Säkerhet och dataskydd anges som skäl när EU vill skapa ett eget DNS-system för internet. Men det öppnar även dörren för blockering av oönskat innehåll.

Användning av Google Analytics har bedömts stå i strid med EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Så vad händer nu?

I Danmark ställs nu frågan om det kan vara landsförräderi att avslöja statens roll i den internationella massövervakningen för det egna folket.

Statligt godkända nätcensorer är en del av EU:s nya Digital Services Act (DSA) – vilken man kommer att rösta om i Europaparlamentet nästa vecka.

64 procent av européerna vill ha rätt att använda digitala tjänster anonymt. Och nu skall Europaparlamentet rösta om saken.

Övervakningsstaten är också en kontrollstat – som kommer att leda till samhällelig stagnation.

EU:s Digital Services Act är nu ett steg närmare slutligt beslut. En del saker är ba, en del är dåliga och en del är självmotsägelser. Samtidigt ser det ut som att EU:s nya statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – kommer att bli verklighet utan varesig diskussion eller protester.

En brittisk domstol har idag beslutat att Wikileaks grundare Julian Assange kan utlämnas till USA. Där kommer han i så fall att ställas inför rätta för att ha exponerat verkliga förhållanden för folket. Fallet återförs nu till den lägre domstol som äger målet.

Varför är ingen intresserad av att EU är på väg att införa statligt godkänd nätcensur?

EU-kommissionen vill ändra EU:s fördrag – för att kunna använda den typ av lagstiftning som idag gäller för till exempel terrorism, människohandel och korruption – för att bekämpa hat och hot på nätet.

Som vi tidigare rapporterat är den nya tyska regeringen betydligt mer skeptisk till massövervakning än ministären Merkel. Nu är frågan hur detta kommer att omsättas i praktisk handling.

EU försöker komma runt EU-domstolens förbud mot svepande datalagring. Sveriges position är att man vill fortsätta som vanligt.

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Vi har fått tag i den nya tyska regeringens koalitionsfördrag – och hittar mycket positivt vad gäller nät- och IT-frågorna.

Goda nyheter: Den nya tyska regeringen säger nej till meddelandekontroll, svepande datalagring och biometrisk massövervakning. Och ja till rätten att vara anonym på nätet.

Det är inte bara EU som håller på att stifta nya nätlagar. I Storbritannien förbereds lagstiftning som kan ge upp till två års fängelse för den som spider falsk information eller orsakar känslomässig skada online.

Här är en intressant och problematisk frågeställning kopplad till EU:s Digital Services Act (DSA): Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

Trots en mindre försening är EU:s Digital Services Act på väg mot viktiga nyckelvoteringar i Europaparlamentet. Resultatet kan till exempel bli nätcensur, uppladdningsfilter, granskning av privata meddelanden och att andra länder får makt över vad som får finnas på svenska servrar.

Den nya reglering som kommer att göra det obligatoriskt för alla nätets meddelandetjänster att av-kryptera och granska sina användares kommunikationer var tänkt att presenteras till månadsskiftet. Nu har den skjutits på framtiden. Det är oklart varför – men en möjlighet är att EU-kommissionen vill utvidga meddelandekontrollen till fler syften.

Hur tänker egentligen regeringen kring det där med övervakning av personer som inte är misstänkta för något konkret brott? Hur rimmar det med rättsstat och medborgerliga fri- och rättigheter? Vi kikar igenom regeringens utredningsdirektiv om ”Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”.

Övervakning utan misstanke om brott är naturligtvis inte acceptabelt. Men är det vad regeringen föreslår? Vet den ens själv? Och bakom rubrikerna finns andra och fler problematiska frågor. Några svar kommer vi dock inte att få förrän efter nästa riksdagsval.

EU vill göra företrädare för ”kollektiva intressen” till statligt godkända nätcensorer och införa uppladdningsfilter för sociala media. Trots dessa uppenbara inskränkningar i yttrandefriheten förekommer ingen debatt i frågan.

Tillgång till persondata hos internetoperatörerna, att knäcka kryptering samt användning av AI är några av punkterna i den nya förordning för Europol som förhandlas fram i EU.

Idag och i morgon hålls förhandlingar i Storbritanniens High Court vad gäller utlämning av Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange till USA. I samband med detta kan det vara läge att uppmärksamma vissa fakta i målet.

Utan att någon verkar bry sig om saken håller EU på att införa statligt godkända nätcensorer. Vilka kommer de att vara, hur skall de utses och av vem? Och vilka befogenheter kommer de att få? Som det ser ut just nu är risken att de kommer att få betydligt större makt än man från början tänkt sig, vilket kan bli problematiskt.

eBevis är förslaget om att myndigheter i ett EU-land skall kunna begära ut data direkt från företag i en annan medlemsstat – utan att blanda in det andra landets rättsväsende. Utöver att förslaget är onödigt så medför det en rad risker – vad ler pressens frihet, känslig persondata, rätten att protestera samt rätten till en opartisk och rättvis rättegång.

Skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag – eller skall olika särintressen tillåtas censurera sociala media? Den frågan är plötsligt högaktuell vad gäller EU:s Digital Services Act.

Sensommarens rapport från Twitter om hur man hanterade hatiskt innehåll i samband med fotbolls-EM innehåller en intressant detalj.

Utan att någon tycks ta någon direkt notis om saken är vi på väg att införa förhandscensur på internet. Inom kort kan maskiner och algoritmer bestämma vad du tillåts säga och uttrycka.

Det började så bra. Internet var fria flöden av information, medborgarjournalistik, bloggbävningar, aktivism och synergieffekter som uppstod när människor som är geografiskt utspridda kopplades samman globalt.