10. Ökat antal högskoleplatser 9. Kvoterad föräldraförsäkring 8. Livsmedelsstrategi för att öka svensk matproduktion […]

Som vissa läsare kanske är medvetna om har vi på Mises.se tagit på oss att laga vissa offentliga uttalanden, artiklar och tal. Senast var det Lisa Magnussons text om skolval som reparerades. Idag har turen kommit till Emma Watson.

Skolpolitik och tvång, Libertarian Nuts/Statens Ovänner m.m. med två helt nya gäster!

För ett par veckor sedan släppte RFSL en kommunundersökning där de granskat Sveriges alla kommuner på sex olika områden och sen kommit fram till att Göteborg är Sveriges mest HBTQ-vänliga kommun, medan Åsele och Bjurholm, båda Västerbotten, hamnar på delad sista plats. […] Ganska snart efter att jag fått rapporten i handen insåg att det här inte var en rapport att lita på.

I morgon kommer Stefan Löfven antagligen att bli statsminister. Det är dock värt att påminna sig om att han inte på något sätt har ett brett stöd bakom sig. Det rödgröna blocket ökade med enbart 0,02 % av rösterna. Skillnaden i riksdagen jämfört med före valet, är inte att det har blivit fler rödgröna riksdagsledamöter, det har blivit färre riksdagsledamöter från allianspartierna. Så mycket för en ”vänstervind”.

Politikens essens är det planerade samhället, det vill säga att fördela resurser genom planering. Det är en underförstådd misstroendeförklaring mot alla vuxna människor. Se bara på några av de ministrar en typisk svensk regering svänger sig med.

Förra veckan släppte LO en lönerapport som genast blev Aftonbladets ledarsidas nya slagträ. Från ledarplats öppnade de inte bara upp för att låta politiker sköta lönebildningen och återgå till tiden före Saltsjöbadsavtalet. Ledarskribenten Ingvar Persson menade till och med att ”hela det svenska samhället kommer att bli mycket stökigare” om utvecklingen fortsätter.

Med Sebastian Broberg, Klaus Bernpaintner, David & Bradley

Peter Sundes fängelsevistelse, Skottlands självständighetsomröstning m.m.

Under de senaste dagarna har övertygade socialdemokrater gett sig ut på barrikaderna för att skylla det parlamentariska läget på alliansen. Ett väldigt delat exempel är då Alex Schulman hävdar i en krönika att alliansen flyr från sitt ansvar. De borgerliga partierna borde tydligen lägga sig platta för att inte bara släppa fram, utan till och med aktivt stödja en S-regering. Frågan är varför det resonemanget bara ska tillämpas på det här valet.

I en debattartikel i DN författad av representanter för den fackliga tankesmedjan Katalys hävdas det att Feministiskt initiativ skulle vara långt upp på skalan ”Grön/Alternativ/Libertariansk”.[1] Det är inga problem alls att kalla dem alternativa. De bryr sig sällan om traditionella idéer som finansiering, vill ändra BNP-måttet för att tydliggöra kvinnors samhällsinsatser och accepterar inte bilden av Sverige som ett öppet och tolerant land.

När det kommer till ekonomi tenderar de flesta människor att tro att ekonomi handlar om de fundamentala motsättningar som existerar mellan olika grupper; mellan kapital och arbete; mellan affärsmän och arbetare; mellan gemene man och borgerligheten; mellan höginkomstagare och låglönearbetare; mellan svenskar och utlänningar. Låter det bekant? Det verkar som att livet är ett allas krig mot alla. De rika tar kål på oss, så vi borde ta kål på dem först.

Det finns en alldeles särskilt intressant aspekt av vänstertänkande inom realpolitik: lobbyism. Få debattörer är så upprörda som vänstersidans över lobbyismens framfart, storföretagens makt över politikerna och det odemokratiska EU fyllt av sagda lobbyister. De slänger sig med ord som ’plutokrati’ – den med mest pengar vinner! Låt oss undersöka det här påståendet lite närmare och vilka slutsatser som logiskt följer av en sådan kritik.