Tisdagen den sjätte december klockan 11 centraleuropeisk tid (svensk tid) publicerar OECD sin senaste PISA-undersökning från 2015 som mäter och rangordnar 72 länders 15-åriga skolelevers kunskaper i naturvetenskap, läsning och matematik.

Under detta årtusende har svenska 15-åringarnas resultat gradvis försämrats, både i förhållande till de undersökta ländernas genomsnittliga utfall och i förhållande till sina egna, tidigare prestationer. Trist, eller hur.

Anna Lindén: Så länge det är tabu att öppet diskutera vad det ökande antalet våldtäkter beror på kommer problemet inte att lösas. Elefanten i rummet finns kvar, även om man försöker låtsas som om det är den gamla välkända syndabocken alkohol som varit framme igen…

Den svenska tryckfrihetsförordningen inrättades den 2 december 1766, alltså för tvåhundrafemtio år sedan just idag. Det blev stopp på censur. Offentlighetsprincipen för offentliga handlingar etablerades. Det var stort. Heja, Sverige.

Nu mullras det från alla möjliga håll om ett tryckfriheten borde inskränkas. Utan att ha gjort någon djupare analys av mullrets proveniens så tror jag att det kommer från tre håll med lite olika karaktär:

Religiösa grupper – läs muslimer – vill få stopp på avbildningar av profeten (framför allt som hund eller till och med rondellhund; vad jag har förstått är detta den ultimata hädelsen som kan utlösa vilka fatwor, mordhot och terrorattentat som helst).

Miljöpartiet har inte haft det lätt det senaste året. Det har varit många tårar. Migrationen har hållits tillbaka och kampen att rädda klimatet har inte gått som man tänkt sig. Vad skall nu hända med klimatet med Donald Trump i Vita Huset? Inte heller har MP, som lillasyster i koalitionen, haft det lätt och har fått ge efter i den ena frågan efter den andra. Och i opinionsmätningarna närmar de sig KD.

Du kanske tycker rubriken låter som ett ämne för radioprogrammet På minuten men det här är på allvar.

Jag har länge gått och funderat över hur jag – och många med mig, men nu är jag egocentrisk nog att bara tänka på mig – kan uppfatta världen så annorlunda än (de flesta) politikerna och (de flesta) journalisterna och (de flesta) övriga förståsigpåarna och därmed så annorlunda än den ”allmänna mening” som dessa gemensamt tänker ut.

Många vägar leder människor till att omfamna frihetens idéer. De komma från höger, från vänster, från norr, från söder och pepparkakeland. Tänkte härmed kortfattat beskriva min vandring. Mer som en kanske underhållande historia snarare än för att min egen person är särskilt intressant. Många gillar historier ur verkliga livet och vem vet, kanske finns det någon där ute som identifierar sig en gnutta och kan få lite moraliskt stöd i att våga ta steget.

En ny jihadistisk attack drabbade USA måndagen den 28 november. Jihadisten Abdul Razak Artan körde en bil rakt in i en folksamling på Ohio State University i Columbus, där han själv tidigare varit student. Sedan gick han ur bilen och började hugga omkring sig med slaktkniv. Artan, som sköts ner av polis medan han utförde sin attack, var en somalier som kommit till USA som flykting och fått uppehållstillstånd. Elva personer skadades.

Svenska Fotbollsförbundet har beställt en staty över Zlatan Ibrahimovic. Han har gjort en lysande insats genom att många gånger sparkat en boll så att den går lite vid ena sidan, inte den andra, av stolpen. Detta har satt avtryck i massmedia; varje mål han sparkat in har renderat honom ett tiotal helsidor i kvällspressens sportsidor. Ingen annan svensk har ägnats sådan uppmärksamhet.

Institutets egen Ola Nevander deltog för inte så länge sedan i ett avsnitt av serien Freedom Under Fire, producerad av den polsk-amerikanska Foundation of Education and Economic Development. Resultatet blev en 20 minuters video där, utöver Ola Nevander, bland annat Martin Eriksson från Bubb.la deltar. Ämnet som detta avsnitt avverkar är den svenska myten.

Herr ordförande, professor von Mises, mina damer och herrar. Det har aldrig funnits, och jag tror inte att det kommer finnas igen, ett tillfälle då jag känt mig så hedrad och stolt över att få stå upp och uttrycka för alla här, och hundratals andra personer, den stora beundran och tacksamhet vi känner gentemot en utmärkt akademiker och en stor människa. Det är en ära jag utan tvekan får för att jag bland de tillgängliga är en av hans äldsta elever, vilket gör att jag därför kan återberätta lite mer personliga historier om vissa faser i arbetet som utförts av den man vi hedrar idag.

Sverige brukar oftast framhävas som ett land med ringa korruption och man kan knappast föreställa sig att en person skulle kunna uppsöka en svensk myndighet som skatteverket med ett sedelkuvert i handen för att förhandla om skatten.

Det har nyligen blivit en modesak att likställa libertarianism med marknadsekonomi, öppna gränser och globalism, i en sådan omfattning att alla som vågar motsätta sig invandring och handel kallas despoter och anti-frihetliga. Jag vill betona vad libertarianism står för, och bestrida idén att statligt öppnade gränser främjar frihet.

Då och då har jag hört människor oroa sig för att etablissemanget, mot bakgrund av Brexit och Trump och en möjlig valseger för Le Pen, ska ställa in nästa val i Sverige. Jag har i mitt stilla sinne avfärdat sådana farhågor och betraktat dessa människor som paranoida. Fram till klockan 18.20 söndagen den 27 oktober 2016, då jag läste en artikel av Svenska Dagbladets kulturchef Lisa Irenius.

Jag har då och då påstått att politiskt korrekta idéer om identitetspolitik och sådant utvecklats vid amerikanska universitet, sedan förts hit av atlantvindarna och fallit i god jord eftersom de passar som hand i handske för det välfärdsindustriella komplexet. Nu tror jag att jag har förstått mer exakt hur den där processen går till. Jag fick hjälp av Jonathan Haidt.

På de amerikanska universiteten är tre kontrahenter inblandade: Förövarna, Offren samt Överheten.

Offren består av dem som blir kränkta av Förövarna. Offren är i första hand kvinnor, svarta, HBTQ-kollektivet, hispanics, handikappade och kanske numera även muslimer. Förövarna, som i allmänhet också är studenter, kränker Offren genom att framföra budskap som Offren inte vill höra.

År 1902 skrev Lenin en skrift med ovanstående rubrik. Hans svar var att eftersom arbetarklassen var för trög för att förstå sina egna intressen så måste den företrädas av ett parti med intellektuella yrkesrevolutionärer som verkade för arbetarklassens sak. Året därefter skapades bolsjevikpartiet för att förverkliga denna idé.

Klyftan mellan partiet och dem partiet ansåg sig representera var alltså redan från början en viktig del av hela konstruktionen. Så har det inte varit i Sverige. Hos oss har de politiska partierna till relativt nyligen varit ett med sina väljare. Nu har vi närmat oss den leninistiska modellen.

Jag erkänner (mot)villigt att jag gav den minietatistiska podden The Usual Suspects ytterligare en chans, trots att första avsnittet kändes som rätt dålig användning av min tid (men jag är å andra sidan inte deras publik). Ungefär som att rösta i allmänna val – en aktivitet med en väldigt hög alternativkostnad.

I det senaste numret av The Economist tar tidningen avstånd från ”den nya nationalismen” förkroppsligad av personer som Trump, Putin och Orban. Som jag fattar det menar tidningen att den nya huvudmotsättningen i världen går mellan å ena sidan globalister som hyllar efterkrigstidens traditionella värden, typ mänskliga rättigheter, och å den andra inkrökta nationalister som värdesätter sin egen nationella kultur och som ej sällan hyser böjelser som vetter mot rasism eller i varje fall en viss avoghet mot icke-europeiska främlingar.

Nyligen hamnade jag i ett seminarium där entreprenörskapet och Sveriges framtid diskuterades. Deltagarna var erfarna och högt kvalificerade personer. Såklart diskussionen kom in på det svenska undervisningsväsendet.

Jag framförde tesen att skolans sammanbrott framgår av PISA-undersökningarna och att universiteten är likadana med den enda skillnaden att ingen bryr sig om att mäta förfallet. Ingen sa emot.

Om man begränsar måtten till akademiska prestanda som läsförståelse, matematik, naturvetenskap och traditionella läroämnen i största allmänhet så är det tydligt att den svenska skolan genomgått och genomgår en fortlöpande försämring. Detta började först i grundskolans lägre stadier och spreds sedan vidare i den utvidgade grundskola som kom att ersätta realskola och gymnasium. Den svenska skolans låga prestanda har framgått av PISA och andra jämförelser. De usla kunskaperna, ironiskt nog de allt bättre betygsresultat till trots, har nu nått universiteten och andra högre lärosäten och riskerar av allt att döma att ytterligare nedgradera Sverige som kunskapsnation.

Eftersom jag har en mycket liten hjärna måste jag framställa allt mycket enkelt för att jag ska förstå vad jag menar. Det händer då ibland att andra människor, som kanske har nästan lika små hjärnor som jag, också förstår vad jag menar.

Så om jag säger att det bara finns två människosyner snarare än ett oändligt antal eller kanske lika många som det finns filosofer eller kanske sju, eftersom sju är ett heligt tal i vissa religioner, om jag formulerar mig på det sättet så fattar du bakgrunden.

Media har helt och hållet tappat den narrativa kontrollen

Jag vill tala om några ljusa sidor av detta avskyvärda val, och en av de allra mest uppenbara är denna: teknologin har gjort det möjligt för oss att överkomma pressens grindvakt, motsätta oss de officiella berättelserna, ta del av verkliga nyheter och verkliga fakta, och hota det politiska etablissemangets grepp om den allmänna opinionen. Informationsanden är ur flaskan, och den kommer inte att återvända. I den digitala världen överger folk det som Tom Woods kallar de tillåtna åsikterna, och har verkliga debatter utan något mediafilter.

Härförleden presenterades resultatet av utredningen om den statliga mediepolitiken (SOU 2016:80). Utredaren Anette Novak har valt att döpa sitt betänkande till ”En gränsöverskridande mediepolitik”. ”Gränsöverskridande” är en alldeles utmärkt beskrivning av betänkandets innehåll – ett överskridande av de goda gränser som skiljer den politiska makten från den granskande.

Enligt Novaks förslag ska fler medier komma i fråga för en motsvarighet till dagens presstöd. Det organ som föreslås få makten att fördela bidragen från och med år 2018 går under namnet ”Mediestödsnämnden”, som nästan helt ska bestå av personer från branschen.

Den romerska kejsaren Julianus Apostata försökte återgå till hedendomen efter att hans fars kusin, Konstantin den store gjort kristendomen till en statsreligion nästan 50 år tidigare.

Problemet är dock att han växte upp som en kristen, och således föreställde sig att hedendomen krävde samma strukturer som kyrkan, så han försökte skapa hedniska biskopar, församlingar och så vidare. Han insåg inte att varje hednisk grupp hade sin egen definition av en religion, att varje tempel skiljde sig åt i sitt utövande, att hedendomen per definition var utspridd med avseende på utförande, ritualer, kosmogoni, utövande, och ”tro”. Hedningar hade inte en kategori för hedendom.

Jag har alltid varit skeptisk mot den vanliga föreställningen att man tänker med hjärnan. Det stämmer liksom inte med mina erfarenheter. För mig känns det mera som att uppfattningar och åsikter formuleras på något märkvärdigt sätt av hela kroppen, kanske särskilt magen, och att hjärnan först därefter kopplas in med uppgift att göra sin specialgrej, vilket är att utveckla oantastligt logiska argument för att kroppens uppfattningar är korrekta.

I och med Donald Trumps valseger i USA har antalet analyser i den etablerade pressen med anspråk på att förklara samhällsutvecklingen i Västvärlden formligen exploderat. Somliga menar att Trumps valseger markerar början för Västvärldens undergång, andra menar att Trump kom till makten på grund av nyliberal politik, och åter andra menar att det handlar om ett populistiskt bakslag frambringat av en alltför invandringsliberal politik.

Den senaste tiden har det talats mycket om det politiskt korrekta PK-ismen (PK). Många beskyller media och etablissemanget för att vara politiskt korrekta. Samtidigt finns det personer som hyllar den politiska korrektheten.

Följer vi debatten så anser många att det är vänstern som står för den politiska korrektheten. Visst, så kan det vara men att tro att bara vänstern står för PK är fel. PK finns inom alla partier och har funnits historiskt sett under alla tider oavsett vem som har haft makten. PK fanns i Sovjet under kommunisttiden, inom Nazityskland och det senaste i kriget mot terrorn i Irak och Afghanistan. Bush den yngre sa efter den 11 september att antingen är du med oss eller emot oss, också det PK.

Den som nyfiket och förhoppningsvis fördomsfritt betraktar samhället, i det här fallet det svenska samhället, gör ibland iakttagelser. Han kan förstås inte lita blint på sina observationer. Det kunde inte Galilei heller där han satt och glodde i sitt teleskop. Han fick nöja sig med att förklara vad han tyckte sig ha sett och underställa observationerna andras bedömning.