Det inre partiet dyrkar påsken med grillvante på, tills vi gör en orgie i tech-dystopier med biologi, autonomi, robo-taxis och geotracking. Vi avslutar med att slå mynt av offerkoftan.

Det inre partiet profeterar vidare i dagens program som går i heligt tecken. Vi börjar med självspäkning i väntan på glassbägaren och undrar om det gömmer sig ett nytt IRA i påskägget.

Efter en oförtjänt paus återvänder det inre partiet med två spaningar kring nya politiker vilket leder oss in på veckans nyspråk. Vidare lyfter vi locket på jantekastrullen och konstaterar att våra smaklökar för olika statusmarkörer varierar kraftigt.

Det inre partiet introducerar begreppet tabularasister, och funderar på sätt att segregera sig i ett moln. Därefter ser vi den censurerade ondskan i vitögat tills kulturkriget slår ner som en bomb i det idylliska Småland.

Det inre partiet inleder med att mynta ett nytt segment med nymyntade ord och konstaterar att man alltid rånat barn. Internet filtreras också med dissidenta kommentarsfält och vi filosoferar kring framtidens mediakonsumption.

Det inre partiet samlas återigen efter helgens kabal och upplyser om din kristna plikt samt säger sanningen om stadens tiggare.

Det inre partiet samlas och firar hundra avsnitt av politiskt geni (men om historieböckerna frågar har vi naturligtvis alltid sänt radio; det fanns ingen riktig början). Detta görs självklart genom att riva av affektiva reaktioner på lågaffektivt bemötande av både lärare och polis.

Det inre partiet blir tertiärkränkta av 30-talsosande barnpolitik, roas av de moderna högerfeministernas interna stridigheter, och oroas över den stundande giftaskrisen för akademiska kvinnor.

Det inre partiet inleder med att förfäras över det hårda programmeringsspråk journalister behöver genomlida på Twitter för att sedan rapportera om Europas eventuellt stävjda undergång.

Det inre partiet börjar med att fira att Björklund släpps ut på länge förtjänat grönbete, och förbryllas över att Ygeman istället blivit minister (igen).

Det inre partiet sjunger elitismens lov, för så väl de mindre kognitivt bemedlade, som samhällets kognitiva elits skull. Vi skärskådar därefter meritokratins fundament i en befolkning av oskrivna blad, helt utan ansvar.

Det inre partiet bejublar Leviathans ständiga expansion till ständigt minskande marginalnytta, tills vi ägnar oss åt “Zahavisk signalering” och begår ansiktsbrott.

Det inre partiet skärskådar filantropernas globala ideologi och Silicon Valleys framväxande transhumanistiska och posthumanistiska drag. Vi ger därefter vårt bidrag till definitionskriget om konservatismen och avslutar om hur den politiska sfärens logik håller på att ta över Sverige.

Det inre partiet börjar året med klassanalys och söker efter arbetare bland vänsterpartiets väljare, men finner istället en klass beroende av statens tutte. Vi hittar därefter vänsterns identitet längst ner i turboindividualismens kaninhål, och avslutar med sänka momsen på säkerhetstjänster för att förbereda oss inför stormen.

Det inre partiet frågar sig vem vår outgroup egentligen är och hur vi bäst (inte) kritiserar den. Vi tipsar därefter om nya asylskäl och tar oss an kinesiska rökridåer. Därefter belyser vi excentrikernas förtvinande roll i nutiden, och hur olyckliga ordval kan utnyttjas av dem som slutat lyssna på vad man menar.

Det inre partiet inleder med en odyssevsk resa i de stormiga vatten som valnatten lämnat oss i. Vi fortsätter med bakbundna politiker och statsmän med kontrovers som affärsidé tills vi belyser de socialistiska oligarker som cementerar sin roll som samhällets principes. Partiet avslutar med att grunna på hur e-romansernas framfart hotar framtidens relationer.

Det inre partiet ger sitt samtycke medelst Bank-ID i sängkammaren tills vi samtycker till att ge bort halva Sverige till samerna. Därefter ser vi hur svenskarna håller på att ge upp yttrandefrihetskulturen, och Uber i New York suger livet ur taxiskrået. Slutligen vinkar vi bye-bye till Mutti Merkel, varpå det inre partiets koncentrationssvårigheter leder till sommarledighet i Gulag fram till augusti.

Det inre partiet ser sig akterkörda som debattörer av IBM:s Watson och omkörda av en drive-by i Malmö men får en gratis prenumeration på DN som plåster på såren. Samtidigt står Löfven ensam i EU om en liberal, sansad migrationspolitik. Även i Sverige står Löfven ensam och tycks därmed missa regeringsmakten under de närmaste årtiondena. Därefter reder vi slutligen ut vem som är svensk tills vi föreslår lustration av Skolverket.

Det inre partiet får i brist på ordinarie ledamöter inkalla en gammal partiräv, tidigare utesluten för överdriven konträritet. Kvällens sammanträde inleds sedan med att partitopparna gottar sig i överdrivet optimistiska sossar men övergår snart till en diskussion om vilken gummibåt som lämpar sig bäst för att korsa medelhavet. Vi uppmanar sedan läsarna att skriva ut alla sina mejmejer innan EU-imperiet exekverar Artikel 13 och dödar internet. Till sist visar sig att även det inre partiet, likt Timbro, hatar barn.

Det inre partiet sammanträder återigen för att gratulera Timbro till deras nyaste åtgärd för befolkningskontroll och konstaterar att Googles AI bör klubbas för att rädda middagsfriden. Sedan samlas den trogna församlingen för att prisa Virtanen, som återuppstått efter sju månaders mediedöd. Därefter utforskas ressentimentet och det grova våldet, med utgångspunkt i Malcolm Kyeyunes senaste essä. För att lyfta stämningen efter denna avgrundsskådan lyfter vi återigen boomers. Love them or hate them – de är i alla fall extremt skuldsatta.

Det inre partiet skärskådar den liberala demokratins ultimata förtryckarsystem: meritokratin. Hur bryter sig de som (välförtjänt) hamnat i botten av pyramiden ut ur ett stratifierat system? Därefter ser vi hur meritokratins fundament eroderar, d v s den ständiga inflationen i det svenska betygssystemet. På temat stratifiering tittar vi på hyresgästföreningens kartor över Sverige, och ser hur mångfalden egentligen ser ut i vår avlånga rike. Slutligen begråter vi MP:s död och beklagar en mässingskvadrats hädangång.

Det inre partiet etablerar varför tjocka och oambitiösa kvinnor kommer att bli fler över tid, tills de sexuellt frustrerade unga männen gör beta-uppror. Därefter funderar vi på vad Israel ska göra när befolkningen dubblas ännu en gång i Gaza, och avslutar med att finna den (federala) lösningen på den svenska livsmedelsproduktionskrisen.

Det inre partiet delar ut veckans guldfisk, introducerar VÖKommelsen och undrar varför Timbro hatar barn. Därefter avskedar vi de meningslösa kadrerna av byråkrater medelst MED:s hitlist på utrotningshotade myndigheter. Vi avslutar med en kulturkrock mellan skuld och skam och etablerar på svenskt vis det nya verbet “att Özza sig” (nota bene, partiet tittar inte på norska tonårsserier).

Det inre partiet ser hur Leviathan i Bryssel knäpper upp knappen på kostymen, medan Moderaterna gör slåss mot väderkvarnarna genom att investera bort en av världens redan minsta CO2-utsläpp per capita. Vi studerar sedan i detalj det parlamentariska läget för att finna finast minoritet. Som avslut upprättar vi dominanshierarkier i klassrummet genom att ta av kepsen.

Det inre partiet går från lågt till högt, från populist-pizza till asteroid-miss till amfibiemän. Därefter djupdyker vi ned i det träsk som är invandringslibertarianism. Hur tänker egentligen en Centerpartist? I träsket fastnar våra fötter i diverse gölar av partistrategi tills vi sitter av svenskundervisningen utan resultat. Slutligen undersöker vi vilka personlighetsdrag som maxar framgång och finner att Luther hade rätt.

Det inre partiet frågar sig hur mycket vinst man bör får göra på personuppgifter och om det är rimligt att Uber vet när man vänstrar. Därefter tacklar vi det mest spännande ämnet vi vet: STATSBUDGETEN! Sanningsministeriet ger matnyttiga tumregler på hur man bäst analyserar den och frågar “vad fan man får för pengarna” när högkonjunkturen snurrar sig varm. Vidare hoppar Macrons federala planer för EU in och skapar osämja i partiet. Vad kan man få för en fransk bonde egentligen? Till sist vurmar vi för effektiva AI-vapen; äntligen behöver vi inte längre själva ha ihjäl varandra!

Det inre partiet inleder med att notera hur svenska staten vill censurera ditt internet, hur DN:s genus-AI förstör för kvinnor och hur det är omöjligt att rensa socialdemokratiskt ogräs. Vidare granskar vi hur Skurt går i bräschen för de svenska gycklen, och radikaliserar socialdemokraternas tankegods. Därefter djupdyker vi ned i Peter Thiels senaste bok, vars beslutsamhet får oss att pendla mellan västs stagnation och framtida kinesiska Marskolonier.

Det inre partiet granskar cyniskt politikers incitament och hur de driver statsfinansieringen från försvar till genus. Därefter varslas Arbetsförmedlingen och vi beskriver hur man bäst bygger bort/om Skolverket. På grund av skolans fallerade kösystem lyfter vi fram vikten av att kvartalsoptimera våra barn och konstaterar att det är dags att ligga i. Vi avrundar med en diskussion om hur våra effektiva digitala nätverk driver en positiv polarisering och spår en religiös uppväckelse.

Det inre partiet observerar Moderaterna som leker opposition tills Försvarsmakten ger perspektiv, och regeringen slutligen övertygar oss om att svenskarna älskar sina skatter. Svenskarna älskar även sina barn, men kanske inte så mycket att de själva vill uppfostra dem. Vi ser sedan hur statens våldsmonopol fortsatt luckras upp med Sveriges intelligensreserv – ordningsvakterna. Vi blickar upp från ankdammen och ser en Stark Man som tagit över EU-kommissionen i skymundan. Som bajs på moset funderar vi över västerlandets degenerering medelst allergier.

Det inre partiet samlas för att diskutera hur man överlever nervgasattacker, multiresistenta antibiotikahaverier och Googles pengar. Vi zoomar sedan ut i solsystemet och anlägger en koloni på Mars, tills vi zoomar tillbaka in hela vägen till marsdammet, som tyvärr tar död på vår koloni. Vi avslutar med att lägga grunden för den framtida svenska innovationskraften, genom att skapa en elitutbildning i artificiell intelligens i Tolkskoleformat.