Under åren 2001 – 2016 var bruttoinvandringen till Sverige ca 1, 55 miljoner, medan ca 700,000 lämnade landet, vilket ger en nettoinvandring på ca 850,000 personer.

Här avses total invandring, både flyktingar, flyktingliknande skäl, anhöriginvandring, arbetskraftsinvandring och övriga. Vad gäller utvandring så är det framförallt utlänningar som lämnar Sverige, men en betydande del är också svenskfödda, ca 17-20,000 per år.

Definitionen för begreppet Nomenklatura är: nyckelpersoner i en statsbyråkrati, vars kollektiv genom sitt inflytande i ledarhierarkins mellanskikt, utövar reell makt bortom sin egentliga funktion.

Ordet Nomenklatura är latin och betyder; lista med namn. Det härrör i modern tid från självaste Sovjetunionen. Nomenklaturan blev, enligt smarta personer på plats, en egen klass vars närvaro aldrig kunde ignoreras av pamparna i toppen av det stora partiet. De bar en stor skuld i Sovjetunionens illa fungerande samhälle, de intrigerade vitt spridd korruption och påverkade all utveckling mycket negativt.

En utbredd uppfattning om libertarianismen, och som också återfinns bland många libertarianer själva, är att den som förespråkar frihetliga idéer också bör bejaka hedonismen och nihilismen. Denna uppfattning är, om inte fullständigt felaktig, så i bästa fall en väldigt grov förenkling.

Lite i skymundan för Moderaternas kollaps inför öppen ridå och Anna Kinberg Batras avgång har regeringen presenterat de första byggstenarna i höstbudgeten.

Kravet om misstroendeförklaring mot enskilda statsråd gav faktiskt resultat. Regeringen drar tillbaka två skattehöjningar och förändrar en tredje. Detta kan vara Alliansens största seger under hela mandatperioden (vilket säger en del). Efter alla meningslösa tillkännagivanden lyckades allianspartierna faktiskt åstadkomma något konkret så här i elfte timmen.

När jag gick med i Liberala partiet var det en punkt som jag studsade på – migrationspolitiken.

I partiets A till Ö om migration

Invandring behöver inte vara en belastning för samhället. Totalt fri invandring kan dock orsaka problem för en välfärdsstat. I takt med att välfärdsstaten avskaffas och större ansvar läggs på individer och civilsamhälle vill Liberala partiet minska hindren för migration. Alla människor som vill komma till Sverige och kan försörja sig själva bör få komma hit.

Det finns mycket att kritisera Anna Kinberg Batra för. Hon var Fredrik Reinfeldts lojala högra hand när denne helt lämnade jordytan mandatperioden 2010-2014. Hon var aldrig partiledarmaterial från första början. Hon har bytt fot i så många frågor att hon dragits med enorma trovärdighetsproblem. Och så vidare.

Så ser det ut att komma. Den statliga politiskt kontrollerade statstelevisionen och statsradion ska skattefinansieras och även de utan vare sig TV eller TV-tittande ska nu vara med och betala. Enligt mediauppgifter ska skattefinansieringen av den politiska radion och teven vara progressiv, så höginkomsttagare ska betala mer för skiten.

Många håller Ronald Reagan som idealet för Donald Trump och det är inte tu tal om att den liknelsen är frestande. Samtidigt är det enklare att göra jämförelsen med en samtida politisk ledare med Reagan. Jag tänker då givetvis på Margaret Thatcher.

De svenska partierna är en del av en åsiktsgemenskap. De vill alla ha en stor stat som ska göra allt och lite till.

Inget parti har någon egentlig gräns för hur mycket skatter som ska tas ut, förutom partiföreträdarnas förmodade förnuft.

De borgerliga partierna förmodas vilja sänka skatterna. Det finns dock väldigt goda möjligheter för dem att avstå från detta, och en stor press att göra så.

Jag har aldrig sett Anna Kinberg Batra så bra som när hon igår på en presskonferens beskrev situationen inom moderaterna. Hon höll en lång introduktion till sitt besked och jag blev allt mer övertygad om att hon tänkte sitta kvar, ände fram till dess hon meddelade att hon avgår. Hon var också ovanligt tydlig, rak, rapp och bra i den frågestund som följde. Att hon såg lättad, glad och stark ut när hon lämnade besked om denna personliga motgång, är förmodligen ett kvitto på att det ändå var dags att gå.

Vänstern brukar skylla sjukfrånvaron på arbetsgivarna. När Socialdemokraterna presenterar förslag för att komma till rätta med hög sjukfrånvaro handlar det därför nästan alltid om att bestraffa arbetsgivare. Men när vi studerar de olika sektorerna ser vi att de offentliga arbetsgivarna genomgående har ungefär trettio procent högre sjukfrånvaro än de privata.

Jag har många minnen av hur partiinterna strider går till. Efter Olof Johanssons uppgörelse med S-regeringen om ekonomiska politiken 1995 blev jag fly förbannad på hur det Centerparti som jag då givit 15 år av min tid, kunde lägga sig platt för socialister. Johansson hade inga stämmobeslut, ingen som helst förankring i partiet, för att ge Göran Persson grönt ljus. Det var en statskupp av ledningen, mot partimedlemmarna.

Genom att tvinga Anna Kinberg Batra att avgå som partiordförande har Moderaterna löst ett av sina ungefär 37 problem.

I sin avskedsföreställning påminde Kinberg Batra om att hon valdes enhälligt av sitt parti både i januari och oktober 2015. I själva verket lär det ha funnits åtskilliga partimedlemmar med dubier om hennes chanser att bli en bra partiledare, men de höll tyst. Inga motkandidater fanns. Då kan det gå så här.

Anna Kinberg Batras avgång förändrar ingenting för Moderaternas läge som ett oppositionsparti utan vare sig riktning och självförtroende. Det går att kritisera vissa av hennes ställningstaganden, men problemet är det framför allt har saknats en tydlig riktning i politiken.

Jag har just lyssnat på en presskonferens med Moderaternas partiledare Anna Kindberg Batra, där hon annonserade sin avgång som partiledare. Det var ett väntat beslut.

Batra ägnade sin presentation åt att räkna upp en lång rad beslut som hon beskrev som ett framgångsrikt arbete som partiledare. Det var uppenbart att hon tyckte sig ha blivit mycket orättvist behandlad av sina nu kvarvarande partikamrater.

Det är anmärkningsvärt att hon inte inser och erkänner vad som till slut fällde henne.

Moderaterna har i Sverige länge varit en motkraft mot de galnaste socialistiska experimenten. Och när vi idag tittar i backspegeln tror jag även många på vänsterkanten i tysthet nickar instämmande. Löntagarfonderna var ingen lyckad strategi, inte heller förbud mot privata skolor, förskolor, sjukhus, apotek, telebolag etc.

Enligt mediauppgifter har fd försvarsminister Mikael Odenberg (m) sagt att han är beredd att bli partiledare för Moderaterna om han får frågan. Men frågan man bör ställa sig är om han kan rädda Moderaterna?
Under Bo Lundgren (m) fick Moderaterna 15.2% av rösterna 2002. När man övergav konservatismen och istället blev nyliberaler fick valsegraren Fredrik Reinfeldt 26.23% år 2006. Trots att man faktiskt satt i regering rakt genom den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet ökade partiet sina röster till 30.06% år 2010, varpå Reinfeldt proklamerade Reinfeldtdoktrinen (“vi samarbetar inte med rasister” – men regerade i fyra år med deras stöd) och släppte invandringen till Sverige helt fri med fulla sociala förmåner. Trots detta föll stödet bara till 23.33% år 2014.

Uppfattar jag det korrekt – att Magdalena Andersson skryter om att hon fört en politik som gör tillväxten 0,5 procentenheter högre än eljest? Det enda hon rimligen på kort sikt kan påverka är konjunkturläget och i en situation då bostadspriserna exploderar och Sverige närmar sig överhettning skryter hon alltså om att hon har förvärrat situationen.

”Rules are there for a reason. You are only allowed to break them if you are a master. If you’re not a master, don’t confuse your ignorance with creativity or style” – Jordan B. Peterson

Citatet ovan kommer från en handvisning i hur man ska skriva essäer, skriven av den kanadensiska psykologiprofessorn Jordan B. Peterson (som jag skrivit om tidigare här). Sammanfattningsvis menar Peterson att du bör respektera de regler och konventioner som gäller för det du ska göra, och om du frångår detta bör du vara mycket vaksam på vad du håller på med – och är du nybörjare inom området bör du inte frångå konventionerna över huvud taget.

Jag har under flera år haft möjligheten att prova både offentlig vård samt helprivat vård, i olika länder, och jämföra de olika systemen. Landet där jag för tillfället bor erbjuder mig en statlig sjukvårdsförsäkring, men jag väljer att gå oförsäkrad till privata sjukhus och kliniker vid mindre åkommor, då kostnaden är överkomlig. Dessa är mina erfarenheter och tankar kring vården.

Moderaterna har hamnat i en besvärlig situation. Det finns ett antal medlemmar (outsiders) som hatar Fredrik Reinfeldt och allt hans gäng stod för. Samtidigt vill dessa medlemmar inte ta steget över till Sverigedemokraterna – trots att nästan allt de producerar i sociala medier är kritik av det egna partiet och indirekt stöd för SD. Samtidigt finns det en stor grupp socialliberala väljare som nog lika gärna kan ställa upp på Liberalernas eller Centerns program. De skulle mycket hellre samarbeta med S än med SD.

Eftersom mitt inlägg om demonstrationen på Medis, ekonomiska incitament och autonoma vänstern fick så mycket uppmärksamhet, delvis också av de som kräver amnesti som vill göra gällande att jag inte har koll på siffror beslutade jag mig för att gräva lite djupare i såväl statistik om ensamkommande som asylsökande.

Om ett drygt år är det val. Moderaterna rasar i opinionen och allt tyder på ett katastrofval för Anna Kinberg Batra. Avgångskraven på henne duggar tätt nu, men även om dessa är väntade kan ingen som ställer dem förklara vem som ska ta över i stället.

Ett mediadrev har dragits igång om att moderater kräver partiledaren Anna Kinberg Batras avgång. Det hela verkar dragits igång av Aftonbladet efter att någon nisse i kommunen Solna krävt hennes avgång på grund av en opinionsundersökning. Kort sagt försöker media, påhejat av Aftonbladet, minska förtroendet för  Kinberg Batra och tvinga fram hennes avgång.

Jag har länge pläderat för en skrotning av patenträtten, för jag anser den utvecklingshämmande och i många lägen innebär ett tankeförbud när det hindrar folk att bruka eller utveckla andras lösningar. Här får jag stöd för detta.

Tillbaka på rätt spår och vi kan slutligen ge er en kort förklaring till varför vi hamnade i Bamberg, en liten stad i mitten av Tyskland. Vi var här för att besöka vår vän Michi, som vi lärde känna under våra tre månader i Acapulco när vi närvarade vid 2016-års version av Anarchapulco. Det var bara en ren spontanresa, en egenskap som vi är kända för i nuläget, att vi hoppade på en buss till Bamberg.

Jag läste Boris Benulics inlägg om företagares självförtroende och ungdomar utanför arbetsmarknad och skola (länk), och tänkte lämna en kommentar, men jag har en teori som förtjänar ett eget blogginlägg:

Boris menar att satsningen på att visa att det är roligt att jobba inte kommer att lyckas, eftersom det inte alltid är roligt att jobba, men dock nödvändigt.

EU-parlamentet arbetar just nu med att göra förändringar i copyright, och hur den ska gälla på internet. Den 23 september ska parlamentets rättsliga utskott JURI, som är ansvarigt för frågan, rösta om vad som ska ingå i EU’s nya upphovsrättslag.

Läser en uppsats med titeln Private electronic money, fiat money and the micropayment systems och konstaterar att det håller på att uppstå en helt ny form av pengar. Det är lätt att vid första anblicken tro att den här formen av privata valutor, mikrobetalningssystem, inte är så mycket mer än de presentkort och bonussystem som utfärdas av vissa privata företag. Ta ett bonuskort på SAS, där bonuspoängen kan användas för flygresor eller tid i loungen.

Nu när vinster inom sk välfärdsutförarbolag ska begränsas kan det vara intressant att titta på hur staten själva tar ut vinster från statliga kärnverksamheter som rättsväsende och försvar. Detta via sk affärsverk eller statliga företag. Upp till 53% av det sk myndighetskapitalet togs ut som vinst 2016, att jämföra med de motsvarande 7% av operativt kapital som välfärdsutförare ska få ta ut.

Efter att nyligen ha sett dokumentären Eat That Question: Frank Zappa in His Own Words blev jag åter påmind om den amerikanske musikern Frank Zappas geni, en verkligt kreativ tänkare och konstnär. I USA blev han alltjämt en talesperson för rätten till det fria ordet i en tid då kristna konservativa försökte censurera kulturen – medan han i Europa mer har blivit ihågkommen som en musikalisk innovatör.