Vår religion är en variant av den västerländska standardreligionen med gudar såsom Framsteget, Vetenskapen och Centralmakten. Inom den västerländska kulturkretsen har alla dessa och många fler gudar stundom tillbetts. Valet av favoritgud har i historien uppvisat geografiska skillnader.

Om du har läst några av mina texter så har du kanske fått uppfattningen att jag misströstar om politikernas möjligheter att få ordning på Sveriges problem. I så fall har du fattat rätt.

En morgon när jag var sju år gammal och lekte framför vårt hus i utkanten av Brooklyn, stannade en polis bredvid mig och vi pratades vid ett litet tag.

Rubriken är stulen från Lenin som år 1902 publicerade en skrift med denna titel. Jag tänker inte rekommendera dig att läsa den ty Lenin var en pedant, en mordisk och humorlös pedant, kanske lite som Heinrich Himmler, och hans texter är därefter.

Om du tycker att det känns som om samhällsklimatet har börjat förändras på senare tid så tycker du rätt. Tänk bara på en sådan sak som den utbredda kriminaliteten som oroat så många av oss medborgare så länge.

Jag är tacksam att det är så många som har lust att läsa mina texter. Antalet läsare beror, visar det sig, till stor del på ämnet. När jag skriver slagkraftiga och känslomässiga saker om migrationstrassel och om makthavarnas inkompetens och uselhet kan jag få uppemot 10 000 läsare.

Sanningen är att ”kunskap” kan användas till vad som helst och att det är förnuft och självbevarelsedrift vi behöver mer än några intryckta fakta i hjärnan. Kunskap är stort, men perspektiv och omdömesförmåga är större.

De svenskar som är födda på 40-, 50- eller senare tiotal tillskrivs ofta vissa egenskaper eller intressen. 40-talisterna till exempel, som knappast minns andra världskriget, var de första som växte upp i en välfärdsstat, är en väl definierad grupp.

Det är något som inte känns bar när jag ser Greta Thunberg hålla sitt ”emotionella” tal inför FN. Det är liksom lite för känslosamt. Men om man uttrycker sin oro, om än försiktigt, riskerar man att kallas ”klimatförnekare” – eller något ännu värre.

I dagarna skrev socialdemokraten Ardalan Shekarabi ett uppmärksammat inlägg på Facebook. Rickard Dahlin kommenterar.

Även banala saker kan vara svårbegripliga. Just nu funderar jag över hur djupt moderiktiga, politiskt korrekta idéer sitter i folks skallar. Sitter de fastvuxna i hjärnbarken eller kan de bytas som när man tar på sig en ny skjorta?

SwebbTV diskuterar Sveriges ekonomiska utveckling och det globala ekonomiska systemet tillsammans med Klaus Bernpaintner, som menar att den negativa räntan och den uppblåsta penningmängden leder till klyftor i samhället. Riksbanken är ansvarig för detta och bör enligt Klaus avskaffas eftersom dess agerande leder till skadliga konsekvenser.

Partiernas diskussioner om åtgärderna mot gängkriminaliteten har tillfälligt avbrutits för att partierna inte lyckas samtala. Av de morgontidningar jag läser – Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – har jag inte kunnat förstå varför samtalen slagit fel. En liberal förhandlare ska ha sagt att ”samtalen inte höll tillräckligt hög nivå” och att ”en del var blaskigt”.

För hundra år sedan styrdes Sverige liksom andra kapitalistiska länder, om man får tro tidevarvets anhängare av Marx och Lenin, av kapitalistklassen. Det finns mycket som talar för det synsättet. Ett intressant indicium är att staten fram till första världskriget hölls på svältkost

Denna svenska samhälls- och företagskultur har varit en mycket stor tillgång. Den håller på att försvinna. Sverige görs i rask takt om till ett nytt Frankrike. Lärare, läkare och andra kategorier inom den offentliga sektorn blir alltmer regelstyrda, därför att nya regler (vid sidan av mer pengar) är politikernas sätt att styra.

Svarta och araber kan misshandla, råna och våldta etniska européer hur mycket som helst utan att det blir några upplopp. Du ser inga vita ungdomar som drar runt i horder och slår sönder saker, plundrar och bränner bilar för att uttrycka sitt missnöje över den rasism mot vita som faktiskt finns.

Det finns kanske ingen statistik att hänvisa till, men invandrare från buddhistiska länder som Thailand, Vietnam eller Kina verkar sköta det mesta av sin integration själva. Dom verkar heller inte behöva någon jobbcoach eller skräddarsydda sysselsättningsprogram för att få in foten i arbetslivet.

Maud Hemberg är en av flera framträdande personer i kulturföreningen Gimle. I tider av globalism och mångkultur är syftet med Gimle att bevara och förvalta vårt svenska kulturarv. ”Vi behöver ta hand om vår egen kultur, säger Maud Hemberg. Annars försvinner våra traditioner och vi tappar vår identitet. En kultur kan alltid utvecklas, men den ska inte raseras.”

Man ser skillnaderna i sitt eget beteende: man betalar nu mycket oftare med kort än med kontanter. Någon gång har man observerat kunder, som vill betala kontant men nekats det. Samtidigt glömmer vi kanske, att det finns viktiga skäl att överväga, om det som händer i Sverige beträffande kontanter är bra.

Samtidigt växer det fram en ny generation av unga kriminella, som etablerar kontroll över det polisen kallar ”utsatta områden” och utvecklar en kultur av öppet förakt för staten, där inräknat beskyddsverksamhet och att vägran att vittna eller på annat vis bidra till att våldsverkare lagföres.

Det hör till saken att medelklassarna till skillnad från övriga grupper är så hunsade att på det hela taget saknar den självkänsla och självsäkerhet som krävs för att försvara sig i det offentliga samtalet. De törs inte höja rösten av rädsla för att bli nedsmetade med invektiv. Därför saknar de medel att påverka politiken.

Den som är satt i skuld är icke fri, som socialdemokraten Ernst Wigforss påpekade. Men inte heller den som är beroende av bidrag är fri, och det är något socialdemokrater i alla partier skamlöst har utnyttjat sedan välfärdsstaten uppstod.

Om man – mot bakgrund av det senaste årtiondets sprängningar, skjutningar och attacker med handgranater – ber herr Google att leta efter frasen ”extremt för ett land som inte befinner sig i krig” så kommer han tillbaka med 183 000 träffar.

De som däremot befinner sig på fel plats vid ALLA tillfällen – förutom när de fångats in av lagens långa arm – är de där jävlarna som spränger, skjuter, rånar, våldtar och knivhugger och förstör livet för andra människor. Gärningsmännen.

Bolund har både rätt och fel. Det är helt rätt att förespråka minskade inköp av nya produkter, men det är bara den som själv äger något som har ett intresse av att vårda och reparera det.

Svenska samtida skådespelare verkar ha svårt att framställa sina rollfigurer med självklarhet och naturlighet. Man försöker vara äkta och sann, men ofta blir det inte trovärdigt. Kan det vara en spegling av en samhällsutveckling där vi inte längre upplever vår tillvaro som rättfärdig och legitim? Hur gestaltar man en svensk man 2019 som bottnar i sig själv och tar sin existens för självklar?

Nu har jag inte skrivit om huvudmotsättningen i Sverige på så länge att du kanske tror att den har upphört. Det har den inte. Den går fortfarande mellan å ena sidan det makthavande politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (och ett trasproletariat med beroende klienter som viktigt väljarunderlag) och å den andra sidan den nettoskattebetalande medelklassen.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på min farmor, Hilda Viktoria, efter att Det Goda Samhället publicerade en gästkrönika av Mira Aksoy om vikten av att klä sig med stil för självrespektens skull. Det var nämligen något som min farmor lade stor vikt vid, och som hon lärt sig av sin egen mor, Emma Persdotter.

Nästan allt man säger, framför allt om samhällena och de historiska förloppen, är förenklingar eftersom det inte existerar någon slutgiltig och stabil sanning (annat än i diktaturer som fastställer sin sanning med våld om det behövs). Men eftersom människan måste orientera sig i tillvaron måste hon bestämma sig för något slags provisorisk sanning i frågor som angår henne.