Svt har nyligen konfronterat brandslangsproducenter och personer som försökt sälja fläktar. Deras brott: att ha tjänat på skogsbränderna och värmen.

År 2015 skrev dåvarande journalisten och ledarskribenten Marika Formgren och jag en artikel som fortfarande är aktuell, särskilt eftersom ämnet inte diskuteras. Då var det ingen som ville publicera vår text och därför lade vi ut den på våra respektive bloggar.

De första förskolorna på 1800-talet var privata, icke vinstdrivande och syftade till att förse de fattigaste barnen med uppfostran och kunskaper. Under 1900-talets första hälft knöts förskolorna närmare kommunerna som då fick ett större inflytande genom nya krav från kommunerna.

Om den socialdemokratiske agitatorn August Palm återkom idag, hundra år senare, så kan man undra hur han hade låtit. Jag tror att han hade låtit som USAs fyrtiofjärde president Barack Obama.

För några år sedan försökte Radiotjänst avkräva alla svenskar som äger en dator eller ”smart” telefon tv-licens, som straff för möjligheten att kunna titta på SVT-program på nätet.

I år firar ayatollah Khomeinis fortfarande giltiga dödsdom mot Salman Rushdie för hans Satansverser trettio år. En hel västvärld reste sig i protest mot det bigotta Iran för vilket varje slags respekt för någons abstrakta yttrandefrihet var småsmulor i jämförelse med de religiösa doktrinerna.

Jag kommer att göra en del läsare besvikna eftersom jag menar att både Hicks och Peterson har fel ingång till identitetspolitiken, men att de båda drar en del korrekta slutledningar av den. 

Tekniska svårigheter när finspångspanelen återförenades då viss ringrostighet uppstod.

SVT har länge haft problem med att leva upp till sin tänkta roll som distributör av ”opartisk och saklig information”. Såväl opartiskheten och sakligheten dyker upp fläckvis, och bakom fläckarna syns en tydlig slagsida vänsterut.

Jag såg nyligen den av Samtiden dokumentär producerade och uppmärksammade dokumentären Ett folk, ett parti. Filmen har sågats och avfärdats på grund av avsändaren, vilket är standard numera. Det har blivit långt viktigare vem som säger något än vad denne någon säger.

Varifrån kommer egentligen den politiska korrektheten? Vad har den för ideologisk och filosofisk bakgrund? Det finns olika bud på detta, särskilt postmodernismen och kulturmarxismen. Jag ska argumentera för att båda är överdrivna i debatten

För femtio år sedan, i april-maj 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. Bilderna från sammanstötningarna mellan vänsterstudenter och polis blev ikoniska. 1968 blev en anda, en rörelse, en epok.

En av vår tids största ofriheter är försörjningen med livsmedel. Den styrs av ett knappt dussintal globala företag som är världens största industri och understöds av livsmedelsmyndigheterna i många länder. I och med att matproduktionen har industrialiserats har den gjort maten billigare. Men det har också gett upphov till en kost som människokroppen inte är genetiskt anpassad för. Tillsammans med livsmedelsmyndigheters rekommendationer har det lett till en pandemi av metabola sjukdomar.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 17/7) pratar jag med författaren, journalisten och entreprenören Boris Benulic. Han föddes 1955 och tillhörde vänstern under hela sitt liv, men kallar sig sedan några år tillbaka libertarian. Man kan höra honom på den libertarianska podden Radio Bubbla.

Mises Institutes veckolånga utbildning i österrikisk ekonomi, Mises University, välkomnade i år ännu fler elever än förra året. Det är vanligt att intresset för österrikisk ekonomi går upp efter en kris, men årets uppgång måste bero på något annat. Kanske är det så att många anar en förestående krasch?

De stora mediehusens gemensamma plattform för faktagranskning, Faktiskt.se, har fått en del negativ uppmärksamhet på sistone. DN, en av initiativtagarna, verkar ha gått från att granska fakta till att börja granska sanningshalten i åsikter, i det här fallet Hanif Balis åsikt att antalet asylärenden i Sverige ligger på ”abnormt höga nivåer”. Denna åsikt är tydligen ”helt fel”.

Ett av många bestående minnen från de stora skogsbränderna kan dateras till den 20 juli, dagen då statsminister Stefan Löfven gjorde sitt första – hittills enda – uppträdande inför svenska folket. Efter att ha förklarat att läget var mycket allvarligt, vilket knappast var någon hemlighet, valde han att åter dra sig tillbaka till en talande tystnad. På en fråga från en journalist om hur han såg på oppositionens kritik mot regeringen för dess bristande beredskap svarade han lakoniskt att ”Jag bryr mig faktiskt inte”. Detta är oerhört, men inte förvånande.

Sedan jag för kanske fyrtio år sedan började utveckla någon sorts i bästa fall seriöst tänkande kring den svenska samhällsutvecklingen efter demokratins genombrott har jag hävdat att allt styrts av en enda dominerande formel, nämligen ”det blir bäst när centralt placerade experter fattar besluten”.

Föreställ dig att du är med i en båtklubb som är jättetrevlig men har ett allvarligt problem, nämligen att det stjäls något alldeles förskräckligt. Problemet är särskilt bekymmersamt eftersom klubben efter noggranna undersökningar har kommit fram till att förövarna finns bland medlemmarna. Man vet rätt väl vilka tjuvarna är.

Föreställ dig en grupp aktivister som brinner för en pedofilfri värld. Som inte nöjer sig med att bekämpa verkliga sexbrott, utan vill gå längre genom aktivt ”antipedofilarbete”.

Vi vet alla att vi i Sverige betalar väldigt höga priser för alkohol. På Systembolaget är över hälften av priset skatt: 20 procent moms och 32 procent punktskatt. Köper man sprit hamnar tre fjärdedelar av pengarna i statens ficka. Bara på själva alkoholskatten tjänade staten förra året 14,4 miljarder kronor.

När statliga Telia förvärvar Bonniers TV-verksamhet, inklusive TV4 blir den statliga dominansen inom etermedia kompakt. Nu vet vi dock inte ännu om affären blir av. Det hela kräver att konkurrensmyndigheter godkänner affären som enligt planerna ska slutföras under andra halvåret 2019. Skulle den gå igenom är det dock djupt problematiskt för de svenska mediekonsumenterna, men också för det öppna demokratiska samhället.

Under de senaste årtiondena har ett politikerförakt vuxit fram i Sverige. Det har varit ett nytt inslag i den svenska kulturen.

Tidigare fanns ingen motsvarighet. Sedan 1930-talet hade socialdemokraterna ett starkt grepp om Sveriges politik. Socialdemokraternas motståndare – ”borgarna” – gillade inte vad socialdemokraterna hittade på och försökte artikulera alternativ. Båda sidorna hade sina anhängare som trodde på sina respektive förtroendevalda representanter.

Medan politiker och opinionsbildare talar om att förändra världen gör entreprenörer det i praktiken. Ny teknologi uppfinns och gammal teknologi förbättras för varje dag som går. På så sätt har vi fått effektivare, billigare och miljövänligare teknologier på snart sagt alla områden.

Här kommer en text på följande tema och du är välkommen att vara med: Hurra va vi e bra! Vi som tycker likadant som ja.

Som jag nyligen skrev så indelas de mänskliga incitamenten lämpligen i de krävande och ofta obehagliga piskorna samt de lockande morötterna. Nu ska jag behandla morötterna med särskild inriktning på livsförhållandena för vårt lands makthavare.

I fredags stängdes de två mest centrala pendeltågsstationerna i huvudstaden, Stockholm City och Odenplan, mindre än ett år efter att de invigdes. Orsaken var att rulltrapporna visat sig vara farliga att färdas i. Detta upptäcktes när en av de långa och branta rulltrapporna plötsligt började skena i fel riktning. Det var ett under att ingen av de tjugo personer som stod i rulltrappan, bland annat en gravid kvinna, skadades allvarligt.

Årets skogsbränder ser ut att bli kostsammare för samhället än den stora branden i Västmanland 2014. Det brinner mer och på fler håll i Sverige än vad det gjort på många år. Huvudorsaken till ökningen är torkan, som också avsevärt försvårat släckningsarbetet. Den övergripande trenden är dock att skogsbränderna minskar i Sverige över tid, både till antalet och vad gäller nedbrunnen yta. På sjuttiotalet brann det betydligt mer än vad det gör i dag och går man ännu längre tillbaka, till trettiotalet, hörde bränder av årets kaliber till vanligheterna.

Kulturkriget pågår överallt, inte minst inom underhållningsindustrin. Författaren Göran Palm skrev ner sina tankar om kulturkriget i boken Indoktrineringen i Sverige från 1968. Det var både en beskrivning av vad han uppfattade som ett borgerligt etablissemang och ett manifest. Han ville vrida utvecklingen åt vänster.

Centerpartiet har de klart brunaste rötterna bland riksdagspartierna. Under 30- och 40-talet stod rasismen inskriven i partiprogrammet och ledande Bondeförbundare hade täta kontakter med Nazityskland. Bevarandet av en svensk bondestam och ”kampen mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement” var viktiga profilfrågor fram till krigsslutet.