Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Lästips (gruppblogg)

Category

Mohamed Omar: När det brinner i Mellanöstern, kan det också brinna här

Jag minns turkupploppen i Rotterdam i Holland i mars 2017. Tusentals turkar (flera av dem sannolikt holländska medborgare) viftade med turkiska flaggor och skanderade Allahu akbar medan de drabbade samman med polisen. Man skulle kunna tro att scenerna var inspelade i Egypten eller Syrien under den så kallade “arabiska våren”, då upphetsade massor tågade ut från moskéerna och krävde regimernas fall. Vem kan idag förneka att Europa allt mer börjar likna Mellanöstern?

Patrik Engellau: Kurder

Jag kan lätt förstå att syriska kurder är arga, ledsna och förtvivlade över att USA drar hem sina trupper med allt som därav följer. Men jag kan inte förstå den berättelse om händelserna som svenska media presenterar. Låt mig återge vad jag tror mig ha begripit och sedan kan du, som kanske vet bättre, förklara på vilket sätt jag har fel.

Patrik Engellau: Reklamteve

I den här krönikan framförs ingenting som du inte redan vet. Men ibland är det välgörande att få bekräftelse på att världen ser ut som man trodde. Kyrkan har överlevt i tvåtusen år genom att ständigt upprepa samma sak hela tiden, Fader vår, till exempel. Upprepning är lärdomens moder.

Anders Leion: De starka, de synliga och de icke sedda

Assistansersättningen kan ses som den nu rådande politiska ordningens mest extrema yttring. Den möjliggör import av assistensbehövande (länken går till en viktig artikel av Anna Dahlberg – läs!), som inte vistats en dag i Sverige men som omedelbart kan tillerkännas tjänster med kostnader uppgående till nära två miljoner kronor per år.

Patrik Engellau: Den mest förbjudna tanken

I en huvudledare i Svenska Dagbladet den 6 oktober pekar Tove Lifvendahl på ett besvärande faktum – för att inte säga ”skriande missförhållande” eller ”samhällelig stormvarning” – nämligen att det inte sällan förekommer att polisen rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort eftersom polisen, vilket den själv erkänner, inte kan skydda hotade medborgare.

Patrik Engellau: Krafttag

Med anledning av en artikel i SvT Nyheter kallades till ett krismöte i styrelsen för Lunds kommun. Nu har det gått för långt, sa ordföranden. 32 bilbränder hittills i år och ingen enda misstänkt har gripits. Nu är det dags för skarpa åtgärder.

Patrik Engellau: Hur Sverige kan bli ett Venezuela

Den här artikeln vänder sig inte till dem som är rasister eller etniska nationalister och tror att Sverige och svenskarna har något slags medfött skydd undan tillvarons djävligheter och därför inte kan råka illa ut. Många svenskar, särskilt våra politiska ledare och våra främsta mediepersoner är sådana självgoda rasister eller etniska nationalister.

Patrik Engellau: Förlorade illusioner

En personlig tumregel som jag ofta förfäktat på dessa sidor är att om man inte är säker på en stark idés proveniens så kan man lugnt utgå från att den idén liksom alla andra världsdominerande idéer kommer från USA.

Patrik Engellau: Vår religion förbjuder oss att rädda vårt land

Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.

Bitte Assarmo: Svårt att ta klimatdemonstranterna på allvar

Det finns också demonstranter som har konkreta förslag, men det gör inte precis saken bättre. Det blir istället ännu mer absurt. En medelålders man tycker att det vore en bra idé att platta till alla villor och bygga höghus istället och en ung kvinna menar att det bästa för klimatet är att det vita patriarkatet slås sönder, så att fler kvinnor kan vara med och bestämma.

Richard Sörman: Bryr vi oss inte om döden längre?

Vår samtid är märkvärdigt tyst om döden. I alla fall i kulturen. Vilka författare eller filmskapare intresserar sig idag för dödsmedvetenhet och existentiell ångest? Vilka intresserar sig för tidens gång, för aska och förgängelse, för glädje och njutning som strategi för att glömma? Bryr vi oss inte om döden längre? Eller har vår dödsångest tagit sig andra uttryck?

Anders Leion: På andra sidan Östersjön

Jag reser ofta till Finland. Jag har varit några gånger i Estland och Lettland, men inte förrän häromveckan var jag i Litauen, i Vilnius. Dessa länder tilldelades Stalin vid uppgörelsen med Hitler. Balterna hade inte Finlands möjligheter till framgångsrikt motstånd.