Så kallad ”intersektionell feminism” sätter för tillfället agendan i mycket av den politiska debatten. I dag behöver man inte kommentera faktisk politik för att debattera, det räcker med att man räknar etniska representanter i riksdagen och ringer Nyheter24 för att få en debattplats. Som praktik är den intersektionella feminismen förutsebar och tråkig: vi har lärt oss att se på rubriken när det är vita, heterosexuella män som är bovarna. Som teoretisk förklaringsmodell är den mycket mer intressant.