Vill man ge en helhetsbild över de problem vi har att hantera i vårt samtida Sverige är det ofrånkomligt att diskutera de märkliga inslag som finns av en sträng religiositet.

Den som väntar på att de 83 procenten som stött de sju etablerade partierna i riksdagen vid sidan av SD, skall krympa väsentligt, det vill säga att väljarna skulle lämna dem, kommer att få vänta förgäves. Svensk invandringspolitik kommer först att ändras, när den stora sekten – dessa partier och deras väljare – förkunnat att den fått en uppenbarelse från ovan, en uppenbarelse som ger dem insikten att invandrarna inte bör bli invandrare, utan istället duktiga medborgare i sina hemländer.

Därför blir det så märkligt när politiker talar om invandring och berikning/kulturspridning som om det vore samma sak. Vi kan berikas kulturellt utan invandring, som i fallet japansk kultur. Och samma sak gäller den amerikanska kulturen. Det bor väldigt få amerikaner här också. Vissa skulle inte beskriva mangavågen och amerikaniseringen som berikning, men ni förstår vad jag menar.

Det påstås finnas en giftig koppling mellan skärmapparater och sociala medier. Med skärmapparater menar jag smartphones och iPads och andra internetuppkopplade datorer som är tillräckligt små för att barn ska kunna ha dem med sig jämt. Med sociala medier menar jag Facebook och Twitter och Instagram och motsvarande.

För 35 år sedan, hävdade jag efter diverse beräkningar, stod industrikapitalismen och det med industrikapitalismens sammanbundna politikerväldet – ja, jag använde ordet som beteckning för samtidens historiska epoken – inför sitt slut. Efter en historisk sökperiod som påminde om renässansen och upplysningstiden skulle historien skjuta av i en helt ny riktning som vi inte hade en aning om.

Snart finns inga ord som är starka nog att beskriva förblindelsen hos de personer som leder vårt land.

När jag var barn på 1960-talet brukade jag följa med mina föräldrar och fiska kräftor i älven som rann utmed pappas föräldrahem. Timsälven kryllade av svenska flodkräftor, och det hade den gjort så långt tillbaka någon kunde minnas. Där hade pappa och hans syskon hade fångat kräftor sedan de var små och nu var det jag och mina kusiner som fick lära oss hur man gjorde.

Finns det något vi diskuterat så mycket i Sverige de senaste åren som vad vi får diskutera? Har vi talat om något annat än konformism och social åsiktskontroll? Sanningen är den att svensk pk-kultur är en öppen bok för alla som vill studera hur människors påstått fria tänkande kan styras av sociala processer. Svenska sociologer borde hjälpa oss att förstå detta bättre, men verkar inte ha den distans som krävs.

Ledsen, Wresinski. Min mänskliga rättighet att bestämma över min egendom är äldre och starkare än din nyuppfunna rätt till min plånbok. Min eventuella givmildhet bestäms av mig, inte av dig.

Chris och Friberg recenserar Guillaume Fayes sista bok “Ethnic Apocalypse”

Det första som kommer att hända (om det inte blir världskrig) är att en ny järnridå skapas tvärs genom Europa. Precis som förra gången kommer den nya järnridån att klyva kontinenten i två delar för att separera två oförenliga system. En traditionellt europeisk del, som med näbbar och klor försvarar sina gränser, sin kultur och sina dyrt förvärvade demokratiska rättigheter. Och en öppen ”mångkulturell” del, som när det gäller befolkning, kultur och allmänna livsvillkor mera påminner om länder i Nordafrika, Mellanöstern eller Centralasien.

I detta schema är jag populist. Nu ska jag tala om varför jag inte gillar eliten (eller politikerväldet med tillhörande stödtrupper, exempelvis anställda på statstelevisionen och det bidragsförsörjda trasproletariatet av inhemskt eller utländskt ursprung, som jag för egen del hellre skulle välja att beskriva mina motståndare).

Deplattformisering är ett totalitärt instrument som speglar en människo- och samhällssyn som är den rakt motsatta till den som den liberala demokratin vilar på. Var och en som värnar om det fria ordet bör rida spärr mot deplatfformiseringsförespråkarnas försök att tysta och stänga ute.

Slutsatsen blir: Att titta på Rapport är som att titta på alla de andra statligt ägda eller statligt finansierade medierna. Samma urval av nyheter. Allt belyses från samma håll. Den som hävdar att vi har “fri press” i Sverige borde därför betänka att alla stora medier, medvetet eller ej, gör sitt yttersta för att blidka staten och den demokratiska huvudfåran som ser till att de får sitt underhåll.

Folkutbyte är ett kontroversiellt ord idag. Utanför etablissemangsmedierna stöter man på kritiker av dagens invandringspolitik som menar att vi i vår tid upplever ett folkutbyte, det vill säga att ”gammelsvenskarna” blir färre och så småningom kommer att bytas ut mot ”nysvenskarna”. Jag tänker inte diskutera denna uppfattning här, utan tänkte i stället passa på att säga något om ett folkutbyte som skett långt tidigare i vår historia.

Jag har inte läst Donald Trumps The Art of the Deal vilket jag nog borde göra för att försöka förstå hans internationella umgängesstil som är så väsensskild från traditionell diplomati.

Den kritiska frågan är dock denna: Är Libra verkligen bra – eller sunda – pengar ? Tyvärr kan denna fråga inte besvaras jakande. Anledningen är detta: Libras kvalitet beror på de underliggande fiatvalutornas kvalitet – och fiatvalutorna tjänar inte för bra pengar, vilket borde vara uppenbart vid det här laget.

Vår moderna tid vill vara individualistisk. Vi har en etik som säger att ingen får bedömas utifrån grupptillhörighet (kön, klass, sexualitet, osv.). Att kategorisera människor är orättfärdigt. Allt ska hänföras till individen.

Den konservativa reaktion som nu växer fram mot liberalism och vänsterradikalism handlar på ett abstrakt plan om att återigen skriva in det förflutna i våra liv. Det spelar nämligen roll var vi kommer ifrån. Det spelar roll vilka våra föräldrar var. Det spelar roll för ett land vilken gemensam historia det genomlevt. Det kan vara välgörande för människor att känna solidaritet med sina förfäder och att vårda det som dessa har skapat för dem.

Man har i 30 år spekulerat om Sverigedemokraternas nazistiska rötter, men nazismen i Sverige var främst ett fenomen bland bönder och högborgare, inte den lågutbildade arbetarklass där SD hämtade sina kärntrupper. Kopplingen till småstädernas raggarkultur och dess efterföljare (till exempel killarna runt EPA-traktorn i Kil) har större förklaringsvärde.

Fundera över formuleringen att Pierre ”insåg omöjligheten att med ord ta en människa ur hennes villfarelse”. Tanken är oerhörd.

Jag vidmakthåller vad jag sa igår: naturligtvis existerar det något sådant som en globalistisk elit, men att globalisering, internationalisering och verklighetsfrämmande utopism har funnit en särskilt gynnsam jordmån i Sverige har bara med oss själva att göra.

Sommarpausen tar paus för ett extrainsatt sommarspecial med Chris!

Min mor är svenska, från Jämtland, och min far är iranier, från det iranska Azerbajdzjan. Det finns många saker som skiljer dessa folk åt kulturellt och språkligt, men det finns en sak som förenar: det indoeuropeiska ursprunget. Båda härstammar nämligen från ett folk som levde på stäppen norr om Svarta havet omkring 5000 år f.Kr.

Jag brukar säga att demokratin består av två komponenter: dels medborgarnas rätt att i val utse sin överhet, dels ett antal skarpa förbud för den valda överheten att kränka de fri- och rättigheter som medborgarna i grundlagen särskilt identifierat, till exempel yttrandefriheten, näringsfriheten och egendomsrätten.

Vår moderna samhällsutveckling kan ur vissa aspekter beskrivas som fullständigt katastrofal. Till det kommer det märkliga förhållande att (pk-)människornas sätt att beskriva denna samhällsutveckling är minst lika katastrofal den. De är helt enkelt inte kloka i huvudet.

Folk i vår tid tycks anse att allting numera går fortare. Det sker fler betydelsefulla händelser per år än det tidigare gjorde. Livet antas förut ha lufsat på i samma gamla hjulspår sekel efter sekel.

Men för varje ny regel inskränks de professionella yrkesutövarnas handlingsfrihet och därmed personliga möjligheter att göra skillnad i klienternas liv.

Voltaire var ironins mästare. God ton i debatten var inget som bekymrade honom.

I den tredje säsongen av Netflix teveserie Stranger Things går mycket av mystiken förlorad. Det känns som om serien går från att vara en pastisch av 80-talsfilmer till att bli en knasig parodi. Men den är fortfarande okej underhållning, särskilt för oss 80-talsnostalgiker.