I söndags hade Agenda en debatt mellan LO:s ordförande och Svenskt näringslivs dito. Ämnet var hur man skulle lösa de jobbutmaningar som nyanlända invandrare ifrån bland annat Syrien står inför. Svenskt näringsliv föreslår att ingångslönerna måste sänkas för att på så sätt lösa de jobbutmaningar som nyanlända men även också de som har bott länge i Sverige står inför. LO, som tillhör den solidariska rörelsen, tycker att förslaget från Svenskt näringsliv är en förlust för svenska arbetare. LO:s argument är vanlig hos den solidariska rörelsen: Vi är solidariska SÅ LÄNGE DET INTE KOSTAR OSS NÅGOT.

Det här kommer inte vara ett långt försvar för öppenhet där jag kallar denna Socialdemokratiska KSO för något. Snarare så är det här problemet med att ha en invandringspositiv retorik, men att inte följa upp med reformer. För det kommer inte vara riksdagsgrupper eller ministrar som minskar invandringen. Det kommer inte heller vara SD. Det kommer vara någon av dom många kommunalråden inom våra stora partier som ligger bakom om det händer.

Det är först när vi namngett ett spöke som vi kan börja förstå varför det hemsöker oss.
Vad är det egentligen vi talar om när vi frågar oss huruvida Europa klarar av att ”absorbera” en miljon migranter? Att EU:s befolkningstäthet skulle öka från 117,4 till 118,3 personer per kvadratkilometer är knappast ett större problem. Istället handlar det om att de institutionella förutsättningar som råder i Europa sätter nyanlända i kraftig ekonomisk beroendeställning till sina värdländer.

Idag publicerades det en artikel på SVT Västerbottens sida som handlade om en 11-årig bakglad flickas brev till statsminister Stefan Lövfen och svaret som hon fick tillbaks från honom. I sitt brev undrade flickan, som heter Cia (uttalas Kia) och kommer från Blattnickselle, varför det kostar så mycket att skaffa tillstånd att driva café, och framförallt, varför hon inte får driva cafét hemma hos sig bara för att hon är 11 år – vilket hon tycker är orättvist. Lövfen svarade med kostnaden beror på att kommunen ska kunna kontrollera så att maten som serveras går att äta.

Det amerikanska Misesinstitutet publicerar inför varje helg en podcast av och med institutets president Jeff Deist tillsammans med en inbjuden gäst under rubriken Mises Weekends. Denna vecka är Per Bylund, senior fellow på Ludwig von Mises-Institutet i Sverige, gäst. Samtalsämnet är immigration och flyktingkriser ur ett libertarianskt perspektiv.

Den här veckan hälsar Martin Eriksson från Bubb.la på hos Kristian och Hanna! Det blir långa och djupa diskussioner om Martins projekt, vad frihet är, när man är fri och hur Martin blev anarkist! Vi passar också på att tacka alla som donerat till Frihetsfaxen!

Vid Mises Circle i våras höll John Tamny från Forbes ett tal som jag, tills alldeles nyss, missat. Och inte vilket tal som helst utan Henry Hazlitt-föredraget. Märkbart ödmjuk inför det ok av förväntningar det ställde på honom levererade han vad som i alla fall jag anser vara årets viktigast tal inom ämnet ekonomi: Government Barriers to Economic Growth. (Talet spelades som väl var in och jag gör filmen tillgänglig för enkel konsumtion nedan.)

På mises.org, vår systersajt i USA, återpubliceras Per Bylunds artikel om immigration från 2005. Den är åter aktuell med tanke på den senaste tidens flyktingströmmar och immigrationsdebatt. Artikeln publiceras tillsammans med en kommentar av Per.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar inte idag, så vi behöver testa nya lösningar. Genom att kolla på andra länders erfarenheter och samhällsforskningen kan vi hitta förslag på andra institutioner som är väl värda att pröva på. Bland annat att ha en friare arbetsmarknad, låta det offentliga anställa arbetslösa, ha en stor informell sektor eller att minska eller avskaffa arbetslöshetsförsäkringen. De här förslagen kan vara värda att testa i Sverige, men inte för hela landet.

Idag pratar jag lite om den pågående invandring och flyktingkrisen.

Jag älskar Hans Rosling! Av flera anledningar. Han lyckas ofta med bedriften att skapa en glipa i inbitna vänstermänniskors mentala rustningar. Genom denna springa slinker det ibland in nya tankar: som att förbättringar i materiell livskvalitet enbart kan uppnås med kapitalism och fri marknad. När han läxar upp dansken är det kapitalismen han hyllar. Lyssna noga på berättelsen om när hans familj fick tvättmaskin. Roslings retoriska förmåga är ypperlig. Med hjälp av bevisföring, engagemang och pedagogik når han fram med mycket viktiga budskap. Till exempel att vi inte ska vara rädda för befolkningsökningen i världen. Rosling är nästan ensam om att lyckas med denna bedrift.

Det här med pengar. Jag har i min enfald trott att pengar är något objektivt. Någon man kan jämföra och räkna på. En krona är en krona, liksom. Men det senaste året har jag börjat förstå att så nog inte är fallet. Man läser allt mer om slöseriet med skattepengar. Det är något jag väntat länge på och först var jag alltså bara glad över att fler tycktes se det orimliga i att staten lägger beslag på så mycket av våra inkomster. Att man börjat ifrågasätta statliga utgifter. Att fler och fler sa att de började få nog.

Av 175 länder som det finns statistik om så har Sverige de senaste tio åren haft högre arbetslöshet än 95 andra länder. Fem länder som särskiljer sig med lägre arbetslöshet är Thailand, Kuba, Macau, Singapore och Schweiz. (Statistiken för Kuba är dock osäker.) Länderna skiljer sig åt i befolkningsmängd, vilka deras största sektorer är, i hur fria ekonomierna är, hur omfattande deras arbetslöshetsförsäkringssystem är samt hur lätt det är att kunna hyra en lägenhet.

Detta är del 4 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören. Detta leder oss till en diskussion om det andra specifikt konservativa policyverktyget, nämligen regleringar. Även om priser kontrolleras helt kan detta bara bevara en existerande inkomst- och förmögenhetsfördelning om vi accepterar det orimliga antagandet att produkter såväl som deras producenter är ”stationära.”

Jag hade en gammal skolkamrat som varje gång man frågade honom ”När?” alltid svarade ”Om en kvart fjorton dar!”
På det sättet känns det när man läser Riksbankens prognoser. Att någon fortfarande tar denna destruktiva institution på allvar övergår mitt förstånd.
Målet: 2% KPI
Resultatet: -0,1% KPI
Medlet: Reporänta -0,35%

Arbetslöshet orsakar problem för folk genom att den totala produktionen minskar, vilket som regel sänker allas löner. Eftersom mindre blir producerat kommer det också att finnas mindre varor att använda för att spara och investera i mer långsiktiga projekt. Att själv vara arbetslöshet är, för många, ansträngande och stressigt. Det är långt många fler av de som är arbetslösa som också är deprimerade. Att vara arbetslös minskar även ens nuvarande inkomst, men även ens framtida löneutveckling.

Varför ligger det döda barn på stränderna kring Medelhavet?
Det är lätt att distraheras av ondskans kvistar och löv, men det är värt att utöva lite tankemöda och söka efter roten till ondskan. Det gör vanligen mer nytta att hugga mot roten än att ansa kvistar.
Ondskans kvistar är att flyktingar inte blir insläppta i EU. Det är vad vi ser på bilderna. Men roten är att man under flera årtionden har bombat sönder deras hem, byar och nationer.

I en ledare hos Svenska Dagbladet jämför Ivar Arpi den svenska datalagringen och massövervakningen med Saurons öga i Sagan om ringen. Men den poäng Arpi vill göra är inte att massövervakning är ett redskap som passar bäst i ett ondskans imperium som Saurons. Istället beklagar han att att Ögat inte förmådde upptäcka ”terroristen” Frodo innan det var för sent. ”Vi behöver mer övervakning” är rubriken på ledaren, och den är inte ironisk.

Den här veckan pratar Kristian och Hanna bland annat om invandring, extremism i förorterna, olagliga korvar, Docklands som inte blir av och en ny hagelpatron för att skjuta ner drönare!

Fria finansmarknader är ett tecken på ett fritt samhälle. De är viktiga för effektiv kapitalallokering. Precis som i alla branscher har finansmarknadernas aktörer många intressekonflikter. Till exempel vill mäklarfirmor både handla på kunders uppdrag och med egna pengar. I ett fritt samhälle leder konkurrens automatiskt till god marknadshygien. Men när staten med regleringar sätter konkurrensen ur spel försöker den istället hålla marknaderna sunda med ännu fler regleringar, vilket som vanligt får motsatt effekt.

Tidigare i år återinförde Litauen värnplikt, vilket enligt den Litauiska staten var ett svar på hot från Ryssland. Ukraina har av liknande skäl återinfört värnplikten, med varierande politiska konsekvenser. Oavsett hur man värderar den ryska aggressionens omfattning är problemet för små stater som Litauen viktigt. Hur kan små stater med en liten befolkning – och således en liten militär – någonsin kunna försvara sig mot en mycket större stat?

Detta är del 3 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar. Här är en kort introduktion till varför vi tycker artikeln är viktig. – Redaktören
Skillnaden mellan konservatism och vad som tidigare kallats för socialdemokratisk socialism är enbart att de riktar sig till olika människor eller till olika segment av samma människor genom att de förordar olika sätt att fördela den inkomst och det välstånd som extraherats på ett icke-kontraktuellt sätt från producenterna, för att fördelas till icke-producenterna.

Den här veckan lägger Kristian och Hanna ut texten om den stora världsomspännande börskraschen. Vad hände och varför? Närliggande ämnen kommer också på tal, västcivilisationens framtid, invandring, med mera!

En läsare vid namn Robin har lämnat följande kommentar på inlägget om Bylunds artikel på Mises.org, och vi känner att inlägget, och läsaren, måste uppmärksammas. Robin skriver:
”Apropå ingenting. Jag har de senaste två åren donerat 500 kronor per månad, alltså drygt 12.000 kronor totalt än så länge, till detta fina institut och jag känner mig stolt som svensk medborgare att vi har ett av de mer aktiva Mises-instituten i världen där det produceras artiklar, podcasts och trevliga blogginlägg på löpande band. […]”

Jag har tidigare gett exempel på olika fackliga strategier för att skapa överflödiga arbetstillfällen. Dessa strategier och allmänhetens acceptans av dem bottnar i samma fundamentala vanföreställning som driver rädslan för att maskiner ökar arbetslösheten. Detta är tron på att jobben förintas om produktionen effektiviseras. Den naturliga slutsatsen blir då att skapa fler jobb genom att göra saker på ett mer ineffektivt sätt.
Besläktat med denna vanföreställning är tron på att det endast finns en begränsad mängd arbete att utföra i världen.

Humor är ett klassiskt effektivt vapen i kampen mot parhästarna ondska och dumhet. Radio Mises gästas av Valter Wierzba, mannen bakom den underfundigt regimkritiska Statens Ovänner. Dessutom nya avsnitt i följetongerna Hagamannen och Allt Gynnar SD.

Detta är del 2 av 5 av en översättning av Hans-Hermann Hoppes kapitel ”The Socialism of Conservatism”. Kapitlet finns i boken A Theory of Socialism and Conservatism och har översatts till svenska av Benjamin Juhlin. De resterande delarna kommer att publiceras löpande på måndagar.

Den svenska regimen i Stockholm har aldrig haft större kontroll över sina undersåtar än idag (även om tyrannen Gustav Vasa var en hejare på förtryck han också). Politikerna har ena handen i våra plånböcker, och med andra handen dikterar dom vad vi ska äta och dricka, dom bestämmer över hur vi reser, hur ”goda medborgare” ska tänka och tycka, och inte minst bestämmer dom över vilka kunskaper och värderingar som våra barn ska få intutade i sig.
Men det finns en frihet som den svenska regimen inte längre bekämpar.

Den här veckan får Hanna och Kristian finbesök från Kalle som driver youtube kanalen “EnArgBlatteTalar”, det blir diskussioner om allt från politik, invandring, politisk korrekthet, onani och religion.

Jag tycker om att skriva artiklar här på Mises och borde göra det oftare än vad jag gör, men det finns ett stort problem: allt man vill säga har man sagt hundra gånger redan. Varenda dag möts man av samma gamla myter och galenskaper som borde ha förpassats till soptippen för länge sedan. Det är för mig helt obegripligt hur annars intelligenta och kloka människor kan tro på idéer som inte klarar den mest ytliga av granskningar.