Anpassning, inte mer bidrag, kan rädda dagspressen
På Svenska Dagbladets debattsida berättar Ulf Dahlsten, tidigare generaldirektör på Postverket och koncernchef för Posten AB, om hur svensk dagspress går på knäna i den nya digitala tidsåldern och påstår att denna kollaps hotar demokratins överlevnad. Den digitala revolutionen har förändrat medielandskapet. En del tidningar har svarat på utmaningen genom att själva bli digitala, andra lägger ned, slås samman, säger upp sakkunniga och utlandskorrespondenter, menar skribenten.
Ulf Dahlstens bild av traditionell medias förfall och dess effekt för demokratin stämmer till stor del överens med min egen. Demokratin hotas av att medborgarna vänder sig till alternativa verklighetsbeskrivningar som inte är sanktionerade eller direkt finansierade av staten. Politiker granskas och alternativa vägar för samhället föreslås. Traditionell media är dåligt rustade och allmänt ovilliga att ta sig an den digitala utmaningen. Stelbenta organisationer och statliga subventioner håller dem tillbaka i papperstidningarnas trygga vrå. Den nya teknologin medför enorma kostnadseffektiviseringar som gör det extremt svårt att som konkurrent ha välavlönade sakkunniga och utlandskorrespondenter samtidigt som man behåller höga tryckkostnader för en tidning som få läser.
USA-Reiseblogger / Pixabay
Informationssamhället kännetecknas i motsats till tidigare perioder av ett överflöd av information men det gör inte behovet av dagstidningar mindre, skriver Dahlsten. Dagliga flödet genom sociala medier består enligt skribenten av oreflekterat tyckande, manipulerande och ren desinformation vilket dränker det som är sant, värdefullt och genomarbetat. Enligt Dahlsten hjälper public service oss att sålla i detta informationsflöde genom att vara en källa vi kan lita på.
Han menar dock att det inte räcker, framför allt eftersom public service till stor del består av det emotionella medieformatet TV. Den seriösa dagstidningen sägs behövas för en samlad bild av vad som varit viktigt i det dagliga informationsflödet och för att ge utrymme för reflektion och eftertanke. Vi anses behöva dagstidningar som ger andra bilder än den tidning vi valt att lita på. Insiktsfulla medborgare kräver en informerad konkurrens om vad som är sanningen bakom skeendena, skriver Dahlsten. När denna konkurrens förtvinar hotas demokratin, fortsätter han.
Artikelförfattaren föreslår därför att staten, för att hålla dagspressen vid liv, ska spendera några ytterligare hundratals miljoner skattekronor på att subventionera tidningar som ingen vill betala för. Dessa ska gå till ”en mångfald av tidningar, både riksmedia och lokala, efter ett ansökningsförfarande och utifrån tydliga kriterier liknande dem som gäller för public service-tv”.
Han förtydligar: ”Public service-tidningar skulle med detta synsätt ha ambitionen att spegla skeenden hos oss och i vår omvärld och (1) tillämpa saklighet och opartiskhet i nyhetsrapporteringen (2) ha högst 40 procent i annonser (3) tillämpa självrättelse och replikrätt (4) följa utslag av pressens opinionsnämnd. Kravet på opartiskhet och saklighet skulle naturligtvis inte gälla ledarsidor och debattartiklar och inte heller kultursidorna.”
Dahlsten menar alltså på fullaste allvar att traditionell media, på grund av att de inte lyckats anpassa sig till den ”nya” digitala verkligheten (även känt som internet), ska erhålla hundratals miljoner kronor från de medborgare som inte finner tidningarna värda att läsa. Det räcker alltså inte med att dessa tidningar redan idag får över 500 miljoner kronor årligen i presstöd, det behövs några hundratals miljoner till. Den tredje statsmakten, som skribenten anser så viktig för en fungerande demokrati, ska alltså vara beroende av finansiering från första och andra statsmakterna.
Vidare finner jag det lustigt att man, när läsarna vänder sig till alternativa nyhetskällor, tror att ett bevarande av de traditionella källorna skulle lyckas vända trenden. Anledningen till flykten är inte att traditionell media går på knäna, anledningen till att de går på knäna är för att medborgarna sökt sig till andra källor. Det enda sättet för traditionell media att få behålla sitt inflytande (jag vet, jag borde inte ge tips) är att anpassa sig efter läsarnas preferenser och den nya verkligheten.
Även om Ulf Dahlstens verklighetsbild vad gäller medielandskapet är ganska lik min egen skiljer vi oss markant i synen på vad som kan och bör göras. Troligen orsakas skillnaden i framtidsförhoppningar och förslag på att Dahlsten inte känner till bubb.la och verkar allmänt rädd för marknadens krafter. Jag tror att om han bara började följa oss skulle mycket av hans oro stillas.
På bubb.la har vi, trots avsaknaden av hundratals miljoner kronor, utlandskorrespondenter i många länder och sakkunniga inom de flesta områdena. Ett hundratal redaktörer hjälper läsarna att sålla bort den höga andel mediematerial med lågt nyhetsvärde som finns ute på nätet. Det är ingenjörer, nationalekonomer, forskare, entreprenörer, läkare, IT-specialister, jordbrukare, försäljare, järnvägscertifierare, med mera. Vi har redaktörer i flera olika världsdelar och med kunskap och erfarenhet från mängder med länder runt om i världen. Vi har även en grupp på över 500 månadsdonatorer som gärna bidrar med spetskompetens om denna saknas inom redaktörsgruppen.
Vi har med mycket begränsad budget lyckats skapa en nyhetstjänst som, bara på Facebook, följs av över 11,000 personer och når ungefär 30,000 personer dagligen. Samtidigt erbjuder vi radiosändning tre gånger per vecka som ypperligt lever upp till Dahlstens önskemål om att ge ”en samlad bild av vad som varit viktigt i det dagliga informationsflödet och för att ge utrymme för reflektion och eftertanke”. Genom att leverera nyheter från hundratals olika källor möjliggör vi för läsaren att forma sin världsbild med hjälp av intrycket från traditionell media, public service och alternativmedia. Trots att vi själva inte har mycket till övers för många av källorna vi länkar till litar vi, till skillnad från Dahlsten, på att läsarna innehar basala kognitiva funktioner och kan läsa nyheter med ett kritiskt öga. Att hävda att läsarna behöver statens hjälp för att avgöra vad som är sant och läsvärt nedvärderar inte bara medborgarna utan är också ett rent ut sagt skrämmande förslag.
Dahlsten verkar precis som traditionell media inte riktigt medveten om vad som krävs i denna nya digitala verklighet som han beskriver. Att en person som inte förstår sig på dagens medielandskap kräver att skattebetalarna ska finansiera medier som läsarna inte finner värda att finansiera, och detta i en tidning som redan subventionerats med över tre miljarder skattekronor, finner jag minst sagt provocerande. Svenska Dagbladet, som publicerar denna artikel, verkar lika sugna som alltid på att förstärka de finansiella banden till första och andra statsmakten. Att påstå att det är för traditionell medias bevarande har jag inget emot eftersom detta är deras enda rimliga chans att överleva men det är knappast för sanningen, konkurrensen eller medborgarens skull. Att hävda det är inget annat än ohederlig lögn.
“På bubb.la har vi, trots avsaknaden av hundratals miljoner kronor, utlandskorrespondenter i många länder och sakkunniga inom de flesta områdena.”
Men om det plötsligt skulle dyka upp en massa nyheter och empiri som klargjorde att Chicagoskolan, Lafferkurvan, trickle-downpolitik och nattväktarstat är omöjliga att tillämpa i mänskliga samhällen skulle ni välja att prata om någon S-politiker som köpt fel färg till båten eller försvara nazisters yttrandefrihet från de ondskefulla kulturmarxisterna istället.
Alltså är ni värdelösa som faktisk nyhetskanal för allmänheten. Ni existerar enbart för vissa människor och är farliga och destruktiva för de andra, precis som Samtiden och Nyheter Idag. För Sveriges fattiga, låginkomsttagare eller långtidssjuka är det enbart livshotande att ni existerar.
Hej Axel!
Om det skulle dyka upp “nyheter och empiri” som klargjorde att våra idéer har brister så kan jag garantera dig att bubb.la-sfären med glädje skulle kasta sig över dem för att se om det finns någon substans i kritiken. Du förstår, vår ambition är inte att hålla våra idéer inom en skyddad verkstad utan vi söker hela tiden efter att göra dem bättre och mer solida. Vad skulle vara bättre för en sådan ambition än relevant kritik eller kanske tillochmed vederläggning av något vi tror på?
Emellertid så tror vi såklart att våra idéer, som har ett antal decennier på nacken, är tillräckligt starka för att det ska kunna beskrivas som extremt osannolikt att en oväntad nyhet skulle kunna få dem på fall. Däremot så skulle vi absolut inte försöka mörka eller undvika att rappportera om det händer något av nyhetsvärde som har udden mot vår rörelse och det vi tror på. Tvärtom, skulle jag vilja lova dig.
Om du är intresserad av en djupare idédebatt kring libertarianska teman skulle jag varmt vilja hänvisa dig till det svenska Misesinstitutet. Om du tror att våra idéer skulle vara “livshotande” för Sveriges fattiga, låginkomsttagare eller långtidssjuka, i kontrast till vår politikerklass och deras ideologiska tankar, så är jag rädd för att du har en del att lära..
Hej Axel,
Vi har på regelbunden basis nyheter och opinionsartiklar som ifrågasätter vår världsbild. Detta kan du se genom att exempelvis gå igenom vår opinionsavdelning (https://bubb.la/opinion) där du finner artiklar skrivna av allt från Åsa Linderborg till Nima Sanandaji, från Claudio Skubla till Malcom Kyeyune. Rekommenderar även att gå igenom de andra avdelningarna där du finner källor med mycket varierande världsbilder (som jag skriver i artikeln är det oftast något vi inte håller med om). Du verkar också ha missat radion som sänds tre gånger i veckan där den libertarianska rörelsen ofta kritiseras och där programledarna ofta ifrågasätter att man kan bygga ett samhälle enbart på libertarianska principer. Även om politikerna bidrar med mycket idioti som vi gärna rapporterar kan man knappast hävda att det finns någon särskild tendens att attackera vänsterpolitiker. I första hand kritiseras borgerligheten för att ha gett upp kampen, i övrigt kritiseras politiker i allmänhet ganska rejält.
Jag har aldrig hävdat att bubb.la är en kanal för “allmänheten” eller att vi är till för alla. Detta har aldrig varit bubb.las mål. Vi erbjuder en nyhetstjänst som vill motverka vänstervridning i media, framför allt för libertarianer/högersinnade personer men även för folk som gillar våran nyhetstjänst av andra skäl. Min poäng var att visa att man kan skapa en populär nyhetstjänst med begränsade resurser och ha en mycket bred sakkunskap inom redaktionen genom att göra det på ett alternativt och modernt sätt. SvD, Expressen, lokalblaskor och public service skulle utan statens stöd säkert attrahera tillräckligt många människor för att några ska vilja betala. De kommer dock inte kunna behålla de enorma utgifter de har idag utan behöver effektivisera, modernisera och digitalisera till stor del. Precis som marknaden fungerar inom mindre reglerade branscher.
Din sista mening hoppar jag över att svara på då vi antagligen inte håller med varandra för fem öre och inte kommer komma fram till något. Om du är intresserad av min uppfattning om vad kapitalismen/klassiska liberalismen gjort för Sverige och vad som är livshotande för fattiga, låginkomsttagare och långtidssjuka så rekommenderar jag dig att läsa Fredrik Segerfeldts bok Sossesverige eller Nima Sanandajis bok Debunking Utopia.
Ha det bra och hoppas att människor med din ideologiska övertygelse en vacker dag lyckas skapa medier människor är villiga att betala för!
“Om du tror att våra idéer skulle vara “livshotande” för Sveriges fattiga, låginkomsttagare eller långtidssjuka”
Fredrik Reinfeldt dödade människor. Filippa Reinfeldt dödade människor. Ni säger skatt är stöld. Jag säger mindre a-kassa och sämre sjukförsäkring är tortyr och fysisk samt mental misshandel av utsatta. Ni vet att lägre skatt för rika inte stimulerar ekonomin. Jag vet att ni vet. För er så är metafysik viktigare än fakta samt empiri så kommer det alltid vara.
“Vi erbjuder en nyhetstjänst som vill motverka vänstervridning i media”
Precis som jag vill ha kvotering för att motverka rasism och misogyni på arbetsmarknaden.
“om vad kapitalismen/klassiska liberalismen gjort för Sverige”
Samma som i Storbrittanien och möjligen i USA – extrema klassklyftor som leder till SD/andra fascister i regeringen och därmed den moderna liberalismens och yttrandefrihetens död. Bra jobbat. Inte för att ni bryr er – alla liberaler och libertarianer hatar vänster och välfärd mycket mer än de bryr sig om demokrati och liberalism, och det är därför som ni vill ha SD i regering även om ni måste offra sekularismen, aborträttigheter samt samkönade och transsexuella svenskars rättigheter. Jag vet vad ni är. Jag vet att alla libertarianer i grund och botten är identitetspolitik för vita män. Det är därför som borgerlighet och liberala ideologer alltid försvarat kolonialmakter, Sydafrikas apartheid och andra övergrepp för vinnings skull genom historien.
“så rekommenderar jag dig att läsa Fredrik Segerfeldts bok Sossesverige eller Nima Sanandajis bok Debunking Utopia”
Finns det två stycken Sananananananandaji från Chicagoskolan som försöker demonisera feminism, antirasism och “kulturmarxism” i syfte att få lågutbildade vita män att rösta på extremborgerliga SD?
Axel, jag har skrivit en artikel om presstöd, gammelmedia och alternativmedia. Jag svarar gärna om du skriver relevanta kommentarer på det. Jag är inte intresserad av att debattera socialism vs libertarianism med dig. Om du vill göra det rekommenderar jag någon diskussionstråd på Flashback. Att du inte ens känner till att libertarianer knappast stödjer Alliansen, politiker eller stater överhuvudtaget gör det dessutom omöjligt för mig att få ut något vettigt av en sådan diskussion.
Vänliga hälsningar,
Daniel