I fredags publicerades en debattartikel i DN skriven av Miljöpartiets båda språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson. I artikeln menar de att Miljöpartiet behövs i regeringen för att ta ansvar. Det intressantaste med artikeln är inte att de erkänner att verkligheten var mer komplicerad än de velat medge, utan varför de först nu medger det. För ett och halvt år sedan blev Miljöpartiet ett regeringsparti för första gången. Alla år av tjat om att en grön politik kan göra skillnad på riktigt skulle bevisas. Såhär i efterhand så verkar det ju snarare som att motsatsen har bevisats.

LO fortsätter tjata om att Lex Laval måste bort. Men det är knappast omsorg om utländska arbetare eller ens egna medlemmar som driver dem. Det är snarare drömmar om en svunnen tid.
I onsdagens DN kunde man läsa en längre intervju med LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson där han redovisar planerna på hur Lex Laval ska skrotas. LO blev som bekant rejält besvikna när arbetsmarknadsminister Ylva Johansson meddelande att lagen inte kommer att rivas upp.

Man kan tro att det gått en oändlighet sedan Stefan Löfven läste upp sin regeringsförklaring i Riksdagen, men tro det eller ej, det var den 3 oktober (En av Stefan Löfvens första framträdanden i Riksdagen för övrigt, då han aldrig varit riksdagsledamot). Sedan dess har det gått rakt utför för Löfvens regering. Här kommer en ”snabb” summering av allt som har hänt under den här korta tiden.

Regeringen vill avskaffa vårdvalet. Förslaget fick en ytterst kort remisstid. Förmodligen vill regeringen inte höra andras synpunkter eftersom rimliga skäl för ett avskaffande inte finns. Vår nye sjukvårdsminister, förre SSU-basen Gabriel Wikström, vill avskaffa den nationella regleringen av vårdval i primärvården. Hans huvudproblem med den så kallade Lagen om valfrihetssystem (LOV) är att det ”leder till ojämlikhet”.

Trots pratet om ”tomma lador” anser Socialdemokraterna att det är försvarbart att frysa bygget av Förbifart Stockholm fram till maj 2015. Till en kostnad av 4 miljoner kronor per dygn. Alla vet att Miljöpartiet avskyr motorvägar. Inför valet lär de förstå att Förbifart Stockholm absolut inte kommer att byggas. Samtidigt sa Stefan Löfven att Förbifarten ”inte var förhandlingsbar”. Dessvärre för väljarna kom S och MP inte överens inför valet om vad det var som gällde.

Kritiken mot frihandelsavtalet mellan EU och USA, Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP), bygger till stor del på svartmålning, missförstånd och rena lögner. Återigen lyckas vänstern bevisa att de inte drivs av faktabaserade insikter. Snarare av ett känslomässigt behov att bråka med ”elaka storföretag”. Alliansfritt Sverige har ömsat skinn och blivit webbsajten Skiftet. Fortfarande vill man ge sken av att vara i opposition. Det är kanske inte så konstigt, det är roligare att vara mot makten än för den. Speciellt om ”makten” råkar vara Stefan Löfvens tämligen impopulära regering. Därför har man istället valt att rikta in sig på den svenska handelskommissionären, folkpartisten Cecilia Malmström.

Så hände det till slut. Socialdemokraterna svek sitt löfte om att inte lägga ner Bromma flygplats. Eller åtminstone Socialdemokraterna i Stockholms Stad. Tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick de ut med att senast 2022 ska Bromma flygplats vara nedlagd. Det som Löfven länge har lovat inte skulle hända, ska nu tydligen hända.

Vår nya finansminister, Magdalena Andersson, målar upp en mörk bild av svensk ekonomi. Det heter att ”ladan är tom” och att ”bordet knappt står kvar”. Ett minst sagt intressant sätt att beskriva Europas starkaste statsfinanser. Sanningen är att Sverige är det enda landet i EU där det finansiella sparandet har ökat och statsskulden minskat sedan 2006.

Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson sammanfattade uppgörelsen om vinster i välfärden med att ”nu kan ingen tjäna pengar på mormors omsorg”. Därmed fortsätter hon trampa i vänsterns gamla hjulspår att det råder något slags motsatsförhållande mellan vinst och kvalitet. I verkligheten brukar det vara tvärtom.

I dag presenterade regeringen sin uppgörelse kring vinster i välfärden. En kunde ju ha förväntat sig att när Vänsterpartiet skulle lämnas utanför regeringskansliet, så skulle deras påverkan på sakpolitiken också begränsas. De rödgröna partierna har nu lanserat en överenskommelse om att de dels ska utreda hur en vinstbegränsning ska utformas, och dels genomföra kraftiga begränsningar i lagen om valfrihet redan i höst.

I morgon kommer Stefan Löfven antagligen att bli statsminister. Det är dock värt att påminna sig om att han inte på något sätt har ett brett stöd bakom sig. Det rödgröna blocket ökade med enbart 0,02 % av rösterna. Skillnaden i riksdagen jämfört med före valet, är inte att det har blivit fler rödgröna riksdagsledamöter, det har blivit färre riksdagsledamöter från allianspartierna. Så mycket för en ”vänstervind”.

Förra veckan släppte LO en lönerapport som genast blev Aftonbladets ledarsidas nya slagträ. Från ledarplats öppnade de inte bara upp för att låta politiker sköta lönebildningen och återgå till tiden före Saltsjöbadsavtalet. Ledarskribenten Ingvar Persson menade till och med att ”hela det svenska samhället kommer att bli mycket stökigare” om utvecklingen fortsätter.

Under de senaste dagarna har övertygade socialdemokrater gett sig ut på barrikaderna för att skylla det parlamentariska läget på alliansen. Ett väldigt delat exempel är då Alex Schulman hävdar i en krönika att alliansen flyr från sitt ansvar. De borgerliga partierna borde tydligen lägga sig platta för att inte bara släppa fram, utan till och med aktivt stödja en S-regering. Frågan är varför det resonemanget bara ska tillämpas på det här valet.

Så var då valet över. Vi kan konstatera att Sverige befinner sig nu i ett rörigt politiskt läge. Därför kommer det här inlägget att vara långt, det är många tankar som behöver ventileras.

Så här på valdagen vill man gärna påminna om vad det är vi egentligen har att ta ställning till. 2010 satsade de rödgröna som bekant på tydlighet, gav ett gemensamt besked och förlorade. Vad annat kan de rödgröna modell 2014 göra än att satsa på plan B – svartmåla Sverige, vara otydliga med vad de själva vill göra och hoppas på att väljarna köper det ändå.

2007 lagstiftade Sveriges riksdag om RUT-avdrag för hushållsnära tjänster. I denna sektor är kvinnor starkt överrepresenterade enligt siffror från Statistiska Centralbyrån. Vänstern vill ta bort RUT-avdraget. Detta skulle främst slå mot kvinnor vilket inte gör vänsterns förslag feministiskt – utan snarare motsatsen.

Socialdemokraterna har gjort ett stort nummer att de vill bekämpa ungdomsarbetslösheten. Deras främsta åtgärd för det är de så kallade trainee-jobben. Vi skrev redan om problemen med dem när det förslaget lanserades, och nu har många av de farhågorna bekräftats.