Detta har hänt: jag skrev en rapport om LO:s alarmism i samband med EU:s utvidgning 2004, med fokus på de farhågor organisationen gav uttryck för om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare. Jag marknadsförde rapporten med en artikel i Expressen och Maria Ludvigsson skrev en ledare i Svenska Dagbladet. Reaktionerna från arbetarrörelsen blev förvirra(n)de. I stället för att ta debatten i sak har de försökt (1) byta ämne, (2) undergräva min trovärdighet, (3) påstå att jag ljuger och (4) lägga påståenden i min mun. Därför vill jag här återge hela skeendet, för att den som inte följt hela debatten i detalj ska kunna få bilden klar för sig, vad gäller både sakfrågan och LO:s debatteknik.