Podd 291. Norge och Sverige är grannländer med djupa historiska band. Trots det har vi ett modernt debattklimat som skiljer sig åt i större utsträckning än man kan tro när det kommer till vår tids brännande frågor kring migration, kulturell identitet och islam.

Ronie Berggren samtalar med Johan R. Honkainen Gyllenspetz, svensk med norskt medborgarskap, om skillnaderna mellan Norge och Sverige.

Nyligen blev den gamla globalistiska diplomaten Henry Kissinger rådfrågad av Donald Trump i hans arbete med att förbereda sitt maktövertagande. Mötet var extremt intressant mot bakgrund av Kissingers roll som USA:s utan jämförelse mest inflytelserika diplomat under efterkrigstiden och det faktum att han står den tongivande oligarkin mycket nära, genom sin roll i Council on Foreign Relations, Trilaterala Kommissionen, Bilderbergruppen m.fl. viktiga lobbyorganisationer. Efter mötet har han gett några intervjuer bl.a här i CNN där han bl.a. konstaterar att globaliseringens haft vinnare och förlorare, vilket inte fått tillräcklig politisk uppmärksamhet. Därför skall man inte vara förvånad över att förlorarna kommit att uttrycka någon form av politisk reaktion, vilket burit fram Trump till presidentposten.

Andreas Mattsson är en artist jag har följt genom hans karriär i Popsicle. Jag har lyssnat mycket på särskilt det egenbetitlade albument och beundrar Mattsson som artist.

Idag när jag lyssnade igenom hans härliga skiva Solnedgången hörde jag en mycket obehaglig låt: Världens högsta skatter.

Martin Jacobsson, mer känd som satirtecknaren bakom I fablernas land, som tidigt lanserade här på bloggen 2015, tillträder som ny Slöseriombudsman åt Skattebetalarnas förening. Därmed tar han över brickan efter min tjänstgöring som SlösO under 2016.

Det kallas väl för ”avreglering”, när verksamhet som bedrivs som statligt monopol ersätts med privat och konkurrensutsatt verksamhet.

Avreglering orsakar ofta ideologisk konflikt mellan ”högern” och ”vänstern” inom politiken . Högern hävdar att fri(are) konkurrens leder till bättre service, bättre kvalitet och bättre tillgänglighet till ett lägre pris. Vänstern brukar hävda att det är fel att låta privata företag tjäna pengar på verksamhet som de tycker borde vara statlig (eller gemensam på annat sätt).

Mina 5 cents, angående artikel i Metro: http://www.metro.se/artikel/mediciner-dyrare-efter-avreglering-xt

För det första så står det inget i artikeln om ifall tillgängligheten blev bättre eller sämre. Det kan vara värt det att vissa mediciner kostar 40 kr mer ifall man i gengäld kan besöka ett apotek kl 11 på kvällen, inte behöver åka 5 mil för att komma till närmsta apotek etc. Det behöver inte vara så att tillgängligheten blivit bättre, men det är en viktig parameter att ta hand om. Ett anekdotiskt exempel: en jag träffade på en konferens bröt benet i USA innan han hade hunnit skaffa sjukförsäkring. Det kostade 200 dollar att få det fixat på ett sjukhus efter 5 minuters väntetid.

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

Under nyårsnatten kastades det en splitterhandgranat mot polisstationen i Katrineholm. Samtidigt låtsas regeringen och inrikesminister Anders Ygeman (s) att man tar krafttag mot handgranaterna genom en ny lag som ska ge tullen utökade befogenheter. Men enligt insatta källor kommer den nya lagen inte innebära någon förändring alls och är helt meningslös, utan handlar bara om ren och skär populism och att låtsas göra något från regeringens och Ygemans håll.

Vi måste ta kampen mot rasismen, hävdas det från alla möjliga håll. Det låter rimligt. Rasism är något vidrigt och helt främmande för alla anständiga människor. Det är inte hur du ser ut eller varifrån du kommer som är viktigt utan hur du beter dig. Alltid.

Men som så mycket annat har diskussionen om rasism spårat ur i Sverige. Exempel på rasism anses numera vara att färre personer med svart hy än vit arbetar som nyhetsankare, att svarta speglas negativt i Hollywoodfilmer och att inte alla människor känner sig representerade i alla forum genom sin hudfärg. Detta, berättas det, är den så kallade strukturella rasismen i det svenska samhället.

Dagens Nyheter konstaterar i en artikel att priset på receptfria läkemedel har ökat. Frågan är vad de menar med det? Som jag förstår det har tidningen jämfört genomsnittspriset på receptfria läkemedel före och efter avregleringen 2009. Men tidningen har inte viktat läkemedlen efter försäljningsvolym, utan på något annat sätt.

När jag tänker igenom den amerikanska valrörelsen och alla efterreaktionerna drabbas jag av en obehaglig magkänsla av att valet på något sätt var riggat. Hillary Clinton var lovad en valseger av mycket inflytelserika personer och ägarna av nästan samtliga MSM-kanaler som kontrolleras av ett halvdussin hyperförmögna oligarker. Hennes hysteriska reaktion på valnatten och vägran att möta sina valarbetare är en stark indikation. Likaså hela hennes agerande under valkampanjen med rader av inställda valmöten och nästan ingen publik på de valmöten hon höll, tyder på att hon kände sig helt säker på att vinna.

Göteborg har nu avslutat sitt experiment med att sänka arbetstiden på ett äldreboende med 25%. Det gav endast sex promille mindre sjukskrivningar, dvs 0.6% och kostade samtidigt 10 miljoner kronor. De anställda var föga överraskande nöjdare, men man sparade alltså inte några pengar att tala om på sjukskrivningarna.

Från och med igår får man inte längre någon ränta på skattekontot. För en del småföretagare kan det rent av vara en rent vinst, då det kostar att bokföra ränta i bokföringen.

Skattekontot har länge varit en anomali, där man kunnat få för vår tid hög ränta, som dessutom var skattefri för privatpersoner. För företag är den som intäkt förstås inte skattefri, utan går in i allmänna högen av inkomster. Men som alla transaktioner i ett företag måste den bokföras.

Proffsprovokatören (jo, det är hans eget epitet) Milo Yiannopoulos har fått ett bokkontrakt. Upprördheten är stor, får vi veta i DN, som kallar Yiannopoulos för “näthatare”.

Milo Yiannopoulos fick en livstids avstängning från Twitter för att ha betett sig illa mot skådespelerskan Leslie Jones. Han hade näthatat och uttryckt sig rasistiskt mot henne, ansåg Twitter. Jones själv har förstås sitt konto kvar. Detta trots att hon har ett minst sagt uppseendeväckande språkbruk om människor med annan hudfärg än hon själv.

Som ett resultat av det för stora byggandet inför 90-talskrisen genomgick Sverige en rivningsvåg, där framför allt allmännyttans kommunala lägenheter revs. Totalt har det sedan 1989 rivits 43 326 lägenheter i flerbostadshus i landet. Ofta på grund av att de inte kunde hyras ut.

Nu börjar tidningarnas spalter fyllas med företrädare för statens våldsmonopol som protesterar mot att EU-domstolen underkänt datalagringen av uppgifter om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Får staten som den vill, då är det samma sak som att slänga de grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheterna i papperskorgen. Då kommer staten att kunna göra precis vad som helst mot vem som helst.

Den mest intressanta trenden under 2016 var det växande missnöjet med de krafter som brukar sammanfattas som “etablissemanget”. Icke-etablissemangspartier växte både i Sverige och annorstädes. Alternativmedier lockade alltfler läsare och följare. Mainstreammedier kritiserades och hånades.

Det är lätt att sammanfatta 2016. Det var året då folket sparkade eliten i röven. Först Brexit, där ett nej först tycktes uteslutet. Trots allt – folket brukar till syvende och sisdt lyssna till dem som anser att de vet bättre.

Sedan den största skrällen av dem alla – Donald Trump blev president i USA. De intellektuella och inflytelserika såg det som självklart att Hillary Clinton skulle ta hem spelet. Men folket – bortsett från de boende på öst- och västkusten – ville annorlunda. Eliten hade ännu en gång underskattat sina motståndare och tagit segern för given.

Ny världsordning med förhinder

Vi har under senare år lärt känna globalismen som ett försök att etablera en västlig elitistisk despoti som i ondska och hänsynslöshet överträffar det mesta under mänsklighetens historia. Globalisterna ligger bl.a. bakom miljontals dödade människor och tiotals miljoner på flykt samt onda krafter som Talibaner, IS och skenande terrorism. Jag tror att år 2017 blir året när denna globalism slutligen möter sitt Stalingrad.

Dags att lägga 2016 till ända med ännu en intetsägande och tramsig nyårskrönika. Året utmärks av att 60- och 70-talisterna upptäckte att de kommer dö och att de inte längre är 17 år gamla.

På årets sista dag är det kanske lämpligt att se tillbaka och sammanfatta året som gott. Ju äldre jag blir desto svårare blir det att komma ihåg. Åren flyter ihop och det som jag tror hände i år kan lika gärna ha hänt i fjol, eller för tre år sedan. 
Minnet är en opålitlig kamrat. Kanske har det inte alls hänt, det man tror har hänt.

Kränkthetsindex går i taket sedan Skolverket beslutat att perioden under 1600-talet till den av nazisterna så hyllade Karl XII förlorade stora delar av konungariket ska kallas för Östersjöriket istället för Stormaktstiden. Jag tycker det är en positiv reform och man ska vara medveten om att historieskrivningen alltid förbättras och förtydligas i takt med att gamla arv av tvivelaktig bakgrund omvärderas. Sverige var nämligen aldrig en stormakt.

Dags för en Financial Times-liknande prognos över 2017, där du som läsare kan visa framfötterna och att du är mycket bättre än jag (och alla andra). Hur kommer 2017 bli? Nedan finns femton frågor, en utslagsfråga och mina gissningar.

Den som både vill förstå sin samtid och förändra den måste kunna skilja mellan trams och realitet, mellan illusion och verklighet och mellan önskemål om hur saker borde vara och hur de faktiskt är.

Men även den makthavare som de facto ser verkligheten måste kunna avkrävas svar på hur allvarliga samhällsproblem ska kunna lösas. Tyvärr förefaller stora delar av Sveriges politiska och mediala elit fortfarande gå omkring och dagdrömma. Det är oroväckande

Reinfeldt hade några mantran under sin tid som statsminister och moderathövding, och ett av få som inte handlade om helt obegriplig naivitet om flyktingar var det där om att karriärväxla mitt i livet och jobba på tills man fick Alzheimer eller dör. Nu tillhör Reinfeldt karriärväxlarna. Reinfeldt har gått från att vara statsminister till författare av böcker som är så tråkiga och sövande att de funkar som narkosmedel. Reinfeldt har tagit steget från att vara författare till programledare på TV. Däremellan har ju den självutnämnda landsfadern också fungerat hyfsat som välavlönad föreläsare…

Min vän Anders Thoren som följer vår politiska debatt ifrån Kinesisk horisont pekar på en skrämmande utveckling i hela den politiskt korrekta västvärlden som för oss allt närmare etablissemangets censur av våra medier.

Anders Thoren:

En av de viktigaste lagarna i en demokratisk stat är yttrandefriheten med tillhörande lagar om tryckfrihet. Bland de viktiga demokratiska spelreglerna är givetvis också sådant som mötesfrihet och föreningsfrihet. Likheten inför lagen är också en sådan, som vi tror självklar sak, i ett demokratiskt land. Det är med stor förundran, som jag nu ser hur dessa självklara rättigheter har kommit under ett ökande ifrågasättande.

Länsförsäkringar har publicerat en rapport med det passande namnet Medelklass utan medel. Där framgår det att var sjunde svensk inte klarar sig en månad utan inkomst på grund av obefintligt sparkapital. Hur ser det ut för dig?

Även medelklassen med höga inkomster saknar sparande och problemet är inte isolerat till låginkomsttagare. Gissningsvis beror detta på att de fasta utgifterna (t ex boende) anpassas till inkomsterna och marginalerna ökar därmed inte bara för att man får högre inkomst.

Det var en gång, för nästan två år sedan. Ledarskribent Lindberg satt vid tangentbordet för att kommentera att en av riksdagens talmän fanns med på Simon Wiesenthal-centrets lista över årets värsta antisemiter och antiisraeler. Det var Björn Söder, och genom att finnas med på den där listan så skämde Söder ut hela Sverige. Det var då – i januari 2015. Skammen kom i repris.

“Skattesänkningar är något gammalt och mossigt.” Smaka på orden. De tillhör landets finansminister Magdalena Andersson. Som socialdemokrat och högskattevän är det inte förvånande att just Andersson yttrar dessa ord. Men låt oss dyka lite djupare in i vad de egentligen säger om henne.

Värdegrund 1, politiker och även andra vill gärna tala om att deras belut och handlande bygger på deras värdegrund. Vi förutsätts alla dela denna deras värdegrund, om vi tillhör den goda sidan. Som när Fredik Reinfeldt bad oss öppna våra hjärtan. Enligt denna värdegrund och dåvarande statsminister samt hela partietablissemanget innebar värdegrunden en skyldighet att öppna våra gränser och våra välfärdssystem för alla människor som ville komma hit och ta del av det.