Det inre partiet värderar konsumtion av barn och finner nationalekonomiska externaliteter på barnproduktionsmarknaden. Vi gör en ovan hyllning till Socialdemokratin tills vi landar i Solna tingsrätt och får full sharia från den politiska mittfåran i Centerpartiet. Vi går djupare in i nästet till socialdemokratins långsamma islamisering och frågar oss slutligen varför svensk elit tycks hata svensk kultur.

Det inre partiet funderar på de 23 gånger svenska försvaret som Norges oljefonds avkastning skulle kunna finansiera. Vi dissekerar därefter den oheliga alliansen mellan nyliberaler och asylvänstern, tills nyliberalerna nedmonterar välfärdsstaten och sätter stopp för barnbidraget. Därefter diskuterar vi hur arbetsmoralen i det lutheranska Sverige fråntar människor utanför arbetsmarknaden värde. Vi avrundar med att se hur byråkratier tenderar att utöka sina arbetsuppgifter och sin storlek av sig själva.

MEDborgaren Henrik från MED MEDverkar som MED-MEDlem för att ge partiet MEDvind mot Riksdagen 2018. Vi gycklar därefter demokratins existensberättigande i partipolitiken, för att sen gå full TAN när vi prisar tjänstemannaansvarets återinskaffande. Vi gör sen äntligen vår sales pitch för att hjälpa dig spendera de 5000 du ändå har över varje månad för Sveriges framtid. All öppen partipropaganda får oss att fullt ut anamma den sovjetiska synen på konst i en avslutande normkreativ saliggörande konformism.

Det inre partiet börjar med att konstatera att försäkringsbolagen inte har krävt kameror i sovrummen (än). Med ministerieformalian ur vägen dyker vi ner i den svenska genusdjupstaten och hälsar på de jämställda öringarna från de normkritiska glaciärerna. Därefter konstaterar vi sorgset kapitalismens triumf i grannlandet i sydväst. Slutligen diskuteras hur postmarxismen ska bekämpas, med det slutgiltiga svaret att [HEMLIGSTÄMPLAT].

Det inre partiet får med distinktion underkänt på KTH:s privilegieprov tills vårt resultat censureras av Kickstarter. Vi går därefter i Fukuyamas fotspår för att försöka ta oss till Danmark men blir istället snabbt transporterade till en asylanläggning i Afrika. Vi ger därefter en uppdatering från föregångslandet Kina samt deras experimenterande med högfungerande repression och ser det sluttande planet mot en Google Home-dystopi också i ditt vardagsrum.

Det inre partiet gör extern debut på Radio Frihetligt, tills vi gör oss redo för de grafenboostade spindelfabrikerna. Vi skärskådar fake news (i statsmedia), kampen mot densamma (i statsmedia), och den obligatoriska normkreativiteten för svensk film. Därefter till ett ämne av existentiell vikt – åtminstone för den här podcasten: Google och Facebooks tilltagande aktivistdrivna censur. I självförsvar försätter vi oss i en Kafka-trap och finner vägen ut igen med offensiv twittring. Slutligen hyllar vi den landägande adeln och går full populist mot globalisteliten.

Det inre partiet studerar med anledning av Jordan Petersons världsturné hummerns sociala hierarkier som ett sätt att förstå varför DU borde bädda sängen (om du är en ung, vilsen man). Därefter ställer vi David till svars – finns det något djupare värde i att vara konträr eller är det bara provokation som livsstil? Slutligen jämför vi universitetsstudier med påfågelns fjädrar, men konstaterar att Sverige misslyckas även med detta.

Det inre partiet rivstartar med att ministeriets egen eurodiplokrat förklarar den rådande säkerhetsdebatten. Därefter synas Carl B Hamiltons senaste utspel om valtekniskt samarbete med Centerpartiet. Vad vilja Alliansen? Finns den? Därpå följer en diskussion om självsegregering och om det är varje människas rätt att dra sig undan det pågående förfallet. Slutligen avhandlas århundradets match, EU:s Donald Tusk vs. Polen. Kom och titta!

Det inre partiet gräver ner sig i konservatismen utan att till en början vara ense om vad det ens innebär. När partiet till slut landar i att konservatism, det är att “saker ska funka” är den naturliga slutsatsen att precis alla är och alltid har varit konservativa. Möjligen med undantag för knarkare och Lars Ohly, som verkar växla ideologi så fort det påverkar honom själv.

Det inre partiet agerar orakel och skådar in i det kommande valåret. Vilka blir de heta frågorna och vilka blir bortröstade i det stundande örådet? Därefter vänds blicken mot oss själva och vår olycksdrabbade generation. Begreppet preferensförfalskning utforskas – är det möjligtvis väljarnas egna oförmåga att signalera sina verkliga preferenser som får politiker att köra landet i diket? Allra sist diskuteras ett av de centrala ämnena i Orwells 1984: språkets makt över tanken.

Det inre partiet räknar på sannolikheten att ta sig igenom 16-24 årsåldern utan att utsättas för sexualbrott och beslutar därefter raskt att flytta in i ett gated community, tills Malcolm Kyeyune tar oss ut ur våra villfarelser. Därefter söker vi oss till rötterna vid Humboldt-universitetet i Berlin och resonerar kring bildning som koncept och praktik i Sverige idag.

Det inre partiet reder ut begreppen efter ett läsarmail: varför har vi egentligen religioner? Vi kör sen en djupdykning i genetik och modifierade bebisar, samt plockar bort några problematiska personligheter ur genpoolen. Slutligen avslutar vi med att diskutera mansfällan med den manliga arbetsnormen och slipar vår sociala ingenjörskonst för att finna den yttre gränsen för jämlikheten.

Det inre partiet ser över vilka kostnader som finns för samhället när företag väljer att avskeda anställda med jobbiga åsikter. Sen tittar vi på den svenska skolan inom några tiotal år, och funderar på vad som händer när lärarna inte längre kan skriva eller läsa. Vi kastar oss sen in i hålet i hjärtat av den västerländska civilisationen och skådar nihilismen i munnen. Vi introducerar därefter Arnstad-indexet™, följt av en fördjupning i distinktionen mellan vishet och intelligens.

Det inre partiet konstaterar att kulturrevolutionen har börjat förtära sina barn. Hur kan man värja sig om det subjektiva inte går att ifrågasätta? Möjliggör normnihilismen övergrepp? Därefter åser vi den svenska rättsstatens sammanbrott, samtidigt som Stefan “Napoleon” Löfvén lyckas utmanövrera Alliansen (igen), och fastställer att migrationen är här för att stanna. Slutligen begår vi frontalheresi och diskuterar hur ökad jämlikhet verkar leda till större skillnader mellan män och kvinnor.

Det inre partiet firar 50-avsnittsjubileum med hedersgästen Hanif Bali. Hanif ställs mot väggen i kulturkollen – vad gamear han egentligen? Hur började han sin politruk-karriär? Vi fortsätter med att utmana syltryggarnas avtrubbning av praxis tills teknokraterna sätter stopp för våra fantasier. I ren desperation tar vi till Twitter för att röra upp lite känslor i fiskstimmet. En fundamental fråga kräver ett svar: kan vi lita på Moderaterna?

Det inre partiet samlas i kvällningen runt det himmelska blåa ljuset från våra nya livskamrater, och sänder en tanke till dem som hamnade efter stupet 1993. Därefter skärskådar vi Fukuyamas historielösa värld och återuppfinner yrvaket fiende-begreppet. Slutligen ser vi äganderätten begränsas av företag som inte orkar patcha sina produkter.

Det inre partiet börjar med att köra en Bourne och identifierar alla kineser på tre sekunder. Därefter gratulerar vi Södertörns högskola till inträdet på arbetsmarknaden genom etablerandet av Sveriges första helt politiserade myndighet! Vi undersöker därefter hur man kan spräcka glastaket, men från grunden, och helt utan betong. Vi fortsätter med att designa bebisar för att finna den slutgiltiga lösningen på jämställdhetsutmaningen. Slutligen tar vi lektioner i franska av Europas räddare Macron.

Det inre partiet känner starkt för de twittertrakasserade, integritetskränkta EU-parlamentarikerna. Våra känslor går snabbt över i förvåning över att de godaste av de goda visar sig vara (misstänkta) sexförbrytare. Sen gratulerar vi statsmedia som nu växt upp och lyckats bli självförsörjande. Vi ser hur ljuset släcks för friheten i Kina, och genom en kaskad av hysteriska applåder intar den store ledaren scenen…

Det inre partiet gör hembesök hos de hemvändande IS-krigarna från Raqqa och talar vänligt men bestämt till dem om deras förbrytelser. Vi blickar sedan mot Overtonfönstret i slutet av åsiktskorridoren, och funderar på hur fönstret vidgas av extremister som gör sin röst hörda. Vi fortsätter med ett riktigt exempel på ett vidgat Overtonfönster, där M svär i kyrkan genom att ifrågasätta FN:s flyktingkonvention…

Ett sargat och decimerat inre parti diskuterar kring Moderaternas galgomvändning, den alltid nära förestående bokraschen och slutar med en kort diskussion om de oändliga vidder av gråtande betong och rostad plåt som sprider sig över vårt land.

Det inre partiet skådar in i kristallkulan för vilket ofog terrorgrupper och skurkstater skulle kunna ställa till med om de fick tillgång till världsledande artificiell intelligens. Därefter jämför vi våra tankar för 5 år sedan med hur det blev. Vi landar i kulturkrigen, och hamnar direkt i postmodern begreppsförvirring och västerlandets förfall. Som avslutning besöker vi säkerhetsentreprenören Ali Khan i Göteborg.

Det inre partiet funderar kring om det går att beskära yttrandefriheten utan att hamna i Kina. Hur kan vi öka repressionen i samhället på ett effektivt sätt med ny teknologi? Sen vädrar vi morgonluft för rebeller i partierna. Håller den svenska partipiskan på att förlora sitt sting så att vi hasar in på amerikansk anarki?

Det inre partiet funderar på hur historien kommer att döma oss, tills vi tar oss an den nya formen av utbrändhet – att bli bored-out. Vi blickar sedan långt framåt mot tredje världens malthusiska fälla, som inte håller på att slå igen. Sist problematiserar vi Luther och hans förargliga sparnormer, samt tipsar hur man ska rösta för att slippa politiseringen av kyrkan.

Det inre partiet firar slutet på tre decenniers ständigt ökande bostadspriser genom att plocka bort politikerna från bostadspolitiken. Vi sätter därefter (botten)betyg på samtidsförståelsen av några invandringsrelaterade utmaningar, tills det kokar över och vi bombar Nordkorea.

Det inre partiet vadar genom det träsk som utgör svensk politikersommar, med nedslag i det moderata partiledarvalet, Transportgate samt Anders Borg – mannen, myten, blottaren. Därefter vänds blicken mot USA och Googles allt hårdare interncensur, där James Damore nyligen dömts för kätteri. Slutligen bjuds på en kort berättelse från världens största rosémingel/grillparty – Almedalen.

Efter intervjun med Tino Sanandaji förra veckan satte sig det inre partiet ner med honom för ett eftersnack. Resultatet är en kort diskussion om det politiska läget och varför svenskar är så lättmobbade innan vi går in på något mycket viktigare: datorspel och film. Varför är filmer som kommer ut nu så dåliga när TV-serier bara blir bättre? Dessutom fördjupar vi personlighetstestet av Tino och tar reda på vilken Myers-Briggs han är, vilken D&D-alignment han har samt vilken klass han valde i WoW.

Det inre partiet gästas av självaste sanningsministern Tino Sanandaji. Vi börjar med att fråga om Tino skulle utlösa nukleär vinter av hämndbegär, men landar snabbt i andra mer pressande Massutmaningar. Vi övar på skånskan för att skåda i kristallkulan – “Haur du sitt Malmö så haur du sitt varden!”. Vi djupdyker sen ner i arbetsmarknadsgapet och Sveriges förstaplats på dålig integration inom OECD. Vi övar oss på normkritik mot klassisk nationalekonomi och dekonstruerar högerns standardlösning “enkla arbeten och sänkta löner”.

Det inre partiet bemöter terror med kärlek och pekar inte ut grupper i detta avsnitt. Vi skärskådar därefter Sveriges hjälteentreprenör, asylbaronen Bert Karlsson, och hans heroiska insatser för Sveriges flyktingar och snart också andra bostadslösa. Ett mobilt hem vid Vänerns strand får oss att flyta iväg i en libertarians våta, självstyrande dröm. Vi slår så slutligen ankar i Christiania och skådar in i kristallkulan för morgondagens nyheter.

Det inre partiet försvarar sin plats på autismspektrat och triggas av Världsbankens skandalösa behandling av Romer. Sedan behandlas det förvirrande politiska landskapet i Sverige: vem ligger egentligen med vem? Har Stefan “Napoleon” Löfven slutligen förintat allt motstånd? Slutligen hörsammas läsarnas kallelse när vi söker förklaringen till Afrikas inte helt imponerande tillväxttakt och välstånd. Det stora slaget mellan geografi och bosättardödlighet flyttar in i Ministeriet vilket leder till en ordentlig sperg-out mellan David och Hannes.

Efter ett kort stopp vid det senaste twitterhaveriet diskuterar det inre partiet det fantastiska förslaget för att bryta upp patriarkala villaförortsstrukturer. Därefter avhandlas ett nytt förslag kring socialförsäkringar (som blev roligare än alla utom Hannes trodde). Därefter följer ytterligare diskussion om den västerländske mannens sorgliga tillstånd och till slut diskuteras berättelsen som blev viktigare än verkligheten.