad blir det idag Paul? Samma som vanligt?
– Ja, samma som vanligt. Men jag är extra hungrig idag, så kan du dela upp pizzan i åtta bitar istället för sex.
Som alla ekonomiskämt är det ett ganska torrt skämt, men alla fattar poängen med skämtet. Att dela upp en pizza av en given storlek i fler bitar gör inte att mängden pizza ökar. Det är elementärt.

Vi förstår att det är många som otåligt väntat på att vi ska bemöta den replik vi fick på vår artikel i Svenska Dagbladet. Vår artikel var i sin tur en replik på denna artikel. Eftersom debattreglerna i SvD är sådana att den som skrev den första debattartikeln är den som har rätt till sista ordet, så kommer vi inte att få vårt svar publicerat i SvD. Vi hade därför tänkt skriva svaret här på mises.se. Problemet är att våra motdebattörers båda artiklar är fyllda av så mycket påståenden som vi inte håller med om, att det svar vi började skriva blev alldeles för långt.

Alla jobb är inte lika. Sveriges enda läsbara socialdemokrat har på ledarsidorna.se skrivit en artikel som går igenom de förändringar svensk arbetsmarknad står inför. Huvuddelen av artikeln går igenom kunskapsläget hos de flyktingar som nu kommer hit (överlag många lågutbildade/outbildade), vilket inte är något som en uppmärksam läsare torde förvånas över. Det som är mer intressant är slutsatserna gällande framtiden för arbetsmarknaden. Jag rörde vid dessa förändringar häromdagen i min artikel om socialstatens haveri.

Det vankas jul och nyår i den digitala studion, både Kristian och Hanna laddar upp inför den kommande julmaten! Dom går grundligt igenom julen och dess julmat, lite nyårsmat, kräftor och andra viktiga traditioner för säsongen! Det pratas också grundligt om nästa år och nästa år spel att hålla se framemot!. Plus lite Bitcoin och Dash! Från oss två till er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Dagens flyktingkris är resultatet av regleringar som kortsiktigt gynnar vissa särintressen men försämrar för alla andra i samhället. Vad för annan politik kan då lösa krisen? Svaret står i att låta invandrare kunna tjäna egna pengar och ta bort regleringar som hindrar människor från att samarbeta med varandra.

Per Bylund återvänder för att utröna vad det mytiska kapitalet faktiskt är. Teorier av Böhm-Bawerk och Hayek avverkas. Ekonomiska system utan kapitalteori sågas. Slutligen diskuteras Pers kommande bok ”The problem of production”

Efter att Hans Palmstierna och Martin Moraeus publicerat sin replik ”Nej, det är fel att trycka mer pengar” på den tidigare artikeln ”Tryck pengar för att lösa kriserna” så kom idag slutrepliken ”Nu krävs en expansiv finanspolitik”. Tyvärr verkar ”nationalekonomerna” och ”professorernas” argument tagit slut redan i första artikeln. Istället valde man att ta till uttryck som ”marknadsfundamentalister som inte har förstått pengars roll i en marknadsekonomi”, detta är ett intressant uttalande ifrån personer som inte har förstått vad pengar är vid huvudtaget.

Den s.k. ”flyktingkrisen” rullar så sakteligen på, och i snigeltakt börjar insikterna om de ekonomiska konsekvenserna nå de bredare folklagren. Det tråkiga med ekonomiska skiften som innefattar kolossala strukturer som statsapparaten är att de går relativt långsamt, och förutsatt att man ignorerar varningstecken och projektioner så går det att driva det hela mycket långt, och därmed ställa till mycket omfattande ekonomisk skada. Sista ordet är ännu inte sagt vad gäller det ekonomiska resultatet av nu förd migrationspolitik, men att det kommer få omfattande konsekvenser torde redan stå klart.

Den 30 januari uppmärksammade Per Bylund Den kränkta nationen. Men kränkningar i svensk mening handlar inte om några banala förolämpningar. Här döljer sig en makalös ideologi, utvecklad av den Nietzscheaniserade vänstern. Med utgångspunkt i ”postkolonial teori” härleds dagens kränkningar till teoretiska maktförhållanden, såsom de ter sig från Södertörns horisont, och målet är inte att bekämpa utan att befästa fördomar. Detta mynnar ut i ett raffinerat sten-sax-påse-spel, som går ut på att dra personlig nytta av hackordningar som är lika hårdbevakade som tennisens rankinglistor.

Idag har glädjande nog Svenska Dagbladet publicerat en debattartikel ifrån oss på temat ”Nej, det är fel att trycka mer pengar”. Artikeln är skriven av Hans Palmstierna och Martin Moraeus och var en replik på ”Tryck pengar för att lösa kriserna”. Utifrån hur SVD brukar sköta debatten så får de som publicerade första artikeln i debatten publicera en slutreplik. Det är fantastiskt roligt att SVD väljer att lyfta in ett annat perspektiv i debatten och förhoppningsvis så kan det vara en ögonöppnare för flera. Bra jobbat Hans och Martin!

Förra veckan besökte Hanna och Kristian podcasten Ingrid och Conrad! Diskussioner om anarkism, frihet, invandring och mycket mera utlovas!

Helt kort. Jag blev tipsad om att Per-Olof Samuelsson skrivit en recension av, samt även översatt, Economic Policy, vilket är en samling transkriberingar av tal som Ludwig von Mises höll i Buenos Aires år 1958. Jag skall inte upprepa ett enda dugg av recensionen här, utan uppmanar er att läsa själva. Den är föredömligt kort och väckte läslusten hos undertecknad. Översättningen av boken hittar ni här.

Den här veckan är Kristian och Hanna tillbaka i gamla spår och pratar nyheter och spännande saker. Det blir bland annat en diskussion om medborgarlön, den senaste om Venezuela, Front National, vapen lagar och mycket mycket mer!

Härom dagen tog jag en kaffe med en vän, en pensionerad affärsman som tidigare arbetat inom lyxbilsbranschen i Kalifornien. Jag nämnde att jag nyligen pensionerat mig från ett investmentbolag och att jag har studerat ekonomi i många år, i synnerhet österrikisk ekonomi. Som många andra människor, sa han ”Jag förstår verkligen inte ekonomi och har alltid blivit konfunderad av det”…

Städer är både naturliga och onaturliga. Människor har alltid samlats på marknader för att handla. Men även statsmakten föredrar geografisk centralisering av människor eftersom det är lättare att styra och beskatta dem på mindre ytor. De styrande har därför alltid varit intresserade av att anlägga städer och ge dem särskilda privilegier, inte minst handelsmonopol. Vilka var Sveriges första städer, hur fick Stockholm sina tullar, vilka konflikter råder mellan land och stad idag?

Peter Wolodarski är överlycklig. Sveriges BNP för tredje kvartalet visade en årstillväxt på 3,9% vilket är högt jämfört med de genomsnittliga 2% som har observerats över längre tid. Peter tycker sig härmed ha hårda bevis på att den historiskt höga invandringen är ”bra för Sverige”. Det är Statistiska Centralbyrån (SCB) som sammanställer BNP-måttet i Sverige. Så här säger SCB på sin hemsida: “Det är viktigt att poängtera att BNP inte är ett mått på välfärd. Det anger endast landets totala produktion och är ett mått på den ekonomiska aktiviteten i landet.”

Denna artikel har delats upp i två delar i enlighet med artikelns två teser. I dag publicerar vi den återstående delen, det vill säga tes 2: Hayeks syn på samhällets evolution.

Ifall det blir lagligt att starta fristäder i Sverige behövs det en försäkran att dessa inte bryter mot sina grundlagar. För att garantera att de är laglydiga kan svenska staten ställa olika krav på fristäderna, t.ex. att en statlig kommission kan avsätta ledarna i en fristad. Det minsta kravet som Svenska fristäder ställer är att det finns någon neutral domstol som avgör ifall en fristad begått ett brott mot sin grundlag eller inte. Övriga restriktioner behöver inte vara nödvändiga för att uppnå målet, utan väljs och utvärderas med tiden.

Frihetssmedjan publicerade för några dagar sen ett satiriskt och möjligen lite raljerande inlägg om Rebecca Weidmo Uvell. Skribenterna bakom inlägget valde att vara anonyma, eftersom de kände på sig att de annars skulle bli angripna på ett obehagligt sätt. Jag valde som chefredaktör att godkänna det. Själv hade jag ytterst lite med inlägget att göra, även om jag bidrog med fakta till delen om RFSU och förekom även på skärmdumpar där, eftersom jag tog debatten med Weidmo Uvell när det ärendet var aktivt.

Den här veckan pratar Kristian och Hanna om spel, spel och mer spel.

Idag öppnade jag ett spännande brev med handskriven adress. I det låg det en kylskåpsmagnet som berättade vad det heter när man betalar så mycket skatt att man tappar hakan. Det heter att man gapskattar. Självklart heter det så! I kuvertet låg det även en liten handskriven lapp med ett tack till mig. Jag hoppas att du en vacker dag slipper gapskatta och i stället kan gapskratta åt att staten aldrig kan få del av frukten av ditt arbete. Magneten fick jag från Daniel som driver facebooksidan Frispråkig.

Att få så mycket som möjligt gjort med minsta möjliga ansträngning är det ekonomiska målet för varje nation och individ. Mänskligheten har rört sig framåt ekonomiskt genom att få ut mer produktion ur samma mängd arbetskraft. Det var av denna anledning människan började transportera saker på åsneryggar, uppfann hjulet, vagnen, järnvägen och lastbilen, samt använde sin uppfinningsrikedom för att ta fram 100 000 andra arbetsbesparande uppfinningar.