Så vad ska vi göra? Ska vi fortsätta hoppas på en snar vändning när halva Sverige funderar över hur synd det är om en afghan som på grund av sitt usla mående attackerar oskyldiga människor med kniv på en gata i Vetlanda? Jag vet ärligt talat inte. Det kanske är bättre för psyket att ge upp. Vi kanske blir starkare av att gilla läget och börja om därifrån.