En dam från Värmland följer mig på Facebook. Ibland skriver hon och tycker det är tragiskt att jag blivit så invandrarfientlig. Hon berättar att hon lärt känna många asylsökande, ofta ungdomar i 17-årsåldern och det har varit fantastiska människor. Hade jag bara träffat de här underbara killarna, är hon säker på att jag skulle ändra uppfattning.

Enligt Bamses vän Skalman är skatt ett slags försäkringspremie. Han är inte ensam i den föreställningen. Det finns till och med myndigheter, som Försäkringskassan, som använder ordet i sin namn. Det finns dock några väsentliga skillnader mellan riktiga försäkringsbolag och den statliga avarten.

Dagens Nyheters kulturbilaga är som ett nyhetsbrev från en av PK-ismens propagandacentraler. Man får inte bara reda på vilket slags tankar som just nu är de mest korrekta, utan också en uppfattning om stämningsläget i bunkern. Just nu är PK-isternas situation så svåruthärdlig att de begär polisassistans.

Enligt terrorexperten Magnus Ranstorp kan vi vänta oss ett nytt terrordåd i närtid i Sverige. Omkring ett dussin IS-terrorister är på väg tillbaka till Sverige just nu, vid sidan av de 150 som redan gjort resan hit.

En staty av Jesu mor jungfru Maria har hittats halshuggen i Växjö, rapporterar Smålandsposten den 22 januari. Även händerna är avhuggna. Statyn stod vid Sankt Mikaels katolska kyrka. Församlingens diakon Oddbjörn Andreassen tror att det handlar om en medveten attack mot kyrkan och ett hatbrott riktat mot kristna. Det är ännu inte känt vilka som ligger bakom.

Vår tids mest betydelsefulla politiska vägval angår inte en klassisk vänster-höger-debatt om resursfördelning eller storleken på den offentliga sektorn. Det har i stället blivit alltmer tydligt att dagens viktigaste fråga rör en konflikt där globalisering och maktcentralisering ställs mot nationalism och frihetliga tankar om decentraliserade styrelseformer. Medan demokratisk nationalism och klassisk liberalism enas i en längtan efter frivillig samverkan och närhet till ansvariga beslutsfattare, företräder anhängare av överstatliga majoritetsbeslut en auktoritär hållning till den globala statsmaktens verksamhet.

För mig kommer Paolo Roberto alltid att vara värstingen i Stockholmsnatt (1987). De som på den tiden kallades värstingar, skulle kallas änglar idag. De senaste sju åren har, bara i Sveriges tre största städer, 131 människor skjutits till döds och 520 har skadats i 1500 skjutningar. Och inget tyder på att det kommer att bli bättre.

I januari meddelade Arbetsförmedlingen att över 11 000 personer fått en extratjänst – en helsubventionerad anställning i offentlig sektor. Myndigheten slog sig för bröstet och konstaterade att regeringens löfte om svindyra anställningssubventioner nu äntligen infriats. Analyschef Annika Sundén deklarerade att den här typen av insatser riktade till grupper som står långt från arbetsmarknaden uppenbarligen ger resultat.

Sverige är ett av världens rikaste och mest välmående länder. Vi har råd. Det vet alla. Vi har råd att inte bara åka till Thailand – förut, när vi inte var så rika åkte vi till de sunkiga Kanarieöarna – på semester utan vi har också råd att släppa in en massa utlänningar som vill ha hjälp med försörjningen, vården och omsorgen och sådant som vi har i överflöd. Allt är mycket begripligt.

”Personalen vid ungefär hälften av förskolorna vägleder inte pojkar och flickor så att deras möjlighet att prova olika miljöer och material breddas och varieras, särskilt inte i den fria leken.”

Meningen är tagen ur Skolinspektionens granskning av förskolans arbete med jämställdhet, och den väcker ett par frågor. Hur kan exempelvis fri lek anses vara fri om den vägleds av dagisfröknar? Och vad har deras vägledning med möjligheterna att prova olika miljöer och material att göra? Står det ett dockskåp i hörnet innebär det ju en möjlighet att leka med det oavsett om det står en dagisfröken bredvid och pekar entusiastiskt på det eller inte.

Låt mig inledningsvis säga någonting om libertarianismen som en helt och hållet deduktiv teori.

Om det inte fanns någon knapphet i världen, skulle konflikter människor emellan vara omöjliga. Mellanmänskliga konflikter gäller överallt och alltid knappa resurser. Jag vill använda en sak till X och du vill använda samma sak till Y. På grund av konflikter som dessa – och för att vi har förmågan att kommunicera och argumentera sinsemellan – söker vi normer för vårt beteende i syfte att undvika dessa konflikter. Syftet med normer är alltså att undvika konflikt. Om vi inte ville undvika konflikter, skulle sökandet efter normer för vårt beteende vara meningslöst. Vi skulle istället kämpa och slåss om saken.

Somliga dagar, de flesta numera, är samtiden så tramsig att man bara vill checka ut. Men som allt möjligt annat är tydligen också detta en populistisk hållning. Det finns ingen väg ut ur det här samhället, för att parafrasera Göran Greider.

Den samtyckeslag som regeringen vill införa går i grunden ut på att man ska behöva visa att man deltar frivilligt för att det inte ska räknas som ett sexualbrott. I praktiken: I stället för att det är olagligt att ha sex med någon som visar att den inte vill, ska det bli olagligt att ha sex med någon som inte visar att den vill.

Det är fint att vara revolutionär. Jag kan inte direkt komma på någon pågående eller historisk konflikt där sympatierna inte har legat på de upproriskas sida. Ingen film skulle kunna göras som framställde Salvador Allende som ideologisk galning och Augusto Pinochet som Chiles frälsare.

Det finns de som försöker ta vår frihet och egendom ifrån oss av rädsla för ”klimathotet”. Det är för allas bästa, är budskapet. Men eftersom det sker med våld så förstår vi att det inte kan vara sant.

Hur blev modernismen postmodern? Beror det på Nietzsche, marxismen, Bilderberggruppen, eller är det moderniteten själv som i ett stadium av mognad ”vänder ut och in på sig själv”? Frågan har ventilerats bland annat här på DGS. Själv misstänker jag ett visst inflytande från Indien, närmare bestämt den tradition som kallas ”Vedanta”.

Inget är så viktigt för att förstå den österrikiska skolans särart som konceptet praxeologi. Österrikare sysslar med praxeologi, inte med statistik. De är praxeologer, inte nationalekonomer. Vi ska beskriva detta koncept mer ingående senare, men låt oss kort bara förklara att praxeologi är vetenskapen om mänskligt handlande.

Välkomna ska ni vara till dagens ”Djuplodare”, programmet där alla lyssnare kan skicka in synpunkter och frågor som sedan diskuteras av dagspanelen som består av två framstående svenskar.

2011 var första gången Dan Eliasson lämnade en chefsposition på en myndighet. Han hade då varit chef för Migrationsverket under fyra år, och fällts av justitieombudsmannen för en lägre chef på verket fått sparken för sina Israelvänliga åsikter.

Elbilar, förnyelsebara bränslen, förarlösa bilar. Som vanligt är det teknikutvecklingen och industrin som skapar en bättre och miljövänligare framtid, medan politiken och aktivisterna står med hängande hakor och tittar på.

SvT, SR, DN och SvD ska med statens hjälp identifiera och motverka ”fake news”. Man vill ”förebygga att falska nyheter får stor spridning och spelar en avgörande roll i valet”, enligt ett pressmeddelande från statliga Vinnova som delfinansierar projektet. Det kan synas lovvärt, men är inte så oproblematiskt som det kan verka.

Det här en vardagsinteriör från det välfärdsindustriella komplexet, den svenska makthavare som vi inrättat för att lösa svaga människors problem men i verkligheten skapar svaga människor och, i just det här fallet, ”arbetsmiljöproblem” hos sig själv.

Det här med att skriva en krönika om dagen har nack- och fördelar. Nackdelen är att man måste upp och mjölka korna varje dag. Sidan står där som en råmande kossa. Det är visserligen jag själv som skaffat korna, det vill säga bestämt att skriva en text per dag, men på något perverst sätt gillar jag denna milda plåga. Den ger styrsel åt livet.

Precis, det är det som är hela poängen.

Slut på artikeln.

Många är upprörda över det där med att en del människor vill kallas ”hen” i stället för ”han” eller ”hon”. De tycker att förslaget är stötande. Jag tror att de beror på att de aldrig sett någon ”hen” i verkligheten och att de tycker att det är orättvist att några ska få upphöja sig till ”hen”-värdighet bara sådär.

En Facebookbekant skrev nyligen att kriget i Bosnien på 90-talet delvis bröt ut, därför att alla visste att det inte kunde hända. Jag vet inte så mycket om Bosnien, men känner igen inställningen från Sverige.

Språk som tyska och franska har gått från en naturlig del av en god utbildning till perifera tillvalskurser i skolan. Som Åsa Fahlén, ordförande i Lärarnas riksförbund, påpekade på DN Debatt: Endast 50 elever fick betyg i tyska 7, den mest avancerade tyskkursen i gymnasiet, läsåret 2015/2016. Sexton personer i hela Sverige sökte ämneslärarutbildningen i spanska, franska och tyska för grundskolan. Sverige är ett av de tre europeiska länder där antalet gymnasieelever som läser främmande språk sjunker som snabbast. Och nu har Kristianstads kommun på grund av bristande elevintresse beslutat att ta bort franska från samtliga högstadieskolor.

Politik ska inte diskriminera. Med andra ord: Den ska inte sikta in sig på vissa människor och begränsa deras frihet, bara för att majoriteten har något emot deras livsstil.

Det är bland jägarna de verkliga djurvännerna finns. I samband med den senaste tidens uppmärksammade skyddsjakt på varg runtom i landet har inte bara skyddsjägarna vaknat till utan också en mindre uppskattad grupp i skogarna: jaktsabotörerna. Det rör sig om självutnämnda djurrättsaktivister som ger sig ut och stör jägare på plats, försöker ta deras hundar och inte sällan går till rena handgripligheter.