När man iakttar vilka märkliga konstruktioner det mänskliga tänkandet kan åstadkomma i syfte att rättfärdiga det ena eller det andra kravet på att bli försörjd på någon annans bekostnad så faller man lätt till golvet, kanske av beundran, kanske av skratt.

Vårdpersonal i Det Nya Sverige blir redan hotade och förolämpade. En artikelserie i Smålandsposten beskrev situationen i två sjukhus i Region Kronoberg. En missnöjd patient kallar personal för rasist, fitta och hora. En anhörig hotar med stryk om patienten skrivs ut. En som får vänta på svar från röntgen hotar med att hämta en kalasjnikov ”så att det går lite fortare på det här stället”.

Det är lätt att göra sig lustig över nationalromantikens självförhärligande av Sverige och det svenska, men vad hade vi varit utan den? Kan vi tänka oss ett Sverige utan Nationalmuseum, utan Skansen, utan hembygdsgårdar, utan restaurerade runstenar, utan kunskap om försvunna dialekter och gammal bondekultur?

För varför är det så att högerextremt våld ska mötas med vrede och hårda tag, medan islamistiskt våld ska mötas med nedstämd passivitet och kärlek? Jag tror att om Haddock hade fått möta jihadister i något äventyr skulle han ha drämt till dem en whiskyflaska och ett ”Pestråttor till jihadister! Jag ska lära er ett och annat!”

Jag säger alltså inte att det skulle saknas fog för dessa åtgärder. Jag oroar mig bara för att det skapas en ny praxis som inte kommer att kunna upphävas när viruset förhoppningsvis klingar av och normalitet, vad det nu är, återinträder. Om välfärdsstaten och politikerväldet får lära sig att de kan ändra regeringsformen över en natt och uppträda med allmakt kan rättsstaten och demokratin i tidigare känd bemärkelse sitta löst.

Sveriges problem idag är att det inte finns något stort såsom båten, familjen, nationen eller Gud som gör att människorna kan ha anledning att göra mer än det minimum som motiveras av månadslönen. På den här punkten verkar jag ha samma uppfattning som nästan alla andra.

Det var endast under färska intryck av mord och grymheter som begicks av sovjetanhängarna som tyskarna och italienarna lyckas blockera minnet av de traditionella begränsningarna avseende rättvisa och moral och hitta impulsen till blodiga motåtgärder.

Det är inte så mycket jag begriper om coronaviruset annat än att det sannolikt kommer att medföra stora problem och mycket lidande. Tyvärr verkar inte statsepidemiologen och hans kollegor i andra myndigheter – de som står för det officiella svenska tänkandet – heller förstå så mycket.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 15/3 2020) pratar Eddie (Mohamed Omar) med den småländske författaren Jeremiah Björkman. Han har skrivit flera romaner som blandar socialrealism med romantiska och mystiska stämningar.

Skämtandet har tett sig mycket olika under skilda tider. Dessa olikheter avspeglar mycket tydligt det omgivande samhället.

Är det inte dags att svensk kulturpolitik också handlar om att bevara och stärka den svenska ursprungskulturens särställning i Sverige?

Sitter här och arbetar på hemmakontoret (vilket, om sanningen ska fram, inte är något annat än ett litet hörn av av köket) och funderar över hur allt förändrats på kort tid. Coronaviruset har fullkomligt lamslagit Sverige, det märks inte minst på butikernas hyllor där toalettpapper, torrvaror och konserver lyser med sin frånvaro.

Många inom vänstern, och de politiskt korrekta i allmänhet, prioriterar kampen mot så kallad rasism framför allt annat. Jag skriver så kallad rasism eftersom de inte bryr sig om rasismen mot vita människor.

Jag tror att innehavare av religiösa uppfattningar för det mesta är oförmögna att se med kritiska eller i varje fall ifrågasättande ögon på sin egen tro eftersom de inte betraktar tron som tro utan som säker kunskap. Så är det nog med public service när det betraktar sitt eget kulturprogram Sverige och dess tolkning av svenska statens hantering av samer.

Flera förespråkare för globalism och så kallad ”öppenhet” oroas över coronavirusets spridning. Ett exempel är Philippe Legrain, grundaren av tankesmedjan Open Political Economy Network (OPEN), som skrev i tidningen Foreign Policy: ”The Coronavirus Is Killing Globalization as We Know It” (12/3).

När jag hade en aktiebörs var min viktigaste uppgift att bedöma företag som ville sälja aktier till allmänheten och sedan bli noterade. Genom åren måste jag ha granskat över tusen företag. En allmän observation jag gjorde var att när bolagen vid en inledande skarp besiktning såg bra ut så såg de inte sällan ännu bättre ut när man grävde djupare.

Fredagen den sjätte mars sparade jag pappersupplagan av Dagens Nyheter ty jag blev förvånad över en del information och tänkte att detta kunde ge mig underlag för en krönika någon gång i framtiden. Föga anade jag att framtiden skulle komma inom så kort tid som nio dagar.

Det som förvirrar och skrämmer med coronaviruset är nog att smittan gör en lång, elak näsa åt västerlandets högmod.

Allmänna arvsfonden tar hand om dödsbon från avlidna svenskar utan arvingar. Tanken är att pengarna ska gå till angelägna behov hos svenska barn och ungdomar. På senare år har dock allt fler ifrågasatt hur Arvsfonden använder sina pengar.

Det finns hur många exempel som helst på den oheliga alliansen mellan vänstern och islamismen i Sverige och i övriga västvärlden. Jag har skrivit om det flera gånger här på Det Goda Samhället. En vänsterledare i USA som är het just nu är Demokraternas presidentkandidat Bernie Sanders.

Covid-19:s härjningar kan, trots alla extraordinära problem som nu tornar upp sig, ha något gott med sig, nämligen att baksidorna på globaliseringen synliggörs. Med globalisering menar jag den internationella kapitalistiska utvecklingen inom politik, ekonomi och handel, det vill säga att de nationella ekonomierna tvinnas samman och att en förskjutning av makten – från nationell nivå till över- och mellanstatliga organ typ EU och FN – sker.

Mina känselspröt som tar in omgivningens stämningar och mina egna reaktioner säger mig att den tilliten, som redan tidigare varit försvagad, plötsligt tagit en smäll till följd av myndigheternas och politikernas hantering just av viruset. Det kommer som ny lök på en gammal lax av tilltagande misstro.

Vi lever i en tumultartad tid då politisk korrekthet och woke-politik smetas ut på västvärldens fin- och populärkultur med lika breda som klumpiga penslar. Inte minst har vi sett hur intersektionella kulturvandaler förstört vad som tidigare ansågs vara osårbara popkulturella flaggskepp, såsom Star Wars, Star Trek och Doctor Who.

Den amerikanska Federal Reserve lanserade ett nytt stimulanspaket igår för att dämpa fallet på aktiemarknaden. Den svenska Riksbanken lanserade ett liknande paket idag (2020-03-13) riktat till Corona-drabbade företag. Förenklat är ett stimulanspaket en nytryckt mängd pengar som centralbanker injicerar i ekonomin.

Jag tar i denna artikel vid där Gunnar Sandelin slutade i sin artikel om IQ. Min tes är att skillnaderna i IQ mellan länder/folk/raser framträder särskilt tydligt i svansarna på normalfördelningarna.

Jag tror att vi har anledning att ta lärdom av Churchills luttrade inställning. Demokratins storhet är inte självklar. Allt blir inte nödvändigtvis bra bara för att anställs allmänna val lite då och då. Demokratin har en inbyggd tendens att degenerera som vi borde vara mer vaksamma på än vi är, i varje fall i Sverige.

När jag var liten på 60-talet så fanns en utrymningsplan i farstun i alla flerfamiljshus. I alla fall i Stockholm. Skylten innehöll information i händelse av krig och behov av utrymning av befolkningen. Bakom den fysiska skylten fanns en statlig planering inför en möjlig olycklig utveckling. En planering som utgick från det sunda synsättet att man måste planera för sämsta möjliga framtid och gör man inte det kan det gå riktigt illa.

Veckans sjukaste nyheter om corona-chan

Sverige kan inte pekas ut som ett särskilt framgångsrikt land vad gäller nationell krishantering. De flesta kan nog dra sig till minnes de intensiva debatter som följde Tsunamikatastrofen 2004, migrationskrisen 2015 eller de båda skogsbränderna 2014 och 2018 — de berörde dåligt samordnade myndigheter, otydlig information från politiska ledare och i ett fall öppen vilseledning av hur regeringen agerat internt.

Jag sitter på puben efter en träff med Skeptics Society. Jag dyker inte upp särskilt ofta, men idag var det en berömd författare som talade och eftersom jag lever (som de flesta av oss gör idag) i en slags social media-bubbla, var detta en sällsynt möjlighet för mig att faktiskt få en inblick i vad tänkande människor utanför min krets säger om några av dagens problemområden.