Med islams utbredning i Sverige, och ökande muslimskt deltagande i svensk politik, är det naturligt att samhället anpassas till muslimska värderingar. Carl-Fredrik Klåvus har läst islams texter och historia. Han berättar om hur ideologin uppstod i Arabien och spreds till andra folk genom erövring – och vad konsekvenserna blev för de erövrades frihet.

Att begrunda människan är som att titta i ett kalejdoskop. Ändrar man perspektivet aldrig så lite så framträder ett helt nytt mönster. Och om det gäller för den enskilda människan så kan man fatta hur mycket mer mångfacetterad bilden blir om man betraktar samhället som helhet. Helheten borde summera sig till en enskild människas komplexitet, uttryckt på något matematiskt vis, upphöjt till antalet människor. Allt är oändligt, allt är möjligt, på så sätt har postmodernisterna rätt i att det inte finns någon slutgiltig sanning. Men det betyder inte att varje kombination som kalejdoskopet kan framkalla är ett lika hållbart synsätt som alla de andra.

Feministiskt Initiativ (FI) drömmer om att komma in i riksdagen. För att förverkliga sin dröm har partiet valt en ny ledare, eller snarare medledare, för hon kommer att leda tillsammans med veteranen Gudrun Schyman.

Lennart Bengtsson funderade nyligen (27/2) kring vad framtidens historiker kommer att säga om vår tid. Han avslutade med ett nog så tänkvärt påstående: ”Det som de framtida historikerna aldrig kommer att riktigt begripa är varför vår tids politiker aktivt driver på den jättelika migrationen och därmed de facto ger upp den gamla välfärdsstaten”.

Vårt östra grannland har bestämt sig för att unna sina medborgare friheten att köpa starköl i mataffären. Förutom att Alko – Finlands motsvarighet till Systembolaget – förlorar sitt monopol på drycker med upp till 5,5 volymprocent, utökas dess öppettider till nio på kvällen på vardagar, och krögare kan få tillstånd att sälja starköl och cider för konsumtion utanför krogen.

I SVTs Agenda 4 mars diskuteras Donald Trumps senaste dumhet: ståltullar. Den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström intervjuas om vad EU ska göra för att, först, få Trump att ändra sig och, därefter, vad man har att ”sätta emot” om tullarna blir verklighet. Liksom så ofta blir det en diskussion som helt missar själva frågeställningen.

Riksdagsledamoten Jens Holm (v) har enligt TT polisanmält en kvinnlig riksdagskollega från ett annat parti för ofredande. Den kvinnliga riksdagskollegan har enligt Holm under många år skickat sms och mejl av delvis privat karaktär – ehuru utan sexuellt innehåll, kanske bara jobbrelaterat – vilket har besvärat Holm till den grad att han nu ansett en polisanmälan befogad. Upprördheten över kollegans tilltag är stor såväl inom vänsterpartiet som i kollegans eget parti.

Nu har arbetsmarknadens parter kommit överens om så kallade ”etableringsjobb” för nyanlända. Detta meddelades på en presskonferens igår med representanter från parterna och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson(S). Enligt dem har man åstadkommit något stort – en helt ny väg in på svensk arbetsmarknad för lågutbildade. I verkligheten är det en besvikelse att arbetsgivarsidan vikit sig så lätt. Det må gynna dem kortsiktigt, men i det långa loppet hårdnar LO:s järngrepp runt de höga ingångslönerna.

Misslyckat försök att egga till hets mot folkgrupp slutade med trevlig diskussion om det så kallade nobelpriset i ekonomi, huruvida psykologi är relevant för nationalekonomi och 2-1 till Brexit. Per Bylund och Joakim Book gästar.

För drygt hundra år sen var det populärt att hylla kvinnan. Det hölls tal, skålades och skrevs poesi till hennes ära, till exempel dessa rader av Fröding:

Kristdemokraterna har alltid varit i otakt med tiden. Det bildades som ett kristet parti för kristna väljare just när sekulariseringen svepte som kraftigast över 1960-talets Sverige. Ett identitetspolitiskt projekt innan identitetspolitiken var uppfunnen, ett värdeorienterat parti i världens mest materialistiska partisystem, ett bakåtsträvande parti i en samtid besatt av framsteg.

Skulle du säga att ett vanligt kapitalistiskt företag existerar för ägarnas eller de anställdas skull? Finns exempelvis Electrolux för att tillfredsställa ägarbolaget Investor och för att göra de anställda glada? Jag skulle svara ”på sätt och vis, men ändå inte alls”. Vanliga företag existerar i själva verket för kundernas skull. Det bevisas enklast genom det självklara påpekandet att om kunderna faller ifrån så upphör bolaget.

Konsert- och kongresskomplexet Malmö Live, som skulle kosta 200 miljoner kronor, blåstes upp till 1,3 miljarder. Nu står det fulmodernistiska byggnadskomplexet och förgyller centrala Malmö. Samtidigt har staden stora problem med kriminalitet, segregation och människor som sitter fast i bidrag.

Många av de profiler, ekonomer, historiker och filosofer med band till Mises-institutet är välkända världen över tack vare det fantastiska material de producerar och publicerar online. De har bokstavligen talat öppnat en värld av resurser för libertarianer utan dess like. Några exempel är såklart Tom Woods podcast (över 1100 avsnitt nu…), Ron Pauls hemskole-kurser, Walter Blocks många underhållande böcker, Bob Murphys debatter och föreläsningar, för att inte nämna bloggen Consulting by RPM.

Nyligen såg jag filmen The Death of Stalin. Jag ville se den därför att det i den recension jag läst stod att den skulle vara så rolig. Det var den, men det var bara jag som skrattade. Hur kunde det komma sig? Det tog ett tag innan jag förstod. Filmen gick på Zita. Jag var förstås omgiven av sörjande socialister. Hade jag förstått i tid skulle jag ha kunnat utropa: ”Sådan var den, socialismen, i sin glans dagar!”

När man någon gång i en avlägsen framtid, eller kanske inte så avlägsen framtid, kommer att behandla de första decennierna av det 21 århundradet, vad är det då man kommer att få läsa i historieböckerna? Vad kommer en framtida generations Dick Harrisson ta upp som det viktigaste och mest intressanta?

Det pågår, påstår jag, en ideologisk kamp i Sverige. Två ideologier står i harnesk mot varandra, den ena stark och dominerande, den andra liten och svag, ungefär som Goliath och David.

Den starka, dominerande ideologin är PK-ismen. Den företräds av politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet med dessas allierade härolder i media. Detta är en jättelik propagandamaskin. Tänk på alla myndigheter, till exempel Skolverket, med horder av anställda som på daglig basis utvecklar och pumpar ut nya människosyner och politiskt korrekta doktriner över Sverige.

Dobu är namnet på en liten ö i Papa Nya Guinea med en mycket speciell religiös tradition. Den ter sig i alla fall märklig för västerlänningar av idag, även om det finns mycket som tyder på att många ursprungssamhällen delar liknande föreställningsvärldar.

Mitt under den deprimerande, eländiga samhällsutvecklingen har det varit en stor tröst att min tidigare krönika Jag valde fel land varit så uppskattad, trots att jag framförde hård kritik mot svenskars historielöshet.

Valet av mastersprogram är tyvärr väldigt begränsat om man har ett intresse för den österrikiska skolan och vill förverkliga det intresset i fortsatta studier inom nationalekonomi. Det finns några få mastersprogram runt om i världen med detta fokus, men det program jag hade hört bäst om var Jesús Huerta de Sotos program här i Spaniens huvudstad, Madrid.

Misesinstitutets fellow Ola Nevander medverkar i podden ”Jobba jobba jobba” av Elin Sobczak, i ett samtal om allt mellan himmel och jord och lite till.

Avhandlas bland annat i avsnittet: handel, libertarianism, pensionssystem och centralbanker.

Under lång tid var det en självklarhet att socialdemokratin hade problemformuleringsmonopolet i Sverige. Sedan kom problemformuleringsrätten, under en period, att rinna som sand mellan fingrarna på socialdemokratins strateger. Frihetliga argument, individers val och ett behov av innovationer i offentlig sektor satte nu agendan. Inför förra valet lyckades dock socialdemokratin återvinna initiativet och formulera problemet med välfärdens tjänster i termer av en traditionell, relativt förenklad, företagarkritisk tankemodell. 1970-talets bild av de förment utsugande och kortsiktiga kapitalisterna kom åter till användning. De som försvarar av nytänkande och en friare samhällsmodell har åter hamnat i debattmässig motvind.

En byråsekreterartjänst på SIDA var mitt första riktiga jobb. Jag hade visserligen tidigare varit brevbärare, pommes frites-kokare och lottförsäljare, men dessa uppgifter var mer påhugg medan anställningen vid SIDA var fast och lönegradsinplacerad. Jag tror till och med att jag var med i facket.

För att göra karriär inom den svenska kulturbyråkratin gäller det att vara lyhörd efter varthän de politiska vindarna blåser. En som verkligen har förstått detta är kulturrådets generaldirektör Staffan Forsell. Men så har han också fått det finaste uppdraget i den svenska kulturbyråkratin: att basa över den mest inflytelserika monoliten i det offentligt finansierade kulturlivet som årligen fördelar 1,8 miljarder skattekronor till kultursektorn.

Det brukar påstås att män tjänar 12 procent mer än kvinnor i Sverige. Det är en siffra som gör sig bra i indignerade debattartiklar (”så kan vi bara inte ha det”, utbrast Ylva Johansson och Alice Bah Kuhnke i en debattartikel i december), men om verkligheten säger den inte mycket. Räknar man bort skillnader som ålder, utbildning, yrke och huruvida man är anställd i offentlig eller privat sektor, försvinner mer än halva lönegapet.

Att ekonomi har med pengar att göra kan tyckas alldeles uppenbart. Men som så ofta är fallet med ekonomi så är saker och ting sällan såsom de verkar. Detta gäller även vad vi tror oss veta om ämnet ekonomi. Det handlar nämligen inte om pengar, utan om värde. Eller än mer specifikt: produktionen av värde med hjälp av knappa snarare än beständiga resurser.

För drygt 15 år sedan skulle min dåvarande fru fylla år. ”Vad vill du ha till present?” frågade jag. ”Jag vill dansa tango på min fest!”, svarade hon.

Väldigt mycket har gått fel med Nya Karolinska Sjukhuset. Den här texten är inte ett försvarstal för bygget, eller för de politiker som fattade beslutet. Redan 2013 släppte vi på Timbro en rapport, ”Skandalen Nya Karolinska” av läkaren och forskaren Anders Lundberg, som var just så kritisk som titeln antyder. Detta alltså flera år före den debatt som rasar nu.

Det var en gång en profet som hette Jesus. Han hade tolv polare. En gång när Jesus satt och chillade med polarna kom det en Strategikonsult.

Väljarkollektivet i välbärgade, demokratiska samhällen accepterar aldrig, på goda grunder, radikal förändring. Sådana samhällen ramlar därför bara in i radikalism genom det ackumulerade resultat av hundratals små – mer eller mindre smygande – expansionssteg. Precis på det viset har det en gång så sunda Europaprojektet gått överstyr.