Ett Europa utan Youtube, Twitter och Facebook? Detta är ett av flera scenarier som övervägs av den amerikanska IT-branschen efter att EU antagit sitt nya, hårt kritiserade upphovsrättsdirektiv. Speciellt är det artikel 17 (f.d. 13) – licenskrav som kan leda till uppladdningsfilter – som är problematisk.

Den tyska namninsamling för Julian Assange som började med 130 framstående tyskar har nu svällt till över 11.000 namnunderskrifter – och spridits även utanför Tyskland.

I Tyskland, där nät- och övervakningsfrågorna lever får Wikileaks fängslade grundare Julian Assange stöd från drygt 130 kulturella och politiska tungviktare.

I morgon, torsdag den 6 februari, har riksdagens justitieutskott sammanträde. På dagordningen finns bland annat frågan om hemlig dataavläsning – som är tänkt att klubbas i kammaren den 19 februari.

Privacy International har gjort en sammanställning över kända EU-finansierade projekt på övervakningsområdet.

För en dryg vecka sedan läckte information ut om att EU-kommissionen ville se ett tillfälligt förbud mot användning av automatiserad ansiktsigenkänning på allmän plats, i tre till fem år – medan man utreder systemets risker och möjligheter.

EU-kommissionens samtalsrunda med så kallade stakeholders (nätjättarna och upphovsrättsindustrin) om uppladdningsfilter (artikel 17, f.d. 13 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv) närmar sig sitt slut.

Om en vecka – torsdag den 6 februari – har riksdagens justitieutskott (JuU) åter hemlig dataavläsning på dagordningen. Ännu har man bara beslutat i formfrågor, som att skjuta fram lagens ikraftträdande en månad på grund av för kort ledtid efter att lagen klubbas i riksdagen (19 februari).

På torsdag, 30 januari, fattar Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna beslut i ett mål som rör anonyma SIM-kort. Det är den piratpartistiske ledamoten av Europaprlamentet Patrick Breyer som anmält den tyska lag som kräver identifiering vid köp av så kallade kontantkort.

Säkerhetspolisen och regeringskansliet har idag haft en smått förvirrad kommunikation om datalagring, genom media.

I ett arbetspapper (white paper) som läckt ut från EU-kommissionen diskuteras ett EU-omfattande förbud mot automatiserad ansiktsigenkänning i tre till fem år.

Textens första budskap är att telecom-företagen inte har tillräcklig kontroll för att kunna garantera kundernas säkerhet mot spionage, att de inte kan garantera sina nätverks tillgänglighet och att Europa saknar möjlighet att självständigt tillhandahålla nätverk för telekommunikationer.

Detta lär polis och politiker (och många andra) betrakta som något slags acceptabel »collateral damage«. Men för dem som identifieras felaktigt är det inte trevligt. Frågan är om vi nu är på väg att hamna i en situation där vi behöver oroa oss för att bli felaktigt identifierade som efterlysta av polisens automatiserade verktyg så fort vi går ut genom dörren.

Automatiserad ansiktsigenkänning är en kontroversiell fråga i många länder. Till exempel har flera amerikanska delstater förbjudit myndigheternas användning av tekniken, eftersom den anses vara alltför integritetskränkande. Någon sådan debatt har vi dock ännu inte sett i Sverige.

Idag, den 16 januari, håller EU-kommissionen ännu ett »stakeholder meeting« om upphovsrättsdirektivets artikel 17 (f.d. 13) – som ställer krav på licensiering och filtrering av upphovsrättsskyddat material på nätplattformarna.

EU-domstolens generaladvokat föreslår att domstolen skall stå fast vid sitt beslut från 2014 om att svepande datalagring utan misstanke om brott inte skall vara tillåten.

Frankrike och Nederländerna är först ut när det gäller att lagstifta om artikel 17 (f.d. 13) i EU:s upphovsrättsdirektiv. I båda fallen ser det ut att bli uppladdningsfilter. Och i båda fallen är lagstiftningen problematisk.

Debatten om politisk annonsering i sociala media fortsätter. Facebook har bestämt att inte faktakolla politiska annonser. Google begränsar så kallad micro-targeting. Och Twitter har helt stoppat politiska annonser. Och just nu utsätts framförallt Facebook för hård kritik för sitt beslut.

Det får nu anses klarlagt att EU:s nya upphovsrättsdirektiv kommer att leda till att allt som folk laddar upp – i vart fall på Facebook – kommer att förhandsgranskas, analyseras och i förekommande fall censureras.

I internets barndom var nätet fritt och öppet. Plötsligt fick vi alla en teknisk plattform som gav oss möjlighet att publicera våra tankar, våra åsikter, våra kreativa verk, våra analyser och våra funderingar. Teoretiskt sett fick vi en möjlighet att nå i princip hela svenska folket, eller för all del, hela världen.

Om drygt två månader – den 19 februari – röstar riksdagen om regeringens proposition om hemlig dataavläsning.

Med sin Digital Services Act tänker EU bland annat reglera yttrandefriheten på internet. Det kan bli lite hur som helst. Men det är nu – när diskussionen är ung och positionerna ännu inte är låsta – som vi kan påverka hur resultatet blir.

Onsdag den 19 februari röstar riksdagen om hemlig dataavläsning – det vill säga statliga spionprogram. Här beskriver vi några av problemen med förslaget.

I Spanien har man (i skuggan av parlamentsvalet i november) infört en ny internet-lag. Syftet sägs vara att bekämpa desinformation och störande av den demokratiska processen (»interference in political participation processes«).

I Österrike har konstitutionsdomstolen satt stopp för landets lag om hemlig dataavläsning. EDRi rapporterar:

Det har utbrutit något slags lågintensivt krig om ett eventuellt nytt datalagringsdirektiv i EU.

Jag antar att det finns något slags smärttröskel, där övervakningsstaten börjar bli så påtaglig och påträngande att folk helt enkelt får nog. Men vi är tydligen inte där ännu.

Enkelt uttryckt: Skall det vara OK för tyska den djupa staten (BND) att vara en del av den amerikanska djupa statens (NSA) system för global massövervakning?

Det var kanske bara en tidsfråga. Men nu säger alltså EU:s nya »säkerhetskommissionär« Ylva Johansson att det behövs ett nytt datalagringssdirektiv – trots att EU-domstolen har slagit fast att svepande övervakning av alla människor utan brottsmisstanke inte är tillåten.

Hela vitsen med EU:s Digital Services Act – som kan komma att bli förfärlig i sig – är att man skall ha ett enhetligt regelverk vad gäller bland annat näthat. Helt enkelt eftersom internet inte tar hänsyn till nationsgränser.