För två veckor sedan publicerade Frihetssmedjan min essä ”Libertarianism – vilket självägandeskap?” I den visar jag att (ett av) libertarianismens moraliska fundament är mycket svagare än vad libertarianer ofta tror att det är. Detta fundament kallas ofta för ”tesen om självägandeskap”. Enligt tesen om självägandeskap äger varje (vuxen och beslutskompetent) person sig själv på samma sätt som man äger materiella ting. Därför har varje person den moraliska rätten att göra vad hon vill med sin egen kropp med den enda restriktionen att hon inte kränker någon annans motsvarande rätt.