Vad är det för skillnad på svensk sjukvårdspolitik och det sovjetiska rymdprogrammet? Båda är (eller, i det sovjetiska fallet, var) visserligen statliga, men sjukvårdspolitiken byggde på en stabil grund av kompetens som fanns i det civila samhället medan rymdprogrammet skapades av sovjetstaten ur ingenting (ingenjörer fanns förstås och en del kunskaper hade man kanske spionerat sig till i andra länder).

Av en händelse som förkroppsligades av ett gratis recensionsexemplar i brevlådan kom jag nyligen i kontakt med boken Egohumanisterna – de nya totalitärerna (Logik förlag). Författare är Kristian Tørning, lektor vid Danmarks Medie- og Journalisthøjskole. Förra året gjorde Tørning rabalder genom att påstå att sportjournalister inte är riktiga journalister och med den här boken kommer det säkert att bli ett nytt rabalder.

Tänk på barnen. Det är ett klassiskt argument i den svenska debatten, avsett att undergräva förutsättningarna för all fortsatt diskussion. Den som drar barn-kortet har vunnit, eftersom den som motsätter sig barnens påstådda intressen anses diskvalificerad från debatten. Vem kan vara emot barn, annat än en riktigt kallsinnig och självisk människa?

Det är SVT:s satirprogram ”Svenska nyheter” som ligger bakom hemsidan Skolko.se, där föräldrar enkelt (fram till i går, då den slutade fungera) kunde skicka massansökningar till friskolor i hela landet. ”Rikingarna kommer aldrig att anstränga sig för att integrera sig med er. Ni måste integrera er med dem! Och det är här den kommer in, webbsajten som jag har webbdesignat tillsammans med mitt top of the line webbdesignteam!”, skriker programledaren Jesper Rönndahl åt tittarna.

Nationalekonomi är en positiv teoribildning, en samhällsvetenskap. Men trots detta kan jag inte undvika att formulera rubriken i normativa termer. Anledningen är att entreprenörer oroväckande ofta tänker i anti-ekonomiska termer om sina företag. Detta leder i sin tur till att många nya företag går i konkurs helt i onödan.

Rickard Dahlin är något så ovanligt som en lärare med frihetlig övertygelse. Trots att han är relativt nyexaminerad lärare från den numera starkt vänstervridna lärarutbildningen vågar han gå på tvärs med de senaste pedagogiska experimenten: Det blir kateder, läsa, räkna, skriva, rättstavning, respekt, läxor, inga kepsar eller iPads, repetition och tragglande istället för diagnoser. Han bjuder på komiska anekdoter, en skrämmande titt bakom kulisserna på ideologifabriken och råd till föräldrar med barn i skolan.

Nyligen publicerades första volymen i en ny bokserie på tema österrikisk ekonomi, som ges ut av Agenda Publishing och med Per Bylund som redaktör. Det är den polske professorn Matt Machaj som tar sig an ”marknadssocialisterna” i boken Capitalism, Socialism, and Property Rights (2018).

För några år sen, ungefär vid den här tiden, satt jag på min balkong och diskuterade blasfemilagar med en pakistansk vän. I Pakistan kan man nämligen bli dömd till fängelse, eller till och med dödad, om man yttrar fel ord offentligt. Men bara om man gör det på engelska eller urdu, om man till exempel hädar på japanska eller svenska skulle ingen ens reagera.

En av många nackdelar med statligt ägda bolag är att det är svårt för politiker att motstå frestelsen att använda bolagen till annat än de är avsedda för, till exempel politisk propaganda. Det mest välkända svenska exemplet på detta är Systembolaget, som utöver att sälja alkohol också lägger avsevärda resurser på att tillrättavisa oss om att vi borde dricka mindre, samt på att propagera för den rådande svenska alkoholpolitiken.

Nu har vi äntligen fått ut kapitel tre av Rothbards ”Vad har staten gjort med våra pengar?” i sin helhet.

I Sverige har vi en statlig värdegrund. Wikipedia säger att denna värdegrund är unikt svensk även om den ibland gästspelar i Norge: ”Det svenska begreppet värdegrundsarbete har inte förbindelse till den internationella diskursen.”

Vem som har uppfunnit värdegrunden eller ens vad den betyder är oklart. När man googlar på företeelsen får man lätt känslan av att det är Skolverket och andra pedagogiska myndigheter som ligger bakom. Den centrala tesen i värdegrunden verkar vara den numera så välbekanta idén om ”alla människors lika värde”.

Politikerväldet stödjer sig på sin organisatoriska apparat, det vill säga myndigheter och andra slags intressen inom det välfärdsindustriella komplexet. Denna organisatoriska apparat består av anslagsfinansierade organisationer. Anslagsfinansierade organisationer har, som jag tjatat om till leda, en enda urdrift, nämligen att maximera sin omsättning, alltså sin budget. Företag maximerar vinsten, anslagsfinansierade organisationer maximerar omsättning. Glöm aldrig det. Det är en järnlag.

För femtio år sedan, i april-maj 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. Bilderna från sammanstötningarna mellan vänsterstudenter och polis blev ikoniska. 1968 blev en anda, en rörelse, en epok.

Ursäkta, men även enkla frågor måste få ställas. Fram till för tvåhundra år sedan, när engelsmännen i imperialistisk anda bestämde sig för att förbjuda slaveriet i hela världen och engagera hela sin överlägsna krigsflotta i kampen mot den transatlantiska slavhandeln, så har slaveriet varit en självklar inrättning sedan skapelsen. Har mänskligheten fram till det att västerlandet, framför allt England, således tills helt nyligen började protestera mot slaveriet, haft fel? Och om England hade rätt i att opponera mot slaveriet, vad var då det fel med slaveriet som England hade upptäckt?

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra.

En av de svenska tidningar som självmant tagit på sig ledartröjan i bekämpandet av ”fake news” är Dagens Nyheter. Det är mycket tveksamt om tidningen kan uppvisa det fläckfria rykte som borde kunna krävas av den som på detta vis sätter sig till doms över andra. I särklass mest uppseendeväckande är den ”granskning” man sedan mitten av november har bedrivit rörande Riksdagens talman, Urban Ahlin.

Stor förvirring råder. Läget är utmärkt.

Så sa ordförande Mao Zedong medan han fortfarande var en ung revolutionär som strävade efter makten i Kina. Han menade att förvirring är motsatsen till stabilitet och att rådande makthavare sitter löst när förvirring råder vilket gynnade honom och hans rörelse i egenskap av maktpretendenter.

Cambridge Analytica, dataanalys- och kampanjföretaget som hjälpte Donald Trump att vinna presidentvalet, har hamnat i blåsvädret. Det började med avslöjandet att företaget redan 2014 hade kommit över 50 miljoner Facebookanvändares uppgifter som förvärvat utan deras godkännande. Inte bara det: företagets VD Alexander Nix fångades på film i full färd med att lägga ut texten om företagets dolda inflytande i över 200 val världen över. Sedan informerade han den wallraffande Channel 4-journalisten om hur man bäst använder ukrainska sexarbetare i smutskastningskampanjer, och skandalen var ett faktum.

Från 1980-talet och en bit framåt ägnades stor uppmärksamhet åt besök i Stockholms skärgård av påstådda ryska miniubåtar. Pådraget från svensk sida var enormt både från militärens och medias sida. Militären, som vid det laget fortfarande fanns, skickade fartyg och helikoptrar för att fånga inkräktarna. Flera gånger rapporterades att ”säkra” och ”konstaterade” ubåtar låg och tryckte på botten någonstans och att det bara var en tidsfråga innan de skulle tvingas till ytan. Spänningen var gränslös. I oktober 1982 spärrade marinen av Hårsfjärden för att fånga en säker ubåt.

Imorgon (23 mars) går årets österrikisk-ekonomiska höjdpunkt av stapeln: Austrian Economics Research Conference (tidigare Austrian Scholars Conference) på Misesinstitutet i Auburn, Alabama. Liksom tidigare år kommer konferensens keynotes att sändas live på nätet, men för övriga presentationer måste man vara på plats för att se/höra. Hela konferensprogrammet finns här.

Mises ska ha sagt att gränsen mellan en socialistisk ekonomi och en (hämmad) marknadsekonomi går vid handel av äganderätt till land och kapital – det vill säga omsättning av privatägt aktiekapital på en marknad, vad vi vanligtvis benämner finans- och kapitalmarknader.

I söndags lämnade Hanif Bali Moderaternas partistyrelse. Det verkar inte ha varit på eget initiativ. Orsaken är en mejlkonversation mellan utrikesdepartementet och ledarskribenten Patrik Oksanen inför den senares intervju med en ukrainsk människorättsaktivist. Redan dagen efter att den ägt rum begärde redaktionschefen på Nyheter Idag ut den som offentlig handling.

Den moderate riksdagsmannen och partistyrelsemedlemmen Hanif Bali har blivit petad från partistyrelsen och, verkar det, förbjuden att twittra. Det beror på att han betett som olämpligt, klandervärt och omdömeslöst. Bali själv erkänner skamset sin skuld.

Jag har försökt sätta mig in i ärendet för att förstå vari det påstådda brottet består. Det är inte det enklaste.

Robin Carell recenserar en omskakande film om ett land vars öde kan vara en prolog för Sverige.

När apartheid rådde i Sydafrika fanns det en väldigt aktiv svensk solidaritetsrörelse. Man samlade in pengar till ANC, Afrikanska Nationalkongressen, demonstrerade och satte upp Isolera Sydafrika-märken överallt. Det var rasismen som var vidrig och inte kunde tolereras. Facken var med, kyrkorna, medierna, regeringen, ja, alla..

De flesta genier verkar faktiskt inte förstå ekonomi. Ett exempel är den nyligen frånfallne fysikern Stephen Hawking, som – liksom så många andra – gjorde en mängd knasiga uttalanden om ekonomi. MSN/MarketWatch, t ex, citerar ett uttalande av Hawking där han begår en del väldigt enkla misstag om ekonomi. Till exempel verkar han inte förstå skillnaden mellan naturresurs (en fysisk produktionsfaktor eller tillgång) och en ekonomisk resurs (det subjektiva värdet), vilket leder honom till att dra den felaktiga slutsatsen att hamstring (hoarding), och den därav minskade tillgången på fysiska resurser, gör mänskligheten fattigare.

Ibland är samhällsdebatten mer förvirrad än vanligt. Har du hängt med i turerna kring det nyligen inträffade bråket mellan fyra huvudaktörer, nämligen Dagens Nyheter, Expressen, Google och Granskning Sverige? Jag är inte säker på att jag fattat men så här tror jag.

Staten försöker styra så gott som hela samhället. Den gör anspråk på att bestämma över alltifrån vilken nivå räntorna ska vara på till hur många stugor som tomtägare får bygga på sin mark. Eftersom moral är något av en bristvara för politiker har de svårt att komma underfund med en enda anledning till att de ska lämna folk i fred. Sådan är det väsen vi kallar staten.

Landets viktigaste lag är regeringsformen. Den talar om för politikerna vad de ska ha för mål för sin verksamhet och hur de ska styra landet. I första paragrafen står det att all offentlig makt utgår från folket. Det betyder att Sverige ska vara en demokrati. I andra paragrafen står det vad politikens syfte ska vara:

Den nye rikspolischefen har utan tvekan en svår uppgift framför sig, det är tydligt för var och en som tittar närmare på polismyndigheten i dag. Att den förre rikspolischefen byttes ut var helt nödvändigt; om det var tillräckligt återstår att se.