Att själv få bestämma var man vill leva och bo är en självklar del av frihetens väsen. För att sätta något slags utgångspunkt för resonemangen i denna bloggpost: Människor skall ha frihet att bosätta sig var de vill. Men de har inte rätt att göra det på andras bekostnad. Gränsen för denna frihet går – precis som gränsen för all frihet – där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Så långt brukar i princip alla (utom någon enstaka sverigedemokrat) hålla med. Vilket är bra, för då finns det i vart fall något slags grund för en diskussion som annars mest är ett gungfly. Nu är problemet att vi lever i en allomfattande välfärdsstat.