Det finns alltid grupper i ett samhälle som vill bevara och utveckla, och grupper som vill omkullkasta och skapa något nytt. Vi ser det i USA med sommarens urartade kravaller. Idag kallar vi de här grupperna höger och vänster, men företeelsen har i skiftande grad förekommit tidigare i historien.

Pornografi är en del av mänsklighetens historia. Men porren har förändrats i takt med att tekniken har utvecklats. Idag finns oändligt med porrfilm tillgängligt gratis på telefoner som alla har i fickan.

Annorlunda uttryckt, när en hårdför och intolerant amerikansk minoritet inledde ett uppror mot kronan inte bara saboterade ledande whigs försöken att slå ned detta, utan lyckades därtill dra ekonomisk vinning av det faktum att den misslyckade krigsinsatsen blev både långvarig och kostsam som en följd av att de aktivt undergrävde den.

Ta till exempel den vänsteranarkistiska tesen om ett samhälle utan stat, pengar eller klasser. Om folk så bara fick en skål ris per dag, så skulle snart ojämlikhet uppstå eftersom vissa människor kan antas vara mer sparsamma än andra. Då blir ris ett slags »pengar« i en bytesekonomi. Varpå ett slags klasser uppstår. Skall man kunna förhindra det – då krävs en stat och en ordningsmakt som griper in för att kontrollera och styra människors liv i detalj. Och då har hela tesen fallit.

Vår liberala demokrati är ofta ansedd som något gott och eftersträvansvärt. Och i den mån systemet kritiseras så avslutas debatten ofta med meningen: demokrati är trots sina brister är det bästa vi kan åstadkomma, att inget system är helt perfekt osv.

Ni har säkert som jag noterat en sak – det växande antal snyftreportage om de 10 000 vuxna afghaner utan asylskäl som fått nej i tre instanser med för dem gratis advokat men som av Annie Lööf et al bedömdes så extra värdefulla att de fick gräddfil att stanna.

I praktiken så är det så här världen fungerar just nu. Vi är i praktiken inte lika inför lagen längre, vi har inte lika rättigheter. Det samhälle vi skapade för ca 100 år sedan finns inte längre. I praktiken är demokratin och meritokratin avskaffad, och ersatt med ett pöbelvälde. Utvecklingen mot det här stadiet skiljer sig runt om i världen. Sverige ligger långt fram, och det politiska paradigmskiftet syns ganska tydligt.

Som spegel av sin samtid gör sig inte desto mindre den moderna arkitekturen utmärkt, då moderniteten är precis så steril, andefattig, anemisk och dekadent som de byggnader den ger upphov till. Detta förklaras dock inte av att arkitekter genom sitt värv försöker uttrycka den Weltschmerz moderniteten framkallar inom dem, och inte heller av att de har välutvecklade känselspröt, utan av att de är i allra högsta grad medskyldiga till samma modernitet.

Du har säkert hört talas om något som kallas ”social kreditvärdering”. Det kinesiska kommunistpartiet har börjat rulla ut historiens värsta och mest omfattande övervakningssystem på individnivå, varje diktaturs dröm.

I början av juli gav läkaren dr Richard Bartlett i Texas en intervju där han berättade om hur han botat sina Covid-19 patienter med en gammal känd billig astmamedicin från Astra som heter Pulmicort.

Jag tror att jag aldrig har känt ett så stort behov av att flytta till en stuga i skogen och stänga ute en galen samtid. Att gå i en sorts inre exil, fördjupa mig i litteratur och teologi. Att göra en resa inåt.

När statstelevisionens morgon-tv skulle ha ett segment om migrations-förhandlingarnas öde ville justitieminister Morgan Johansson (S) inte debattera.

Tvistefrågan mellan S och M gällde alltså om Sverige framgent ska ta emot fem, tio eller tjugo gånger fler asylsökande än våra grannländer.

Snart har alla gått över till den onda sidan, och blivit mekaniserade automater som raljerar slagord i kör. Blott ett fåtal frihetskämpar återstår, vi börjar känna oss väldigt ensamma. Ska alla drabbas av samma röda febersjukdom? Eller kommer några vettiga människor att stanna kvar och bygga vidare på det egentliga samhällsprojektet, som exkluderar dårarna och deras svagsinta följare? Vi som vill leva på riktigt, i verkligheten, utan vuxna barn som skriker i bakgrunden.

Podd 1145. Ronie Berggren och Björn Norström uppdaterar om det senaste i USA: Våldet ökar i USA:s demokratiska delstater, svarta barn ihjälskjutna av pöblar; Medias hyckleri; Jeffery Epsteins närmaste medarbetare lovar att berätta allt.

Det höga tonläget, lättkränktheten och fanatismen får en att fundera. Alla kan inte få som de vill. Och även om den demokratiska processen är till för att bygga kompromisser som alla borde kunna leva med (och för att undvika våld) så bidrar en hög grad av politisering av vårt samhälle till att det ändå inte fungerar. Den som först når 51% av väljarnas röster får bestämma allt och alla andra tvingas underordna sig.

Efter att Rhodesia 1965 förklarat sig självständigt från Storbritannien, försatt rhodesierna själva sällan en chans att likna vad de gjort vid den amerikanska oavhängighetsförklaringen 189 år tidigare. Mellan de båda revolterna fanns både uppenbara paralleller och påtagliga olikheter (inte minst demografiska sådana)

Hur kan ett litet enväldigt furstendöme som Lichtenstein vara friare och framgångsrikare än fina och demokratiska Sverige?

En uppgörelse med det gamla pågår i delar av västvärlden. Det är ett slags antirasistisk kulturrevolution där den nya tidens rödgardister drar fram och river ned och förstör det de uppfattar som symboler för den gamla ordningen. Alla som bryr sig om såväl framtiden som vår historia och ett civiliserat samhällsklimat där alla röster får höras har all anledning att bekämpa denna utveckling.

Annorlunda uttryckt, varje till synes överdriven nidbild av den progressiva ståndpunkten kommer – förutsätt att man bara väntar tillräckligt länge – med stor sannolikhet att förvandlas till den hållning som utgör den faktiska progressiva positionen. Undantag från regeln finns, emedan den progressiva ideologin är så skadlig att inte ens den progressiva eliten själv går säker från dess följdverkningar.

Podd 1144. Ronie Berggren och Pelle Zackrisson samtalar om Donald Trumps tal vid Mount Rushmore inför 4 juli 2020.

Globalismens oligarker ger sig inte. Ingenting av våra liv och vår mat kan de hålla sina fingrar från. Allt skall industrialiseras och drivas i megaskala så att de kan skaffa sig total kontroll och bygga sina monopol. Strävan bort från naturlig matproduktion har nu pågått i över hundra år.

Podd 1143. Ronie Berggren och Björn Norström om sina senaste respektive projekt; Internetjobb och Trumpbok.

Det stora problemet med förbudet mot ministerstyre är att det minskar möjligheten till ansvarsutkrävande. Politikerna kan helt enkelt skylla på någon annan när saker och ting går över styr eller slutar fungera. Istället ligger ansvaret på myndigheter, hos tjänstemän som inte är demokratiskt ansvariga inför folket och som inte betalar något egentligt pris för att göra fel.

Podd 1142. Ronie Berggren och Björn Norström om det senaste i USA: Ockupationen av Seattle börjar nå vägs ände; dödlig våld hamnar i skuggan av BLM-kravallerna; Svart sheriff vill göra beväpnade medborgare till biträdande sheriffer; Trump talar den 3 juli vid Mount Rushmore

Länge har frihetligt sinnade personer kämpat med begreppet liberalism. Ett ord vars betydelse ändrats genom åren, urvattnats eller misstolkats, beroende på hur vi väljer att betrakta saken.

Var går gränsen mellan en sund stolthet över sitt land och ett osunt försvar av dess brister? Frågan är högaktuell sedan den så kallade Sverigebilden blivit den sittande regeringens och dess fotsoldaters främsta prioritet. Det är sedan en tid tillbaka inte verkligheten utan bilden av den som intresserar dem, helt i linje med vår postmoderna samtid.

Kort sagt, den klassiska liberalismen är en ideologi omsorgsfullt utformad för att tillgodose de mycket speciella behov en specifik klass på uppgång hade vid en specifik och mycket omvälvande tidsperiod. Att denna ideologi (som i sin ursprungliga form för många idag ter sig som närmast en fullbordad samhällsåskådning) förändrats med tiden är en direkt konsekvens av att villkoren för den urbana medelklassen förändrats sedan dess.

Podd 1141. Ronie Berggren intervjuar Kina-experten Jojje Olsson om den nya nationella säkerhetslagen som med start idag, den 1 juli 2020, har implementerats i Hong Kong, vilket innebär att den kinesiska kommunistregimen nu fritt kan arrestera och åtala stadens invånare, vilket innebär en dödsstöt för Hong Kongs demokratirörelse. Jojje Olsson skriver också om detta i Expressen idag, “Den nya säkerhetslagen är en dödsstöt mot Hongkong”.

Ett antal stora företag med Unilever och Coca Cola i spetsen kräver censur av sociala medier som Facebook, men även Youtube. De vill inte att deras annonser ska synas i samband med rasistiskt innehåll. Det här tilltaget borde få den vakne mediekonsumenten att börja fundera, ty vem ska egentligen bestämma vad som är rasistiskt innehåll?