Idag lanserar vi Mises Ljud. En podcast där du kommer att kunna lyssna på artiklar från Ludwig von Mises-Institutet i Sverige. För dig som inte kan utbudet på mises.se utan och innan kan vi berätta att våra artiklar ofta handlar om ekonomi; såväl österrikisk som keynesiansk, och om filosofi; frihetlig likväl som sådan som gillas av tyranner. Artiklarna handlar ofta om vår historia och om vår samtid, vilka båda rymmer såväl mycken galenskap som många under.

Jag har sagt det här förut, men likaväl som Fader vår behöver upprepas i kyrkan i århundrade efter århundrade så kan detta budskap inte nog ofta inhamras i församlingens medvetande.

Mumien har uppstått från det döda! Ännu en gång… Trots att den evigt unge stjärnan Tom Cruise spelar huvudrollen i den nya mumiefilmen The Mummy har den fått usel kritik. De flesta recensenter tycks föredra originalet från 1932 med Boris Karloff som tragisk mumie. Han var skrämmande, men väckte samtidigt medkänsla.

Per Bylund, senior fellow här på Mises.se, är inbjuden att tala på den världsomspännande libertarianska organisationen Liberty Internationals världskonferens i Puerto Rico i augusti. Titeln på anförandet är ”The Unrealized: Even libertarians don’t understand how destructive regulations are”.

Liberty International hette tidigare International Society for Individual Liberty och har anordnat sina årliga världskonferenser på olika platser sedan 1982. Konferenserna brukar ha över 100 deltagare från hela världen och merparten av dem är givetvis anarkister snarare än mini-etatister. (Studenter betalar reducerad konferensavgift.) År 1986 anordnades konferensen i Stockholm – den enda av världskonferenserna som mötts av motdemonstrationer.

Det finns ett antal formella orsaker till att jag inte skulle kunna komma ifråga som amerikansk president, bland annat att jag inte är född i USA. Men det finns andra och djupare orsaker till att jag vore oduglig till posten.

Venezuela har drabbats av högre våldsbrott, varubrister och inflation, vilket SVT har försökt förklara med bl.a. lägre oljepriser. Grunden för problemen uppstod dock tidigare; med en tiofaldigt ombytlig och destruktiv kriminalpolitik som startade 1998, med prisregleringar från 2003 och med penninginflation som tog rejäl fart vid 2013.

Har ni sett hur taximonopolets medaljongpriser korrigeras i respons till delningsekonomins taxitjänster?

När jag jobbade på krog i Göteborg på 1990-talet brukade jag och mina arbetskamrater åka ”svarttaxi”. Det var ett gäng privata chaufförer som specialiserade sig på köra hem restaurangpersonal som jobbade sent på helgerna när det kunde vara svårt att få en ”vanlig bil”. Privatchaufförernas regler varierade men var konsekvent mer generösa än monpoltaxi.

Den 27 maj, tolv dagar före valet i Storbritannien, läste jag en artikel i Dagens Nyheter som förklarade att Theresa May hade segern som i en liten ask. ”Därför kan ingen rubba Theresa May”, var rubriken. Det förklarades att ”Theresa May [drar] fram över landet och krossar både främlingsfientliga Ukip och det krisande Labourpartiet i ett enda slag”.

Förklaringen till denna oerhörda och säkra framgång låg i att ”de brittiska konservativa gillar helt enkelt att vinna. Och vinner är något Theresa May gör”. För att understryka Mays förkrossande överlägsenhet drar skribenten till med en talande liknelse: ”Det här är ett presidentval med bara en kandidat”.

Läkartidningen rapporterar om Sveriges kommuner och landstings statistik över vårdplatssituationen i landet. Sedan man 2008 började redovisa statistiken har Sveriges ”sjukvård i världsklass” slagit rekord år efter år. Antalet vårdplatser är nere på 18 823 i hela landet, 1,88 per 1000 invånare och antal överbeläggningar per 100 vårdplatser är uppe på 3,4.

De som hörde mig tala på Freedomfest 2016 kommer kanske ihåg diagrammet nedan (källa) och kan alltså glädjas över att Sverige blivit ännu mer extremt sedan dess och tagit över Chiles andraplats från botten.

Som österrikare är det inte ovanligt att man utsätts för nedlåtande kommentarer om bristande ”vetenskaplighet”. Anledningen är att praxeologi, den deduktiva metod som den österrikiska skolan förlitat sig till sedan Menger, för många framstår som ovetenskaplig. Varför? För att den inte genererar hypoteser som sedan ”testas” mot den objektiva verkligheten. Därmed är det inte möjligt att veta om slutsatserna verkligen är sanna, heter det. Hur kan man verkligen veta att något är som man säger om man inte ”testat” det?

Jag åt lunch med en god vän, tillika vetenskapsperson och forskare inom ämnet nationalekonomi. Hon påpekade att svenskt näringsliv, representerat av organisationen med samma namn, under de senaste kanske två årtiondena blivit alltmer välvilligt inställt till invandringen. Det är väl rätt naturligt, sa hon, ty med mer folk som söker arbete sjunker lönerna och när lönerna sänks så går vinsterna upp. Det konstiga är, sa hon, att LO inte orkar stå emot med mer kraft. Om LO representerade sina medlemmars intressen mer än någon sorts politisk korrekthet så skulle organisationen kräva stopp för en invandring som hotar sänka lönerna.

Det slog mig att jag inte sett så mycket om stök på bibliotek på senare tid. För två år sedan uppmärksammade Paulina Neuding företeelsen genom artiklar i Svenska Dagbladet, men sedan har det liksom blivit tyst. Antagligen har väl någon löst problemet, tänkte jag.

För säkerhets skull frågade jag herr Google om hans uppfattning.

Sasja Beslik på Nordea har i förra veckan på betald arbetstid lekt med Excel. Han upptäckte då att H&M använder 272 000 fabriksarbetare i Bangladesh och de tjänar bara 36 procent av en ”levnadslön”.

Vi samtalar med Joakim Book om hur han under en lång vandring i Sydamerika fann sitt kall i livet: att studera nationalekonomi för att kunna förstå världen. Blev antagen till Adam Smiths universitet i Glasgow. Besvikelsen när han väl började studera vanlig nationalekonomi: “Något måste vara fel här”. Glädjen och räddningen när han slutligen fann österrikisk ekonomi. Nu summer fellow på Mises-institutet i Alabama och studerar deflation. Vad mer kan en människa önska?

En överläkare vid namn Stefan Krakowski skriver den 1 juni en gästledare i Svenska Dagbladet där han säger att trots all utbildning verkar folk inte bli mer insiktsfulla.

Staten ålägger medborgarna skyldigheter och ger dem rättigheter. I Sverige anses staten (eller ”samhället” i ett av socialdemokratin introducerat och numera gängse språkbruk) som regel vara god, och medborgarnas tillit till staten och kommunerna (”det allmänna”) som leverantör av välfärdsstatens goda är i huvudsak fortfarande hyggligt stark. Vittnesbörd om att tilltron är satt under press saknas dock inte.

Misesinstitutet älskar bubb.la. Vi är oerhört glada över denna sofistikerade partner i kampen för friheten.

Med sin start som nyhetsaggregator med libertariansk inriktning har initiativet utvecklats till att allt mer producera eget innehåll, och har knutit en mängd duktiga människor till sig. Radio bubb.la är idag stapelvara bland svenska libertarianer och frihetsvänner. Vi på Misesinstutet uppskattar särskilt deras ekonomispecial – som är insatt och underhållande.

På senare tid har det chockerat uppmärksammats att det pågår en del hanky-panky på landets HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Det handlar närmare bestämt om att kvinnlig personal har sex med barnen. Företeelsen påstås vara ”normaliserad”. Att den så kallade Arbogakvinnan haft sex med flera av de manliga barnen på sitt HVB-hem verkar vara en allmänt känd skandal.

När vi idag hör ordet ”helig krigare” tänker nog många av oss på en självmordsbombare. Ordet har fått en starkt negativ klang och nästan kommit att bli synonymt med ”jihadist”. Det är fullt förståeligt, då det i vår tid framför allt är jihadister krigar i sin tros namn. Men i fiktionens värld finns det en mer sympatisk figur som skulle kunna benämnas helig krigare. Han är visserligen inte from, och långt ifrån en helig man, men han står på änglarnas sida i sitt krig mot demonerna.

När Vespasianus hade tillträtt som kejsare år 69 e Kr, införde han en avgift för de offentliga toaletterna i Rom. När folket, inklusive kejsarens son Titus, protesterade, påstås Vespasianus ha stuckit ett mynt under näsan på sin son och konstaterat: ”Pecunia non olet!” Pengar luktar inte.

Jag står framför det magnifika teaterhuset i Norrköping. På fasaden kan man läsa Esaias Tegnérs devis: ”Förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje”. Det är i slutet på maj. Scenkonstbiennalen och sommaren har anlänt samtidigt till staden vid Bråviken som antar formen av östgötsk idyll. Syrénen blommar. Jag förväntar mig att under denna festival och branschträff par excellence få ta del av avantgardistisk spjutspets-scenkonst.

Vi har alla genom åren hukat oss för PK-stormen, för anklagelserna om rasism och fascism. Vi har aktat oss för att uttrycka eller ens tänka förbjudna tankar eftersom vi, i varje fall några av oss, på allvar undrat om PK-fariséerna kanske trots allt har haft rätt och att vi i själva verket burit på brunråttegener.

“Människan ska vara osjälvisk för det är det moraliskt rätta och just därför så har individen också den moraliska rätten att leva i frihet.”

Två av 1900-talets mest framträdande klassiskt liberala moralfilosofer som argumenterade för rättighetsliberalismens idé om att individen har rätt till sitt eget liv och sin egendom var Ayn Rand och Robert Nozick. Denna idé om individens rättigheter som hade sina rötter hos John Locke från 1600-talet blev pånyttfödd under 1900-talet som en reaktion mot de utilitarister som menade att individen med våld kunde offras för att uppnå en större mängd lycka och nytta för samhället.

I vårt ständigt sökande efter praxeologisk sanning och vårt uppdrag att förmedla aktuella händelser i den Austro-libertarianska världen för den svenska publiken har vi skickat en mullvad djupt in i maktens mest hemliga korridorer; sommarforskarna på Mises-institutet i Auburn, Alabama – och mer specifikt Rothbard Graduate Seminar, en glorifierad bokcirkel där kusliga professorer berättar spökhistorier för 24 särskilt förlorade studenter. Dessa studenter, samlade under en vecka i en regnig och slumrande studentstad, har intensivt förberett sig genom att läsa samma revolutionära text och spenderar dagarna med att ivrigt diskutera tolkningar kring Profetens ord.

I rummet står en massa elefanter som man inte kan se om man är ledande politiker. Där finns elefanten Skola, elefanten Migration, elefanten Kriminalitet, elefanten Accelererande Offentliga Utgifter, elefanten Sjukvård och så vidare.

Trumps tillkännagivande var väntat. Trump är en handlingsmänniska där praktiska resultat och inte minst i första hand för de egna medborgarna betyder mer än politisk och medial uppvisning. Parisöverenskommelsen har inte mycket med vetenskap att göra utan var en ren politiskt överenskommelse. Det troliga resultatet blir sannolikt detsamma som efter Kyotoavtalet för 20 år sedan.  Knappast något land levde då upp till löftena som gavs. I stället accelererade utsläppen.

En god vän funderade häromdagen över varför SD inte uttalar sig mer i media nu för tiden. Vännen tyckte det var konstigt, eftersom samhällsrapporteringen för närvarande utgör ett smörgåsbord av sverigedemokratiska hjärtefrågor.

Idag den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Den kallas också svenska flaggans dag. Flaggan är symbolen för nationen. En nation kan bara ha en flagga. På flaggornas område finns ingen mångkultur.

Att vi bara har en flagga är en form av diskriminering. De andra flaggorna är inte Sveriges, de har inte samma status. Men total jämlikhet mellan kulturer inom en nation är inte möjlig, inte ens i ett land som vårt som, åtminstone från etablissemangets håll, vurmar för mångkultur.

Socialism leder till att samhället politiseras. Det finns knappast något som på ett värre sätt kan påverka produktionen av välstånd.

Socialism, eller i alla fall dess marxistiska variant, säger att dess mål är fullständig jämlikhet. Marxisterna påpekar att så länge man tillåter privat ägande av produktionsmedlen, tillåter du skillnader. Om jag äger resurs A, äger du inte resurs A, och vår relation i förhållande till resurs A blir olik och ojämlik. Genom att avskaffa privat ägande av produktionsmedlen menar de att alla med en gång blir delägare i allting. Detta återspeglar allas jämlika hållning i egenskap av att de är människor.

När alla dominobrickorna står korrekt uppradade så räcker det med en lite puff på bricka nummer ett så faller så småningom hela raddan i ett mönster som kan vara både elegant och komplicerat. Det kan ha tagit evigheter att tänka ut och bygga systemet och så faller alltihop på ett ögonblick. Jag kom att tänka på det när jag som så ofta tidigare satt och funderade på varför det svenska etablissemanget av samhällstänkare tillika politikerna aldrig verkar kunna tänka en redig och trovärdig tanke när det gäller invandringspolitiken i stort. Jag tror att förklaringen är att de räds en dominoeffekt.