En del saker går det med insats av avsevärda resurser att forska kring och förhoppningsvis få goda resultat. Till exempel har batteriforskningen på senare år kommit fram till bättre metoder att tillverka mer långlivade batterier som låter elbilar gå allt längre mellan tankningarna.

Det är först på senare tid som Sverige börjat fundera på Sverigebilden. Med detta Sverige menar jag inte folk som du och jag som inte kan påverka saken annat än om vinner ett antal OS-guld eller blir världsbäst i någon kocktävling.

Poetens och filosofens Thomas Thorild bevingade ord på Uppsala universitetet om det är större att tänka rätt än att tänka fritt har satt myror i huvudet på generationer av studiosi, mig till exempel.

Ken Wilber har beskrivits som ett av vår tids skarpaste intellekt, en postmodern guru, en mystiker utan verklighetskontakt, en kvarleva från hippie-tiden, eller helt enkelt en briljant outsider som genomskådat sin samtid.

Jag är svensk. Sverige är mitt land. Här är det mina lagar och regler som gäller. Jag bottnar i mig själv och i min omistliga rätt att värna mitt territorium. Jag sätter gränser för hur många främlingar som får komma hit och för vad de får göra när de är här. Jag tar mig rätten att värna mitt samhälle, min kultur och mitt hem. Jag tar mig rätten att önska bo i ett land där jag känner mig hemma. Om någon förnekar mig den rätten kommer jag göra motstånd.

Den allmänna meningen i Sverige har varit att populister (eller nazister, fascister, brunråttor eller islamofober) har flyttat fram positionerna och blivit alltmer kaxiga. Hotet mot Sverige – eller demokratin i Sverige – har kommit från Polen och Ungern.u

Sommarferierna brukar frun och jag tillbringa på en ö i Bohuslän söder om Fjällbacka. För fyra dagar sedan fick jag plötsligt infernaliskt ont i högra höften. Efter ett dygn stod jag inte ut och beslöt att begära hjälp av Västra Götalands landstingsregion.u

I tio år var han gift med en kvinna. Deras skilsmässa resulterade i att Hübinette fick ett raseriutbrott och tände på hennes kläder. Därefter åkte han till exhustruns pojkväns bostad där han hällde tändvätska på dörren. För detta dömdes han till två månaders fängelse för olaga hot och allmänfarlig vårdslöshet. Ett år senare leder liknande händelser till att Tobias Hübinette döms till skyddstillsyn för olaga hot och skadegörelse.

I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Philippa Paulsson om filmen Prometheus (2012).

Eftersom jag har varit av staten anställd och lönegradsinplacerad och därmed legitimerad framtidsforskare så vet jag en hel del om Sveriges framtid. Framtidsforskning går i normalfallet till på det sättet att man drar ut existerande trender och därför känns det tryggt och evidensbaserat att använda den metoden för den aktuella framtiden.

Det är något outsägligt äckligt över hela den här situationen. Vi har en minoritetsregering som beter sig som en majoritetsregering och vi har riksdagsledamöter – vuxna människor, ska tilläggas, för det kan man knappt tro – som är så livrädda att anklagas för att gynna SD att de hellre röstar fram en statsminister som de inte vill ha än att samtala med det åttonde demokratiskt valda partiet.

Många rynkar på näsan åt den mediala följetongen om Ebba Bush Thors husaffär. Vad kunde vara mindre intressant att läsa om, när regeringen faller samtidigt som en polis mördas på öppen gata? Men ”affären” (om det ens är en affär) sätter fingret på minst tre allvarliga systemfel i Sverige.

Jag tror att vi här står inför något mycket allvarligt som handlar om grundläggande föreställningar om hur människan och samhället fungerar. Inför ett växande, decentraliserat och okontrollerat våld i samhället som kan bryta ut i skärmytslingar och död praktiskt taget var och när som helst kan människorna förhålla sig på två sätt.

En sak är i varje fall tydlig: polisen och rättsstaten kommer inte att fixa detta. Om man hade förmått det, så hade man redan gjort det. Det är bara att tugga i sig att svenskarna förr eller senare måste spotta i nävarna.

Det finns en mycket enkel logik i två steg enligt vilken demokratin troligen gör slut på sig själv.

Men jag funderar om inte många så kallade ”antirasister” och vänsteraktivister som nu visar sin upprördhet och avsky över att klippen sprids kan ha andra motiv. Hade de varit lika upprörda över att klippen spreds om offret varit en ”rasifierad” och mördaren en polis?

Människor älskar att planera. Planeringar skapar tydlighet och frigör energi. Man vet vad man ska göra. Alla vet vad de ska göra. Håll er till planen så slipper vi diskussioner! Men är det alltid så bra att styra en verksamhet med hjälp av en planering?

Den som läser och förstår följande tre meningar av debattören Mats Skogkär i Bulletin får antingen en aha-upplevelse eller sina värsta fördomar om svensk politik bekräftade

I ett inslag på SVT (27/6) grät Göteborgspolisen Ulf Boström när han förklarade att man inte kan skydda offren för gängkriminaliteten. Svenska företagare har förlorat sina familjer, sina verksamheter eller tvingats flytta, ibland till och med utomlands. Gängen, eller familjerna, styr genom rädsla. Boström erkände att polisen var vanmäktig.

Den till döds skjutne polisens pappa intervjuas kort i en alternativkanal. Trots att han är i chock, framför han kritik mot det svenska repressiva klimatet och säger: Man får vara försiktig med vad man tycker och tänker idag.

Bilden visar en polsk arbetare som är i färd med att rensa generande växtlighet i fogarna mellan stenarna i en trädgårdsaltan hemma hos mig. Polska arbetare är enligt min erfarenhet starka, vänliga och mycket flitiga och skiljer sig fördelaktigt från svenska arbetare särskilt när det gäller flit.

När poliskonstapel Nils Anton Lindén knivhöggs av två inbrottstjuvar i Göteborg 1907 fanns ingen släkt som skyddade dem genom en mur av tystnad och ett gemensamt förakt för rättssystemet, utan de kunde snabbt gripas och lagföras.o

Med morgontidningen följde ett reklamblad där olika mer eller mindre statsfinansierade organisationer fick annonsera om sig själva.

Ju större invandringen är, dess lättare är det att skapa välmående enklaver för ett visst folkslag. Som araberna säger i Malmö: ”Det är så enkelt att leva här. Det är som hemma”.

Det som kanske förfärar mig mest, trots att det väl inte borde göra det, är hur politiker, media och myndighetschefer kan gå iland med att förneka att de sagt det som de tidigare sagt, ibland till och med blåljuga, för att sedan bara, när deras lögner blir alltför uppenbara, dra sig undan som om ingenting har hänt.

Rudyard Kipling dog 1936 vid 70 års ålder. Dessförinnan hade han skrivit storverk som Djungelboken och Den Vite Mannens Börda, tagit emot Nobelpriset men tackat nej till att bli Storbritanniens poeta laureatus, det vill säga hovpoet.

Rasmus Dahlstedt skriver om en resa på Roslagsbanan där en enkel tillsägelse till några medresenärer om att sänka samtalsvolymen blir till en sammanstötning mellan civilisationer.t

Ska vi läsa Stagnelius eller Tegnér? (För poesi ska vi naturligtvis läsa i sommar.) Ska vi läsa dikter om vårt trasiga själsliv, om vår personliga längtan och trängtan? Eller ska vi inspireras av litteratur som lyfter blicken från det privata och ser till vårt gemensamma bästa?

Mina första riktiga jobb – jag räknar inte med skollovsjobb som julbrevbärare och pommes frites-kokare – var i statens avdelning för u-landsbistånd. Det var trevligt och intressant på alla sätt och jag hade kloka och välutbildade kollegor. Men en sak slog mig.

Inför midsommar, den mest svenska av alla traditioner, passade Kyrkans Tidning på att skicka en midsommarhälsning till sina läsare – illustrerad med en bild på kvinna klädd i heltäckande religiös klädsel av den typ som kommit att förknippas med våldsam islamism.