Ni vet, som de brukar säga: ju mer jag lär mig desto starkare blir min övertygelse att jag inget vet. Eller liknande. Jag har sedan en tid befunnit mig i ett sådant tillstånd gällande moralfilosofin. Det ser ut som att mycket av moralfilosofin som den ser ut i dag har nått vägs ände. Men det kanske ser så ut för mig eftersom jag vet så lite om den. Problemet jag tittar på, tror jag, är etikens systematisering av moralen. Sådana tankar är inga nyheter för en akademiskt skolad moralfilosof, men mot bakgrund av de moralfilosofiska resonemang jag tar del av i sociala medier och i politiska sammanhang tvivlar jag på att en sådan (sund?) skepticism eller försiktighet är närvarande i en bredare krets. Men låt mig ta det hela från början…