Det var en gång, innan det nya och opersonliga Nya Karolinska. Det var då jag jobbade på Astrid Lindgrens barnsjukhus – det gamla, lätt slitna men hemtrevliga bygget i rött tegel. Från våra fönster på barnuppvaket hade vi utsikt över infarten till vuxenakuten. Tvärs över gatan, bara lite längre i gyttret av sjukhusbyggnader. Blåljusens sken studsade mellan fasaderna under nattpassen. Oftast var det ambulanser, men polisbilarna blev allt vanligare. Det där för mindre än två år sedan. Innan ”zonen”…