Nu ligger en ny video ute på YouTube som kort och gott heter ”Alternativkostnaden”. Svart på vitt visar den vad som händer när invandrarna kommer ner i våra kommuner och börjar konsumera de välfärdstjänster som finns där. I vardagen ser de kritiska invånarna vad som händer och pratar om undanträngningseffekter där vi nationalekonomer har en fackterm, alternativkostnaden. Den går att beräkna för varje kommun och för varje år det finns statistik. Det handlar min senaste video om på YouTube.

I söndags sände Svt:s ”Dokument utifrån” en dokumentär om medborgarlön, ett system där ett ovillkorade bidrag betalas ut till invånarna i ett land. Dokumentären är inköpt från Tyskland, men idén är uppenbarligen mycket lockande för SVT. Det finns ingen annan förklaring till att public service sänder vad som i princip är en politisk propagandafilm. Inte en enda kritisk röst hörs i filmen.

Det som retar mig med medias rapportering av påstått aggressiv skatteplanering med hjälp av exempelvis advokatbyrån Appleby i Bermuda är den nästan goebbelsinspirerade hatiska tonen. Tittarna och läsarna får reda på att förövarna – till exempel EF-grundarna Bertil Hult – förtjänar vårt förakt, men vi får inte reda på vad som egentligen skett och hur Hult och andra gått till väga. Hatet verkar, i den höge stilbildarens efterföljd, vara själva syftet.

Psykoinfantilism innebär kvarstående barnsliga personlighetsdrag trots normal biologisk utveckling och intellektuell nivå. Det är väsentligt att försöka få grepp om hela den utveckling som har lett till att makteliten och delar av befolkningen nu tänker och handlar extremt barnsligt, trots sin vuxna gestalt och sitt vuxenspråk.

Polen och Ungern har samma inställning till migration, nämligen tvärnej (om det inte handlar om folk som ser likadana ut som polackerna och ungrarna, exempelvis ukrainare, eller om migranten investerar 300 000 euro i Ungern vilket ger honom permanent uppehållstillstånd).

Det största problemet med Hanif Bali (enligt Expressens krönikör Isobel Hadley-Kamptz), är att han är så populär. Han har flera likes på sina inlägg än någon annan politiker. Däribland från sådana som inte alltid uttrycker sig med den finess man skulle önska i ett politiskt samtal, och säkert en och annan nazist också. Den så kallade ”svansen”.

Tänk dig att du ska göra något stort, spännande och möjligtvis farligt, till exempel att hoppa från en flygmaskin på hög höjd. Det finns två väsensskilda metoder att förbereda sig. Den ena är att gå på kurs i flygplanshopp, skaffa sig fallskärm och noggrant lära sig allt om dess funktioner, kontrollera utrustningen i samband med hoppet och sedan, troligen med hjärtat i halsgropen, slänga sig ut från planet och dra i snöret.

Jag talade med min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro om #metoo-kampanjen. Eller rättare sagt var det jag som talade om kampanjen, för till min förvåning kände hon inte till den.

Den federalistiska iver som nu gör sig gällande i Bryssel är bara en av flera anledningar att följa veckans europeiska toppmöte i Göteborg mycket noga. Mötet har det ”Sociala Europa” som förtecken och har lanserats som ett prestigeprojekt av såväl den svenska regeringen som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Häromdagen fick jag en bra fråga av en läsare. Frågan löd så här: Hur kommer det sig egentligen att vanliga medborgare i Sverige fortfarande går på myten om att höga skatter ger bättre välfärd, när det själva verket inte gör det?

Alla som argumenterar mot staten kommer att stånga pannan blodig mot dess mur av myter. Det hjälper inte hur försiktigt vi lägger fram vår kritik. De vuxna bland undersåtarna är hyperkänsliga och alltid beredda att beskydda staten. Det som skänker staten ett sådant mangrant och ilsket glödande försvar är att den är skicklig på att forma berättelsen om sig själv. Staten behöver sällan använda sitt våldsmonopol.

Avslöjanden av skatteplanering får en motsatt effekt än den tänkta då det ”vi” inom vilket skattemedlen omfördelas är grå massa som ingen har ett naturligt sörjande inför, svenskar betalar för sin egen förnedring och för att känna att något ovärderligt går förlorat…

Min vän Ian Wachtmeister är död. Jag besökte honom i september i hans hem på Upplandsgatan. ”Vi får se vem som håller längst”, sa han, ”julgrisen eller jag”.

Efter SVT:s ”avslöjande” om människors lagliga skatteplanering, famlade regeringen efter opportunistiska repliker. Bland annat föreslog finansminister Magdalena Andersson höjda skatter – på Malta. Ett märkligt utspel, eftersom hon inte har något med Maltas skattetryck att göra, och förslaget knappast ur ett opinionsbildande perspektiv kan ha verkat aptitligt för landets politiker.

För att förstå varför Bitcoin inte är en fiatvalut måste man först veta vad en fiatvaluta är. Det finns två huvudsakliga definitioner. Den ena är korrekt, den andra är en propagandistisk avledningsmanöver.

Man märker snabbt när man tittar på Stockholms bostadsförmedlings statistik att något inte stämmer. Förra året förmedlades 6 864 hyresrätter i Storstockholm. I ett storstadsområde med över två miljoner invånare och 377 000 hyresrätter är det en extremt låg siffra. Så låg att inte ens bostadsbristen förklarar den.

Det är utmärkt att fokus har satts på kvinnor som utsatts för kränkande behandling av män. Harvey Weinstein är ju bara en i detta sorgliga kulturfenomen som ju alltid förekommit i Hollywood. Exempelvis har David O. Selznicks så kallade prolongationssoffa från 30-talet beskrivits i flera skådespelerskors memoarer. Svineri och övergrepp ska givetvis beivras.

Bilden är emellertid ofullständig. En viktig bit saknas.

En av marknadsekonomins eviga frågor är om – och i så fall när och varför – systemet går under. Frågan är inte underlig ty marknadsekonomin, eller om man vill kalla systemet för kapitalismen, är allt annat än stabilt. Omvandling är dess väsen. Att den till slut av någon anledning omvandlar sig ned i en avgrund är ingen långsökt tanke.

Ordet ”skatteparadis”, ses av många omedelbart inför deras inre öga, Karibien med palmer, vita sandstränder och skattefusk i metervara. Därför är det knappast en tillfällighet att media, som har börjat publicering av mer än 13 miljoner dokument från, bland annat advokatbyrån Appleby, har valt att kalla dem ”paradise papers”.

Svensk skola misslyckas på de flesta punkter. Eleverna har dåliga kunskaper, lärarna får ingen respekt, skolmiljön är inte sällan otrygg och pedagogiken usel. Universitetslektorer larmar med regelbundna mellanrum om hur deras studenter efter tolv år i skolan fortfarande inte har de kunskaper i sitt modersmål som krävs för att tillägna sig en högre utbildning.

För jättelänge sedan läste jag en rubrik i en lokaltidning som satte myror i huvudet på mig: ”Asta, 87, svälter. Vad gör kommunalrådet?” Det handlade om en gammal dam som bodde ensam i ett hus på landet och tydligen inte råd med mat eller saknade möjligheter att ta sig till handelsboden eller vad det var, jag minns inte.

Professor Per Bylund reder ut Says marknadslag. Den är egentligen så självklar att den kan vara svår att uppfatta som en ekonomisk lag. Samtidigt är den oerhört kraftfull: den som förstår marknadslagen kan själv analysera många ekonomiska problem och genomskåda de flesta politiska rökridåer.

År 1867 uppmärksammade Europas länder, skriver författaren Magnus Västerbro i Dagens Nyheter, en svensk svältkatastrof. Hungern var fruktansvärd, särskilt i Norrland. Året efter drabbades Småland och Blekinge. Européerna vill hjälpa till.

”Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa på Judith Butler om jag inte vill”, skriver universitetslektorn Erik Ringmar. Om det bara vore så väl.

Fattigdomen fördrages med jämnmod då den delas av alla, så lyder den ökända sentens som formulerades av socialdemokraten Ernst Wigforss i en riksdagsmotion 1928. Den ringar in en av socialismens mest centrala och förödande tankefigurer: det viktiga är inte att människor ges möjlighet att förbättra sin situation, det viktiga är att alla har det lika, även om det innebär lika dåligt. Vilken typ av samhällen som växer fram ur detta synsätt har vi sett åtskilliga prov på under 1900-talet.

Det Ekonomipris Friedrich Hayek mottog 1974 är kanske det mest förtjänta hittills. Han fick det för sitt ”banbrytande arbete inom teorin om pengar och ekonomiska fluktuationer”, kort sagt för att ha bidragit till vad som kallas den österrikiska konjunkturcykelsteorin.

Tänk dig att du är på kryssning och att fartyget sprungit läck. Underligt nog gör varken kapten eller besättning något åt saken. Som passagerare är du inte ansvarig för fartygets säkerhet, men om de ansvariga inte gör sitt jobb så får du, förr eller senare, problemet i knät. Vid någon tidpunkt måste du börja agera.

David Graeber är verkligen inte först med att förespråka en teori om pengarnas ursprung ur kredit. Joseph Schumpeter beskrev Platon som en av de första förespråkarna för denna teori. Han hävdade också att Aristoteles är den tidigaste kända förespråkaren för teorin om pengar som sprungna bytesvaror, specifikt ädla metaller.

Denna fråga har alltså diskuterats åtminstone sedan dess. Kan det vara som så att båda utsagorna är sanna på sitt sätt?

Dum fråga, tycker du kanske. Eller så tycker du att demokratin självklart hänger mer samman med liberalismen eftersom den faktiskt existerande socialism vi kunnat betrakta har varit diktatorisk.