På lördag går det årliga Stockholm Freedomfest av stapeln. Det är som vanligt ett späckat program med många intressanta talare. Hela programmet finner du som vanligt på

http://freedomfest.se

Även om jag personligen oroar mig för Sveriges framtid – och tjatar en hel del om denna oro – så är det nog ett faktum att världen som helhet historiskt sett går från framgång till framgång. Det är i alla fall huvudbudskapet i boken Factfulness, utgiven av Natur & Kultur och skriven av Hans Rosling samt hans son Ola och svärdotter Anna.

Det lilla förortstorget omges av rätlinjiga block av samma typ som dominerar så många svenska städer sedan sex årtionden tillbaka. Arkitektens och samhällsplanerarens vision om det ideala samhället, gjutet i betong. Ett torg från den tid då den gamla arbetarrörelsens tro på bildning och förkovran som en väg till frihet och klassutjämning hade ersatts av den sociala ingenjörskonsten och tron på politikers och experters förmåga att tillgodose alla mänskliga behov.

För femtio år sedan, den 2 april 1968, visades Stanley Kubricks science fiction-mästerverk År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey) för första gången. Filmen bygger på den brittiske författaren Arthur C. Clarkes roman Vaktposten (The Sentinel, 1951).

När betydelsefulla tänkare säger saker som man inte förstår eller inte instämmer i så känner man sig ofta dum. Det beror troligen på att man inte anser sig vara en auktoritet även om man, som jag, har gått på alla möjliga universitet.

Om man inte förstår det här med var huvudmotsättningen i samhället går, säger jag för femtioelfte gången, så har man ingen chans att förstå vad som händer runt omkring oss. Jag tar det från början och fyller sedan på med belysande exempel.

Vänsterlibertarianismens roll som viagra för staten blir ännu mer påtaglig när man tar deras position gällande den ständigt mer aktuella frågan om migration i beaktning. Vänsterlibertarianer är vanligen ivriga förespråkare av specifikt ”fri och icke-diskriminerande” invandring. Om de kritiserar statens invandringspolitik är det inte för att deras begränsningar är fel begränsningar, det vill säga, att de inte beskyddar inhemska medborgares äganderätt, utan snarare för att de inför några begränsningar gällande invandring överhuvudtaget.

Onsdagen den 25 april 2018 kan vara ett bra datum att lägga på minnet för den som intresserar sig för tidsandan och dess uttryck. Då sände Sveriges Television en uppgörelse i Uppdrag Granskning mellan den framstående journalisten Janne Josefsson och den uppburne scenpersonen Özz Nûjen. Inslaget är 17 minuter långt.

Sedan staten tog över utbildningen från kyrkan 1842 har vi haft snart 200 år av ständigt ökande centralplanering och kontroll, med förutsägbart allt sämre resultat. I denna artikelserie kommer jag att redogöra för de huvudsakliga stegen i denna negativa spiral och den bevekelsegrund på vilka dessa steg togs. Jag kommer också att ge dagens föräldrar tips på hur de kan hjälpa sina barn att komma så oskadda som möjligt ur den utbildningsfientliga maskin som den svenska skolan är.

¨

På pappret lät det jättebra, för den som inte är insatt i bostadspolitik eller ekonomiska principer. Regeringen satsar 3,2 miljoner om året på att sponsra företag som väljer att bygga billigare hyresrätter.

En av de platser där mångkulturen verkar fungera som bäst är spårvagnen. Känslan att varje morgon trängas med ett 50-tal främmande personer, ofta inkluderande ofrivillig kroppskontakt, representerande ett dussin olika språk och nationaliteter är egentligen ganska märklig. Jag kanske just den här morgonen delar säte med någon som i djupet av sitt hjärta föraktar min kultur, tycker att jag roffat åt mig för mycket av världens resurser eller anser att mitt politiska parti, min religion eller min sexualitet borde förbjudas. Ändå gör vi sällskap till jobbet, under respektfull tystnad. Ber jag att få låna hans Metro svarar han vänligt.

Källkritik och faktagranskning är en central del av det journalistiska arbetet. Helt grundläggande för att något skall kunna kallas seriös journalistik. Professionell faktagranskning och källkritik samt efterlevnad av de av branschen uppställda pressetiska reglerna har länge varit de traditionella mediernas USP (Unique Selling Point) gentemot nya uppstickare i form av medborgarjournalistik och så kallade alternativa medier. Av någon anledning tycks det gamla medieetablissemanget nu ha bestämt sig för att kasta denna fördel över ända.

Alla ska vi sjunga jämlikhetens lov. Från Strandgatan till Fittja. Från alldagligaste byråkrat till mest högstämda operasångerska. Från DN-krönikör till standup-charmör. Från villakvarter till ort, dag som natt, från fur till gran, i byn och på stan. Jämlikhetens självklara dygd skall leda oss vid handen, från vaggan till graven. Vi skall prisa den vart vi går och står och vi skall låta den viskas genom skägg och hår. Dess budskap skall vi föra fram, snälla som små lamm, ty ingen härinne kan väl vilja förpesta sitt sinne; att våga tänka, eller ens vagt förnimma! Att jämlikhet är bluff och båg och vansinne.

Civiliserade samhällen styrs inte med hjälp av vapen och våld utan medelst ideologier. Va? protesterar du kanske, det är väl ideologiska regimer, typ Sovjetunionen, som styr med vapen och våld? Visst, men de måste använda våld eftersom deras folk egentligen inte tror på den påbjudna ideologin. Civiliserade samhällen styrs av legitima ideologier, alltså världsuppfattningar som är djupt kända och delade av nästan alla medborgare, och behöver därför inte bruka våld annat än när det gäller kriminella och andra som inte accepterar det regelverk som erkänns av majoriteten.

Idag den 24 april har det gått 77 år sedan Karin Boye gick bort. Hennes liv blev kort, bara fyrtio år. Under de åren hann hon ge ut fyra diktsamlingar, en femte kom postumt. Hon var liksom Nils Ferlin en av 1900-talets populäraste poeter. Boye kom inte från Uppsala utan från Göteborg, men hon var upsaliensare, det vill säga hon låg i Uppsala, och hon var en upsaliensisk poet.

”Man kan inte vara emot direktivet för att man är rädd för hur det ska genomföras i Sverige”, sade Anna Maria Corazza Bildt (M), vice ordförande i det utskott i Europaparlamentet som behandlade EU:s vapendirektiv.

En av mina ambitioner som skribent är att jag ska kunna läsa texterna några år efter publicering utan att behöva rodna över skämmiga missuppfattningar och överdrivna känsloyttringar. Jag undrar om Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har sådana hämningar. Troligen inte. Vi kan kolla Panamaläckan, som briserade för nästan precis två år sedan.

Offentlighetsprincipen innebär att envar medborgare ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda. Allmän handling betyder ett aktstycke som upprättats av eller förvaras hos en myndighet eller ett kommunalt bolag. Offentlighetsprincipen infördes genom tryckfrihetsförordningen år 1766 under kung Adolf Fredriks styre.

Från och med 2008 tvångsupplöser den norska staten börsnoterade bolag som inte har minst 40 procent kvinnliga styrelseledamöter. Tanken var att gynna kvinnors karriärmöjligheter (på bekostnad av deras manliga kollegors möjligheter och till priset av ett stort ingrepp i äganderätten). Man hoppades att den framtvingade kvoteringen skulle bli ett lockande exempel för andra delar av det norska samhället.

Givetvis ökade andelen kvinnliga ledamöter i de drabbade bolagsstyrelserna. Det är inte konstigt; nästan vilken åtgärd som helst är mer gynnsam för ett företag än att tvångsupplösas av staten.

Våren 2017 släppte Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förstudien ”Muslimska Brödraskapet i Sverige”, skriven av terrorforskaren Magnus Norell tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom och Pierre Durrani, tidigare medlem i Brödraskapet.

Ensam på sin ö, kan Robinson Kruse göra vad han behagar. Frågan om regler för ordningssamt uppförande – socialt samarbete – kommer helt enkelt aldrig på tal. Denna frågeställning uppstår först när en andra person, Fredag, anländer på ön. Men även då förblir det i stort sett irrelevant så länge inte resurserna är knappa.

Jag vill tala om libertarianismen och alt-högern, eller den alternativa högern. Som undertitel har jag valt: Sökande efter en libertariansk strategi för samhällsförändring.

Vi vet alla vilket öde som termen ”liberal” och ”liberalism” har gått till mötes. Det har fästs vid så många olika människor med så många olika åsikter, att det förlorat sin innebörd och blivit en tom och obestämbar etikett. Samma öde, befarar jag, hotar nu också termen ”libertarian” och ”libertarianism”, som uppfanns för att återta den begreppsmässiga precision som gick förlorad med termen ”liberal” och ”liberalism”s förfall.

Kristdemokraterna balanserar på fyraprocentsspärren. Det är ett parti som är svårt att placera. Det skickar blandade signaler. Häromdagen, den 11 april, skickade Jessica Schedvin en signal på Twitter. Om man är sverigedemokrat ska man inte få jobba som lärare, menade hon: ”Det går inte att vara sverigedemokrat och lärare”.

Följande är del 2 av 3 i ett tal av Hans-Hermann Hoppe. I talet, som först framfördes för The Property and Freedom Society, 2014, beskriver Hoppe hur libertarianismen kan behålla båda fötterna på jorden genom att sammanfoga deduktiv teori och social realism. I översättning av Jesper Bleeke.

En läsare av Hans-Hermann Hoppes sociologiska texter upptäcker snabbt att detta är något radikalt annorlunda än det som vanligtvis kallas sociologi.  Skälet till det ligger inte så mycket i det faktum, något uppenbart och kanske ytligt, att Hoppe inte drar åt vänster, som i själva frågeställningarna och hans metodiska och resonerande sätt att besvara dem. I detta är han tämligen ensam i den libertarianska akademin, där mycket av det logiska tänkandet ägnas åt studiet av ekonomiska frågor (fria människors transaktioner och effekten statliga interventioner har på denna samvaro). Det bör nämnas att detta arbete är värdefritt och att det, således även för oss som inte är så traditionalistiskt lagda eller ens kulturkonservativa, är en rik källa till kunskap.

Vad är det egentligen som får civilisationen att fortskrida och utvecklas? Vad är det som gör att nya problem som samhället stöter på löses? Tron på att det är staten vi har att tacka är mycket utbredd, men ack så oriktig. Tack vare den fria sjukvården, vägarna, nolltoleransen mot narkotika etc. visar staten oss – sägs det – hur vi skall konsumera, hur livet skall levas och hur problemen i samhället skall lösas.

Jag råkade nämna för en vän, som forskar inom ämnet mikrobiologi, att jag känner viss skepsis inför vaccinationer och upptäckte att jag trampat på en mycket öm tå. Fick en lång föreläsning om hur korkat och djupt oetiskt det är att ifrågasätta vacciner.

Det var en gång en kyrklig kammarorkester med arton musiker. En dag förklarade försteviolinisten att han inte hade lust med vidare repetitioner eller föreställningar överhuvudtaget men att han avsåg att behålla sin position och förhindra att någon annan försteviolinist tog hans plats.

Svenska museer har ett problem. I kontrast till ett museums verkliga uppgift, att presentera historia och konst för besökarna, vill museernas politiska överbyggnad – från kulturministern till museiledningarna – att de ska fungera som pekpinnar i samhällsdebatten. I stället för att presentera historien, ska de se till att den tolkas på rätt sätt.

Jag har under olika perioder i mitt liv surfat på tre starka idévågor och jag vill ta tillfället i akt att beskriva hur dessa färder har gestaltat sig. Med detta avser jag inte att säga något vetenskapligt utan bara hur det känts. Idésurfningar kan nämligen vara mycket olikartade.